Åmäh

Igår hade jag en tokgalen dag på jobbet. Kände mig helt bombad på vägen hem. Ett naprapatbesök var inbokat vid sju-tiden och jag funderade på hur jag skulle planera in träning och fix av matlådor runt det. Jag var egentligen så trött att jag övervägde att inte träna men jag är ju jag och ni vet hur det är. Jag slängde in väskan och trampade av mig skorna och hoppade i träningskläderna omedelbart innanför dörren. Det blev 30 min på crosstrainern.* En kort uppvärmning följt av en imaginär backe som blev allt brantare följt av några längre intervaller och avslutningsvis en till lång backe. Efter lite nedvarvning körde jag totalt 45 situps på bosubollen. Med ganska lite marginal hann jag duscha (annars hade gärna tränat lite längre) och dricka lite mjölk innan jag låg på rygg på Idrottsskadecentrum och fick stretch och massage.

Jag tycker inte att jag har så ont längre. Jag kan utan problem promenera, cykla och springa (till tunnelbanan that is). Lite dåligt tryck om jag ska gå snabbt i en uppförsbacke men ont. Nä. Jag har varit inställd på att cykla mer och mer och komma igång inför Vättern. Men Soheil är av en helt annan åsikt. Jag fattar tydligen inte att jag är skadad. Det är okej att cykla och till och med att spela beach, på 70% av max. Saken är bara den att jag inte kan göra saker på 70%. Jag har bokat in mig på Spinning Intensiv på to men Soheil tycker att jag ska testa ett baspass istället. Bas! Listan över mina fördomar om baspass och om de som är med på passen kan göras lång. Suck. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med ett baspass. Jag har löpförbud också men det gör inte så mycket. Jag har aldrig gillat löpning värst.

En bra sak är i alla fall att Soheil tycker crosstrainern är underskattat som träningsredskap. Så jag jobbar väl vidare på den då! Nu med pulsklocka. Fast jag är lite trött på korta, effektiva (om än bra) pass. Jag vill ut och långcykla till exempel.

Axa Stockholm Triathlon i somras. Sån
träning saknar jag nu. Då var det till och
med löpträning på schemat!

Är jag verkligen så skadad? Det känns faktiskt inte så. Kvar på to do-listan är att kunna sitta på huk igen och ha benen ordentligt i kors. Det känns snarast som att det är rörlighetsträning som behövs men att jag kan cykla på under tiden. Ska jag lita på en legitimerad naprapat eller min magkänsla?

* ursäkta att jag snart har världens tråkigaste alt. tjatigaste blogg men det är mina skadors fel inte mitt!