Svalbard Skimarathon 2012

Jag har gått i mål i Svalbard Skimarathon. Kan inte riktigt begripa var jag faktiskt har åkt skidor i dag. Sista land innan Nordpolen med isbjörnar runt knuten. Fick åka vindstilla bland maränger i solsken som var så vackert att jag var i himlen ett tag medan svetten lackade, dimma och snö med absolut ingen sikt och några andra olika väder. Totalt tre olika outfits längs med vägen. Utförlig race report och många fantastiska bilder kommer sen! Fotograf: Katten!

Mina Funäsfjällen-tips!

Igår kände jag mig nöjd och belåten med fjällivet för den här gången. Framför allt saknade jag "min" mat - till exempel avokado, nötter, bär och andra egentligen helt vanliga grejer. (Fler tankar om det där med mat kommer i ett annat inlägg). Jag kände mig åknöjd också och det skulle bli skönt att komma hem till min säng och min dusch och allt sånt där. Men efter en hel dag i bilen är jag taggad till tänderna på att åka mera skidor och det är sååå tråkigt att säsongen är slut nu! Jag vill ju verkligen sticka ut och åka imorn bitti. Men utanför mitt fönster hemma finns ju bara barmark och inga backar. Om det i alla fall hade varit 20 grader varmt och beach- eller cykelväder men nu är det mellanmjölksäsong.

Funäsfjällen består egentligen av flera fjäll - Bruksvallarna, Fjällnäs, Funäsdalen, Ljusnedal, Ramundberget, Tännäs och Tänndalen. Fjällnäs är till exempel känt för sitt både mysiga och lyxiga boende med god mat och bra spa. Här åker man längdskidor. På Fjällnäs fjällhotell har jag firat jul. Ramundberget är välkänt för sin offpiståkning medan pisterna är lite väl snälla i min smak. Räkna med många barnfamiljer. Funäsdalen har några brantare backar men är inte så stort och bäst utförsåkning tycker jag finns i Tänndalen. Det är det största alpina området och med längst backar. Det är tydligt att folk generellt åker bättre i Tänndalen än i till exempel Ramis. Men det är inte som att jämföra med Åre och väldigt många åker inte med hjälm?! I Åre ser man i princip aldrig någon utan hjäm i backen och jag är ganska Åre-fierad ...  I Bruksvallarna hittade vi flera fina längdspår. Den här gången bodde vi på Gyllene bocken i Ljusnedal som egentligen är ett skoterhotell. Ljusnedal ligger bra till i mitten med närhet till alla fjäll i området. Men åter igen, Åre alltså och Åre by. Finns bara där.

Första halvan av veckan på Gyllene bocken var vi så gott som ensamma vilket vi snart bara njöt av.  Personlig service och brasan var vår. Andra halvan checkade ett ganska stort skotergäng in och well, de har lite en annan fjällkultur än skidåkare och med facit i hand är jag glad över att vi var nästan ensamma i början... Bäst på Gyllene bocken var sängarna och lakanen! Jättesköna. Frukostbuffen var också bra men jag saknade nötter och grövre bröd. Maten på kvällarna var smaskens men portionerna toksmå. Jag åt dubbla portioner nästan varenda kväll vilket de andra gästerna och kocken tyckte var omåttligt kul. Jag är g a n s k a trött på kommentarer från folk om att jag äter mycket. Särskilt när det är från folk som har ölmage och inte har skymtat skidbacken ens... En annan grej var att Erik som är laktosintolerant fick påminna om detta varje kväll. Inte okej! Det är inte heller okej att om det är jag som ska dricka ett visst vin bara vända sig till Erik (som drack öl) och berätta om vinet för honom.

Bra grejer i Funäsfjällen

Fjällnäs fjällhotell. För dig som vill bo både mysigt, bekvämt och lyxigt, äta gott och ha tillgång till en rogivande relaxavdelning men utvalt shampo och så vidare.

Villan i Funäsdalen. Serverar frukost, lunch och middag och har både gott fika och after ski. Dessutom ligger det ett gym i samma hus och har inte benen fått nog kan man köra ett spinningpass på Villan. Avslappnad stämning och många stammisar. Här satt vi en smällkall vinter (-42 på natten) när motorn på bilen hade frusit sönder och bilen bärgats till Östersund. Villan höll öppet för oss tills vår hyrbil kom sent på kvällen!

Buskvallen Inn. Restaurang i Buskvallen i Tänndalen. Serverar lunch, middag och fika - till exempel himmelska kanelbullar och varm choklad gjord på smält 70 procentig choklad. Renkebaben rekommenderas också.

Forbonden. Ligger under Svansjöliftarna i Tänndalen. Fika, lunch och middag. Här åt jag goda våfflor med hjortron och grädde framför en sprakande brasa.

Stall M. Islandshästar mellan Bruksvallarna och Ramundberget. Snälla, pigga och välskötta islänningar. Små grupper och kul ridning om du vill varva skidåkningen med andra aktiviteter. Klart en av de bättre turer jag har varit på!

Flatruet. Sveriges högst belägna väg. Går hela vägen till Norge om man vill men vi nöjde oss med att åka cirka två mil. Vackert så det förslår förstås men kan tänka mig att det är än mer storslaget på typ hösten!

Massage på Hotell Funäsdalen. Superskön skidåkarmassage som var tuffare än spamassage men mycket snällare än idrottsmassage. Helt perfekt ompyssling.

Skidåkning i Funäsfjällen

Vi kom fram till hotell Gyllene Bocken igår eftermiddag. Solen strålade för fullt men vinden ven och det var barmark utanför fönstret. Skoteråkarna har flytt fältet och förutom ett annat par är vi ensamma här. Det betyder att vi har brasan och bastun för oss själva, får välja tv-program och väldigt personlig service i restaurangen. Igår grillade vi renkött, galet gott!

Ryktet sa snödump i Ramis 20 minuter härirån så i morse packade vi in skidorna och oss själva i bilen och åkte dit. Ryktet stämde och vi gled ut i skogen på längdskidorna. Solen sken idag med, vinden hade mojnat och det var två minus. Perfekt väder med andra ord! Jag insåg ändå direkt att det här inte skulle funka. Höger bröstmuskel var totalt ur funktion (!) och redan vid första stavtaget kändes det som att köra in en kniv i den muskeln. Hur gick det här till? Visst har jag gjort många chins men jag visste inte att det här var min status. Jag kämpade ändå på men i uppförsluten var det hell. För att inte tala om de branta partierna när fästet släppte och jag per automatik högg i med staven. Låt oss hugga i tio knivar istället. Vid lunch gav jag upp. Men Erik, vilken stjärna! Han har aldrig stått på ett par längdskidor men riktigt glänste i spåret. Jag var mycket imponerad.

Vi åt en överprisad lunch på Fjällgården bland skrikande ungar och flydde efter efterrättspannkakorna ut i backen. Äntligen utför! Ramis bjöd på skönt vårväder och breda och mjuka backar. Jag förstår att ovan nämnda kids trivs. Vi brände av större delen av området och smärtan i bröstmuskeln började lugna sig. Bara jag inte sköt i från med högerhand i stolsliften ...  Inte helt oväntat kände jag mig äntligen hemma nu. Utför är ju mycket mer jag än längd. Fjällen för mig är backar, fika, afterski och liftköer. Och gärna puder. Och utför är så mycket mer socialt, fikaställena duggar tätt etc.  Solen gassade som aldrig förr och vi fikade på Restaurang 1000 och åkte lite till innan hemfärd. Men jag gillar konceptet med längdskidor också och ska bara tillfriskna muskulärt så blir det mer sånt nu eller någon annan gång.

Nu har vi landat framför brasan i världens mysigaste vardagsrum typ. Erik dricker öl och jag äter mackor.... Skönt att slippa bre dem själv och så vidare.  Gyllene Bocken bjuder på hög, rustik mysfaktor. Känns som att jag kommer somna ovaggad ikväll med! Fast först ska någon laga mat åt oss.

Styrketräning för längdskidåkare

Alright! I dag är det ganska exakt sju veckor kvar till Svalbard Skimarathon - mindre än två månader med andra ord. Jag har en vecka på skidorna i Funäsdalen över påsk (om inte all snö har smält till dess...) men i övrigt är det hard core styrketräning som gäller  - för överkroppen. Jag vet att ni är många som har åkt Vasalopp, Tjejvasor och så vidare och det finns fler som ska skida på Svalbard - så dela med er av era bästa styrketräningstips för skidåkare pretty please! Jag har ingen stakmaskin på gymmet bara så att ni vet. Men jag tänker mycket chins, tricpesnötande (inga dips - taskig handled) och core. Vad tränar ni? Och hur?

Inspo-bild till den 28 april ...

Långpass med intervaller

Jag och Erik hade planer på Romme eller Kungsberget i dag. Mina carvingskidor skulle göra säsongspremiär och solen skulle stråla. Solen strålade också men när så få backar visade sig vara öppna valde jag att spara utförsåkningen till senare. Har känt av knät en del sedan längdåkningen över nyår (vem får ont i knät av att åka längd?! Jag och Kowalczyk?) och efter mina djupa knäböj i onsdags valde jag att låta knät vila. Det var liksom inte en vecka i Alperna jag valde bort resonerade jag. Istället blev det stavar i Hammarbybacken med Helen.

Jag syns tillräckligt mycket i den här bloggen. Det här är Helen

Vi satte efter uppvärmning iväg upp för backen och när vi närmar oss toppen hör vi ett omisskännligt ljud. Snökanoner. Mycket riktigt var det full action på andra sidan "berget" med konstgjord snö som yrde över backarna. Istället höll vi oss på baksidan. 10 intervaller upp för berget med blandad gång och löpning. Jobb- och sockersnack på vägen ner och så upp igen. Jag följde med Helen en bit in mot stan istället för att hoppa på tunnelbanan direkt. Totalt blev det 90 minuter med stavarna inklusive 10 intervaller. Bra kört av oss säger jag!

Lyckas helt oväntat komma hem precis lagom till herrarnas sista deltävling i Tour de ski. Bara att värma mat, duscha och bänka sig. Sen ut till stallet en snabb runda, handla och komma hem och inse att damerna börjar åka om fem minuter. Jag gillar! Jag planerar aldrig mitt liv utifrån TV:n oavsett vad det är. Skulle aldrig falla mig in även om det är kul när det synkar som i dag. Men imorn - då har jag faktiskt bokat in hemmatid för att se finalen upp för slalombacken! Av Kowalczyk och Björgen hejar jag på Björgen. Hon är för jäkla cool. En järnlady i ordets rätta bemärkelse. Annars litar jag mest på Kalla och Hellner. Haag är sjuk. Måste vara hur trist som helst!

Apropå sjuk. Träningen har funkat himla bra den senaste veckan men ändå känns min hals och näsa av och till lite konstig. I vanliga fall när jag blir sjuk kommer det aldrig smygande. Jag känner inte att nåt är på g och provar att träna bara lite försiktig för att se vad som händer. Nej jag känner poff att jag har ont i halsen och sen dröjer det inte lång stund innan förkylningen är ett faktum. Värsta tröttheten brukar infinna sig samma dag och det är aldrig frågan om någon provträning. Nu har halsen, och i dag även näsan, känts lite kliig några dagar. Det går lite upp och ner. Kroppen svarar ju jättebra på allt jag ber den om och pulsen har inte skenat iväg. Jag har ju inte uttalat ont i halsen så vi får se hur det slutar. Har precis boostat med två tabletter c-vitamin i alla fall. Mamma hävdar bestämt att nån forskare hävdat att stora doser c-vitamin kan stoppa en förkylning så jag litar väl på det då! Innehåller sötningsmedel förvisso men det är ju för en god sak...

Det är kul att vara jag!

Ordningen är återställd. Nytvättade underställ hänger på tork, kylen är laddad med god mat och pälsbollen är hemma igen. Liksom jag själv. Det känns ganska bra med vardag igen efter jul och nyår. Det har hänt en del grejer på bara några dagar ändå. Från att ha åkt mot Grövelsjön som längdrookie är jag hemma med helt nya kunskaper om valla, tejp och ruggat och inte minst massa inspiration och sug! Ja å lite nya teknikskills såklart. Från att ha tyckt att mina carvingskidor enkelt har överglänst mina längdåkningsskidor har jag plötsligt verkligen hittat tjusningen med det senare paret också. Inte så att utförsåkningen har fått konkurrens, jag har bara hittat ytterligare en kul grej att hålla på med (jag som verkligen saknar intressen...) Tidigare säsonger har jag bara kört med min tejp och tuffat på men plötsligt kan jag massor och åker på ett ben. Det bli så när man är lite som en svamp som älskar att suga i sig kunskap och testa nya grejer. Omgiven av kunniga personer och när varenda tidning plötsligt verkar ha längdspecial är det tacksamt att vara en svamp. Jag är också tacksam för att jag är en person som verkligen är villig att testa det mesta. Tittar jag tillbaka ett och ett halvt år har jag hunnit tävla i triathlon och multisport, cykla Vättern runt, börja med bikramyoga och crossfit och anmäla mig till Svalbard Skimaraton - förutom allt jag redan gör. Det är kul att inte vara den som är den. Det är kul att inte vara den som har bestämt sig utan vara den som antar de flesta utmaningar. Det är kul att vara jag konstaterar jag såhär i början av 2012!

Jaga livet ur musklerna eller se allt det vackra?

I dag var skogen klädd i vitt och silver. Trots att solen inte ville visa sig var det så fantastiskt vackert ute. Som ett sagolandskap. Tyst och alldeles vindstilla.

Först körde vi en timmas teknikträning med Frida som coach. Jag är henne evigt tacksam för alla bra tips! Vi åkte utan stavar, i nedförsbacke på ett ben och tränade framför allt mycket på stakning och stakning med frånskjut. Skojigt! Enligt proffset (Frida) har jag bra förutsättningar - stark mage och rygg och bra tajming i stakning och frånskjut. Nu ska jag bara få ännu mer kraft och klipp i steget!
När vi var klara vände jag ut en annan slinga i skogen och åkte en dryg timma. Jag tänkte växelvis på teknik och växelvis lät jag tankarna fara runt fritt. Plötsligt var längdåkning något väldigt medidativt, en skön känsla att bara glida fram. Svalbard skimaraton känns plötsligt inte så omöjligt. Men besviket konstaterar jag att det bara regnar i Stockholm. När ska jag träna? Jag vill träna!

I senaste numret av Utemagasinet (med längdspecial) läste jag en krönika om skidor då och nu. Om hur skidor blivit materialsport och plötsligt handlar mer om överkropp än om ben, om intervaller och pulszoner och gud vet allt. Idén med skidåkning har blivit att jaga livet ur muskler helt enkelt. Inte att få njuta och glida fram i en tyst och vacker skog. Åh jag håller med. Jag älskar att jaga livet ur mina muskler men idag fick allt det vackra huvudrollen.

Offpist på längdskidor

Det var lite sämre väder i dag. Snön yrde och när jag klev ut i pudret saknade jag förstås mina carvingskidor något enormt. Istället blev det offpiståkning på längdskidor eftersom spåren var rätt obefintliga här och där. Det var tyst i skogen medan jag tuffade fram. Det gick långsamt i nysnön men jag njöt ändå. Jag gillar att vara ute och jag gillar att bli trött och jobba. Snön spelade inte så stor roll väl ute, precis som på cykeln eller på hästryggen.

Nu är det eftermiddag och Tour de ski för hela slanten. Hellner gnetar just nu på med 92% i snittpuls kilometer efter kilometer. Helt otroligt.

Gott nytt år från Grövelsjön!

Vaknade till en gnistrande morgon i Grövelsjön. Vit snö, strålande sol och 10 minus. Jag är ingen morgonmänniska men en sån här dag måste man ju bara släpa sig upp.

Efter frukost stack vi ut i spåret tillsammans och körde teknikträning. Vi åkte utan stavar och sprang runt grankvistar som galningar. Det kändes som att vara en del av snölekis igen. Sådär som när man var för liten för att gå i riktig skidskola. Mysiga flashbacks till fjällen med familjen!

Sen delade alla upp sig. Verkade tråkigt tyckte jag som i och för sig inte väntade mig att nån skulle vänta på just mig men utförsåkning är ju klart mer socialt med snack i liften och gemensamma våffelstopp. Och after ski! Jag och Sara åkte i alla fall tillsammans och stundvis gick det riktigt bra tack vare träningen utan stavar. Sara var nöjd men jag åkte ett varv till och på vägen fikade jag lite mjölkchoklad för mig själv. Det var knäpptyst. Underbart. Obeskrivligt underbart.

Tillsammans med Ulrika var jag ute i spåret längst av alla. Vi gick in och åt lunch med de andra och sen var det dags att ge sig ut igen. Jag var inte jätteladdad men sugen på att utnyttja finspåret. Testade andra hållet den här gången. Väldigt flackt och fint men mer folk och en och annan skoter. Åkte under en ankarlift och suktade längtansfullt. (Det blir utför nästa helg vilket känns mer än bra!) Jag ledsnade rätt fort och nu sitter jag framför brasan med diskmaskinen hummandes i bakgrunden. Bra grejer. Jag hinner precis med en power nap innan Tour de ski om en halvtimma.
Gott nytt år!

Mot Grövelsjön

Om ett par timmar sticker jag till Grövelsjön. Det ska åkas längdskidor och firas nyår till fjälls. Jag är så fokuserad på skidåkningen att jag nästan glömt bort att det är nyår mitt i allt också. Längdskidor är inte min paradgren. Jag skulle gärna vara lite vassare men utförsåkning är så mycket roligare. Det vore praktiskt om det snöade lite mer i Stockholm så kunde man åka på flacken här (bra träning, komma ut i naturen osv) och utför när man väl är i fjällen. I april ska jag åka Svalbard Skimaraton så jag måste oavsett öva. Har ingen koll på valla och är måttligt intresserad av det böket. Jag åker på så kallade vallningsfria skidor men som ändå är glidvallade och fästzonerna är tejpade. Borde funka för en rookie som jag.

Jag har packat fler underställ än självaste Anna Haag men dom blir ju äckliga med en gång och när Craft sponsrat mig med så många måste man ju utnyttja det! En stor väska blev det ändå trots att underställ inte tar någon plats och jag i övrigt packat minimalt. Ett par mjukisbrallor och en collegetröja till kvällarna och en klännings till nyår. I övrigt bara skidgrejer. Och nötter, torkad frukt och mjölkchoklad! Och böcker.

Rotade efter bra strumpor i min överfyllda träningsgarderob och hittade ett oanvänt par av de här supersköna strumporna från Craft. Tydligen specifika för längdskidor också. Perfekt!

Jag hade planer på ett träningspass på gymmet i morse men jag valde sovmorgon istället. Det är nåt med det här mörkret på sistone som gör att jag tappar massor av energi. Jag blir lite stressad av det men samtidigt ska jag ju åka skidor i flera dagar nu och det har ju trots allt vänt och dagarna blir ljusare även om det tar tid. (Lunchträning verkar vara bästa grejen! ) Det har blivit en lugn vilovecka och i dag blir det en tvärstill dag på tåg norrut men det är som det är och jag orkar inte riktigt jaga upp mig. Sovmorgon till halv nio var fantasiskt!

Kalla mig Kalla. Mera skidåkning.

Juldagen bjuder på samma väder som julafton, sol och några minusgrder. Strax efter klockan 09 satt jag i mormors kök och väntade på att solen skulle gå upp. Jag åt gröt med rivet äpple, kanel och mjölk, drack te och åt ett ägg. Kändes fint efter gårdagens mat- och fikafest. Vid halv elva klev jag ut i snön med skidorna under armen och promenerade iväg till Grisberget. Bestämde mig för att dubbla gårdagens sträcka och hoppades på inte allt för kuperad terräng. Spåret börjar med en backe om än väldigt liten men den där backen är ganska isig och ingen kul start. Men jag stod på benen även i dag och skidade iväg. Det var verkligen vackert ute men jag hade fullt sjå med skidandet för att riktigt kunna se mig omkring. Tyckte varken jag hade särskilt bra glid eller bra fäste men jag gnetade på och försökte ignorera tankarna på hur långt drygt 2 mil är. Jag har så kallade vallningsfria skidor men de är grundvallade med glid och jag hade tejpat för fäste men den där tejpen var kanske inte optimal. Men när snön var mjuk och spåren flacka gick det bra och jag hade riktigt trevligt. Satsade på att fokusera på att åka med benen och inte låta armarna och stavarna göra för mycket av jobbet. Uppför var ingen hit men upp kom jag. Det var bara när det var utför jag hatade längdskidor och tänkte att jag ska aldrig mer åka. Så blev det flackt och mjukt och sol och jag tänkte att jag kan åka hur långt som helst.

Med risk för att inte vara så originell men det här är i alla fall från i dag. Jag är mig ganska lik säg.

Även om det var vackert kan det inte hjälpas. Utförsåkning är ungefär en miljard gånger roligare. Men ett bra träningspass blev det. Och jag gillar att lära mig nya saker. Och jag gillar utmaningar. Och vissa nedförsbackar på mina stålkantslösa skidor är verkligen en utmaning. Varenda gång jag står upp hela vägen är jag lika förvånad. Jag har faktiskt bara ramlat en gång och det var igår. Stolt.

Det var lugnt i spåren i dag. Det var några till åkare förutom jag men annars alldeles lagom tomt. I Stockholm får man aldrig vara ensam och jag hatar det. Inte heller kan man lämna sin jacka och ryggsäck helt öppet vid sidan om spåren och räkna med att den ska ligga kvar, tror jag. Jag åkte förbi stallet där jag alltid var på ridläger på somrarna när jag var liten och det var lite nostalgiskt. På vägen hem blev jag passerad av några skotrar och bilar med extra lyktor. Trots att jag varit här uppe på sommaren och jul lika mycket som på landet i Roslagen känns det alltid lite exotiskt på något sätt. Jag tror inte att jag skulle vilja bo här. Det är mörkt på vintern och sällan någon riktig sommar. Men jag avundas dem lugnet och närheten till allting. Men det är mycket som finns i Stockholm som jag vill ha. Skärgården, Färingsö, bikramyoga, mitt jobb, teater, crossfit, Blueberry, Mälaren ja egentligen hur mycket som helst. Min familj!

Här bakom skymtar stallet

Mina höftböjare känns helt massakrerade vid det här laget och nåt kvällspass i elljusspåret blir det knappast. Har inget minne av att jag inte kunnat sätta på mig strumpor efteråt. Känns som att jag sprungit Stockholm maraton med mina höfter.

Imorn ska jag mellandagsshoppa. Det är också så himla enkelt jämfört med hemma. Alla blir alltid lika förvånade när jag "passar på" att gå på stan i Piteå när jag kommer från Stockholm. Så är det.

Fråga: Jag får liksom lite kramp i fötterna när jag åker, särskilt i början. Hur slippa det? Det kanske är mina fötter för jag får det när jag yogar eller styrketränar "på ett ben" också?

Julafton!

Så här på kvällskvisten summerar jag en fantastisk julafton. Jag är i norraste Norrland och har firat med familjen och släkten. Nästan 100 mil norrut ligger vit, fin snö och solen har strålat i dag. De tre timmar den har varit uppe. Jag känner mig lyckligt lottad. Efter julfrukost och paketutdelning tog jag med mig skidorna ut i spåret. Osäker på var jag skulle och om jag hade vallat rätt gick något tveksamt iväg med knarrande steg i vintersolen. Grisberget visade sig från sin bästa sida och jag värmde upp med en 5 kilometersslinga. Lite dåligt fäste hade jag allt, förvisad till min tejp, men det fick duga. Jag var glad att det gick så bra som det gjorde eftersom mina förväntningar på före, valla och lokalsinne var obefintliga. Jag får kleta på mer tejp till imorn. En halvmara på Svalbard känns plötsligt ganska lång igen... Ulrika säger att det är en kuperad bana och pappa tror inte jag ska vänta mig några lyxsspår på Svalbard och tycker att jag ska skaffa rejälare skidor, ta ledigt i mars och hårdträna på lämpligt ställe. Kanske köper jag i alla fall nya skidor och ser till att få hjälp av ett proffs med vallningen innan start. Lyxigt vore att som här, bo i stan, i hus - och ta skidorna under armen och sticka ut i skogen och kunna åka.

Jag hann bara komma in, äta lite och duscha innan vi packade in oss för att åka och fira jul med resten av släkten, Kalle Anka, glögg, pepparkakor, ett stort julbord, fika och mer paketutdelning med tomte och släde. Nu ligger alla utslagna i varsin soffa och jag ska nog snart göra likdant. Imorn blir det mera skidor!

Jag antog att det var din

Igår skrev jag ut en karta över Grisbergets skidspår. Dock gjorde jag klassikern att bara skriva ut och inte hämta min karta från skrivaren. I morse låg ändå kartan på mitt skrivbord när jag kom.

Kollega: "Grisberget. Motionsspår. Jag antog att det var din karta".

Jo. Såklart. Skidfrakt är beställt och snart är det dags att spänna för renarna och flyga norrut!

Vi har ingen snö men vi har stavar

Jag tycker om att träna utomhus, jag har som sagt saknat långpassen (sedan cyklingen i somras) och jag har ett stundande skidlopp framför mig. Därför blev det långpass med stavarna i Liljanskogen i morse tillsammans med Ulrika och Frida. 105 minuter senare var vi klara och jag trampade hemåt. 20 min cykling + 105 med stavarna + 20 min cykling alltså. Med låg puls kan man tuffa på ganska länge och prata samtidigt. Jag skulle dock ha haft en halv banan i fickan för i sista backen såg jag plötsligt suddigt. Energibrist. Det är skillnad på trötthet och trötthet. Slut på ork, kondition och för mycket mjölksyra är en helt annan trötthet och jag föredrar helt klart den.  Den här tröttheten hade lösts med e banan. Men sen var det flackt och en äggmacka och apelsinjuice väntade.

Jag premiäranvände mina längdskidåkningskläder som jag fått från Craft; jacka, byxor, mössa och vantar. Jättebra!

Lite spänstträning också?

Skidgång i Hammarbybacken

Äntligen ute! Efter alldeles för många intervallpass på spinningcyklar eller ännu värre en crossatrainer var det äntligen dags att ta med sig stavarna och bege sig mot Hammarbybacken. Jag har längtat efter långpass och efter att träna utomhus. Utomhus är alltid bäst om jag får välja. Dessutom har jag ett stundande skidmararon på Svalbard att träna inför. I dag var det dessutom klarblått och solen strålade sitt allra finaste. Flera av mina favoriter är utomhussporter men också sommarsporter; beachvolley, kajak, cykling och så vidare. Cykelbanorna är redan sandade sedan några kalla morgnar och det är ingen hit med racer även om det skulle funka att cykla fortfarande. (Helt otroligt faktiskt). Med olika skador har jag varit ganska förvisad till gymmet vilket är okej en sen kväll efter jobbet men nu så!

Jag och Ulrika värmde upp med grusvägen på baksidan även om den inte precis kändes som en uppvärmningsbacke i mina ögon... Sen travade vi ner på andra sidan bredvid liftspåret. Sen valde vi stigen upp under liften. Eller det var kanske jag som valde... Klart ambitiöst som vanligt. Det blev dagens jobbigaste backe som var både lerig och brant och aldrig ville ta slut. Det blev mer klättring än stavgång faktiskt vilket kanske inte var tanken. Vi travade ner på samma sida igen och gick upp på framsidan en gång till men bredvid liften. Det verkade vara den populäraste backen där det var mycket folk. Jag sprang i början och hängde sådär fint på stavarna och "låtsas-skidåkte" men det blev snabbt för brant för att springa. Det var fullt tillräckligt att gå upp. Det var en bra backe och vi körde den en gång till. Sen gick vi ner där vi kom upp första gången och så upp igen. Den backen var lite flackare och man kunde hålla ett högre tempo istället. Ulrika avslutade med poppisbacken och jag tog baksidan en gång till för att skona knäna. Dom där nedförsbackarna var inte snälla mot dem och jag fick lite dåligt samvete ett tag. Totalt sex stycken branta uppförsbackar blev det och pulsen bankade ofta på runt 90%. Sweet! Det ska bli väldigt spännande att se utvecklingen om jag fortsätter med det här vilket är tanken. Jag har ju mest cyklat och crosstrainat vilket ger bra kondition men att stavgå upp för en backe och faktiskt flytta benen framåt är en helt annan sak. Men som sagt, löpning inte min grej och det märktes att det inte fanns med i bagaget. En timma och tjugo minuter var vi hur som helst igång!

Uppe på toppen sista gången plockade jag fram min systemkamera ur ryggsäcken som jag släpat på hela tiden. (Att ha en tung väska på ryggen gör ganska stor skillnad). Bara för att upptäcka att det inte fanns något minneskort i. Vad glad man blir.

På vägen hem blev det Pucko och äggmackor på tunnelbanan (till alla andra resenärers stora glädje?) När jag kom hem somnade jag. I understället under en filt i soffan. Först efteråt duschade jag och lagade mat. Nu funderar jag på att sova lite till och sen väntar adventsfika hos Sara och det ska bli så. himla. gott! Jag blir otroligt trött av det här mörkret. Otroligt.

Vägen mot vinterform

I dag körde jag det sjätte av totalt åtta pass i serien Vägen mot vinterform. Passet har Träningsglädje hittat på - eller egentligen inte. Det är  ett av de konditionspass som Marit Björgen, norsk skidstjärna, brukar köra. När jag ändå var inne på skidåkarträning tyckte jag att jag lika gärna kunde fortsätta.

Passet är tänkt som ett löppass men går att köra på till exempel cykel eller crosstrainer också. Eftersom jag har knasigt knä körde jag på crosstrainer. Klart underskattad för att köra kondition skulle jag vilja säga. Värm upp med 10-15 minuter jogg och kör sen fyra stycken intervaller på fyra minuter vardera. Kör intervallerna så snabbt du orkar. Riktigt tufft alltså. Marit siktar mot 90-92% av maxpuls under dessa intervaller. Mellan varje intervall joggar du lätt i cirka 70% av maxpuls i 3-4 minuter.

Jag orkar inte ligga på 90-92% av maxpuls i fyra minuter, fyra gånger (God damn it hur ska man kunna jämföra sig med Marit!) Min puls landade i snitt på 88% under mina intervaller och det är jag absolut nöjd med. Istället för att jogga 3-4 minuter vilade jag istället bara knappt en minut eftersom min puls gick ner ganska fort. Efter nerjogg hade 40 minuter passerat och jag var klar! Målet får väl bli att få samma syreupptagning som Marit. Hehe...

Ska du köra samma pass? Mitt tips är att våga ta i! Man håller lätt igen för att vara säker på att orka fyra minuter. Det är i och för sig klokt för jag tycker man ska sträva efter att hålla samma tempo i hela intervallen/alla intervallerna. Men jag kunde ha öst mer i första. Ännu bättre är kanske att köra passet mer än en gång. Då vet du redan andra gången mycket mer vilken nivå du kan ligga på.

Jag rundade av med stretching och en varm sallad med bulgur, halloumi, avokado, babyspenat, coctail tomater och pinjenötter toppat med olivolja och balsamico. Till efterrätt, färsk mango med vispad grädde. Herre gud så gott!

Inspirerad av Marit Björgen

Såg du inte Vinterstudion igår tycker jag att du ska kolla på det här klippet! Tre minuter in kan du få tips på lite hard core styrketräning när norska skidtjejerna tränar. Alltså Marit. Oh wow.

Jag gjorde samma övning som Marit på gymmet i dag. Men utan 10 kilosväst och utan 10 kilosplatta på ryggen. Det dög kan jag säga! Jag jobbade igenom magen och coremuskulaturen så att det sved med skidtjejerna i huvudet. Det var kul! Man ska väl åka Svalbard Skimaraton va...

Apropå det kan Ulrika kolla 8 minuter in i klippet. Stavgång uppför. Nästa lördag eller hur?

Längdskidor?

På förekommen anledning* skulle jag vilja slipa på mina längdskidåkningsskills. Just nu droppar det in flera olika erbjudanden om träningsläger och jag har bland annat fastnat för det som Sofy tipsar om.

Längdläger i Ramundberget den 17-20 november
- 1 st vallarinstruktion inför första passet
- 3 st längdskidskolepass á 1,5 timme
- 1 st föreläsning – kost, klädval, valla, stretch m.m.
- 3 st övernattningar på hotell Fjällgården
- 3 st 3-rättersmiddagar
- 3 st frukost- och lunchbuffé
- Spåravgift för längdspåren
Fri tillgång till pool, bastu, gym och relax.
Pris: 3595 för del i dubbelrum

Är det någon som skulle vilja följa med mig dit? Jag är ingen grym längdåkare. Jag tar mig framåt men vill att det ska gå fortare och vara mindre jobbigt. Det vore kul om det inte bara är proffs där men är du min kompis och vill haka är det okej även om du är duktig. Är du inte så duktig blir jag ännu gladare. Vi kanske är flera som vill åka? Kända som okända vänner.

 Mössa och byxor från Craft. Jacka från Adidas.

Skidor i Åre i mars. Första gången längdskidor faktiskt var ganska roligt. Det var också tre dagar innan det här hände, en skada som tog sex (!) månader innan den blev helt bra igen och jag till exempel kunde spela beach som vanligt. DÅ hade jag ingen aning om vad som väntade och trodde jag skulle vara bra på ett par veckor.

*Jag ska åka Svalbard Skimarathon i april nästa år. Anmälan öppnar 1a november!

Pannkakor efter en timma i längdspåret

Gick ju fint det här! En timma i spåret och sol blev det också, gnistrande snö och hela paketet. Jag och Sofy lämnade kollegorna bakom oss och nu har jag landat inne och äter pannkakor med sylt och grädde. Vanliga pannkakor! Vetemjöl!

Här finns längdspåren i Stockholm

Snön är här på riktigt och Stockholmarna blir ordentligt bortskämda med dagar perfekta för längdskidåkning. Spåren blir bara fler och fler. Hitta dom här.

Notera ordvalet "längdskidåkning". Man kan antingen åka skidor, då åker man per definition utför. Eller så kan man åka längdskidor. Det är inte skidåkning det är längdskidåkning. I alla fall i den här bloggen. Själv föredrar jag när man slipper staka. Backarna, snart kommer jag!