Simmad å klar!

På dagens träningsschema stod simning. Simning i öppet vatten och med våtdräkt. Att det var 17 grader, mulet och ganska blåsigt valde jag att ignorera. Om man alltid backade ur saker som man inte var helt entusiastisk för skulle man inte få mycket gjort.

Med andra ord tog jag våtdräkten och cykeln och begav mig ner till Ulvsundasjön. Mamma* fick också dra på sig våtdräkten och följa med, risken för sjöodjur minskar då.

Det var kallt som sjutton, vågigt och kallsuparna avlöste varandra. Burr. Men 30 min simmade vi i intervaller och nu sitter jag inne och dricker te. När värmen återkommit ska jag gå på visit hos Runners Store...

* Mamma är 60 år och har Parkinson. Hon ska tävla i samma triathlonlopp som jag och risk föreligger att hon passerar mig i löpspåret. Jag har med andra ord ungefär världens coolaste mamma.

Hemma från Malmö!

Solen strålade, havet glittrade, center courten ståtade och det var SM i Västra hamnen i Malmö. Kameran strejkar, jag har faktiskt semester och så vidare och därför saknar bloggen både bilder och uppdateringar. Jag förstår att ni sitter som på nålar för att höra hur det gick...

Som väntat var motståndet tufft och jag kände mig lite liten under det tekniska mötet. Det var ganska långt kvar tills vi skulle spela och efter inbollning la jag mig i skuggan, blundade och såg mig själv vinna bollar. Jag visualiserade mottag som var perfekta oavsett sväv, vind eller toppspinn. Jag vet hur det ska kännas, nu var det "bara" att göra. Jag såg framför mig det där passet som Jens kan döda en boll hur enkelt som helst på. Sen tittade jag på några riktigt snygga shottar, pokar och en dunderspike. Sen var det dags att spela inte bara i huvudet.

Jämna matcher som började skakigt (som vanligt) men som tog sig vartefter ledde oss vidare från gruppen. Det fortsatte lika jämnt och även matcherna som spelades bredvid oss var väldigt jämna. I åttondelen åkte vi ur. Mitt mål var att gå vidare till kvarten men med tanke på att vi mötte bättre lag än jag räknat med är jag nöjd ändå! Vi spelade faktiskt riktigt bra förutom vissa onödiga misstag.

Malin var med och filmade och vi har kollat på en av matcherna och tja.. det börjar ju helt klart arta sig även om jag hör brasse-Agnelo i bakhuvudet. Böja beenaaa....

Så fort jag får fart på kameran kommer lite bilder!

Mot SM i Malmö!

Hej då Skrea och hej Malmö! Snart...

Update från Skrea

Vi spelade så bra men det räckte inte till. För varje set spelade vi bättre och bättre och i andra matchens sista set visade vi prov på vårt grymma försvarsspel igen. Grym side out och vi plockade poäng efter poäng. Ändå förlorade vi till slut efter några onödiga misstag och sen var den här turneringen slut för vår del. Istället fick vi följa tourlagen från läktaren på centercourt.
+ Vädret. Växlande, mest dis och vindstilla. Perfekt beachväder med andra ord.
- Den enerverande speakern. Hitta nån annan utan fåniga kommentarer och höftvickningar.
Vi bor i ett superfint hus med två våningar och "studiokänsla" för att använda ett trendigt ord. Uteplats, grill och bastu! Helt oväntat när vi bokade. Jag har eget sovrum på övervåningen med snedtak och fönster mot himlen och här ligger jag nu och vilar och äter mellis
med Vickan i rummet bredvid.
När våra fyra huskamrater återvänder är det dags för beach- bankett!

Värsta bästa

Imorn efter frukost och löpning (har hittat en backe som får duga) vänder jag in mot stan igen. Jag ska tvätta och packa om och infinna mig på grillfest innan det är dags att åka vidare till Falkenberg och Back to the Beach och Swedish Beach Tour i helgen.

När sommaren och semestern är slut kommer jag ha hunnit med Stockholm, Roslagens skärgård, västkustens sandstränder och fjälltrakternas underbara natur. Många böcker kommer ha slukats mellan beachspel, triathlonlopp och multisporttävlingar. Alla ställen jag gillar och allt jag gillar att göra.

By the way. Jag och Jens kvalar in till SM i Malmö nästa vecka. Så jag ska spela SM också. Bara så att ni vet. Kom och heja om ni är där!

Semesterträning

Ville egentligen hitta en brant och bra backe att springa intervaller i men jag hittade ingen passande. Istället blev det en 5 km-runda på en grusväg med perfekt svikt, följt av barrstigar i skogen ut mot klipporna och havet. Helt okej utsikt.
Kom tillbaka 25 min senare och kände mig väldigt "semester-joggad" vilket inte alls varit tanken. Därför gjorde jag 15 burpees X 3 istället för intervallerna och tre stycken olika core-övningar på gräsmattan framför huset med utsikt över fälten. Trots att solen gömde sig bakom molnen var det fuktigt och varmt.
Avslutade med keso, banan och nektarin innan det var så varmt att jag var tvungen att slänga mig i havet. Svalt milt uttryckt.

Har blivit fika utan dess like de två senaste dagarna men har bestämt mig för att inte hetsa upp mig. Två dagar av årets 365. Nu har jag semester och den kommer hur som att innehålla minst två tuffa turneringar och garanterat mer träning om jag känner mitt eget sug rätt. Löpningen behöver verkligen trimmas till innan den 29onde augusti men det är verkligen världens mest tråkigaste träningsform någonsin! Simma med våtdräkt i havet imorn?

Mental träning

Efter en vecka med brasseträning, ett eget triathlon, turnering och flera prestationer känner jag på riktigt att jag har semester. Jag är ute på landet i Roslagens skärgård och idag har jag gjort absolut ingenting. Jo, jag har ätit jordgubbar, blåbärspaj, kanelbulle, sovit i skuggan och läst böcker och en ny träningstidning.

Semifinal!

Efter en skakig start som följdes av förlust i ett set började vi plötsligt spela fantastiskt. Ett grymt försvarsspel tillsammans med stabila anfall gjorde att vi vann set efter set och plötsligt är vi framme vid semifinal! Woho! Jag är särskilt nöjd med försvarsspelet och ska verkligen försöka lägga känslan i det på minnet för att kunna plocka fram det igen. Att vara lugn och aggressiv på samma gång vinner man bollar på. Med ett leende har vi spelat oss hit!

Totalnöjda med vår insats vilar vi i skuggan med äggmackor och cola.

"Personally I am a heel striker and am not tempted to try to change this"

Mitt i allt snack om barfotalöpning och vikten av att springa på framfoten hittar jag det här: The Foot Strike Debate, finally some unbiased information.

So the only thing that this really shows us is that it is possible to compete at the highest level with any type of foot strike.

Intressant läsning för alla som tycker om att springa och vill bli bra löpare!

Mitt eget mini-triathlon!

"Smiling-but-tired-and-still-short-of-breath-face" efter löpningen och sista momentet i Karlberg

08:00 Mobilen spelar
08:15 Frukost, rota fram rätt grejer, kolla nyheterna och vädret
08:50 Dyker i Ulvsundasjön och simmar längs med bryggan och kajen medan mobilen ligger på bryggan och tar tid om än inte sträcka. 20 min simning.
09:10 Av med det blötaste, på med skorna och upp på cykeln.
09:40 Har cyklat Drottningholmsvägen ut mot Bromma och vänt. 10 km och 25 minuter cykel.
09:45 (ca) - Hämtar andan en minut och dricker lite vatten. Är framme i Karlberg och låser cykeln och dumpar hjälmen innan jag springer iväg.
10:00 (nästan) 2,5 km på 11 minuter löpning.

Frukost
Smoothie bestående av 1,5 dl havregryn, hallon, blåbär, banan, 1 ägg, en skopa proteinpulver (whey), mjölk och yoghurt. Alltså lite extra havregryn och proteinpulver istället för bara ett ägg. 2 glas vatten.

Simning
Jag hade sett framför mig en vindstilla morgon med spegelblank sjö där jag fridfullt skulle glida fram. Men icke. Det blåste ganska mycket och var faktiskt ganska vågigt. Jag är inte heller längre den som bara kastar mig i (realtivt kalla) sjöar men imorse muttrade jag efter ett fy fan att det är bara att hoppa i. Sagt och gjort och sen simmade jag iväg. Jag gillar egentligen att bada men jag var helt ensam och plötsligt kändes det djupt och osäkert. Tänk om ett sjöodjur suger tag i mig och jag drunkar? Ungefär så gick tankegångarna och jag bad om att inte känna något sjögräs eller liknande med foten vilket bara skulle göra allt värre. Lite vågigt var det som sagt också men det kändes bra att träna på!
Slutsats: Testa simglasögon nästa gång. Man blir tröttare i armarna av vågor och det är svårare att andas. Det finns verkligen inga sjöodjur i Ulvsundasjön.

Cykel
Växlingen till cykel från simning var inga problem kändes det som. Jag hade å andra sidan inte simmat särskilt länge på grund av sjöodjursrädslan och att ingen skulle höra mig skrika. Valde en väg med ganska mycket tuffa backar och det blev en del naturliga intervaller. Brukar vara snäppet piggare dock.
Slutsats: Jag är ingen morgontränare. Jag känner ändå att jag äger på min Scott Sportster.

Löpning
Rullar ner i Karlbergsparken och funderar på om jag inte skulle ha cyklat längre, kände mig inte särskilt trött och efter en snabb vattenpaus och hjälmfix satte jag av i ett långsamt tempo, trodde jag, det gick med facit (Endomondo) i hand inte särskilt långsamt faktiskt. Var beredd på ben gjorda av stockar som sist jag växlade från cykling till löpning. Det var tungt de första hundra meterna nu med men det gick snabbt bättre. Sprang på utan större problem men valde att inte springa längre än planerat för det.
Slutsats: Yes! Det gick bättre än sist att växla! Yes! Jag kände inget i knät. Yes! Jag sprang fortare än jag trodde! No! Höften krånglar än mer istället. Men vad som helst istället för knät.

En timmas minitriathlonträning är inga problem alls och jag kan enkelt förlänga sträckorna - det känns bra inför loppet men det kommer trots allt att vara dubbelt så långt som i dag och jag tror det kommer att kännas. Jag är väldigt sugen på att dryga ut simning, cykling och löpning nästa gång. Och köra ett ordentligt simpass! Kanske redan imorn. Det kommer vara tufft i vågorna den 29 aug annars. Hur som helst, så här på eftermiddagen är jag trött i hela kroppen i huvudet, sådär ordentligt träningstrött och jag har redan plusat på lunchen och sen dess ätit en kanelbulle och druckit en jordgubbssmoothie. Mmm...

Stockholm at its best

Det här är en träningsblogg men ändå måste jag stoppa in en kort hyllning till mitt fantastiska och underbara sommar-Stockholm. Jag älskar att leva i en stor stad med puls, intryck, karriär, människor, kultur, rörelse och möjlighet. Jag älskar att leva i den staden där man samtidigt kan simma ensam i Ulvsundasjön utanför Kungsholmen på morgonen innan jobbet, där man kan paddla i Brunnsviken eller löpträna i Hagaparken eller cykla ut på landet, Ekerö, på en halvtimma och se älgar, harar, rådjur, rävar och vildsvin - och så kan man spela beach där ute också innan man badar i Mälaren. Ikväll spelade vi i Rålis och sen badade vi från klipporna i Fredhäll - det kallar jag en jäkla bra stad det! Två kanelbullar och en flaska saft senare har jag precis kommit hem och sitter på balkongen och blickar ut över gröna träd och takåsar och lyssnar till glas som klirrar och tallrikar som skramlar. Imorn bitti mitt eget mini-triathlon genom Stockholm. Starkt gilla.

Dags att väcka triathleten

Men hjälp! Jag har totalt missat att det finns en triathlonblogg som KarinTri skriver. Jag trodde inte det fanns en enda triathlet som bloggade och är extra glad över att ha hittat en ny blogg om just triathlon!

Med bara en dryg månad kvar till premiären av mitt första egna triathlonlopp börjar jag känna mig en aning stressad. Det blev inte direkt bättre av att skumma igenom Karins blogg och se hennes triathlonträning även om det är kul att läsa.

Beach är fortfarande min absoluta favoritsport och sommartid ägnar jag den självklart mer tid än något annat. Samtidigt älskar jag utmaningar och vill därför testa ett riktigt triathlonlopp. Grejar jag det? Så målet första gången är väl egentligen inte någon supertid utan snarare att "komma runt med plus i kanten" dvs på en rimlig tid. Men jag vet inte hur man känner sig i löpspåret efter att ha simmat och cyklat eller hur lång tid växlingarna tar. Mitt mål är i alla fall att gå i mål på under 2,5 h (eliten gör det på 1-2 h). Om jag skriver det i bloggen måste jag göra det. Det målet grejar jag enkelt om jag simmar på 30 min (750 m öppet vatten), cyklar på 1 h (2 mil inkl Västerbron två gånger...) och springer på 30 min (5km) - vilket jag gör när jag tränar grenarna för sig. Med mjölksyra, växling och andra oförutsedda händelser kan det nog trilla iväg en del minutrar. Och knät litar jag som vanligt aldrig på i löpspåret- jag blir bara besviken.

Förberedelserna under sommaren har sett ut såhär (jag har ju mest beachbloggat):
En hel del cykling - ca 1-2 mil/gång i bra tempo. Dock inga intervaller utom naturliga som är resultatet av diverse broar. Cykling är paradgrenen.
Simpass på 900-1300 meter i bassäng. Inga problem alls men man är ju klart matt i pälsen efteråt. Dock ingen simning sedan Kronobergsbadet stängde den 18 juni.
Löpning ca 4-6 km/gång. Mest för att testa formen och att knät håller.

Jag har även fixat vattenflaskhållare till cykeln, ett par simglasögon och läst på om Enervit och surfat mycket triathlon. Typ.

På lördag ska jag testa ett minitriathlon. Om jag skriver det i bloggen måste jag göra det. Då ska jag simma 30 min i Ulvsundasjön (hur mäter man sträcka i vatten?), cykla 1 mil och springa 2 km. Med andra ord ett halv triathlon förutom simningen som är hel. Det blir spännande och en tidig morgon för att inte roa bryggbesökare allt för mycket när jag uppkommen ur vattnet blöt kastar mig iväg på cykeln!

Slutsats: Ett av mina stora problem är att vilja hinna lite för mycket.

Beachträning och kvällsbad

Träning för Andreas två timmar på Kärsön ikväll. Termometern i skuggan visade på 27 grader klockan 20 och vi tränade transissionspel. En ganska ofokuserad träning jämfört med brassen men skönt med lite skratt och kul lir. Några nya saker att tänka på i anfallet och det känns som att det har gått ännu ett pyttelitet steg framåt. Notera hur gräset runt planerna är närmast utbränt. Galet! Anneli poserar med en äkta beachmage = sandig.

Sen gick vi ner och badade i Mälaren! Grymt fantastiskt när man är svettig, sandig och glad. Här är jag nyss uppkommen ur sjön!

Löpkväll!

Provocerande hurtig kände jag mig under kvällens löprunda. Medan folk låg utslängda på gräsmattorna och hade picnic eller låg inne och kollade på fotboll sprang jag förbi dem med lätta (?) steg. Triathlonträningen har fått ge vika åt en hel del beach på sistone och jag kände att det var dags för ett ryck. Att dra på mig våtdräkten och sticka ut och simma kändes inte alldeles lockande med fullt av folk på bryggan. Cyklingen känns redan enkel och därför fick det bli 5 km löpning.

Status: Nån slags träningsvärk har dykt upp sedan torsdagens brasseträning. Kändes lite stumt i spåret. Testade att springa utan knäskydd eftersom knät känts så bra på senare tid och det var inga problem. Väl hemma igen kändes låren stumma som stockar dock - inte känt så på hela våren. Kanske beror på träningsvärken. Sträckningen gjorde sig också lite påmind och det känns surt om jag plötsligt har ännu en grej att gå och dra på... Särskilt jobbigt var det däremot inte trots den tropiska Stockholmsvärmen som har parkerat! Två rådjur mötte jag men som hann smita innan jag fick fram kameran. (Jag pausade Endomondo för er skull!) Väl hemma känns det helt okej att avsluta i soffan på balkongen med en blåbärssmoothie. Over and out!

Här ligger jag...

... och laddar för en löprunda senare ikväll...

BeachCamp Öland i bilder

Jag (till höger) och Anneli på stranden innan veckans sista träning. Hon är stark och snabb och jag är lång och teknisk. Bra kombo absolut.

Jag och Jens spelar mixed. Tror ni att jag hade den här bollen? Nu är det Jens som är lång.

Brunch vid stranden. Här har ni Maja som poserar lite bättre än Lisa.

Nej det var inte kallt men det var j-igt myggigt och vad passar bättre än en skön mössa då! (I väntan på banan med smält choklad. Lagom retro).

Tadva och Sofia - två av våra tränare även om vi inte tränade för Tadva just den här veckan. Grymma tjejer!

Grillning på stranden.

Anneli, Maja och Camilla säger att Pripps blå-reklamen kan slänga sig i väggen.

Mixedlaget. Jag och Jens.

Jens shottar över nät.

Tjejstugan inför Yellow goes banans party!

Klicka på bilderna för att se dem större!

Because I'm worth it!

Revansch!

Svettig (kolla in linnets transparens), smutsig i ansiktet och jädrigt glad efter kvällens träning!

Ikväll var det dags för träning nummer två med Agnelo. Jag var ganska nervös först och undrade vad man skulle få utstå den här gången men vartefter dagen gick började jag se fram emot det mer och mer. Var rätt nöjd med min mentala pepping faktiskt! Den här kvällen sken solen och jag var ute i god tid och hann värma upp ordentligt och spana in gruppen innan oss.

Vi tränade försvar och byggde på med side out-spel. Det var en riktigt grym träning med flera bra övningar. Tempot var om möjligt ännu högre än sist men jag gillar verkligen när man får slita ut sig till max. Det var mycket gräva... Träningen får med beröm godkänt! Dessutom kände jag mig mycket mer värdig min plats den här kvällen och kunde faktiskt njuta lite även under träningens gång. Okej njuta är fel ord men kul ändå! Ungefär som träning är när den är som bäst? Smärtsam men härlig.

Brasseträning - en utmaning som heter duga!

På väg ner i hissen till bilen (trodde jag) och Brasseträning. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.

Jag skulle ha postat en bild på mitt rosa underställ som var brunt av sand (lera?) igår, men jag orkade inte ta ett foto. Jag orkade överhuvudtaget inte blogga igår. Igår kväll var det premiär för brasseträning. Beachträning för Agnelo Santos från Brasilien (en av världens absolut bästa beachnationer, om inte den bästa). Tidigare på dagen fick jag ett sms av en kompis där det stod "förbered dig på terror".

Kvällen började med en sprint från jobbet för att hinna hem och laga mat och hämta grejer. Men andan i halsen satte jag av för att hämta bilen – men så är den inte där den ska vara. Panik. Om 15 min ska jag vara på Kärsön och jag har ingen bil att ta mig dit i. Ringer lillebror som bekräftar att den står hos honom. Att jag messat och sagt dag och tid som jag ska ha den ”har han glömt”. Jag har inget telefonnummer till varken brassen eller de andra i min grupp – inte ens ett busskort (även om jag ändå skulle bli en timma sen om jag åkte kommunalt). Och man spelar gärna inte beach två mot en om man planerat att vara fyra. Lillebror får således kasta sig iväg och hämta mig och skjutsa mig ut.

Ungefär en kvart sen skyndar jag mig ut på beachplanen. De andra är redan igång, tre duktiga tjejer med betydligt mer spel i ryggen än jag – ett par SM-vinster osv. Vi tränade sideout spel i två timmar och tempot var riktigt högt. Två snabba vattenpauser på hela träningen och regnet öste ner. Ganska snabbt såg det ut som att vi sysslade med typ speedway och inte beachvolley. Jag var klart sämst i gruppen och fick kompensera tekniken med kondition – jag blev nog minst trött av det verkligt höga tempot. Ganska nedslående träning även om jag fick beröm efteråt och jag var helt okej nöjd med min insats, men det kändes inte riktigt som att det räckte till. Mottagen var bra, passen sämre än vanligt och anfallen slutade mest i enkla shottar. Blockade bara ner en enda boll också. Ska jag hitta något positivt var jag bland de bättre på att placera bollen under en övning även om de andra slog hårdare. Efteråt andades jag ut. Kanske kan jag förtjäna en plats i den där gruppen trots allt. Agnelo tyckte ”inte det var några problem”. Häpp.

Jag vet själv hur det känns att ha med en person som är på en lägre nivå, jag tycker det förstör för alla. De som är duktiga, den som inte har samma rutin och även för tränaren som ska planera övningar. Hursom – efteråt var jag helt slut och lite deppad. Ska de stå ut med mig tre gånger till? Från att ha känt mig grym på Öland kände jag mig riktigt kass.

Vandrade tio minuter till en busshållplats och festade på min medhavda banan (ynkligt!) i väntan på bussen som dök upp efter 25 minuter. Regnet och myggorna krigade med mitt tålamod. Det var ett tag sedan det var SÅ fantastiskt att komma hem och duscha och lägga sig under duntäcket. I hallen hemma väntar ett grustag utan dess like på mig. På torsdag är det dags igen. Då ska jag visa att jag förtjänar min plats i gruppen!

På väg hemåt

Efter en grym vecka med BeachCamp har vi avslutat med turnering både lö och sö. Jag och Anneli spelade oss till kvartsfinal i lördags vilket vi är grymt nöjda med! Vi känner verkligen att vi har utvecklats under våren och hittat vårt spel. En vecka på stranden där det har blåst en hel del var heller ingen dålig uppvärmning!

Jag och Jens spelade mixed idag och kom till åttondelsfinalen efter att bara ha spelat matcher till tre set. Jämt och spännande. Framförallt har vi haft kul!

I dag är också första dagen jag känt mig sliten i kroppen på hela veckan vilket är ett gott betyg. Efter blockträningen hade jag en del träningsvärk och så var det ju sträckningen men bortsett från det tipptopp!

Nu, 2,5 h till Stockholm.

Först på stranden