Det här med målbild och synen på sig själv

Det här med visualisera sig själv göra saker på ett visst sätt. Det var något jag låg och tänkte på en stund i natt.

Jag och Jens är anmälda till RAID på lördag, en multisporttävling med löpning, mountainbike, kanot och orientering. Idealtiden enligt arrangörerna är tre timmar. Detaljerad information om bansträckningen dök upp i helgen och jag har såklart gått och funderat på utförande, utmaningar, packning, mat och annat. Jag ser inte mig själv som en ”riktig multisportare”. Jag är inte särskilt bra i någon av grenarna (särskilt inte i orientering…) men tycker att det är kul att vara utomhus och att kombinera olika moment. Och så är det kul att göra sakerna i lag och med Jens. Jag har räknat med att vi hamnar max någonstans i mitten av resultatlistan, om ens det. Jag menar, jag kan till att börja med alltså över huvud taget inte orientera (det hänger på Jens) och vi har ju knappast tränat inför loppet eftersom vi anmälde oss bara två veckor i förväg. Jag äger ingen mountainbike utan ska hyra en. Allt det här ä helt okej för mig men så började jag kolla banan.

Tävlingen börjar med en prolog med 3,5 km löpning. Liksom för att sprida ut startfältet inför de riktiga momenten. Det står att man ska ta det lugnt och visa hänsyn. Men ingen kommer ju att ta det lugnt. Alla vill vara först. Jag har sprungit, cyklat och åkt (skidor) lopp förut. Det kommer bli spurt i 3,5 km och jag (och därmed även Jens som egentligen är en vit kenyan) kommer att hamna långt efter redan från start. Löpning är ju inte min gren. Om man i alla fall hade fått börja med cykling eller paddling. Det kändes bara sååå deppigt!

Men så i natt tänkte jag att den här synen och den här inställningen kan jag inte starta ett lopp med så nu har jag börjat tänka om. Jag är fortfarande ingen utpräglad multisportare, men, jag kommer ha roligt ändå. När starten går kommer ett stort gäng förmodligen att rusa iväg men jag kommer att starta i det tempot som jag tycker är bekvämt och sen öka så mycket som känns lagom. Det kommer kännas kul, jag kommer känna mig glad och jag kommer känna mig stark – oavsett vad som händer runt omkring mig. Det är målbilden, snarare än att jag kämpar mig fram, trött och långt efter alla andra. Genom hela tävlingen ska jag verkligen bara fokusera på mig och mitt lag och tävla utifrån våra förutsättningar. Inte sucka uppgivet när någon rejsar om på cykeln över hala rötter och stenar. Snarare tänka att kan hon eller han så kan jag – utifrån den träning som jag har i ryggen. Paddlingen ska bli spännande. Paddla kajak kan jag men en kanadensare? Det är ju som ett slagskepp. Lillebror gav mig en crash course via sms i morse och nu ska jag försöka behålla inställningen att det här blir en rolig och äventyrlig dag oavsett hur snabba de andra lagen är! Vi har nämligen inte hyrt en av de extra snabba kanoterna heller men det är väl som bara att hugga i. Nånting har jag i alla fall och det är envishet, vilja och pannben.

Plötsligt har den där prologen utvecklats till en spännande utmaning där jag får sätta mig själv på prov!

Det här med livet

Två vilodagar på raken och jag toklängtar efter kvällens beachträning. Vi blir sex stycken och ett härligt gäng. Jag hoppas på anfallsträning!

Jag hade planerat för ett gympass i tisdags men livet kom emellan. Det låter så jäkla klyschigt att skriva att livet kommer emellan men det är ju faktiskt precis så det är ibland. Och ett missat träningspass hit eller dit är inte avgörande.

Mer avgörande känns faktumet att jag inte har fikat på en vecka nu. Kanske låter helt normalt i era öron men för er som inte redan vet kan jag säga att jag älskar fika (kanelbullar, kladdkaka, kokostoppar, bakelser etc). Godis, chips, läsk, glass, nja. Det är jag rätt sällan sugen på. Men fika… Och min fikafrekvens ökat stadigt de senaste veckorna. Typ till att bli nåt jag gjort varenda dag. Det har att göra med allt möjligt, bl a att kontoret har en egen ingång till Chokladfabriken, att mina kollegor fikar mycket, att jag varit på flera konferenser och liknande osv. Matlådorna började också minska i antal och frukostarna från Espresso House bli fler. Det började när det var visningar av lägenheten, tillfälligt boende hos Jens och lite allmänt nya (o)vanor och till slut kände jag bara amen stopp. Stopp, stopp, stopp. Så från den ena dagen till den andra började det följa med gröt och ägg hemifrån till jobbet som frukost, matlåda och ett mellis till em. Inget avancerat, en klick keso och lite bär. På skrivbordet finns nötter och en burk mandelsmör. Superenkelt. Jag har finfina vanor att falla tillbaka på och vet precis hur man äter bäst. Skönt. Jag tänkte fortsätta att inte fika ett tag till. Det är ingen stor grej dock så räkna inte med någon bloggföljetong i ämnet.

På tal om livet så var livet precis perfekt igår. Det innehöll förutom en till (planerad) vilodag en Katt, tapas, vin och drömmar och planer om framtiden. Drömmar och planer som kändes mer nära och mer verkliga än på länge. Det gör mig extra lycklig! Att toppa det med beachträning i kväll och ett gott mellis i em blir med andra ord guld.

Är du själv en 10:a i dag?

Min helg tror jag blir en 10a!

Beachträning igår kväll. Jag var halvladdad. Jag vet att det alltid är kul (i alla fall nästan, nästan alltid) när vi väl spelar men just den här kvällen skulle bli extra lång eftersom jag hade flera to dos även efter att jag kommit hem från en sen träning långt bort. Det var just det också, Södertälje kändes extra långt bort igår. Kanske för att jag var helt själv i bilen förutom säckvis med bröd som min pappa lockar fram björnar med i Dalarna på sina fotosafaris… En Volvo V70 rymmer för övrigt en del bröd. Och på torsdagar när jobbveckan gå mot sitt slut är jag ofta ganska trött.

Vi körde igång och jag kom på mig själv med att vara märkbart andfådd. Visserligen var det rätt högt tempo och åtta blockbackningar (backa snabbt från nät och gräv upp en shotboll) på raken utan paus känns. Åtta anfall på raken känns också. Men ändå. Faktiskt kände jag mig ändå allra mest sovtrött - mer än fysiskt trött - och det kan vara den allra värsta tröttheten att träna med eftersom huvudet helt enkelt inte hänger med. Camilla tyckte vi gjorde många saker bra men att vi slarvade lika mycket. Hon var rätt tuff igår vår käre tränare och jag ansträngde mig verkligen. I början var jag och Sara bra, vi var verkligen nöjda med det vi levererade, men sen gick det liksom mest utför. Och jag gillar inte när jag har känslan av att göra andra som har ansträngt sig besvikna genom att slarva. Varken min tränare som förberett träningen och avsatt tid eller min egen spelpartner.

Ofta är det ganska lätt att ha höga förväntningar på andra men man har kanske inte samma förväntningar på sig själv. Jag var på en föreläsning om bland annat det. Föreläsningen som hette Från bra till världsklass var som helhet sådär men just biten om förväntningar tyckte jag var bra. Ofta förväntar vi oss att kollegor, familj, chefer, tränare eller lagkamrater ständigt ska leverera 10:or och vara så himla bra. Vi vill ha ett bra ledarskap på jobbet, en grym tränare, kollegor som levererar precis det vi vill och i tid och en partner som alltid gör allting rätt. Men vi själva då? Är vi alltid perfekta medarbetare, chefer, lagspelare och partners? Förmodligen inte. Men om vi själva försöker vara 10:or, försöker – det kanske inte alltid går, då blir det troligtvis lättare för andra att göra sitt jobb också. Därför försökte jag verkligen vara en 10a igår. Men jag vete sjutton om jag lyckades. Men glad var jag i alla fall!

Nu är det fredag och efter jobbet (som hittills har varit väldigt händelserikt idag) sticker jag ut till Arlanda. Jag och Jens flyger nästan 100 mil norrut ikväll och i helgen ska vi hänga med världens bästa mormor (hon är alltid en 10a!), sova mycket, utomhusträna och äta hembakta kakor och bullar. Tror det blir en bra helg!

Frukost på stan

Lika mycket som jag skulle älska att bo på landet älskar jag att ändå jobba i stan. Jag älskar att vara med när staden vaknar, att känna när pulsen börjar öka och - jag älskar att kunna köpa frukost runt hörnet från jobbet. Jag jobbar mitt i smeten. I dag tog jag sovmorgon och istället för att äta hemma köpte jag äggmacka med kaviar, grekisk yoghurt med honung och granola och färskpressad apelsinjuice på Espresso House. 59 pix.

Men jag skulle ändå vilja vakna på landet med morgondimma och dagg. Jag skulle älska kontrasterna av det här och det där.

Var dig själv - alla andra är upptagna

Igår kväll läste jag många bra blogginlägg. Jag har haft fullt fokus på nya jobbet och att sälja och köpa lägenhet på sistone så det har blivit ganska lite tid att läsa bloggar. Men igår kväll hade jag tid! Särskilt tre inlägg fick mig att bli inspirerad, lite gladare och mer nöjd med mig själv. Jag ÄR ju nöjd med mig själv men ingen går ju genom livet med självförtroende och självkänsla på topp 24 timmar om dygnet. Antar jag. Så att läsa att det är fler som också tycker löpning är tufft kändes fint just då (särskilt när det är en person jag vet är vältränad och inspirerande och har en blogg jag verkligen gillar). Och att läsa att det är fler som funderar på varför de tränar, vad de vill med träningen och få mig att inse att man kanske inte blir supervass på en gren om man tränar lite allting (vilket jag ändå vill fortsätta med!) Och så var det härligt att bara få läsa ett riktigt inspirationsinlägg deluxe.

Kolla in hos Tre mil, Åsa och Bodycomf!

Självkänsla och styrketräning

Tänk vad mycket man hinner med när man slutar tidigt. På nya jobbet har vi sommartid och slutar klockan 16 resten av augusti. Det gillar jag väldigt mycket! I dag har jag både hunnit få min lägenhet fotograferad innan visning och köra ett pass på gymmet. Och allting i lugn och ro med lite dötid och middagstid emellan. Sara som skulle vara kvällens sällskap har ju en ny karriär som spinninginstruktör och vi fick boka om - så dagens pass blev ett bonuspass. Jag tänkte egentligen köra ett av mina favoritstyrkepass med tabataintervaller men den lilla hallen där man kan vara lite mer ifred var upptagen. Jag kom helt av mig när jag upptäckte det - för andra gången på tjugo minuter.

På vägen till gymmet hade nämligen de mest konstiga tankar upp från ingenstans. Förmodligen för att jag på väg ut ur porten mötte en tjej som såg oförskämt sportig ut* och mest troligen var tillbaka från en löprunda. Jag tänkte för hundra sjuttioelfte gången på varför jag är så %€#%% dålig på att springa. Är faktiskt nästan lite fascinerande. Oavsett vem jag springer med är jag sämst. Min pappa är stark som en oxe och simmar bättre än en fisk, men han kan inte heller springa. Sen tänkte jag att jag inte cyklar särskilt snabbt heller. Jag älskar ändå att cykla till skillnad från att springa och man brukar ju vara bra på det man gillar och tvärt om. Men jag har ju inte direkt tränat på att bli snabb, om jag ska vara lite snäll mot mig själv.  Sen tänkte jag att jag varken är särskilt uthållig eller stark heller och tänkte på massor av personer som är just det. Försökte ändå lite mediokert med att säga att jag ju ändå har cyklat Vätternrundan, 30 mil på cykel. Det har ju de flesta inte. Men bara för att genast tänka på att det ändå tog rätt lång tid. (Ja jag cyklade alla milen ensam). Nä man behöver inte vara bäst, inte ens bra, men med tanke på hur mycket tid jag ägnar åt träning trots allt skulle man ju vilja känna sig mer vass. Och ja, självklart jämförde jag bara med de som jag anser vara bättre än mig... Fina tankar om sig själv att ta med sig in på gymmet. Lyckligtvis är Friskis inget mecka för perfekta människor utan alla får plats.

Men där stod jag med armarna hängandes längst sidorna och mindre sugen än någonsin på ett regelrätt styrkepass. Men är det något jag har så är det i alla fall karaktär. Jag tänkte att jag börjar med nånting och så komponerar jag ett pass under första övningen. Det blev 50 minuter med:

• Utfallssteg med hantlar 16 X 3
• Squats med kettlebell 10 X 3
• Enbensmarklyft 12 X 3
• Axeldrag med kettlebell 12 X 2
• Latsdrag 10 X 3
• Situps på bosuboll 17 X 3
• Aktiv planka Max tid X 3
  
  
  Sällan har jag varit så nöjd efter ett träningspass som ikväll. Well done! När jag promenerade hemåt igen kände jag mig både sportig och stark. Och snygg. Nån ska ju vara det också. Firade med hallonsmoothie och chokladmuffin - paleovariant. Glor på dåliga tv-program och konstaterar att kvällen fortfarande är ung.

* Just då slog det mig aldrig att jag själv ganska ofta beskrivs som både sportig och atletisk... Tur att jag kom på det sen!

(Rätt så) Dåligt av Blueberry #2

I slutet av maj var jag inne på en av mina rundor på Blueberry Lifestyle och köpte en smoothie. Absolut de godaste och samtidigt näringstätaste smoothiesarna i stan. Deras muffins är en annan sån där grej som jag verkligen älskar som mellis. Men smakar det så kostar det - vilket jag tycker okej om det är riktigt bra. Men hur bra är Blueberry och vad är istället mest bra varumärkesbygge? För ja, Blueberry är bra på varumärkesgrejen förutom att mycket av maten smakar smarrigt.

Under mitt besök i maj noterade jag några saker med ingredienserna i min smoothie som jag inte tyckte passade Blueberrys varumärke. Till exempel var havremjölken man använde inte ekologisk. Och Blueberry trycker själva väldigt hårt på hur ekologiska och organiska de är. På Blueberrys hemsida står det att de i största möjliga mån använder ekologiska produkter – lite oprecist tycker jag. Och för övrigt är ekologisk havremjölk inte alls svårt att få tag i heller utan står jämte den vanliga från Oatly i alla butiker jag handlat den i.  Jag tyckte även att det var lite konstigt att det över huvud taget har kyckling med på menyn med tanke på hur de marknadsför sig. Det skrev jag ett blogginlägg om.

Efter mitt inläggfick jag hur som helst ett väldigt långt och väldigt engagerat mailsvar från Blueberry där man grundligt förklarade bland annat sin miljöpolicy. De skrev även:

”När det gäller vår havremjölk så kan jag bara beklaga om den inte varit ekologisk. Vi har avtal med vår leverantör att alltid vara garanterad ekologisk havremjölk men har vid tillfälle fått denna restad och då fått en blå berikad havremjölk. Detta är ett inköpsproblem och jag har personligen tagit det med vår leverantör, som har gått tillbaka i alla våra ordrar unjder 2012 och insett att det har hänt vid flertal tillfällen. Blueberry arbetar aktivt på denna punkt.  (Jag ser inte riktigt hur det här kan vara så svårt att lyckas med faktiskt).

När det gäller vår kyckling så har vi valt det allra bästa valet för oss idag, en svensk kyckling. Vi har tyvärr inte möjlighet att köpa in ekologisk kyckling från Bosarp eller gårdskyckling, vilket vi tycker är synd. Vi är medvetna om detta och kommunicerar ut att vi har svensk kyckling på våra skyltar.” 

Men vet konsumenterna vad det innebär? Att det är skitliv att vara svensk kyckling? Har de sett bilder från hur Kronfågels kycklingar ”lever” t ex? Eller att de blir slaktade genom att –levande- doppas i ett elektriskt bad innan de får halsen avskuren? Blueberry har nog mera kunskaper men bryr man sig? Nog vet man att ”svensk kyckling” klingar bra men att det egentligen är felaktigt. Vaddå inte möjlighet? Det korrekta svaret känns mer som att ”vi har inte lust att betala för det”. Fast att det redan är skitdyrt att äta på Blueberry.

Förutom ovan svar fick jag ett presentkort för mig och en vän att äta för som tack för att jag engagerat mig. Bra grej. Med tanke på det här med varumärke. Alltid bättre att göra en pudel än tvärt om. Det skriftliga svaret var jag kanske inte lika imponerad av dock- även om det absolut var väldigt engagerat vilket var jättebra.

I dag tog jag i alla fall med mig Helen till Blueberry för att använda presentkortet. Vi beställde varsin soppa. Till att börja med var det lite trist att de glömde lägga på toppingen som ska ingå enligt menyn och som jag annars alltid fått. De frågade inte heller vad jag ville ha till brödet och istället för hummusen jag gillar fick jag någon annan röra.

Kollade förresten när de blandade några smoothies. Kan nämna att havremjölken inte var ekologisk. Kommentarer känns överflödiga. Ridå.

Att slippa vara elitidrottare

Igår såg jag dokumentären Medaljens pris på Svt Play. Jag får hela tiden för mig att den heter Medaljens baksida dock, för det är väl så jag ser det. Det är ju inte precis någon nyhet att elitidrottare pressar sina kroppar till det yttersta och både tränar och tävlar med skador med allvarliga konsekvenser som följd. De tycker tydligen att det är värt det och jag förstår inte hur det kan vara värt det att förstöra sig själv för livet. Att misshandla sig själv på det sättet. Elitidrott har inget med friskvård, hälsa eller välbefinnande att göra. Just det verkar många ibland glömma bort när man pratar om träningsmängd och tiden för återhämtning. Klart jag kan träna X antal timmar eller X antal pass i veckan och bara vila X tid. Elitidrottare tränar ju X mycket osv. Det är bara det att det de gör är galenskap. Egentligen. Absolut inget som har med hälsa att göra i alla fall. Idrott, gemenskap, kanske tävla också, föreningsliv, hälsa, rörelse, utmaningar, ja. Elitidrott, nja.

På min egen agenda igår stod löpning och backintervaller. Jag löptränar inte så mycket på grund av mina knän men intervallträning är grymt för konditionen och löpning upplever jag som mest effektivt för att komma upp i puls. Alltså lägger jag då och då in backintervaller i träningsschemat. Eftersom det mest blivit styrka de senaste veckorna, förutom beachvolleyn och transportcyklandet tyckte jag att det var dags. Men efter ovan nämnda dokumentär var jag faktiskt inte jättepeppad över att gå ut och plåga mig själv. Men jag fick vända på det.

Till att börja med var jag rätt trött också, har varit trött i flera dagar och vet inte riktigt varför. Men löpning om något borde ju få en att vakna till liv så med raska steg satte jag av mot Karlberg. På plats lämnade jag vattenflaska och en bar bakom ett träd vid min favoritbacke innan jag värmde upp. På slutet ökade jag på stegen några gånger och allra sist sprang jag lagom fort upp för min utvalda backe vid det gamla stallet för att tala om för benen vad som väntade.

Sen sprang jag 5 intervaller upp för backen, varje intervall avslutade jag dessutom med fem upphopp. Sen vilade jag ett par minuter innan jag upprepade samma sak två gånger till. (Uppochhoppa har hittat på passet från början). Good lord! Det där hade jag inte gjort på en stund kan man säga... Jag vet knappt om jag kan säga att det var sönt, det var mest bara vidrigt och nåt jag ville bli klar med. Tanken på att Carolina Klüft sprang upp för en dubbelt så lång backe 23 gånger tycktes helt ofattbart. Och vidrigt. Jag skulle i alla fall få den där sköna känslan i kroppen efteråt. Får hon det?

Jag tuffade hemåt igen och konstaterade att jag kände av knät men att det var helt okej. Intervallerna hade nog inte gått jättefort men de hade fyllt sitt syfte. Nu var jag hungrig och jag visste att ett dukat bord väntade hemma. Medan jag gick riktigt njöt jag av att inte vara elitidrottare. Av att få springa mina intervaller ifred mellan träden utan att behöva tävla mot någon annan än mig själv, att kunna ha lite ont i knät och att kunna äta en supergodmiddag hemma*. Det är livet det.

*En avlagd friidrottare vittnade om hur han toppade formen några veckor innan träning. Han tränade stenhårt och åt en dl havregrynsgröt till frukost, tränade 2 h, åt en macka med ett ägg och sen till kvällen lite tonfisk. Han var ofta på gränsen till undernärd. Vettigt.

Make the most of it

Vi ställde in dagens beachträning på grund av regn. Så tråkigt att jag ville dö (okej jag kanske överdriver en aning) och istället trampade jag hem över blöta gator. Funderade på allt möjligt jag skulle kunna göra av den här kvällen istället. Det är både en bra och en dålig egenskap jag har, att alltid vilja göra det mesta av allt.

Ikväll skulle jag kunna baka bröd, handla några grejer, fixa lite roligare matlåda än den jag har på lut, fixa med bilder (stående projekt) och om det blev uppehåll putsa mina fönster (de är i desperat behov av det) och inte minst träna - på säg gymmet! Det slutade dock bara med att jag kom hem, slängde ihop den enklaste middag där basen var äggröra och vek ihop lite tvätt för att sen rasa ihop framför MadMen. Har absolut inte orkat göra någonting alls ikväll. Jag misstänker varför. Dagen har varit väldigt kul men samtidigt ganska ansträngande.

Så med andra ord, för pepp och träningsinspiration får ni läsa vidare någon annanstans just ikväll. Om ni bara vill läsa och känna att det är okej att inte alltid vara så himla produktiv och istället bara lata sig- då har ni hamnat rätt just i dag! Det är ju som också att göra the most of it på ett sätt.

Abnorm* hunger

Jag bloggar ganska ofta om mat. Även om jag egentligen bloggar om träning skriver jag ofta om mat i samma inlägg, mer eller mindre per automatik. För mig är maten en stor del av träningen. Förutom att mat är väldigt gott och väldigt viktigt generellt. Jag skriver om mat på andra ställen också, till exempel på Facebook i mina statusuppdateringar. En gång gjorde jag ett test på Facebook där man skulle få reda på vilket ens ideala yrke var (testet var för lite yngre personer än jag egentligen). Jag skulle jobba på Pågen och test-äta produkter. Det var först då jag insåg hur mycket jag Facebookade om mat. Jag scrollar neråt i maj månad nu och ser statusuppdateringar och incheckningar som handlar om jordgubbar, sparris, brunch, kanellängder etc. Även en hel del rosévin, nya restauranger och var jag äter lunch någonstans. Lustig grej!

Jag har hög ämnesomsättning. Det kan man ganska enkelt konstatera. Men i mitt huvud är en person med en sån där galen förbränning ofta en ganska tanig typ. Ofta lång och väldigt smal. Benig. Det är inte jag på något sätt. Jo, jag är lång men jag är allt annat än benig. Jag vet inte vad jag är. Atletisk får jag höra rätt ofta och jag gillar det ordet! Givetvis hänger aptiten ihop med träningen men det känns som att min aptit ändå är lite mer bananas än andra träningsmänniskors. Möjligen Ulrikas är likadan. Men så tränar hon väldigt mycket också.

Faktum är att det nästan är ett problem för mig att vara så hungrig. Jag hinner knappt med att äta och får under ett dygn slut på idéer var jag ska äta mer. Den här delen av året är jag dessutom extra hungrig eftersom jag rör på mig ännu mer. Långpass på cykeln slukar verkligen energi.

Igår var ännu en sån där galen dag. Jag hade cyklat 10 mil i lördags, sprungit 15 backintervaller i söndags och spelat beachvolley två timmar i måndags samt cyklat fram och tillbaka till jobbet (15-20 min i vardera riktning). Inte några stora mängder att tala om även om jag såklart varit igång. I alla fall åt jag:

Frukost kl 08:30 på jobbet Mixade 1 dl havregryn, ett ägg, en näve färska jordgubbar,  krossade linfrön, några klickar turkisk yoghurt, lite havremjölk och vetegräs = smoothie. Åt en dubbelmacka på grovt bröd med Bregott och ost. (Minns inte om det var nån vanlig ost eller light, brukar ta den med bäst datum!)

Lunch kl 12 Lammfärsbiffar med fetaost, potatis, tomater och rödlök, vatten.

Mellis kl 15:30 Keso, blåbär, hallon, banan

Mellis nr två kl 17:30 En rejält stor lammkorv och en Health nut smoothie från Blueberry (banan, nötpasta, riven kokos, vaniljprotein, havremjölk, honung, jordgubb)

Middag kl 20:30 Fiskpinnar, ris, avokado, rivna morötter, Creme fraische, vatten

Är inte det rätt mycket? Jag hade vilodag igår!

Jag fattar ingenting när jag läser om folks försiktiga smoothies med lite juice å nåt bär och nåt superfoodpulver, en sallad till lunch och lite tofu till middag? Kära nån!

Är jag den enda träningsbloggaren som äter mat? Och såhär mycket mat? (Jag blev dock glad när jag läste att LiveLoveTry också är cyklist och hungrig!) Om jag ska bli mätt kan jag inte utesluta något. Kött mättar nog allra bäst, men riktigt mätt blir jag bara om jag äter kolhydrater på samma gång. Jag vet inte hur många gånger i ordningen jag har tagit med mig ett mellis till jobbet och tänkt träna på det efteråt och så har det inte funkat och jag har fått sladda in på typ McDonalds eller Blueberry (beroende på var jag råkar befinna mig). Det handlar inte om att jag är lite sugen alltså utan om att jag är sjukt j***a hungrig.

I dag har jag tagit med mig lammköttbullar, indiskt kryddade med ris, avokado och matyoghurt till "mellis". Sen ska jag cykla 15 km, spela beach i 90 min och cykla 9 km. Borde duga!

* Abnorm: Onormal, mycket långt ifrån att vara normal, onaturlig, felaktig
Synonymer: avvikande, grotesk, onaturlig, onormal, rubbad, sjuklig, underlig, missbildad

Att känna istället för att göra

Det här blev en konstig dag. Jag hade tänkt cykla - ganska kort och ganska snabbt. Det vill säga uppvärmning ut till Drottningholm 20-30 min och sen lite tempo i 30 minuter (30 km/h ungefär - är ju andra cyklar och människor på vägarna också...) och sen vända och köra 30 minuter tempo tillbaka och så nedcykling från Drottningholm. (Det är där broöppningar, rödljus osv börjar och det är ingen idé att ha något tidsmål där). Men när jag kom hem, i god tid för att hinna med min plan, var jag ruskigt trött. Och hungrig. Igen. Som vanligt. Amen suck. Jag slängde mig på sängen med pälsbollen och somnade nästan med en gång. Jag sov inte så länge men när jag vaknade började det bli knappt om tid. Jens hade lovat att laga middag tills jag var hemma igen - inte läge att dyka upp en timma sent då och det kändes som att nattsömn kunde vara en bra grej till nästa natt. Så då tänkte jag att cyklandet till beachträningarna och till jobbet med för den delen med får duga tillsammans med helgens långpass. Och så tänkte jag backintervaller istället.

Löpning är ju rätt enkelt. Man behöver knappt några prylar och man kan sätta igång utanför dörren. Jag gäspade på vägen ut och började så sakteliga tuffa fram. Backintervaller alltså. Jag var extremt opeppad. Och extremt hungrig. Trots ett extra mellanmål. Jag var mitt i nån kombo av sömnbrist och energibrist. Highlife. Vad sjutton är det här tänkte jag? Jag byter nog backintervallerna mot en lugn tur bara. Men efter 1,5 km vände jag hemåt, gåendes. Jag kanske kan köra lite core hemma istället? Snacka om att aldrig ge sig. På gott och ont. I dag på ont.

Men det var vackert ute. Blommorna luktade som en hel parfymfabrik, fast godare, och luften var ljummet. Gräset är sådär ljusgrönt nu som det bara är såhär års och jag har mycket att vara glad för. Jag kände mig som värsta tjuren Ferdinand där jag promenerade och försökte gräva ner min besvikelse över en bortkastad träningsdag. På grund av för lite sömn? På grund av energibrist? Vilket känns rent ut sagt löjligt med tanke på vad jag har ätit i dag. Kött, potatis, avokado, havregryn, keso, bär, banan, yoghurt, ägg och så vidare.

Jag kom hem med känslan "vad har jag gjort i dag?". Den här #€"&& prestationsprinsessan gör mig
g a l e n ibland. Gjort! Till exempel jobbat en hel arbetsdag? I duschen (ja jag lyckades trots allt bli svettig av min lilla tur) gjorde jag en deal med mig själv. (Något corepass var inte att tänka på). Nu är det slut med att sammanfatta dagarna med vad jag har gjort. Ja - det är mycket jag vill göra, det är mycket som är kul och jag gillar tempo (jag är ingen riktig Ferdinand) men någonstans går gränsen även för den personlighetstypen.

Under kommande sju dagar ska jag fundera på vad jag har upplevt och vad jag har känt. Och det handlar inte nödvändigtvis om upplevelser som skidåkning på Svalbard utan om de små sakerna i livet. Om jag glömmer bort mig får ni påminna mig! Kommande sju dagar ska minst ett blogginlägg per dag beskriva något jag känt och något jag upplevt. (Helt bloggfria dagar är dock alltid okej). Jag vet att jag är bra på sånt också så det borde inte vara så svårt. Tycker ni att uppleva låter för likt göra? Jag tänker såhär: man kan inte uppleva att städa. Typ. Och slutligen, det behöver inte vara bara bra grejer jag känt och upplevt. Det beror helt på.

I dag har jag upplevt hur det doftar när tusen blommor (kändes så i alla fall) slår ut och blommar samtidigt. I dag har jag upplevt för första gången den här säsongen hur det är att sitta barfota på balkongen med fuktigt hår på elfte våningen på Kungsholmen och skriva ett blogginlägg. I dag har jag upplevt energy fail - en gång för mycket.

I dag har jag känt mig tacksam för att mitt liv innehåller världens bästa familj, underbara vänner och - kärlek!

Nu - nu ska jag få mat.

Det här med varumärken

På senare tid har jag tyckt att det bara blivit mer och mer produkter i träningsbloggarna. Kläder, skor, prylar, juicer, tillskott och så vidare. Det är ju en smaksak vad man gillar att läsa om men personligen föredrar jag att läsa om just träning i en träningsblogg. Samtidigt tycker jag att det är  väldigt kul med tips på bra recept och jag gillar även att få tips på om det finns någon sån där riktigt bra produkt jag borde prova. I lagom dos. Jag tycker inte det är så spännande när en blogg bara känns som ännu en marknadsföringskanal för företag. Och bloggare är populära. Det vet jag som själv sitter på en kommunikation- och marknadsföringsavdelning.

Jag hade tidigare ett samarbete med en klädtillverkare men som nu är avslutat*. De ville ha mer engagemang från min sida för att fortsätta samarbetet. Det vill säga att jag skulle skriva ännu mer om deras varumärke och om deras produkter. Jag fick kläder att testa och utvärdera ca två gånger per år. Hur mycket jag skulle skriva och vad jag skulle skriva stod mig fritt. Jag valde att skriva om kläderna när de var nya (och att jag fått dem gratis!) och jag skrev vad jag tyckte om dem. Jag la en del tid på att ta riktiga bilder av kläderna men inte hur mycket tid som helst. Sen har kläderna såklart ändå fått massor av plats i min blogg i form av bilder från mina träningspass när jag använt dem. Ibland har loggan synts, ibland inte. Jag var ju faktiskt inte anställd av det företaget på något sätt och för mig skulle det kännas konstigt att så konstant tipsa om och visa deras kläder och logga - mer eller mindre gratis. Jämför vad allt utrymme som dessa kläder eller andra produkter har fått i er blogg och fundera på vad det hade kostat som annonsutrymme med samma antal läsare.

Om jag tycker jag att någonting är riktigt bra skriver jag gärna om det. Jag vill gärna tipsa mina läsare om kläder, mat och andra träningsrelaterade produkter. Men jag skriver inte extra mycket om något för att det kan gynna mig och ge mig fler löpartights. Det där tyckte jag blev svårt på slutet. Och därför skrev jag av naturliga skäl ganska mycket mindre om det varumärket jämfört med andra bloggare som också fick (får) kläder av dem sett över t ex ett år. Jag förstår att den här klädtillverkaren hade velat att jag skrev mer om dem - inga konstigheter - men för mig funkade det inte riktigt. För mig känns det tudelat att läsa om till exempel vårnyheter från olika kollektioner som man vet att bloggaren redan får grejer av. Särskilt när hon eller han inte har fått just de här grejerna redan. Det känns ibland som varumärkesfrieri och till slut blir det svårt att skilja på vad som är vad. Kläder någon fått gratis för att testa eller kläder som någon skulle vilja testa? Eller vill man bara visa att man har koll på nya trender och mode? Det är ju fine, om man bara fattar vad som är vad. Till slut kan någon som ätit en galet god yoghurt inte skriva om det längre för alla kommer bara tro att hon eller han antingen har fått yoghurten eller vill ha värdecheckar på mer yoghurt. Kanske.

Vad tycker ni? Är det inte en ganska hårfin linje mellan att vilja tipsa om något bra man provat och att sälja sin blogg? Man är ju rädd om sitt personliga varumärke också...

Här skriver Smaljeansen om typ samma grejer - en mycket bra sammanfattning tycker jag! Det är kul att gå på pressgrejer och få goodiebags! Till exempel. Särskilt om man bara ska se till sig själv.

* No hard feelings mot just det varumärket. De gör grymma kläder och kanske kommer vi att samarbeta på andra sätt i framtiden om än inte nu. För tillfället är det ganska skönt att min blogg är just bara min.

Dagen efter: Nu skriver Sofy också på samma tema. Vad kul med fler inlägg! Läs och debattera. Det är bra och det behövs.

Det här med att blogga

Hur skriver ni era blogginlägg? Vet ni innan ni ska skriva exakt hur inlägget ska se ut? Vet ni mest bara vad inlägget ska handla om och sen blir det som det blir? Är det olika från gång till gång? Kan ni komma på en bra idé och direkt behöva kasta er ner över ett tangentbord och skriva ner det eller i alla fall stolpa ner kom ihåg-punkter?

Jag har en riktig skrivskalle och skriver väldigt ofta i huvudet, inte bara till bloggen utan till allt möjligt. Därför har jag oftast skrivit mina inlägg i huvudet innan jag "laddar över" dem till bloggen. Många som inte bloggar frågar hur jag hinner med? Självklart tar det tid att blogga. Att blogga innebär ju förutom att skriva inlägg både att ta bilder och kanske redigera dem och att läsa och kommentera andra bloggar, nätverka. Men just själva skrivbiten går ganska fort för mig.

Snorkkis skriver om det där fenomenet som alla som bloggar (eller som skriver över huvud taget) ibland konfronteras med. Skrivkramp, skrivtorka, kortslutning, allmän tomhet eller vad man vill kalla det. Man har helt enkelt ingenting att skriva. Ibland på ganska lång tid. Eller så tror man kanske att man har det men när man väl ska börja skriva så blir det inget av det. I alla fall inget som man kan klicka "publicera" efter att man har skrivit klart. Jag skriver mycket i jobbet och då kan den där skrivkrampen verkligen framkalla ångest även om en bra skribent är ganska bra på att lösa sånt där. Skrivande är inte så kreativt som man kanske kan tro. Det handlar mycket om struktur och disciplin - blandat med lite talang helst. Då går det i alla fall lättare. Bloggen är mer tacksam och har jag inget att skriva gör det egentligen inget mer än att det är trist! En blogg lever ju på att den uppdateras.

Men apropå det jag skrev först så avslöjar Snorkkis att hon också skriver sina blogginlägg i huvudet innan de hamnar på bloggen. Dom blir ofta klara ute i löpspåret och sen är det bara att tanka över till datorn. Jag gör precis likadant. Men tydligen är det bättre för prestationen att tänka så lite som möjligt på annat när man springer. Jag gissar att det gäller vilken träning som helst men just löpning och cykling är ju så bra "tanketräningsformer". Längdskidor också. Jag har väldigt svårt för att inte skriva även när jag inte sitter med en penna i handen, läs vid ett tangentbord. Det funkar ju inte under ett träningspass men ofta kommer jag på saker som jag måste få kasta mig ner och skriva.

Hur skriver ni till era bloggar?

Duktiga flickor

Det här var det bästa och mest träffande jag läst på länge:  Alexandersson & Lilie: ”Res er duktiga flickor!”

Jag hoppas alla mina duktiga kvinnliga läsare tar chansen att läsa en grym debattartikel om duktiga flickor, ojämställdhet och stress.

Pernilla Alexandersson ingår i mitt professionella nätverk eller vad man vill kalla det och just nu känner jag mig extra stolt och hedrad över att känna henne! Pernillas bok Brinntid kan du köpa här (släppfest på onsdag!)

Modebloggar vs träningsbloggar. Det handlar om pengarna!

Har på senare tid läst en del blogginlägg om varför modebloggare får mer utrymme och uppmärksamhet än träningsbloggar. Till exempel här och här.

Svaret tror jag stavas: pengar

Även om träningsindustrin är en stor industri går det inte att jämföra med mode- och skönhetsindustrin när det handlar om pengar. Krasst sett lever den sistnämnda på att folk inte är nöjda med sig själva också. För vore vi det skulle vi ju sluta konsumera kläder, smink och skönhetsprylar. Åter igen krasst sett men ni förstår poängen. Mest missnöjda med sig själva är generellt unga tjejer. Och aldrig tidigare har unga människor haft så mycket pengar som de har i dag. Därför lönar det sig att uppmärksamma modebloggarna mer än träningsbloggarna. Folk lägger mer pengar på kläder och liknande än på träning. Tror jag. Face it - det här samhället styrs av pengar.*

Det finns givetvis säkert flera andra aspekter av det hela** men det här är i alla fall den första som slår mig och jag har inte sett just den tanken någon annan stans.

*Vad jag tycker om just det får jag nog hitta en annan blogg att skriva i om det

*Det finns väl fortfarande fler modebloggar än träningsbloggar? Modebloggarna har en bredare publik? Alla använder ju kläder men alla tränar inte. Modebloggarna är yngre (gissning) och lättare att lura på produkter som de gör gratisreklam för? Och så vidare.
 

Fight well!

"Det kommer att bli en bra beachträning ikväll" sa jag när jag gick från jobbet igår. Jag hade av olika anledningar verkligen bestämt mig. Det fanns massor av energi i mig som jag ville kanalisera på rätt grejer. Och äntligen! Armdraget lossnade redan tidigt och jag fick många bra bollträffar. Halleluja! Vilken känsla! Vilken känsla det är när allting stämmer. Man undrar liksom varför man inte har gjort så hela tiden? Åh jag hade kunnat hålla på hela kvällen kändes det som.

I själva verket var jag faktiskt dödstrött. Den här veckan har varit fullständigt mad på både jobbfronten och privat sett. Jag sparar detaljerna från bloggen men jag lovar er, craziness på alla sätt. Jag är glad att jag kunde omvandla alla känslor till frustration istället för uppgivenhet. För när man är frustrerad finns det fortfarande energi att använda till att förändra. Den energin ska  man använda sig av till rätt grejer.

Camilla är en toppentränare och vi är ett fantastiskt tjejgäng som tränar ihop på torsdagar. Igår behövde jag all positiv energi utifrån som jag kunde få. Jag behövde verkligen få applåder för mina anfall och höra att någon annan blev glad för min skull. Bra tajming kan man säga. Och med tanke på min status på vägen ut till sandlådan är jag lite fascinerad över att jag kunde leverera i sanden igår. Tack Camilla, Hanna, Sara och Jenny för kvällen jag behövde igår!

Ingen bild beskriver mina känslor just nu än den här bilden.

Flickor ska posera och pojkar ska agera

Bläddrade i Åka Skidor tidigare i dag. Längst bak kan man beställa tidigare nummer som man missat. Jag konstaterade att tre nummer (alltså ganska få nummer också) hade kvinnor på omslaget. Samtliga tre kvinnor poserar på omslaget. Alla män åker skidor. (Tidningen heter ju för sjutton just Åka skidor!) Det får mig att tänka på när jag gjorde tidning i lågstadiet och en rubrik löd "Flickor ska posera och pojkar ska agera". Det var givetvis skrivit i protest men på nästan 20 år har det alltså inte hänt så mycket. Lindsey Vonn poserar och spänner blicken i oss. Som kvinna ska man liksom bara stå där och vara snygg. För andras skull. Jag blir så matt. Mattare än av en hel dag i backen.

Sa jag förresten att vi körde fast med bilen igår? Erik satt vid ratten och jag sköt på. Som f-n. Poserande hade funkat dåligt. Sa jag att vi kom loss innan traktorn var framme?

Service av maskineriet - check

Min kiropraktor brukar jämföra kroppen med en maskin. Om den används ofta och mycket behöver den servas oftare. Min rygg som har skolios behöver särskilt med service. Jag hade tur och fick en tid i förmiddags och väl på plats fick jag mig en rejäl genomgång. Stefan justerade både ländrygg, korsrygg och nacke i dag. Dessutom stretchade han musklerna mellan revbenen. Klart märklig känsla. Jag var lite svettig efteråt och väl på kontoret började jag frysa istället. Klassiskt. Dricker grönt te från NK:s tebutik (hur gott som helst) och äter en nyttig bananmuffins att treata mig själv med.

Min rygg ser betydligt bättre ut än i somras (fantastic!) och den böjen som gick genom större delen av ryggen finns bara kvar allra högst upp nu. Min skolios gör inte bara ryggraden sned utan även vriden och vridningen är svårare att komma till rätta med. Jag är ändå väldigt glad över att jag har en så bra kiropraktor - Stefan Rosander på Kiropraktorhälsan. Jag kan aldrig bli av med min medfödda skolios men alla effekterna av den kan man ta hand om och justera. Guld! Nu är jag laddad för en veckas skidåkning över påsk - både utför och längd!

SATS: Stockholms otrevligaste gym?

Ikväll hade jag gymdejt med Vilma. Hon har bytt från Friskis till SATS (kan inledningsvis avslöja att hon verkade ångra sig redan innan kvällens "intressanta" träningspass) och jag passade på att följa med och provträna medan de har kompisveckor som innebär en veckas gratis provträning för ens vänner. Jag är grymt besviken på SATS Stadshagen och har bloggat om varför längre ner i det här inlägget.

Hitta två träningsbloggare...

Planen var ett överkroppspass med fokus på chins och jag ville även köra bröst, triceps och mage inför mitt skidmarathon. Vilma hade dessutom smarta crossfitinspirerande pass från sin PT så vi bestämde oss för en mix. Det visade sig att det inte skulle bli enkelt men dagens pass blev i alla fall:

Uppvärmning på väldigt lustiga handcyklar - det enda som var ledigt!

• Axelmördaren, tre lagom jobbiga set

Följt av...

• 3 chins
• 21 svingar
• 3 chins
• 21 svingar
• 3 varv och ca 1 min vila mellan seten

Sen var vi mer än nöjda med SATS Stadshagen och jag avslutade istället med core hemma.

• Situps på bosuboll (yes jag har en under sängen!) och direkt efter en mördande båt. 15X3.
• Skalbagge (rulla pilatesboll -finns i min walk in closet - under sig med underbenen). 15X3
• Höftlyft med raka ben. Vad det nu kallas? Långsamt ner och sträck ut benen framåt som bonus. Bränns! 10 X 3
• Avslutade med några aktiva plankor. 1 minut vardera.

Magmos!

Men innan allt det här då? Hur var det att träna på SATS? En stor besvikelse! (Enda behållningen var mitt sällskap).

Vi kommer dit och Vilma berättar att hon vill ta med en kompis och träna. So far so good. Vi kliver in och sen radas de negativa upplevelserna upp en efter en. Andra mer negativa än andra.

• Om det kommer en ny person till din aläggning, säger man inte ordet "välkommen" då? Passar man inte på att visa runt personen, berättar vad anläggningen erbjuder och att man gärna får säga till om man har frågor? Talar man inte åtminstone om var omklädningsrummet ligger? Tydligen inte.
  
• Omklädningsrummen var små och insynen var inte direkt skyddad. Öppnade man dörren kunde vem som helst se rakt in på folk som bytte om. Konstig grej.
  
• Efter uppvärmningen tittade vi oss förvirrat omkring efter fria vikter. De visade sig vara i ett helt annat rum som vi fick trava iväg till. Bland konditionsmaskinerna fanns bara maskiner. Lite konstig signal tycker jag och gör steget för att börja träna med fria vikter ännu större. Väl inne i rätt avdelning av gymmet känns det trångt och gammalt. Stadshagen är ju en ny anläggning? Jämförde med Friskis Lindhagen som känns som ett toppklassgym i jämförelse. (För mindre än halva priset).
  
• Vi hittar inte en enda kettlebell. Några få finns på en reserverad PT-yta.
  
• Det finns inget vettigt chinsräcke - en vanlig jäkla stång att hänga i? Självklart finns det inga gummiband att använda då heller.
  
• Vi använder något som man ska fästa TRX band i istället. Medan vi håller på kommer en PT och börjar fästa just TRX-band. Det är väldigt tydligt att han inte bryr sig om att vi hänger där medan han far fram med banden. När vi hoppar ner och börjar göra svingar säger han irriterat mitt i vårt svingande: Kan du flytta dig härifrån. Va? Hur tilltalar den här personen gymmets kunder egentligen? Kan jag inte få göra tre svingar till för att du sätter upp dina band just nu? Jag ska inte göra svingar i fem minuter. Självklart kan jag flytta på mig efteråt. Har aldrig varit med om liknande på något gym. Hade jag varit han hade jag låtit personen svinga färdigt och sen sagt: Jag behöver använda den här ytan till några kunder nu, skulle du kunna stå där borta istället? Och sen ett tack!
  
• När vi försöker skapa ett provisoriskt räcke av en multimaskin ber vi om hjälp med hur vi ska göra. Killen som visar vet inte mer än oss OCH förutsätter dessutom att ingen av oss kan göra riktiga chins. Vilma gör utmärkta chins utan hjälpvikt.
  
• Vi lägger ner multimaskinen och försöker hitta ett vanligt räcke men det finns ju inte. Det slutar med att vi tog en smithmaskin och hängde i. Jag fick alltså hänga dubbelvikt ...
  
• När vi går frågar ingen vad jag tyckte eller hälsade mig välkommen tillbaka.

Friskis & Svettis. (Med förkärlek till Lindhagen). Vet ni hur jäkla bra ni är? Vilket starkt varumärke ni har? Jag byter aldrig gym. Trevlig personal i receptionen, stora omklädningsrum (utan insyn), fräscha lokaler, utsikt, brett utbud av maskiner, fria vikter, kettlebells, bulgarian bags, TRX, bollar, ribbstolar etc. Chinsräcken med gummiband till (efter att jag bad om det dök det upp direkt). Kunnig personal i gymmet som kan svara på frågor. Trevliga PT:s som visserligen har företräde men alltid löser det smidigt. Bra variation på pass. Hög tillgänglighet, tänk tider och tänk rullstolar. Från crossfit till mammajympa. Gratis uteträning. Det är inte 65 personer i kö till passen. Billigt. Avslappnade medlemmar.

Fortsättning på yogakursen eller bara: Vilken bra start på veckan!

Om ni någon gång får möjlighet att yoga för Marianne Fricke Stjernström så gör det! Hon är helt underbar verkligen. Det känns som att hon skulle kunna få vem som helst att kunna tycka om yoga. Igår under vår fördjupningskurs fortsatte vi med olika positioner och övade på längd och andning. Skriver jag några fler detaljer blir det genast flummigt. Det fungerar mycket bättre under själva klassen och det är inte ett dugg flummigt där. Jag kände mig som teachers pet som gick runt och la ut mattor och filtar eftersom jag kom i så god tid. Efteråt fick jag lite special feedback för min skolios som hon hade känt. Det är så underbart att folk känner att man har krokig rygg säg ... Min måndag som startade med löpning och lite styrka avslutades i alla fall helt perfekt med en skön yogaklass på kvällen. Med lite cykling och promenerade där emellan summerar jag en toppenstart på veckan! Dessutom i goda vänners lag. Blir knappast bättre. Min kollega som är med på samma kurs konstaterade att "det skulle hon aldrig orka". Jag köper förvisso morgontröttheten och hon sa i alla fall inte att  det lät "för mycket" som annars är den i särklass vanligaste kommentaren. Jag säger som Sara skrev igår Jag tror inte att det är bra att vara stilla 22 av dygnets 24 timmar. Word.

Men nu behöver ryggen servas. Jag har känt att det varit på väg ett tag men nu har jag den där dåliga känslan i vänster sida väldigt uttalat i princip hela tiden. Jag borde ha ringt min kiropraktor redan förra veckan för att säkerställa att jag fick en tid innan min påskvecka till fjälls men nu har jag i alla fall gjort slag i saken och lämnat en meddelande. Jag hoppas att få komma dit i dagarna! Ikväll blir det överkroppsstyrka med Vilma på SATS. (Ryggen ett pass till så hoppas vi på kiropraktorn sen okej?) Men vi tänkte inte dricka juice på Spårvagnshallarna och sådär utan dra oss undan på SATS Stadshagen. Bekvämt och bra. Men jag måste testa cityträning och juicegrejen snart också! Så att jag fortsätter kvala in som träningsbloggare ... Knät var inte 100% efter löpningen men känns helt bra i dag. Så jag balanserar vidare och fortsätter på vårpepp-temat!

Det ska vara roligt att yoga! Det här fina linnet kommer från Dropofmindfulnes. Jag såg det på Yogayama igår och är väldigt sugen på ett eget ...