Islandshästar i Funäsdalen

Jag tror jag skulle vara en ganska bra resereporter! Under mina dagar i Funäsdalen (det är andra gången jag är här - då bodde jag i Fjällnäs nu bor jag i Ljusnedal) har jag hunnit testa många backar och en del längdspår, flera fik och restauranger, några hotell, ett par olika spa, ett museum och olika butiker som säljer allt från skidkläder till inredning. Jag vill recensera allt och ska skriva en recap och min egen Funäsguide tillbaka i Stockholm! Medveten om att den bästa guiden säkert skrivs av en lokalinvånare eller någon som varit här 17 år på raken.

I morse stack vi iväg mot Ramundberget och halvvägs dit svängde vi av till Stall M. Vi gick över en hängbro till andra sidan fjällforsen där våra pigga troll väntade på oss. Stallet ägs av några riktiga Härjedalningar med härlig dialekt. Vi fick borsta och göra i ordning hästarna själva vilket jag uppskattar. Visst är det bekvämt att få allting serverat men jag tycker om att bekanta mig med hästen på marken först. Vi var bara fyra stycken ryttare och jag fick en "pigg häst med underbar tölt". Har tyvärr glömt hennes (isländska och kluriga) namn men det var verkligen en jätttefin islandshäst med mycket gång och bra motor. Roligt! Erik har bara ridit en gång förut och fick en modell lugnare men som ändå hängde på bra och han både töltade och galopperade. Fjället var förstås hur vackert som helst klädd i vit skrud och det ömsom snöade och ömsom sken sol. Jag var lite extra lycklig där jag gled fram mellan trädan till ljudet av hovarna som liksom tassade fram i snön. Jag rekommenderar absolut Stall M om du vill rida i Härjedalen. Pigga, fina och välskötta hästar.

Vi åt lunch på Villan (sa jag att jag gillade det stället?) och sen stack vi iväg till längdspåren. Min bröstmuskel känns fortfarande inte hundra men jag lånade ut mina skidor till Erik så att de fick komma ut ändå. Själv gick jag en lååång promenad mellan spåren istället (förvirrande skyltning dock och jag fattar inte färgsystemet alls - det är i alla fall inte som i pisten...) och det var snudd på lika härligt som att skida fram. Solen lyste mig i ögonen och värmde luften till runt nollan. Det är vårvinter i dag - en underbar årstid som bara finns i Norrland. Bör upplevas!

Det här är jag. Jag borde bo såhär och se ut såhär varenda dag - osminkad i varma kläder och med håret lite hur som helst.

Skönt att rulla sig när man är svettig!

Vårvinter!

Skidåkarben

Godmorgon! I dag ser mina ben ut såhär. Jag hade ett blåmärke (eller ja flera faktiskt) på benet redan när jag kom upp (jag får blåmärken löjligt lätt) men igår kanske en strumpa hade veckat sig i pjäxan eller nåt. Förmodligen är trycket som blir oavsett nog för att förstärka eventuella blånader. Det ser väldigt gulblått ut live ...  Dessutom är jag trött i vaderna och mör i höftböjarna.

Passar fint med lite andra aktiviteter i dag med andra ord - om några timmar ska vi nämligen sticka ut och rida islandshäst! Det ska bli underbart med varm hästmule och att tuffa fram genom skogen på hästryggen igen. Men det är några timmar kvar tills dess. Eftersom det bara är jag som är vaken väljer jag mellan att yoga lite, gå en promenad eller läsa. (Läser del två i Hungerspelen-triologin, fatta spännande!) Vad eftermiddagen bjuder på får vi se. Jag är sugen på att få massage, en rejäl sådan!

Räknas inte tjejer och kvinnor till "folket"?

Tycker alla ska gå in och läsa det här inlägget. Där finns länkar till andra bra inlägg.

Jerringpriset var inte rättvist menar många. Varför? För att man lyckats mobilisera unga hästfanatiker till att rösta istället för att det svenska folket fick igenom vad de faktiskt tyckte var en värdig vinnare typ.

"Menar de som säger att det här har gjort att Jerringpriset nu inte är folkets pris, att tjejer och kvinnor inte ingår i folket? Inte kan representera folket? Inte ens när vi är flest? Varför hörde vi då inget liknande om de säkert väldigt många killar och män som röstade på Zlatan Ibrahimovic det år han fick Jerringpriset? Ingen kan väl mena att killar och män med fotbollsintresse representerar svenska folket bättre än tjejer och kvinnor med hästintresse?

Jo, jag tror att det är just vad de menar."

Vissa tycker inte ens att ridning är en idrott. Jag tror aldrig de har ridit. Det behövs coremuskler och benstyrka för att segla över höga hinder i alla fall. Och svettransporterande material. 

Då

Nu

Min bästa vän

Cowgirl på riktigt

Läs mitt reportage i DN i dag om att jobba som cowgirl i Montana. Två uppslag fick vi plus att de har dragit vår bild över hela omslaget på resedelen. Jihaaa!

Det är nåt visst att se sitt eget namn i tidningen på något man skrivit. I mitt jobb skriver jag mycket åt andra. Det här har jag (och mamma!) skrivit och det är våra namn under och all cred till oss.

På världens bästa ställe en sån här dag

Pu

Puss på dig! Åt lunch i solen i bikini på balkongen. Yoghurt, kiwi, äpple, pumpafrön, gula russin och kokos. Sommarlunch. En stund senare är jag ute på landet. I stallet. Det är 20 grader varmt och solen värmer från en knallblå himmel. Framför mig har jag en varm och gosig häst och snart ska vi ut och göra skogen och fälten!

En kväll i ridhuset

Igår kväll red jag ett riktigt roligt dressyrpass på Zilvano. Martitha (som äger honom) kom ut och coachade oss en stund. Han är så snygg! Zilvano tävlar medelsvår dressyr och kan egentligen mycket mer än jag som är en gammal avlagd hoppryttare men vi har roligt ihop. Att han är världens mysigaste och gosigaste häst som gör att allting tar tusen gånger så lång tid skadar ju inte. Förutom att det blir sena kvällar i stallet. Igår kom jag hem strax innan halv elva, drog av mig alla ridkläder och slängde dem i sin korg innan jag klev in i duschen. Efteråt hade jag tänkt äta, det fanns renskav och potatis i en låda i kylen. Men tröttheten sköljde över mig. Så efter att ha släckt alla lampor 20 minuter efter hemkomst rasade jag ner i sängen utan att ens fundera på att läsa först (som jag alltid gör annars) och somnade som en stock. Rekord. Utan att ha ätit middag.* Det är lustigt att det är så många som tror att det inte är jobbigt att rida. Att åka runt på en häst är kanske ingen match men att rida. När vi stannade till och den här bilden togs sköljde svetten ner över mitt ansikte. Det rann inte droppar, det var en vägg av svett.

*Mina annars riktigt bra matvanor faller under all kritik mina dagar i stallet. Jag äter nåt mellis på jobbet innan men är oftast inte sugen på middag innan avfärd sen. Dessutom vill jag bara komma ut och iväg (eftersom det i alla fall tar hela kvällen där ute). Det resulterar ofta i Mac Donalds på vägen hem eller ICA:s egen pizza (som faktiskt är god!) som jag köper på Färingsö och värmer i ugnen medan jag duschar. Jag är oftast helt jäkla utsvulten. Igår åt jag "middag" på pressbyrån på vägen ut till stallet. Drickyoghurt, sesamkakor och banan. En dag i veckan spelar väl egentligen ingen roll men det kanske är tur att jag inte är i stallet oftare!

Du å jag Zilvano. Du å jag.

Det är som jag redan har varit inne på kaos i trafiken i stan just nu. Vägarbetena avlöser varandra på löpande band och om det är svårt att cykla ska man inte tala om hur det är att köra bil. I måndags satt jag i bilkö från Sankt Eriksplan till Fridhemsplan i drygt 30 min. En sträcka som normalt sett tar fem minuter, eller kanske tio i rusning. Jag var på väg ut till stallet och Färingsö och tänkte, är det här värt det? Att cykla hem från jobbet, äta och byta om, plocka upp bilen och sen börja en blodtrycksjöjande resa ut ur stan. Det var ingen idé att stressa just där och då men jag funderade på hur jag skulle lösa det framöver. Det stod helt stilla. Alla korsningar var blockerade och folk tutade irriterat och uppgivet. Inte ens cyklarna kunder komma emellan. Jag andades. Jag borde bo på landet tänkte jag. Fast det skulle egentligen bara vara ännu värre eftersom jag skulle få hålla på såhär varenda dag då hemska tanke. Att bo utanför stan om man jobbar i stan varje dag är inget alternativ. Drygt 60 minuter (!) senare var jag framme i stallet och det var en befrielse att kliva ut på ett tyst och stilla Färingsö.

Smällen från min bildörr åts upp av tystnaden och det luktade gräs. Inne i stallet stod hästarna och mumsade utom Zilvano som halvsov. Jag plockade ut honom direkt och satte på honom hans grejer. Jag ville hinna med solen och ljuset. Vi skrittade iväg upp mot skogen med siktet på fältet bakom. Jag andades in kall höstluft som luktade ett äpple. Jag högg ett från träden längs vägen att ha till Zilvano efteråt. Han var på sitt allra finaste humör och rörde sig med stora steg och stark rygg. Jag hade ingenting i handen när vi galopperade längs åkerkanten och just då ägde vi världen. Jag var ett med min häst. Han gjorde finfina galoppombyten i varje krok på åkern bara jag flyttade min vikt litegrann. Vilken otrolig häst! Han frustade nöjt och jag red in i skogen igen och ner till sjön. Drygt 60 minuters jobb blev det innan vi skrittade hem till stallet och äpplet i min ficka. Zilvano var svettig och fick duscha. Medan han torkade fixade jag mat och pysslade. Ute var det kyligt men i stallet varmt och ljust.

Om det är värt det? Gissa.

Zilvano och hösten

Luften i stallet på kvällarna börjar andas höst. Det är fuktigare ute och det ligger blöta, gula löv på marken. Första veckorna med Zilvano hade jag t-shirt på mig bara och en kollegetröja slängd i bilen. Solbrännan var påtaglig. Igår hade jag både långärmat, väst och jacka. Allt regnande i helgen hade förvandlat dammiga stigar till stråk av lera och vi klafsade fram genom skogen och ut i åkerkanten. Zilvano blev vaccinerad i slutet på förra veckan (därför flyttade vi på dressyren) och har vilat några dagar, det kändes! Han hade bra tryck i benen och bad om att få galoppera istället för att trava. Så då gjorde vi det. Trum, trum, trum längs med åkerkanten medan solen kikade fram genom regnmolnen. Jag log fånigt brett och andades in doften av häst och skog. Väl inne i stallet igen var det varmt och ljust och utanför la sig mörkret. Snart ser man nog stjärnorna också. På vägen hem svängde jag in på ICA vid Skå. Det måste vara Stockholms ridbyxtätaste ICA-butik. Hemma hos mig och pälsbollen var jag lite extra vardagslycklig. Jag har sådan tur med mina djur. De är alla riktiga personligheter och dom älskar att gosa! Hästarna och katterna. Är så glad jag har dom.

En kväll i stallet

Just nu är det hektiska dagar (och veckor och månader) på jobbet. Jag gillar det. Vi ligger i startgroparna för massor av spännande projekt och jag jobbar med ett helt fantastiskt team. Det ska bli väldigt roligt att börja arbeta med våra nya projekt! Ändå är det lite med andan i halsen jag balanserar livet i övrigt. Då är det underbart att en kväll efter en tokstressad jobbdag och punkterad cykel landa ute i stallet. Det är terapi för själen och man kommer hem som en annan människa!

Hemma hos Zilvano!

Dag två på Mälaröarna. Den här kvällen är jag i stallet hos "min" nya häst! Sol, ljummet och vindstilla med häst, jord och blåbär under naglarna. Oslagbart alla gånger.

 Snyggingen!

Taggat unna

 

I dag börjar första veckan med Zilvano. Dagen till ära travade jag (haha) iväg på lunchen och köpte nya ridbrallor, shortchaps och strumpor. Att jag redan äger en uppsjö ridkläder är oviktigt. Jag kom ut med en delvis ny garderob mycket glad. Vände in på Rönisch rea i hopp om att finna ett par shorts att bikramyoga i men icke. Och jag lyckades med bedriften att inte köpa något annat heller. Är ganska stolt. Men när man har planer på att återvända till Montana, shoppa i NY och bada i havet på Hawaii* är det enkelt att spara pengar. Förutom hästgrejerna då.

Jag är med häst igen!

Jag luktar svagt av söt och varm häst och lite grönsåpa. Jag är med häst igen. Ikväll hälsade jag på Maritha och hennes superfina Zilvano. Han är hennes egen uppfödning och tävlar MSV dressyr. En otroligt fin och go häst - och snygg! Och honom ska jag börja rida på. Hopptejejen som senast satt i en cowboysadel. Jag och Zilvano ska bli ett skitnsyggt dressyrekipage, ha roligt i skogen och med mig kommer han att få hoppa också! Ååhhh jag är lite extra lycklig ikväll! Fika med gamla goda vänner och så få sitta på en varm och fantastisk häst en kväll i juli. Precis som det brukade vara och som det ska vara!

Phew!

Har känt mig lite desorienterad i träningsväg ett tag. Okej jag cyklade Vätternrundan och det var aldrig något fel på det fokuset men förutom det har jag inte riktigt veta vad jag helst vill ägna mig åt. Jag har varit borta från beachen ett tag på grund av skador och har lite hunnit tappa gnistan. Jag hann precis börja med crossfit och det vill jag inte riktigt lägga av med. Fast på sommaren vill jag vara ute. Bikramyoga är något nyupptäckt som jag vill fortsätta med. Löpning är inte min grej och jag stryker triathlon. Hästarna. Jag vill inte stryka hästarna. Men en egen häst kostar mer tid, pengar och energi än ovan nämna aktiviteter tillsammans. Jag hade min egen häst i nästan 15 år men de senaste sju åren har jag bara ridit på mina kompisars hästar i olika utsträckning. De senaste två åren nästan ingenting!

     Jag är hemma från Montana med en viss tomhetskänsla. Kanske inte så konstigt. En resa som jag drömt om i åratal och som dessutom överträffade mina förväntningar. Kunde jag så skulle jag flytta dit. Men nu är jag hemma igen och bara ännu mer desorienterad. Jag vet bara en sak och det är att jag vill rida igen. Inget lämnar mig med samma fullkomliga känsla. Jag ska inte vara utan hästar. Och jag ska åka tillbaka till Montana nästa sommar.

     Medan jag snudd på håglös vankar runt hemma i sann post semester blues-känsla (trots att semestern inte alls är över) försöker jag ändå att inte växa fast i någon möbel eller flygplansstol under tiden. Jag har knappt rört mig på fyra dagar och därför knatade jag med måttlig entusiasm ner till gymmet. Jag tror vädret i dag är perfekt för löpning men jag tänker inte göra om det misstaget utan hoppade istället upp på crosstrainern. Gymmet var ödsligt. Inomhusträning på sommaren s u g e r och jag vände nästan ut igen för att hoppa ner i kajaken istället. Skulle tänkt på det tidigare!

     Istället blev det dryga fem minuters uppvärmning och sen fem stycken snabba intervaller, vardera på en minut med 30 sek vila emellan, i botten av pulszon fem. Det var rätt jobbigt. Kroppen verkade en aning chockad över denna plötsliga intensitet efter 8 timmar på hästryggen, oftast i ett lugnt tempo med några rivstarter och snabba galopper här och där. (Jag hade träningsvärk i ryggen och magen dock!) Pulsen ville inte riktigt sansa sig mellan intervallerna och kände mig något ur form! Varvade ner fem minuter och körde en sista intervall innan jag skrittade av mig själv. Hästifierad på nytt... 30 minuter senare släppte jag ut mig själv igen och tänkte att jag nog slagit rekord i kortast tid på gymmet om personalen i repan räknade. Men jag var i alla fall svettig! Men aldrig mera inomhus på sommaren.

     Hemma rotade jag runt efter GymGlams core-dvd som tydligen har fått fötter. Istället körde jag samma donnas "Träna hela kroppen på 17 minuter". Hade inga direkta förhoppningar men den tog ju bra den där! Eller så är det jag som har tappat stinget... Det blev i alla fall utfall och knäböj, armhävningar och träning för rygg och mage och jag hoppas att jag snart ska känna mig som mig själv igen!

Jag kände mig förvisso som en överkokt spagetti i dag men riktigt sådär tunna armar har jag inte. Fågelperspektiv!

Cowgirls in Montana

Jag och min häst Rawhide. Pigg kille med mycket energi "for the experienced rider". Aldrig suttit på en häst som kunde kliva fram i terrängen på samma sätt eller fara fram i full galopp för den delen. Det var bara att lita på Rawhide och köra. Och han kunde sitt jobb att driva kor bättre än mig. Vi har klättrat uppför och nerför berg, vadat genom floder och störtat fram över sommarängarna.

Driving cattle...

Team Penning. Mitt lag vann! Tre kossor av 20 ska vallas in i en specfik fålla för poäng. Icke enkelt!

Vårt hem i en vecka. Ostört och utan insyn med utsikt över Castle Mountains och Crazy Mountains.

Ranch Rodeo i Marindsdale

Finn ett fel på Rodeon

Driving cattle igen... Ser nästan proffsigt ut?

Jiihaa!

I dag åker jag hit.  Bonanza Creek Country Ranch i Montana, USA. Dit har jag velat åka och rida och flytta boskap mellan betesmarkerna sedan jag var 12 och såg Mannen som kunde tala med hästar. Montana verkar vara häpnadsväckande vackert. Och hästarna spelar en stor roll. Jag undrar vilken quarterhäst som kommer att bli min nästa vecka. På dagarna är det 30 grader och sol men på nätterna är det inte mer än 11 grader. Jag har stuvat ner bommulsklänningar och fleecetröjor och givetvis ridbyxor och solkräm. Montana ligger långt västerut precis under Kanada och landskapet präglas av berg, sjöar och stora slätter. Jag säger wow! Det är ett av mina favoritlandskap. Som ett super sized Hälsingland tänker jag.

Jag har laddat med hallon- och rabarbersmoothie (hallon och rabarberkesella) och checkar snart in (bokstavligen!) på Arlanda terminal 5. Först Amsterdam, sen Minneapolis (nästan tillbaka där jag bodde ett helt år!) och sen Bozeman, Montana imorgon bitti svensk tid.

Jag och världens finaste häst Robin Hood. Han var min och min bästa kompis i 15 år.

Hej dåååå!

I'm gonna be a cowgirl!

Den 2 juli checkar jag in på planet till andra sidan Atlanten och Montana. I 8 dagar ska jag leva ett äkta ranchliv i Montanas oslagbara natur och flytta boskap mellan betesmarker till häst. Det här är en drömresa. Jag har velat göra det här sen jag såg Mannen som kunde tala med hästar och då var jag ... 12? Det här blir en av mina once in a lifetime must do's. Jag ser fram emot massor av ridning på fina quarterhästar, cowboyhattar, lägereldar och blöta kotungor. Ett och annat staket ska jag nog laga på vägen också. Det här kommer vara så jag!

Spana in bilderna i bannern bara!

Provrid terrängen i VM i Kentucky

 

Här snackar vi fälttävlan på världsnivå. Den där hästen har intervalltränat en del kan man säga - och han som sitter på också! Träffsäkert över varje hinder och det är ju inga enkla grejer dom hoppar precis. Jag är galet imponerad! Lite sådär så att jag får rysningar när han kastar sig av hästen efter banan och river av alla grejer på två sekunder. Allt för hästen som har gjort världens kanonjobb. Kolla bara öronen, spetsade rakt fram hela tiden!

Ska jag behöva åka 9 mil på skidor för att få cyka 30 mil?

Nåddes i morse av beskedet att Vätternrundan är fulltecknad. I oktober! Jag var helt inställd på att jag skulle cykla 30 mil runt Vättern i juni och reka efter en ny, grym cykel för ändamålet under vintern. Nu har luften gått ur ballongen alldeles. Jag är dessutom parkerad hemma med risig hals och trött kropp och det är en sån där dag när jag ifrågasätter mitt träningsjag helt - jag är ju ändå bara sjuk jämt.

Plats för att cykla Vätternrundan finns dock reserverade för dem som åker Vasaloppet i samband med Klassikern. Maja, min multisportskamrat, ska åka skidor i 9 mil och har sin plats sejfad. Ska jag behöva åka ett &%€€# Vasalopp för att få cykla mitt drömlopp! Jag kan ju knappt åka längd över huvud taget...

Det kanske är ett tecken att jag ska plocka hem den där hästen i alla fall. Fölet som har blivit 8 år och som jag håller på att övertalas att plocka upp till Stockholm. Har man häst har man inte tid att samla ihop 100 mil på cykel.

Mindfullness #2

Jag och Athena i hagen tidigare i dag.

I den bästa av världar. Ingenstans kan man vara så här och nu som i stallet. Vilket problem som helst känns avlägset och livet är bra. Det har alltid facsinerat mig hur det kan vara så - jämt, oavsett. Har i alla år undrat över vad det är som gör att jag mår så bra i stallet och känner mig så lycklig på vägen därifrån oavsett hur livet ser ut i övrigt. Självklart för att jag älskar hästarna och livet i stallet men det är något mer. Jag har verkligen velat komma på vad det är så att jag kan försöka hitta det även i andra sammanhang. Och nu tror jag att jag har kommit på det. Det är mindfullness. Det nya modeordet som varenda människa pratar om. Det har jag utan att veta det hållit på med sen jag var sex år och det har varit en stor källa till lycka och att må bra. Jag behöver ingen kurs - jag har hästarna! Vi har mycket att lära av deras sätt att vara.

Effektiv lördag

I dag började jag med att lämna in skidorna på vinterfix på Alpint. De ska bli slipade, vallade och ompysslade på bästa sätt inför sommaren. En å annan repa behöver fyllas igen också och när jag varken hittade någon belagsstav hemma eller vallajärn hemma tyckte jag det var lika bra att lämna dem till ett proffs. Sen hämtade jag cykeln och cyklade iväg till Cykloteket för att byta ventiler och ge den en nystart. Nu är det säsongsskifte! Klockan var inte mer än 11 när jag åkte ut till hästarna och stallet så under eftermiddagen har jag både hunnit städa hela lägenheten och titta på film nerbäddad i soffan.

Snart väntar kvällen första av två fester. Tjoho!