Ja bah yeah!

Fyra löpare såg ut så här i spåret i kväll

Snygg tröja, tycker ni inte? Lite fånig kände jag mig när jag stack ut med min nya triathlontröja ikväll och tanken slog mig att nu gäller det ju att hålla uppe tempot med de här versalerna på ryggen. Upp till bevis tjejen. Men i löpspåret såg jag inte mindre än tre (!) andra personer i likadana tröjor. Uppenbarligen var det fler ikväll som var stolta och glada över att kunna kalla sig triathleter och som var sugna på höstlöpning. 5 tuff tuff km blev det - trots tröja. Rågflingegröt med rårörda lingon och mjölk på det här?

Triathlet!

Stockholm Triathlon - i bilder

På väg ner mot vattnet och starten. Otroligt smickrande outfit. Don't you say? Jag i grått och orange.

16 grader i vattnet och galet kallt. Men det glömde man i tävlingsivern på något sätt ganska fort.

Här går starten och jag har 750 m simning framför mig.

Tillbaka på Djurgården efter 2 mil cykling. Ser ju jäkligt glad ut om jag får säga det själv! Camelbaken är numera tom.

Inte lika happy längre. Löpning är segt. Men jag sprang om flera stycken i alla fall och var gladare än jag såg ut!

MÅLGÅNG!

Katten var assisting photographer och officiell påhejare på inlines! Och triathleter vet hur man gör. Enligt information var det ingen som behövde åka ambulans denna dag. Skönt med friska och glada tävlande!

Bilderna har pappa tagit och nedan kan ni läsa en fullständig race report!

Stockholm Triathlon 2010 - min triathlonpremiär!

Kul, jobbigt, spännande och till slut ett alldeles perfekt triathlonväder vid Sjöhistoriska museet i dag. Här kommer en resumé av dagen för er som vill läsa!

Bilder kommer senare. Jag väntar otåligt på att proffsfotograf pappa ska tanka in dem i datorn.

Igår kväll blev det pasta med oxfilé i tomat- och gräddsås och för säkerhetsskull en resorb på kvällskvisten. Ändå kände jag en begynnande huvudvärk precis när jag skulle sova. Jag trodde att den skulle ha gått över av sig själv nästa morgon efter en natt med mycket sömn men icke. Vaknade med samma huvudvärk i morse och började dagen med en ipren och en resorb. Sen blev det en frukostsmoothie deluxe. 2 dl havre- och råggryn, 1 ägg, en skopa wheyprotein, en banan, lagom mycket hallon, mjölk och yoghurt. Väskan var packad och klar och jag cyklade bort för att möta upp mamma och pappa. Mamma skulle tävla och pappa vara chaufför och fotograf. Inser att mina nya strumpor i vitt och grått med söta kaniner på, trodde jag, är fulla med kaniner som, hrm, sätter på varandra(!)

Cykelstället pappa skulle ha fixat fram hade tydligen inte gått att hitta (?) och plan B när jag kom fram var att rymma båda cyklarna i Volvo v70s bagageutrymme. Efter en del pyssel och en stressad Erika men cool-lugn pappa och medlande mamma var vi iväg. På väg ut på Norr mälarstrand möts vi av avspärrningar och förklaringen att det ska vara Stockholm Triathlon här i dag. Såklart! Vi får ta en annan väg och kommer till slut fram till Djurgården och Sjöhistoriska trots allt i god tid.

Vi går in med cyklarna och våra saker i växlingsområdet och jag lägger fram mina saker jag ska använda. Jag känner mig väl förberedd och det går snabbt att bli klar. Vi hinner småprata med de andra runt omkring oss och säga hej till några killkompisar som också ska vara med, Johan som spelar beach och Torkel, en tidigare kollega. Sen är det 30 min kvar till start och jag hinner gå på toa två gånger. Ålar i mig min våtdräkt och kämpar en sista gång med badmössan som sitter otroligt tight. Det är i princip omöjligt att få in min långa och tjocka man i den. Simglasögonen lyckas jag slita sönder när jag ska trä dem ovanpå allting men jag har simmat utan hela sommaren och det är ju varken klor eller salt i vattnet.

Nere vid starten får vi en snabb genomgång av sträckningen för simningen och sen radar vi upp oss på bryggan. Pappa har tagit sig längst fram för att fota och jag känner på vattnet. 16 grader är kallt. Jag hoppar i en minut innan start och det är omöjligt att inte grimasera. När startsignalen går är jag någonstans i mitten av startfältet och det känns genast inte kallt längre. Jag hittar snabbt ett bra flyt i simningen och en bra andning. Jag känner mig inte stressad och blir inte omsimmad av någon. Det känns som att vi har ett ganska jämnt tempo i min klunga. Längre fram blir det lite trängre och jag håller undan. Ångrar mig lite efteråt och när det blir trångt nästa gång ser jag till att hålla mig framme. Ökar på lite extra på slutet mest för att det börjar bli så jäkla segt att simma. Nu vill jag cykla!

Väl uppe ur vattnet är jag totalt vimmelkantig, en känsla jag känner igen från mina simträningar. Tydligen har det något att göra med det kalla vattnet i öronen som ställer till det för balanssinnet. Känns knappt som att jag kan gå rakt och fattar inte hur folk kan springa bredvid mig. Testar ändå att springa eftersom jag inte vill vara sämre än dom och det går faktiskt lättare än att gå. Vinglar in till min cykel och försöker andas lugnt för att få ner pulsen. Har hört innan att pulsen ofta är väldigt hög efter simningen och det stämmer verkligen. Tillsammans med en del adrenalin och lite överladdning klappar den på bra. Efter att ha fått av mig våtdräkten och bytt ut den mot en funktionströja, löparskor, hjälm och nummerlapp hänger jag på mig Camelbaken med Vitargo och lyfter ner cykeln och börjar springa mot skylten där det står Bike out. Är orolig att jag ska ha glömt något men funktionären vid utgången synar alla och när han inte säger något gissar jag att allt är okej.

Cyklar ganska snabbt om två personer och tänker att det här känns ju himla bra. Inte känns det kallt att cykla blöt heller som jag trodde. Bara fötterna är som isbitar. Det är kul att cykla genom Stockholm, min egen stad. Gatorna är avspärrade och det känns väldigt stämningsfullt på något sätt. Jag kan inte bestämma mig för om jag känner mig malplacerad som deltar i en tävling där gatorna måste spärras av eller om det bara är kul och jag känner mig lite speciell. Förmodligen en blandning. Trampar på men det känns inte som att jag håller det tempo jag vill. Det blåser motvind hela tiden men jag tänker att det är ju samma för alla. Efter Söder mälarstrand när jag ska upp på Västerbron känns det segt. Det är inte samma tempo i benen som det brukar vara men det är förstås inte så konstigt med tanke på simningen innan. Konstaterar att jag borde ha tränat mer växling mellan simning och cykel för att ha varit beredd på detta. Dricker regelbundet två, tre klunkar Vitargo och märkte efter tävlingens slut att jag faktiskt drack upp alltihop under cyklingen, en och en halv liter vätska, fast att det inte kändes som mycket då.

Tänker att andra milen ska gå bättre för det brukar den göra på träning men tempot känns ganska jämnt, liksom motvinden som inte ger sig. Känner av min gamla sträckning i lårmuskeln vid ett tillfälle men det släpper som tur är. Cyklar på allt jag förmår in mot växlingen där funktionerna ropar att man måste hoppa av och springa in. Det vet jag redan men förmodligen har många missat den detaljen.

Det känns konstigt att lämna cykeln och hjälmen i växlingsområdet, nästan som att jag har glömt något och jag känner mig tomhänt när jag springer iväg och vrider nummerlappen från ryggen till magen. Det är dock väldigt roligt för det är mycket folk nu och det är i växlingsområdet man verkligen känner tävlingsstämningen. Pappa lyckas dyka upp med kamera och teleobjektiv i alla växlingar och det är peppande i sig bara att ha en egen fotograf med grym kamera.

Ute på löparbanan är det redan mycket folk. Det är lite konstigt skyltat för hur långt man har sprungit och jag blir ett tag rädd för att jag har sprungit fel. Men hur skulle det ha gått till och efter en snabb kik omrking mig ser jag att alla ju springer åt samma håll så då måste det ju vara rätt. Sen kommer jag ihåg banan från kartan och känner mig lugnare. Benen känns otroligt pigga och jag fattar faktiskt ingenting. Känns superroligt och jag får ännu mer energi bara av det. Vågar ändå inte springa på för mycket vilket jag ångrar lite efteråt. Mitt i allt dyker Katten upp på inlines och med hejarrop. Ännu mer energi! Har dock ruggigt ont i högerfoten som hindrar mig från att öka tempot ytterligare. Har aldrig känt av foten tidigare. Störande men jag ignorerar så mycket jag kan.

Banan är väldigt lättlöpt och efter första varvet tänker jag att nu är det ju bara ett varv kvar och jag känner mig inte ens särskilt trött. Trött, det är förstås en defintionsfråga men jag var pigg med tanke på omständigheterna. Knät gör ont först efter fyra km. Ökar tempot den sista kilometern och springer in i ett härligt målområde och ett hav med folk. Pappa och Katten återfinns i målet och senare dyker övriga vänner samt kusinen upp. Mamma kommer i mål en bara en stund efter mig och vi skålar i Vitamine Well och proteindrink från Axa och alla tävlande får en tröja som det står "Triathlet" på ryggen. Efter ett tag säger vi hej då till Sjöhistoriska och cyklar ner på stan och äter lunch och efterrätt! Nu har familjen precis skålat i champagne om än ett väldigt litet glas för mig.

Mamma imponerade vill jag tillägga genom att komma på en fjärde(!)placering av 99 startande i löpningen. Mamma är 60 år och har Parkinson. Iron woman på den?

En fantastiskt dag är till ända och självförtroendet och självkänslan är sådär härligt boostad. Jag vill, jag kan och jag törs!

Sträcktider
Simning 750 m: 20:22 minuter
Cykling 2 mil: 46:25 minuter
Löpning 5 km: 25:49

Tiderna är jag därför helt klart nöjd med. Simningen var jag osäker på hur fort det skulle gå men hade gissat på mellan 20 och 25 minuter beroende på vatten. Jag ville cykla på 50 minuter, gärna 45, men beroende på trängsel etc kunde det kanske ta upp till 60 min var jag rädd för. Jag kände aldrig att jag kom igång ordentligt på cykeln, jag ville hela tiden cykla lite fortare men den totala tiden blev ändå bra, 24,12 km/h. Jag har på träning som snabbast cyklat 25 km/h men ofta inte snabbare än 22 km/h också. Löpningen är jag allra mest nöjd med eftersom jag räknade med att den skulle ta minst 30 minuter, minst! Kanske 35.

Jag har sedan juni cyklat ganska mycket men bara simmat några få gånger, mest för att testa distansen och heller inte sprungit särskilt mycket med tanke på mitt taskiga knä. Har tränat växlingar några gånger och kört ett minitriathlon en gång, halva distansen. Jag är från början ganska bra grundtränad med många timmar i sanden i ryggen, spinningpass och en del skidåkning.

Utrustning
Kortärmad våtdräkt från Clas Olsson (!) som jag fick låna. Passade inte optimalt, lite fört kort, lite för bred men det märktes inte i vattnet och det var grymt att slippa köpa en egen. Lite coolt att vara den enda utan hypad våtdräkt från Orca tyckte jag.
Scott Sportster P3. En hybrid/urban cykel med 28' hjul och skönt rull.
Löparskor från Adidas. Supernova Sequence. Toppensköna för mig med smala fötter och lågt fotvalv. Lätta men stabila.
Cykelbyxor utan vaddering (hade dem under våtdräkten) för 189:- på Intersport.
Funktionströja från Craft.
Underkläder från Nike och Rönish, strumpor från Canondale. Strumporna kan vara det skönaste jag haft på fötterna.

Nu blir det en kvällsmacka och soffan, at its best!

Dagen före

26 augusti i bilder

Jag på toppen av Västerbron. Genrep av cykelbanan i loppet på söndag men i ett lugnt tempo bland transportcyklister i rusningstrafik. Ingen risk att jag cyklar fel nu efter att ha dubbelkollat vägen från Slussen och ner på Söder mälarstrand.

Mamma fick också följa med. Jag var hare. Mamma läste karta.

Avslutade mitt ärevarv runt Stockholms öar med middagsshopping på ICA. Sats (alla har fått lön?) var på plats för att värva medlemmar och högg mig såklart direkt när jag promenerade förbi i löpartights med cykelhjälmen under armen. De var roliga att prata med men jag har inga planer på att byta från ett gym som är lika bra, hälften så dyrt och ligger i samma hus som jag bor. Ändå fick jag en "testa en gång gratis" utan att lämna mina kontaktuppgifter. "Du verkar tillräckligt seriös med träningen ändå". Jo.

Efter att ha guidat några fransmän (på franska märk väl!) hur de skulle cykla ut till Bromma var jag hemma och det här blev min middag. Paella med kyckling, lufttorkad skinka, svamp, paprika, basilika och saffran.

Dagens insikt

Första helgen i juni förra året. Back to the beach-turnering i Varberg. Då var det kallt mellan matcherna. Kommer jag se likadan ut på sö innan start och efter målgång?

Det kommer vara sjukt j-a kallt på söndag.

Väderprognosen för söndag har under veckan inte sett lovande ut alls. (På sö premiärtävlar jag i Triathlon). Regn och 12 grader. Jag hade inte räknat med värmebölja sista helgen i augusti (även om det inte varit omöjligt) men efter några veckors stabilt sensommarväder trodde jag det skulle fortsätta så. Icke. Regn och 12 grader var till en början dock bara regn och 12 grader och det låg inga direkta känslor i det. Det är nog så jag funkar. Om varje (negativt) besked direkt skulle få en ur fattning/att tappa lusten/att ge upp skulle man ju inte ha kommit långt här i livet. Per automatik verkar min hjärna inte lägga någon värdering i olika information utan rationellt bara konstatera vad det innebär rent praktiskt. I det här fallet att jag nog måste dra på mig en tröja efter simningen för bara sport-bh resten av loppet blir för kallt även om man tappar tid på det. Jag är så taggad inför detta lopp att en negativ känsla inför det inte känns rimligt just nu. Jag har tänkt att det blir kallt men inte vad "kallt" faktiskt innebär. Det här loppet ska bli kul och så är det med det. Fokus ligger bara på uppgiften i sig och diverse väderinformation lyckas inte störa. Nåt väder ska det ju vara liksom.

Men i dag på lunchen slog det mig vad regn och 12 grader faktiskt innebär. Jag stod och småfrös under mitt paraply i ösregn medan vätan trängde in genom mina tygskor. Plötsligt insåg jag hur lätt jag fryser och hur mycket jag hatar att frysa. Plötsligt insåg jag hur det förmodligen kommer att kännas att stå i det iskalla vattnet i väntan på starten endast iförd en kortärmad våtdräkt. I regn och 12 grader. Plötsligt insåg jag hur det kommer kännas att komma upp ur vattnet, dra av sig våtdräkten och cykla iväg blöt med fartvinden mot sig. Och min spontana tanke inför allt detta var KÖLD! Hur ska jag kunna röra mig? Hur ska fingrarna få på mig mina skor? Jag har ju både varit blöt och frusit förr. Det kanske är lika bra. Den överjävliga fryskänslan kommer inte komma som en överraskning och den enda lösningen är att cykla fort som sjutton. Och att innan ha investerat i ett par hela cykelvantar. Och att ha med sig övermäktigt många ombyten att ha innan och efter. Borde jag kasta mig ut till Enebyberg och våtdräktsbutiken och köpa en långärmad våtdräkt till sö? Eller bara härda? Jag tror på härda.

Wow, det kommer verkligen vara kallt.

Vilket härligt träningspass!

Cykel, löpdojor och vattenflaska med Vitargo. All you need!

Strålande sol och alldeles lagom varmt. Lite sån där luft med höst i. Vår beachtränare sjukskrev sig från kvällens träning och vi var lämnade åt vårt öde. Jag valde bort beachen för att köra ett triathlon-genrep (egentligen duathlon) och de andra fick underhålla Rålis själva ikväll.

2 mil cykel och 5 km löpning stod på mitt schema. Ärligt talat var jag ganska hungrig när jag gav mig iväg och jag hatar att träna hungrig. Jag hade egentligen velat äta coltingpannkakor innan men eftersom jag inte hade stekt några blev det fil med banan, hallon, nektarin och müsli på jobbet. Swosh sa det och så var det borta trekvart senare, eller nåt, innan jag ens hade börjat cykla. Jag blev aldrig helt mätt på lunchen heller trots en stor portion kyckling och ris. En halv proteinbar och en flaska Vitargo bestämde jag fick bli min räddning.

Direkt jag hoppade upp på cykeln kände jag mig pigg i benen och det rullade på bra hela första milen. En del rödljus och "transportcyklister" gjorde dock att jag fick hålla nere farten lite ibland. Mil nummer två var omväxlande trött och omväxlande pigg och jag slutade på en snittid på 25 km/h vilket känns rätt bra över Tranebergsbrons rusningstrafik. Ett fantastiskt väder, en spegelblank Mälarsjö och en salt och svettig panna. Tog mig sen först upp och sen ner till Karlbergsparkens löpspår.

Jag hade bestämt mig för att inte spara på krutet på cykeln bara för att jag skulle springa sen. Det kommer jag ju inte att göra på söndag. Men benen kändes oförskämt pigga och satte av mycket snabbare än jag hade trott. Första km gick på fem (!) minuter och resterande fyra på drygt 6 minuter. Alla som känner mig vet att jag inte brukar springa så "fort". Under km 4 kommer jag på att shit, kan det vara min flaska Vitargo jag aldrig haft med på träning förr? Verkar ju helt insane men kanske! Jag fullkomligt strålade när jag kom hem och stretchade, duschade länge och tryckte i mig både nyponsoppa, ostmacka och banan.

Sedan två timmar har jag lagat lammfärsbiffar i ugnen med matvete, morötter och olika kryddor i. Vilket projekt! Note to self: Läs recepten ordentligt innan du börjar laga maten! Har ni lagat mat med bovete någon gång? Inte visste jag att det skulle sköljas och sen kokas i en hel evighet innan man kunde göra något med det, att det kletade (värre än Vitargo) och så vidare. Bränner fast i botten av kastrullen gör det också. Enligt receptet ska biffarna sedan vara inne i ugnen i 10 minuter. Mina har varit inne i 20 minuter och är inte i närheten av klara. I ren panik kommer jag snart äta dem ändå - två timmar! Dessutom vill jag sova.

Det luktar i alla fall alldeles galet gott från ugnen...

Kör bara kör!

Nu har det kommit. Jag klickade fram sidan med all information om tävlingsdagen samtidigt som min all time favorit-träningslåt Jump med Van Halen dånar ur högtalarna. Jag är sååå laddad!

Alla andra har planeringsmöte men efter en kommunikationsmiss med tryckeriet visade det sig att onsdagens deadline egentligen var i dag (!) fredag och därför har jag kastats från mötet tillbaka in i produktions mode av 2010 års viktigaste, är forcerat kreativ och lite galet stressad.

Jag älskar när det händer grejer!

Från tävlingsområdet utanför Sjöhistoriska kan du se simning, växling och löpning. För att se cyklingen kan du gå några hundra meter in mot stan (nedanför Amerikanska ambassaden) där varvningen på cyklingen är belägen. Cyklingen kan givetvis också följas var som helst utefter cykelbanan.

Stockholm Triathlon slår rekord!

"Med knappt 2 veckor kvar till tävlingen har deltagarantalet nått över 1000 personer (Borde ju verkligen inte komma allra sista då! Reds. anm). Vi har redan överträffat tidigare års siffror i motionsklasserna. Det känns extra kul att så många nya triathleter hittar till vår idrott och vår tävling.

55% av deltagarna gör sin första triathlontävling (That would be me. Reds anm). Det är också en väldigt internationell tävling med deltagare från över 30 länder, även det rekord. Detta visar att Stockholm som stad har en stor dragningskraft inte bara för det internationella förbundet med önskan om framtida elittävlingar här, utan även för vanliga motionärer.

Fram till den 19 augusti går det att anmäla sig till årets tävling via hemsidan www.stockholm-tri.se"

Ta helt enkelt chansen att anmäla er till en ny, kul, utmaning! Man kan välja på tre klasser, super sprint, sprint och olympisk. De två första klasserna grejar de flesta med bra grundträning i ryggsäcken.

- Saxat från KarinTri som har saxat från Svenska Triathlonförbundets hemsida.

Cross check and report

När vi var nöjda med Lidingös triathlonlopp åkte vi till Djurgården och Sjöhistoriska museet där vi ska tävla själva om två veckor. Jag och mamma tänkte provspringa banan och kolla läget. Sa jag att jag gillar att ha kontroll? Väl framme inser vi dock att vi missat detaljen att det är dagen för DN:s årliga gratiskonsert och de Kungliga Filharmonikerna. Drygt 30 000 personer flanerar på växlingsområdet. Hmm...

Vi tog en vända i skogen bakom och runt Gärdet och lyckades till och med hitta parkering till bilen en dag som denna! Bilden är tagen åt fel håll. Ser väldigt urbant ut för att vara Djurgården säg.


Lagom tills vi var klara drog konserten igång och det fanns lunch och fika att köpa. Med andra ord blev det underhållning och lite gott krubb efter vår löprunda. Perfekt!
Katten messade precis: Thai-take away och kladdkaka (jag har bakat!) klockan 19? Man bah bra söndag.

Lidingö Triathlon

Vi är på Lidingö Triathlon och spanar in dagens tävling. Vad har dom för cyklar? Långa eller korta våtdräkter? Frisim eller bröstsim? Snart går starten!

Om två veckor är det min tur!

Simmad å klar!

På dagens träningsschema stod simning. Simning i öppet vatten och med våtdräkt. Att det var 17 grader, mulet och ganska blåsigt valde jag att ignorera. Om man alltid backade ur saker som man inte var helt entusiastisk för skulle man inte få mycket gjort.

Med andra ord tog jag våtdräkten och cykeln och begav mig ner till Ulvsundasjön. Mamma* fick också dra på sig våtdräkten och följa med, risken för sjöodjur minskar då.

Det var kallt som sjutton, vågigt och kallsuparna avlöste varandra. Burr. Men 30 min simmade vi i intervaller och nu sitter jag inne och dricker te. När värmen återkommit ska jag gå på visit hos Runners Store...

* Mamma är 60 år och har Parkinson. Hon ska tävla i samma triathlonlopp som jag och risk föreligger att hon passerar mig i löpspåret. Jag har med andra ord ungefär världens coolaste mamma.

Mitt eget mini-triathlon!

"Smiling-but-tired-and-still-short-of-breath-face" efter löpningen och sista momentet i Karlberg

08:00 Mobilen spelar
08:15 Frukost, rota fram rätt grejer, kolla nyheterna och vädret
08:50 Dyker i Ulvsundasjön och simmar längs med bryggan och kajen medan mobilen ligger på bryggan och tar tid om än inte sträcka. 20 min simning.
09:10 Av med det blötaste, på med skorna och upp på cykeln.
09:40 Har cyklat Drottningholmsvägen ut mot Bromma och vänt. 10 km och 25 minuter cykel.
09:45 (ca) - Hämtar andan en minut och dricker lite vatten. Är framme i Karlberg och låser cykeln och dumpar hjälmen innan jag springer iväg.
10:00 (nästan) 2,5 km på 11 minuter löpning.

Frukost
Smoothie bestående av 1,5 dl havregryn, hallon, blåbär, banan, 1 ägg, en skopa proteinpulver (whey), mjölk och yoghurt. Alltså lite extra havregryn och proteinpulver istället för bara ett ägg. 2 glas vatten.

Simning
Jag hade sett framför mig en vindstilla morgon med spegelblank sjö där jag fridfullt skulle glida fram. Men icke. Det blåste ganska mycket och var faktiskt ganska vågigt. Jag är inte heller längre den som bara kastar mig i (realtivt kalla) sjöar men imorse muttrade jag efter ett fy fan att det är bara att hoppa i. Sagt och gjort och sen simmade jag iväg. Jag gillar egentligen att bada men jag var helt ensam och plötsligt kändes det djupt och osäkert. Tänk om ett sjöodjur suger tag i mig och jag drunkar? Ungefär så gick tankegångarna och jag bad om att inte känna något sjögräs eller liknande med foten vilket bara skulle göra allt värre. Lite vågigt var det som sagt också men det kändes bra att träna på!
Slutsats: Testa simglasögon nästa gång. Man blir tröttare i armarna av vågor och det är svårare att andas. Det finns verkligen inga sjöodjur i Ulvsundasjön.

Cykel
Växlingen till cykel från simning var inga problem kändes det som. Jag hade å andra sidan inte simmat särskilt länge på grund av sjöodjursrädslan och att ingen skulle höra mig skrika. Valde en väg med ganska mycket tuffa backar och det blev en del naturliga intervaller. Brukar vara snäppet piggare dock.
Slutsats: Jag är ingen morgontränare. Jag känner ändå att jag äger på min Scott Sportster.

Löpning
Rullar ner i Karlbergsparken och funderar på om jag inte skulle ha cyklat längre, kände mig inte särskilt trött och efter en snabb vattenpaus och hjälmfix satte jag av i ett långsamt tempo, trodde jag, det gick med facit (Endomondo) i hand inte särskilt långsamt faktiskt. Var beredd på ben gjorda av stockar som sist jag växlade från cykling till löpning. Det var tungt de första hundra meterna nu med men det gick snabbt bättre. Sprang på utan större problem men valde att inte springa längre än planerat för det.
Slutsats: Yes! Det gick bättre än sist att växla! Yes! Jag kände inget i knät. Yes! Jag sprang fortare än jag trodde! No! Höften krånglar än mer istället. Men vad som helst istället för knät.

En timmas minitriathlonträning är inga problem alls och jag kan enkelt förlänga sträckorna - det känns bra inför loppet men det kommer trots allt att vara dubbelt så långt som i dag och jag tror det kommer att kännas. Jag är väldigt sugen på att dryga ut simning, cykling och löpning nästa gång. Och köra ett ordentligt simpass! Kanske redan imorn. Det kommer vara tufft i vågorna den 29 aug annars. Hur som helst, så här på eftermiddagen är jag trött i hela kroppen i huvudet, sådär ordentligt träningstrött och jag har redan plusat på lunchen och sen dess ätit en kanelbulle och druckit en jordgubbssmoothie. Mmm...

Dags att väcka triathleten

Men hjälp! Jag har totalt missat att det finns en triathlonblogg som KarinTri skriver. Jag trodde inte det fanns en enda triathlet som bloggade och är extra glad över att ha hittat en ny blogg om just triathlon!

Med bara en dryg månad kvar till premiären av mitt första egna triathlonlopp börjar jag känna mig en aning stressad. Det blev inte direkt bättre av att skumma igenom Karins blogg och se hennes triathlonträning även om det är kul att läsa.

Beach är fortfarande min absoluta favoritsport och sommartid ägnar jag den självklart mer tid än något annat. Samtidigt älskar jag utmaningar och vill därför testa ett riktigt triathlonlopp. Grejar jag det? Så målet första gången är väl egentligen inte någon supertid utan snarare att "komma runt med plus i kanten" dvs på en rimlig tid. Men jag vet inte hur man känner sig i löpspåret efter att ha simmat och cyklat eller hur lång tid växlingarna tar. Mitt mål är i alla fall att gå i mål på under 2,5 h (eliten gör det på 1-2 h). Om jag skriver det i bloggen måste jag göra det. Det målet grejar jag enkelt om jag simmar på 30 min (750 m öppet vatten), cyklar på 1 h (2 mil inkl Västerbron två gånger...) och springer på 30 min (5km) - vilket jag gör när jag tränar grenarna för sig. Med mjölksyra, växling och andra oförutsedda händelser kan det nog trilla iväg en del minutrar. Och knät litar jag som vanligt aldrig på i löpspåret- jag blir bara besviken.

Förberedelserna under sommaren har sett ut såhär (jag har ju mest beachbloggat):
En hel del cykling - ca 1-2 mil/gång i bra tempo. Dock inga intervaller utom naturliga som är resultatet av diverse broar. Cykling är paradgrenen.
Simpass på 900-1300 meter i bassäng. Inga problem alls men man är ju klart matt i pälsen efteråt. Dock ingen simning sedan Kronobergsbadet stängde den 18 juni.
Löpning ca 4-6 km/gång. Mest för att testa formen och att knät håller.

Jag har även fixat vattenflaskhållare till cykeln, ett par simglasögon och läst på om Enervit och surfat mycket triathlon. Typ.

På lördag ska jag testa ett minitriathlon. Om jag skriver det i bloggen måste jag göra det. Då ska jag simma 30 min i Ulvsundasjön (hur mäter man sträcka i vatten?), cykla 1 mil och springa 2 km. Med andra ord ett halv triathlon förutom simningen som är hel. Det blir spännande och en tidig morgon för att inte roa bryggbesökare allt för mycket när jag uppkommen ur vattnet blöt kastar mig iväg på cykeln!

Slutsats: Ett av mina stora problem är att vilja hinna lite för mycket.

Dubbelpass!

Mitt första crosspass har gått av stapeln! I nya sommarbrallor för löpspåret/på cykeln/i sandlådan dagen till ära. Fina va!

Dags att testa två av triathlongrenarna tillsammans tyckte jag. Jag började med en mil cykel från mig ut till Brommaplan och tillbaka. Varje gång är jag lika glad för den fina cykelvägen på bra cykelbanor längs vattnet, flacka men med ett par sega broar. Även om jag lär vara rätt trött på den där turen vid sommarens slut... Trampade på i ett ganska bra tempo men såg det här passet främst som ett testpass snarare än ett försöka få den bästa cykeltiden-passet. 1,2 mil på 33 min är ändå en ganska bra tid jämförelsevis och då stannade jag ändå för vartenda rödljus (olikt mig men jag kan hinta om att det är mycket poliser ute en sån här dag...). Kan det bero på något så enkelt som de nypumpade däcken?

Landade i Karlbergsparken med målet att springa 15 minuter, sträcka oväsentlig. Återigen ville jag bara testa känslan av ett crosspass innan jag genomförde ett riktigt. Hade ju blivit varnad om att benen skulle kännas som stockar etc och att växlingen är bland det tuffaste men jag tyckte utifrån de förväntningarna att det gick väldigt bra. Jag var självklart betydligt tröttare än vanligt men benen kändes helt okej. Jag premiärsprang även mina nya inlägg som jag har investerat 2000 kr i pga mina knäproblem. Kändes väldigt stumt att ha dem i skorna jämfört med den vanliga sulan men att jag får en bättre vinkel i knäleden råder det inget tvivel om!

Slutsats. Måste träna mer löpning och jag hoppas knät håller. Jag cyklar som en gudinna i jämförelse. Då kommer det gå galant i augusti. Jag var bra trött efteråt och stretchade och promenerade hem med cykeln. Men jag känner att jag återhämtar mig snabbt vilket är ett bra betyg! Ska fundera ännu mer på mental träning och hur jag ska tänka när mjölksyran kanske nästan besegrar mig på Västerbron.

Brallorna kommer för övrigt från H&M. Jag gillar färgen skarpt men är skeptisk till kvaliteten. Nåja, man kan ju inte tänka Helly Hansen hela tiden. De var riktigt sköna men man blev ganska varm och rumpan. Andasfunktionen är bättre hos alla andra träningskläder, men söta är de och absolut väldigt prisvärda. 250 pix.

Ikväll har jag varit här igen

Simmade 1200 meter och har potential som säl. Det går inte överdrivet fort, ca 30 min, men det känns som att jag kan simma dubbelt så långt till i det tempot vilket känns tryggt inför när jag senare kommer vara ute i öppet vatten. Har hört att Djurgårdsbrunnskanalen är ganska vågig och att det nog kan bli tuff simning så det är bra att det "bara" är 750 m. Det borde jag fixa om jag utan problem simmar 1200 m i en spegelblank bassäng...

Efteråt var jag faktiskt ganska trött i armarna. Nog känner man att kroppen har fått sig en genomkörare! På vägen hem stannade jag på macken för att låna deras pump till cykeln. Den hade de inte kvar längre utan jag fick låna en handpump istället. Darriga armar fyllde däcken med ny luft.

Nu är det dags att byta fokus och tänka på beach igen. På lördag turnering i Uppsala!

Triathlonkväll på Runners Store

Ikväll har jag varit på triathlonkväll hos Runners Store. Stockholm Triathlon och Lidingö Triathlon var där och Pasi Salonen (jädra cool kille!) föreläste om triathlon och gav många goda råd. Det kändes tryggt att jag verkar ha koll på det mesta (tack Google!) men nu vet jag några fler saker om våtdräkter och energiintag under loppet. Jag är grymt peppad och vill bara ut och träna!

Med mig hem fick jag lite Enervitprodukter och en vattenflaska plus att jag inte kunde låta bli att köpa en till av mina favorit sporttoppar, i turkos. Blir snyggt på beachen! Snart dags att fundera ut min triathlondräkt också. Det blir absolut något med rosa eller turkos! (Syns det i bloggen?)

Triathlonträning - cykling

Inte helt nöjd triathlet...

Har precis kommit in från ett cykelpass. Det första sen jag började cykla för triathlonloppet. 3 mil på ganska exakt 1,5 h blev det och jag är inte särskilt belåten. Egentligen var nog inte skillnaden så stor från tidigare timmar på cykeln men när jag har ett helt annat mål i sikte blir kraven på mig själv samtidigt helt annorlunda. Ett bra trampat, skönt pass är inte nog. Det ska gå ännu fortare men benen ska kännas ännu piggare. Det löser sig såklart bara genom - träning.

Cyklade ut mot Ekerö som har helt perfekta cykelvägar. Det är grymt att det är smidigt att cykla dit ut från där jag bor inne i stan på Kungsholmen. Vet inte hur jag hade tränat annars. Men slingan börjar med en ganska seg uppförsbacke som sen mynnar ut i första hälften av Tranebergsbron som segar sig uppåt. Det var kraftig motvind och jag fick snabbt mjölksyra. (Nästa gång får jag värma upp med nån extratur innan bron). Man hinner inte få upp så mycket puls eller få igång benen så backen blir extra tung. Racercyklare på racercyklare med klotrunda vader cyklade förbi mig i sina specialdesignade cykeltröjor med fickor och vatten på ryggen och jag hade inte en suck. Cykeln kändes liten och trögtrampad. Försökte vända på det och bli inspirerad istället för sur. Lycka till.

Upp kom jag i alla fall och nerför gick det. Men det fortsatte att blåsa och jag trampade och trampade samtidigt som jag seriöst övervägde att köpa en till cykel. En racer. Cyklade första milen på 33 min, en dålig tid. Fick dock hålla i minnet att det hade gått en del uppför och att det framför allt hade varit stark motvind hela vägen. Nästa mil cyklade jag på 28 minuter. Då var det flackare och sidvind. Benen var mycket piggare och det kändes verkligen som att trampandet gav utdelning. Härlig känsla tänker jag och börjar nästan le.

Mitt leende slockar dock när jag närmar mig Nockebybron. Broöppning! Fick pausa både cykel och Endomondo och sen var det bara 7 km kvar innan jag var hemma. Sista milen inklusive broöppning och fler rödljus sista biten landade på 29 minuter.

Det ska gå fortare, det ska helt klart gå fortare! Men jag tror att loppet kommer gå på mycket flackare vägar (eller?) och det kommer garanterat inte vara broöppning mitt i allt - däremot kan det alltid vara motvind. Målet är 2 mil på 50 minuter!* (Cyklingen i loppet är 2 mil). Förmodligen borde jag börja cykla mer intervaller istället för sträckor. Men det blir nästan intervallträning när man har med Tranebergs- och Nockebybron i träningen. Haha.

Senare i veckan ska jag testa växling för första gången, från cykel till löpning. Nu kör vi, bokstavligen!

*Hade det bara varit ett cykellopp hade jag givetvis siktat på en annan tid men nu ska jag simma 1000 meter först och sen springa 5 km. Men det är okej att överträffa sina mål!

Triathlonträning - simning

Simning är faktiskt en grym träningsform! Man tränar hela kroppen, stora muskelgrupper och jag vågar kalla simning funktionell träning samtidigt som det är meditativt! Dessutom passar det grymt bra om man har ont någon stans, simning är skonsamt samtidigt som man får jobba! Många säger att simning är tråkigt men jag tycker det är ett ganska skönt komplement till annan träning.

I dag simmade jag 1000 meter i bassäng. Det var riktigt skönt. De första längderna är alltid jobbigast tycker jag och jag blir fort trött i armarna, men sen kommer man i andningen och ett flyt och det känns som att jag kan tuffa på hur länge som helst. Det är rogivande samtidigt som man känner att det suger i armarna och jag tänker inte på så mycket annat än att räkna längder. I en 25 metersbassäng går det fort och det är väldigt tacksamt! Hundratalsmeter tickar in snabbt. Efter 1000 meter började det faktiskt bli jobbigt och när jag väl stannade och hävde mig upp på kanten var jag först helt färdig. Wow! Jag var mycket tröttare än jag trodde och var nästan yr när jag kom upp.

Sista helgen i augusti ska jag köra mitt livs första triathlonlopp (det är alltså ingen kompletterande träning jag håller på med) och jag testar just nu formen. När jag har den klar för mig planerar jag träningen utifrån det och sätter upp ett mål - även om jag tycker ett tidsmål är svårt att första gången man tävlar i triathlon. Tävlingen består av 750 m simning i öppet vatten, 2 mil cykel och 5 km löpning i följd. Det går av stapeln den 29 augusti mitt i Stockholm.

I bassäng simmar jag 1000 meter på ganska exakt 30 min. Tävlingssträckan är kortare men det kommer vara tuffare än i bassäng så jag kommer försöka simma 1500 m i bassäng. Jag bröstsimmar och har inte någon överdrivet slipad teknik. Tror att jag kan förbättra min tid ganska mycket men då behöver jag någon att träna med och i sommar kommer jag inte prioritera en simcoach riktigt. En crawlkurs skulle sitta fint men jag undrar om jag kan bli så bra att det är ett simsätt värt att använda den 29onde augusti.

Jag cyklar 2 mil på knappt en timma. Cyklingen är helt klart min starkaste sida. Här räknar jag med att vinna tid och kunna trampa på mycket på ren vilja. Jag har en hybridcykel med lite grövre däck och ingen racer som väl vore det bästa egentligen. En Scott Sportster. Jag tror att jag kan cykla lite snabbare i själva loppet om inte simningen tagit knäcken på mig. Är rädd bara för att hamna bakom en massa sniglar eftersom jag inte direkt kommer ligga i täten efter simningen...

Jag springer 5 km på X antal minuter. Allt hänger på knät. För några år sedan sprang jag ett lopp på 5 km på 26 minuter. I dag får jag nog räkna med mellan 35 och 40 minuter tyvärr. Vågar inte träna så mycket löpning i sommar heller utan det kommer mest handla om att ta sig runt. Jag prioriterar att ha ett helt knä till beachen. Loppet går på asfalt så det är tur att det går i slutet av sommaren...

Snart kommer även en cykelrapport och eventuellt en löprapport men inte minst en cross training rapport där jag kommer träna två eller tre av grenarna efter varandra!

Frågorna är många. Jag vet hur det kändes efter simningen i dag, hur ska man kunna rusa upp ur vattnet och cykla 2 mil direkt om man är alldeles vimmelkantig? Kommer jag komma upp ur vattnet sist av alla? Är jag den enda som bröstsimmar? Tänk om jag inte hittar min cykel i växlingsområdet? Tänk om jag inte fattat hur jobbigt det är? Undrar hur det kommer kännas under löpningen? Hinner man ens hinna trycka i sig dryck, socker eller mat under loppet?

Tur att jag ska på en triathlonkväll på Runners Store nästa vecka och även delta på Triathlondagen ute vid Sjöhistoriska museet nästa helg! Det här ska bli grymt skoj!