Det här med målbild och synen på sig själv

Det här med visualisera sig själv göra saker på ett visst sätt. Det var något jag låg och tänkte på en stund i natt.

Jag och Jens är anmälda till RAID på lördag, en multisporttävling med löpning, mountainbike, kanot och orientering. Idealtiden enligt arrangörerna är tre timmar. Detaljerad information om bansträckningen dök upp i helgen och jag har såklart gått och funderat på utförande, utmaningar, packning, mat och annat. Jag ser inte mig själv som en ”riktig multisportare”. Jag är inte särskilt bra i någon av grenarna (särskilt inte i orientering…) men tycker att det är kul att vara utomhus och att kombinera olika moment. Och så är det kul att göra sakerna i lag och med Jens. Jag har räknat med att vi hamnar max någonstans i mitten av resultatlistan, om ens det. Jag menar, jag kan till att börja med alltså över huvud taget inte orientera (det hänger på Jens) och vi har ju knappast tränat inför loppet eftersom vi anmälde oss bara två veckor i förväg. Jag äger ingen mountainbike utan ska hyra en. Allt det här ä helt okej för mig men så började jag kolla banan.

Tävlingen börjar med en prolog med 3,5 km löpning. Liksom för att sprida ut startfältet inför de riktiga momenten. Det står att man ska ta det lugnt och visa hänsyn. Men ingen kommer ju att ta det lugnt. Alla vill vara först. Jag har sprungit, cyklat och åkt (skidor) lopp förut. Det kommer bli spurt i 3,5 km och jag (och därmed även Jens som egentligen är en vit kenyan) kommer att hamna långt efter redan från start. Löpning är ju inte min gren. Om man i alla fall hade fått börja med cykling eller paddling. Det kändes bara sååå deppigt!

Men så i natt tänkte jag att den här synen och den här inställningen kan jag inte starta ett lopp med så nu har jag börjat tänka om. Jag är fortfarande ingen utpräglad multisportare, men, jag kommer ha roligt ändå. När starten går kommer ett stort gäng förmodligen att rusa iväg men jag kommer att starta i det tempot som jag tycker är bekvämt och sen öka så mycket som känns lagom. Det kommer kännas kul, jag kommer känna mig glad och jag kommer känna mig stark – oavsett vad som händer runt omkring mig. Det är målbilden, snarare än att jag kämpar mig fram, trött och långt efter alla andra. Genom hela tävlingen ska jag verkligen bara fokusera på mig och mitt lag och tävla utifrån våra förutsättningar. Inte sucka uppgivet när någon rejsar om på cykeln över hala rötter och stenar. Snarare tänka att kan hon eller han så kan jag – utifrån den träning som jag har i ryggen. Paddlingen ska bli spännande. Paddla kajak kan jag men en kanadensare? Det är ju som ett slagskepp. Lillebror gav mig en crash course via sms i morse och nu ska jag försöka behålla inställningen att det här blir en rolig och äventyrlig dag oavsett hur snabba de andra lagen är! Vi har nämligen inte hyrt en av de extra snabba kanoterna heller men det är väl som bara att hugga i. Nånting har jag i alla fall och det är envishet, vilja och pannben.

Plötsligt har den där prologen utvecklats till en spännande utmaning där jag får sätta mig själv på prov!

Dagens sanning

You don't wait to get into the mood to go to the gym. You go to the gym and get into the mood.

Kom nu benen så går vi! #pannkakskoma

Runners high!

Wow! Det är det enda ord jag kan komma på för att beskriva gårdagens löptur. En löptur som var rätt spontan och som började med håll.

Turneringen vi skulle ha spelat var inställd och jag hade plötsligt en helt tom och oplanerad dag. Jag började med att spontanfika med Katten efter frukost och sen fick spontaniteten styra resten av dagen och bland annat blev det som sagt brödbak och ganska mycket läsning i solen på balkongen. Jag sov en två timmar lång power nap också. Faktiskt var jag riktigt trött hela dagen. Men efter min långa vilostund kände jag ändå att jag ville ut och röra på mig innan kvällens partaj och tänkte backintervaller. Men sen tänkte jag att jag ju kört rätt tuffa intervallpass på sistone och kanske bara skulle springa några kilometer som vanligt.

En ganska främmande tanke för mig som 1) aldrig har varit särskilt bra på att springa "långt" och som 2) har en ganska diger historia med knäproblem. Men jag snörde i alla fall på mig löparskorna och stack iväg. Några kilometer ska jag väl fixa tänkte jag. Redan under min raska promenad ner till Karlberg fick jag håll. Backintervallerna kanske inte bara degraderas till joggingtur utan till powerwalk funderade jag. Men det släppte och framme vid spåren satte jag av.

Strax innan hade jag tänkt på hur folk beskriver den där lätta känslan när de springer, att benen går av sig själva och så vidare. Så har nog aldrig jag känt. Brukar snarare känna mig som en framtung elefant. Men nu satte benen ändå av i ett annat tempo en vanligt. Jag bromsade lite och tänkte på höften och fotisättningen men benen ville öka på igen. Ja ja jag springer väl lite fortare då och plötsligt gjorde jag just det - sprang fort. Det var inte ens särskilt jobbigt. Planen var fem kilometer men eftersom jag skulle iväg på fest skulle jag eventuellt behöva gena på slutet.

Först efter 2,5 kilometer började jag känna av mitt nya tempo. Men ju jobbigare det blev desto lättare var det att ta i. Väldigt konstig känsla. Som jag började jaga tiden för att slippa gena. Uppför och nerför och när det var flackt. Sista kilometern skrek kroppen. Det här är inte något den är van vid. Intervaller ja och annan träning absolut men det här löpnötandet nej. Men nu var jag i fighting mood och bara skulle fram. Konstaterade med glädje att även om man måste träna grenspecifikt så har sommarens övriga träningstimmar också gett resultat. Och säkert backintervallerna. För vet ni...

Jag sprang 5 kilometer på 23 minuter. Kändes som att jag slagit världsrekord! Träningsendorfinerna och glädjen visste inga gränser. Jag typ galopperade hem och applåderade mig själv. Så kan en spontan löprunda som inleds med håll och elefanttankar sluta. Kom ihåg det!

Höstplaner?

Alltså det här med träningen. Jag kommer inte riktigt igång. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra heller. Jag har väl i och för sig aldrig lagt av heller. I sommar har jag både cyklat och sprungit, styrketränat och spelat beach. Jag har klämt in en hel del effektiva hemmaträningspass också. Jag är helt klart nöjd med semesterns aktivitetskonto. Men i höst skulle jag vilja ha ett eller flera konkreta mål. Vad är målet med alla timmar i sandlådan? Vill jag bli snabb, stark, smidig eller all of the above när jag tränar utanför sanden? Ja helst. Jag brukar vara rätt bra på att motivera mig själv och sätta mål. Men just nu har jag inga bra idéer. Det kanske ger sig bara det blir lite mörkare och kallare och man ”måste” gå in och träna. Mer uppstyrt. På sommarhalvåret styr vädret i princip all min träning. T ex ikväll, det blir paddling om solen skiner och gymmet om det regnar. Och så vidare. Det är skönt att vara igång, att röra på sig. Jag transportcyklar ju som att det vore en tävling. Men jag vill mer än att träna Bodyrock-pass hemma och vara "igång". Det suget är riktigt starkt nu. Frågan är vad jag ska sikta på, var ska jag kanalisera energin?

Vilka är era höstmål och höstplaner? Skicka mig gärna massor av inspiration!

På lördag åker jag Svalbard Skimarathon

Känns som att jag kommer vara low hanging fruit för den här nallen på lördag ...

I fredags skakade jag och Katten hand på att åka loppet tillsammans. Katten hade velat fram och tillbaka och ett tag var även jag osäker på om jag verkligen ville göra det här.* I alla fall inte utan henne! Men i fredags taggade och peppade vi alltså över några glas vin. Vi bestämde oss för att åka tillsammans som i att ta våra systemkameror i ryggsäckarna och stanna och fota så ofta som vi vill, vänta på den andre så fort någon är trött, fika ofta och gå i nedförsbackarna om någon vill det. Tillsammans. Ingen prestige. Men igår morse fick jag sms:et jag var rädd för - Kattens förkylning är tillbaka och loppet är väldigt hotat. Jag är alltså on my own i detta äventyr och ska mest sannolikt skida fram genom marängerna (som någon beskrev landskapet som) utan min Katt. Det känns ärligt talat sådär. Nu är det tydligen fler i gruppen som tänker ta det lugnt och vänta på varandra men jag har inte lust att begära att de ska vänta på mig också. Jag vet att jag och Katta är ungefär lika talanglösa på längdskidor och jag vet att de andra är bättre på att åka. Det senaste dygnet har jag med andra ord fått börja tagga och peppa ännu en gång.

Känslan av glädje och "det här blir faktiskt kul ju" har jag inte riktigt hittat tillbaka till och jag kommer nog inte att göra det på samma sätt heller. Däremot har jag bestämt mig för (ännu en gång - nu i nytt format) att komma runt och åka det där #"%&/% loppet även om jag får göra det ensam. Jag får skämmas i nedförsbackarna utan vapendragare och jag tänker banne mig släpa med mig systemkameran! Vädret ser sådär ut men några eventuella Kodak moments ska icke missas. Förhoppningsvis kommer jag tycka att det är ganska coolt om än grisjobbigt och efteråt kommer jag att vara oerhört stolt! Och så har jag ju saknat tuff träning på senare tid. Det kommer jag garanterat att få på lördag. För att förtydliga: Jag är inte rädd för att jag inte ska orka, jag litar på min form, men jag har ju för sjutton ingen teknik!

Just nu är jag bara glad om min roomie kommer med till Svalbard alls. Vi ska trots allt göra en heldagsutflykt på egen hand också så lappsjukekänslan kan ju bli väl påtaglig utan hennes sällskap annars. Som tur är följer ju även Ulrika med och en annan hög med människor så jag får i alla fall frukost- och middagssällskap bland marränger och isbjörnar! Vi har även en gemensam hundspannstur inbokad så har jag inte blivit uppäten innan måndagen så ser jag väldigt mycket fram emot den!

Har gjort någon slags preliminär packlista i alla fall, kollat att jag har de prylar jag behöver ha med mig och siktar på att höja peppkänslan rejält kommande dygn. Jag menar - jag ska trots allt till S v a l b a r d. Så coolt.

*Är ingen vass längdskidåkare och har inte haft möjlighet att träna som förväntat i vinter och jag vill gärna att loppet ska vara i alla fall delvis njutbart!

If you want results - then train like it

Om man vill ha resultat av sin träning duger inte mellanmjölkspassen i längden . Man måste ta i ordentligt - oavsett träningsform eller mål med träningen.* Ganska många vanliga motionärer tror jag har missat detta. Det räcker liksom inte med att tuffa på i samma tempo eller lyfta lika tungt tre gånger i veckan och tro att det ska göra skillnad. Många kanske bara vill röra på sig, komma ut i naturen och må bra. Good enough! Men jag tror lika många funderar på varför resultaten inte kommer. Man undrar hur andra lyckas.

Det här funderade jag till exempel på i onsdags när jag körde Cross. En av styrkedelarna innehöll spänsthopp över bänkar. Spänsthoppen visade sig vara min grej och jag körde max alla tre varv. Jag fattar om man inte orkar hoppa över alla bänkar på en gång utan måste stanna upp, hitta balansen och hoppa igen. Andas. Inga konstigheter. Men det jag inte fattar är varför man vartefter varven går börjar tjuva och hoppar över (inte bildligt!) två eller tre bänkar i början? När man ändå har avsatt tid, värmt upp, kommit igång och väl är där. Varför kör man inte? Själv peppas jag av att vi är en hel grupp och det vore helt uteslutet att skippa några bänkar bara för att jag inte kände för det eller för att jag var trött. Jag ser ju hur alla andra hoppar. Jag hänger på dem. Undantaget om det var första passet efter sjukdom (hade inte valt Cross då) eller om jag började få ont någonstans till exempel. Känslan jag fick i onsdags var dock inte att det handlade om det utan att man helt enkelt inte peppade sig själv särskilt mycket. Visst några bänkar är bättre än inga bänkar men när man ändå var där? Ett annat tips. Orkar du inte göra alla armhävningar på tå? Vila inte utan gör dem på knä! Bara fortsätt så ska du se att det blir fler på tå snart.

Själv kör jag hellre ett tufft och ordentligt pass och vilar helt dagen efter än kör två mellanmjölkspass dagarna efter varandra. Men absolut - det ska tilläggas att ibland är dom där mellanmjölkspassen jättesköna. Att springa utan pulsklocka och bara lyssna på fåglarna. Det är träning för själen och också bra träning. Ibland är huvudet så knökfullt av annat att det är precis vad man behöver. Men några fysiska resultat får man inte om det bara blir mellanmjölk av all träning. Orkar du bara mellanmjölk? Sov mer, ät bättre, välj bort andra saker. Om det är träningsresultat du vill ha.

Ett klassiskt exempel på när jag ändå tycker att det är svårare att peppa mig själv är om jag tränar hemma. Dels är det inte lika roligt och dels blir det inte samma känsla som på gymmet (det är bara styrka jag kör hemma - beachvolley och landsvägscykling funkar dåligt). Det finns det inga andra människor som peppar, pushar, tävlar, imponerar eller inspirerar. Då gäller det särskilt att ha målbilden klar för sig. Varför gör jag det här? Vad vill jag åstadkomma? Vad är dagens program? När slutar jag? När jag är klar! Bodyrock.tv har till exempel jättemånga bra hemmaträningsprogram. Man kan fortfarande tjuva men då finns det i alla fall ett utstakat program att gå efter.

Nästa gång du tränar, oavsett hur, ta i det där lilla extra! Tänk kvalitet. Det ska jag göra.

*Givetvis med följden att man behöver återhämtningspass, variation och rörlighetsträning etc också.

Förbluffande bra just nu!

Mina knän har aldrig varit så här bra. Det kan jag skriva med facit i hand, det vill säga med en veckas skidåkning i ryggen. För två vintrar sen hade jag stora problem med mina knän när jag åkte skidor. Sittliftar mellan varven var tortyr det med (kunde mest bara ha knäna översträckta) och det tog månader att återhämta dem efteråt (eftersom jag spelade beachvolley etc hemma). Förra vintern var jag försiktig men märkte stor skillnad i knäna från tidigare. Nu har jag åkt en hel vecka igen fortfarande med smart vila mellan varven dock men ändå kan jag konstatera  - knäna håller! De var trötta och onda sista dagen, men bara sista och efter ett dygns (ett dygns!) vila är dom som vanligt igen. Det är helt otroligt. Så när någon definierar mig som träningsnarkoman nästa gång ger jag mig själv cred för all styrketräning, för alla utfallssteg, alla enbensknäböj, all kliv upp på bänk, alla drakar och alla leg curls. Och så vidare. Bra jobbat jag!

Ryggen har åkt utför, längd och ridit i en vecka och mår strålande. Den har i och för sig haft en riktigt bra period och kiropraktorbehandlingar, corefokus och yoga har gett resultat tillsammans. Men tuffar jag till det hänger den inte alltid med. Men en vecka med skidåkning och dessutom en ny okänd säng var tydligen underverk för den. Yes!

Jag har aldrig haft så här lena fötter (!) utan att ha filat, peelat dem eller spelat beach innan.  Så lustig grej att det fick vara med på listan. Man skulle kunna tro att jag har varit på träningsläger i sandlådan men icke. Är yllestrumpor och pjäxor bra för mjuka fötter alltså? Sammet liksom.

Var bara tvungen att skriva det här. Tycker inte jag kan kompensera nog för alla skadeinlägg jag har skrivit liksom!

Träningsplan april till augusti & vårpepp!

På vår lunchpromenad genom Kungsträdgården och upp till Blueberry sa min kollega att: Du verkar må så bra just nu! Du är så frisk och du verkar inte ha ont någonstans och du har inga skador. Well, jag har tänkt det samma! Utan att riktigt ha reflekterat över det har jag seglat genom en riktigt bra period tränings- och hälsomässigt. Jag bloggade om mina tankar kring det redan i början av januari men sedan dess har det bara fortsatt uppåt. Och då har jag dessutom ökat på träningsdosen sedan dess!

I dag är jag riktigt vårpeppad och laddad för nya mål eller i alla fall revidering av tidigare mål. Det känns ibland som att jag sätter upp nya mål hela tiden - vilket vore ganska meningslöst i längden. Ibland vill jag ha valfrihet och bara må bra och ha roligt och ibland vill jag ha konkreta mål och en plan. På just träningsfronten har jag den senaste tiden varit inne på "roligt-temat" - det skrev jag om vid årsskiftet till exempel - men nu har ju ny energi och vill ha konkreta mål med träningen igen. Självklart är prio ett fortfarande att ha roligt! Men det kan bli ännu roligare att nå uppsatta (realistiska) mål. Jag tycker det är kul att träna mycket och ofta men det är också kul att variera med olika sorters träning över året och att även under tiden periodisera träningen. (Just nu har jag till exempel en yoga- och vilovecka av rang). I längden tror jag att mina mål hänger ihop ganska bra när jag kollar bakåt i bloggen också. Jag har inte ändrat mig om vad jag tycker är roligt.

Det finns mycket som är kul i träningsväg men det finns två saker som är roligare än de andra den här halvan av året, att cykla på min racer och spela beachvolleyboll. Jag tycker väldigt mycket om att paddla kajak och att åka utför också men räknar inte det som grenspecifik träning - särskilt inte utförsåkning på sommaren - utan mer som ren och skär underhållning. Jag har ett skidlopp att ta itu med först dock och jag vill banne mig kunna göra chins. Utan gummiband!

En gång ska jag kunna lyfta mig själv till att börja med. Men jag har svårt att sätta upp ett mål för när dock. Hur mycket starkare måste jag bli? Borde jag väga mindre? Det skulle förstås underlätta men jag tror inte att jag kan motivera mig till det eftersom det är helt onödigt ur hälsosynpunkt.  Jag är ju inte precis tung men i chins är det ju bra att vara så stark som möjligt i förhållande till kroppsvikt. Jag släpar trots allt på 177 cm. Hur som helst.

Planen fem månader framåt

22 mars - 27 april
Långpass blandat med intervaller och överkroppsstyrka. Det kan vara stavgång, cykling, spinning, simning eller löpning (förmodligen inte så mycket löpning men jag ska göra ett försök). Och i påsk ska jag åka skidor! Fullt fokus på att Svalbard skimarathon ska bli en så bra upplevelse som möjligt under den här perioden alltså. Yoga (helst bikram) minst en dag per vecka. Förmodligen hinner jag inte mer än så. Kommer faktiskt börja träna beach en dag till i veckan from nä torsdag. Lite beroende på träning kan det räknas som intervallpass. Oavsett - roligt pass!

28 april Svalbard Skimarathon

2 maj - 31 augusti
Under den här perioden vill jag mest av allt cykla och spela beachvolleyboll. Det här är den tiden på året när jag flyttar ut och verkligen vill ha väldigt roligt och göra de saker jag inte kan göra på vintern. Men minst en dag per vecka kommer jag fortsätta med styrketräningen. Jag tänker mig helkroppspass för många och stora muskelgrupper t ex chins och knäböj i varje pass och avslutning med funktionella övningar som t ex utfall och olika coreövningar. På så sätt borde inte styrkan försvinna helt. Särskilt om jag tänker kvalitet! Fyra pass per vecka viger jag åt cykling och beach, fördelat som jag vill. Plus beachturneringar som inte är inplanerade än. Ett pass styrketräning. Flex till förmån för kajak och sånt. Ridning? Förmodligen väldigt lite bikram men yinyoga regelbundet.

2 juni Siljan runt

1 september och framåt
Det kommer fortfarande vara skönt ute och det blir säkert mycket cykling och paddling under september. Men så småningom kommer jag att flytta in mer på gymmet igen. Hösten och vinterns planer väntar jag dock med.

Kanske trodde ni att ni skulle få läsa om något helt annat när jag sa mål? Tider för skidmaran och Siljan runt, antal vinster på beachplanen och så vidare. Jag är medveten om att det bara är chinsmålet som går att räkna resultat av och där har jag inte ens satt ett slutdatum. Well, det är ju min blogg och mitt liv så jag låter det vara så. Sweet! Men när det närmar sig ska jag nog ha någon slags tidsambition - i alla fall till cyklingen. Det är bara det att jag framför allt vill ha roligt under tiden - men det har ni nog fattat vid det här laget!

Vårpeppad med smoothie gjord på banan, mango och apelsin!

Vad ska ni göra i vår och sommar? Jag vill veta!

Trägen vinner?

Jag tänkte precis skriva att med lite god vilja kan man ju nästan säga att det är vår ute nu. Några fåglar kvittrar ivrigt, taken droppar, temperaturen kryper mot plusgrader och sist men inte minst var det LJUST när jag gick från jobbet. Ljust! I och för sig gick jag hem rekordtidigt klockan 17 men trots allt. Himlen var ljust blå och inte alls sådär nattsvart som innan Thailand. Det skänker mig något slags hopp. Jag tänker på vårvinter i fjällen i påsk och att det nog inte blir dumt alls.

Ikväll ska jag möta upp Patzy på gymmet och jag laddade nyligen med en semla. Slängde upp benen i soffan en stund och slog på TV:n där det precis dök upp en väderleksrapport.

- Nu känns det ju som vår ute! Är det det?
- Nej. Det är inte vår någonstans i Sverige än.

Okej, jag försökte i alla fall.

Jävligt tråkig* löpning

Lördagen började jättebra. Jag promenerade ner till Stureplan genom ett sånt där inte riktigt vaket Stockholm och en inspirationsföreläsning med Cecilia Duberg på Casall väntade.  Med facit i hand är jag otroligt glad att jag gick dit! (Trots att soffan och en heldag framför Vinterstudion lockade lite också). Cecilia hade massor av inspiration att dela ut och konkreta verktyg man kan använda för att coacha sig själv i träning och vardag. Dessutom fick vi med oss lite nya faktakunskaper på köpet. Över förväntan säger jag! Ska vid tillfälle försöka sammanfatta hennes klokskaper. (Varför var inga andra träningsbloggare där?)

Sen väntade äntligen ett träningspass i form av "Jävligt jobbig löpning" (fast jag måste köra på crosstrainer).  "Äntligen" ja för jag har verkligen velat testa det här passet länge. Jag lämnade alltså tjejerna som fick äta lunch utan mig och seglade in på gymmet istället. Insåg dock att de skulle stänga redan om en knapp timma. Typiskt. Fuskade därför lite med uppvärmningen och körde min första enminutare efter 6 minuter.  Passet är ett pass med 11 intervaller: 1 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 1 minut. Vila halva den tid som intervallen du nyss sprang var lång. Rekommenderad tid för uppvärmning, 10-20 minuter...

Den första intervallen gick bra och den andra också. Sen kom jag till min första på fyra minuter. Jag tycker fyra minuter är svårt. Svårt för en enkel motionär som jag. Jag kan i alla fall inte ligga på 95% av maxpuls särskilt många fyra-minutare. Inte 6 minuter heller så snart gick det ännu långsammare. Det kändes faktiskt inte som en intervall över huvudtaget och kroppen var seg som kola. Och så en TILL fyra minutare. Nu var jag så uttråkad att jag knappt orkade försöka köra på.  Lite bättre gick det när det var dags för två minuter igen men den fart jag vanligtvis håller var inte i närheten. Påbörjade nästa fyra minuter men i rätt makligt tempo och tänkte att jag tror snart jag skiter i det här. Det här är ju löjligt. Jag vill bara inte. Efter 3,5 minut bestämde jag mig för att avsluta med en tvåa, som blev en etta, i bra tempo men kroppen var lika kolaaktig. Varvade ner tre minuter och gick hem, ganska sur! Helt otroligt dåligt träningspass. Snudd på komiskt. Slutsatsen jag drar är att jag tycker det är svårt med intervaller när de börjar bli längre. Vilket tempo ska jag hålla? Är det något man ska lämna åt eliten? Är det inte bättre att köra lite fortare istället men kortare och fler intervaller? Vad säger ni andra? Ligger alla andra träningsbloggare och matar fyra- och sexminutare på 95% av maxpuls eller?

Svettig blev jag i alla fall. Nytt favoritlinne från Casall köpt med 30% rabatt på vårkollektionen! Finns i massor av olika färger. Sportoppen under har jag egentligen som bikini. Också från Casall, sommaren 2011

Sen vände allt. Jag duschade och pysslade om mig själv, åt jättegod lunch, lyssnade på yogamusik och tände ljus, sov en stund, läste, sov lite till. Sen mötte jag upp Katten och gick till Dansens hus. Det var dags att se Svansjön. Det var förstås riktigt bra men Bounce har gjort mig kräsen - det brukade vara ännu lite bättre ... Vi avslutade med Mojitos och middag på Scandic Grand Central. Det blev både efterrätt och fler drinkar. En hur bra kväll som helst! (Sockerfritt januari? Jag återkommer till det!)

* Förlåt Sara (som tipsade träningsbloggarna om passet Jävligt jobbig löpning). Det är absolut inte du. Det är jag!

Bästa beachträningen på länge!

First things first: Jag ska inte sluta spela beach. Herregud vad var det för tanke i något mentalt svagt ögonblick? Det är ju skitkul!

I alla fall. I dag började vårsäsongen i sandlådan och jag var väl inte så värst peppad (som sagt) när dagen väl infann sig. Det var kul i torsdags men det hade mina känslor tydligen glömt. Jag har som sagt tvekat lite till min framtida beachkarriär. Inte för att beach är tråkigt. Utan för att jag avskyr att göra saker halvdant och sedan jag reparerat min skada (det tog ett jäkla halvår!) har jag inte spelat lika mycket som förr, inte riktigt kommit igång. Och det blir inte lika kul då. Och då märks det genast hur långt bort Södertälje ligger (märkligt nog märks det inte lika tydligt när man är där ute tre dagar i veckan...) och hur mycket energi och tid som faktiskt krävs för att hålla på. Dessutom finns så mycket annat som är kul och listan blir bara längre. Jag har med andra ord övervägt att välja bort men nej - det är inte ett alternativ.

Beach volleyboll - ja tack! För övrigt en tanig bild - tror jag är dubbelt så stor såhär 1,5 år senare...

Grupperna hade gjorts om en del och istället för att vara i grupp två var jag placerad i grupp fyra. Bara det är ju opeppande i sig - även om det tydligen bara berodde på att grupperna behövde delas upp i mindre och att siffrorna saknade större betydelse. Två namn kände jag igen och jag hoppades innerligt att de personerna skulle vara där när jag klev ut i sanden. Jag hittade Lotta direkt och det verkade först bara vara hon och jag som var på plats från fyran. Det innebar två tränare på två tjejer och alla chanser i världen för massor av personlig feedback, yay! Plötsligt dyker dock Sara, min seriespelspartner, och en annan tjej upp och vi blir fyra. Hade ingen aning om att Sara lyckats mygla sig in och blev såklart glatt överraskad.

Vi värmde upp med "baggerkrig" för att få igång benen. Två mot två och bara ett tillslag. Om man tycker att tennis är jobbigt kan man prova att spela i djup sand... Sen började vi från början. Hela hösten tränade vi väldigt mycket anfall. Väldigt mycket. Nu var det dags att påminna om tekniken i mottag och pass. Vi började med mottag och byggde på med pass och anfall. Eftersom vi var så få fick vi massor av bra tips allihopa och fast att vi nötte så mycket teknik var det en väldigt spelorienterad träning. Efter en stund dök även Pernilla upp och det visade sig att hon och tjejligan, Malin, Lisa och så vidare har bytt till grupp fyra på söndagar. Plötsligt har vi en kanongrupp på en kanontid med kanontränare - i en kanonsport!

90 minuter beach tog verkligen kål på kroppen och det var nog bra att jag laddade med sovmorgon till 11.30 (jag behövde läsa ut en bra bok till klockan 03 i natt) och hoppade en lockande styrketimma med Vilma innan. Jag är trött precis överallt! Pappa bjöd på lammgryta efter träningen men jag - jag måste äta igen.

Jag kommer väl behöva göra någon slags priolista med alla mina intressen sen. Högt upp just nu står beachen, bikramyogan och styrketräningen. Och skidåkningen - både utför och på längden. Bara det är ju egentligen för mycket men ... I vår och i sommar kommer cyklingen att få massor av plats tillsammans med beachen och gymmet bytas ut mot kajakpaddling. Rida vill jag egentligen göra jämt. Simma är också kul - kul med vattenintervaller. Ja. Ni hör ju.

Imponerad och inspirerad!

I dag skriver jag om precis det den här bloggen ska handla om, om bloggens kärna. Jag är imponerad och inspirerad efter en timmas pt-träning på CrossFit Nordic. När jag fyllde år i våras fick jag av mina grymma vänner (Ulrika, Katten, Patricia, Lina och Anneli) två timmars pt-träning i present. Sen har det varit fokus på Vätternrundor, sommar i största allmänhet, lite skador och så vidare. Men nu var det banne mig dags. Ryggen har toppat formen och jag var good to go.

Precis innan jag skulle cykla från jobbet blev jag nervös. Jag och crossfit? Jag kan ju inte ens göra strikta pullups? Jag har skolios. Det här kan bli hur pinsamt som helst. Annars har jag har bra nerver. Jag stressar sällan upp mig och är sällan nervös - bara minuterna innan men då ska man liksom köra igång och man har inte tid att vara nervös ändå. Ungefär så blev det ju i dag också. Jag klev in bland alla sjukt vältränade människor på Nordic (hade de inte lite vitare tänder än genomsnittssvensken också?) och försökte se hemma ut och leta rätt på Jakob - min pt.

För att sammanfatta det hela lite enkelt kan jag bara säga wow! Nej WOW. Det här handlade inte om maxstyrka och att kunna lyfta sig själv och en kompis (vilket jag väl egentligen inte hade trott). Det handlade om styrka inifrån och ut. Och jag är (väl egentligen inte här heller) särskilt förvånad. Jacob hade massor av kunskap och vi gick igenom både specifik träning för min (skolios)rygg - SÅ bra - stretching för samma rygg och grundläggande övningar i crossfit och annan styrketräning. Knäböj, utfall, marklyft, pressar etc. Vi pratade massor av muskler och leder och hur allting fungerar, vi finslipade teknik och testade rörlighet (bra betyg! förvånad! ) och balans (bra betyg igen!), jag gjorde armhävningar och imponerade (tror jag!) i pullupsen. Det var verkligen så himla roligt och hade det stått någon i "receptionen" när jag gick ut hade nog mitt Visa-kort råkat köpa ett årskort åt mig med en gång. Ja ni fattar ju. Det är kul att få träna med någon som är så grymt kompetent. Det känns som att ingen borde få kliva in på ett gym utan att ha gått en grundkurs hos CrossFit Nordic.

Nu vill jag bara träna. Det här stället verkar ha den effekten på folk. Bestämde mig för att absolut köra ett pass på gymmet imorn bitti men då kom jag på att jag ska vara på jobbet vid sju och förbereda en presentation för ledningsgruppen. Men snart så! Vill du också ha en PT? Skaffa en från CrossFit Nordic här!

Mitt träningspaket hösten 2011

Det var länge sen jag kände att jag var i såhär halvhjärtad form. (Alltså jag ser ut precis som jag brukar, väger lika många kilon som alltid osv men det är på nåt sätt självklart för mig - det krävs mycket mer dekandens för att ändra det).  Att vara ”i form” innebär något annat för mig.  Med att vara i form menar jag nog vältränad. Mest märks det nog på konditionen. Jag vet inte, jag har inte testat (haha) men den brukar ju ta slut fort om man inte underhåller den. Jag gissar att den ligger kvar någonstans längs med Vättern från när jag cyklade 30 mil den 18 juni. Sedan dess har det inte blivit så mycket pulshöjande aktiviteter. Visst, jämfört med medelsvensken är jag säkert i ypperlig form med strålande värden, kondition, styrka och gud vet allt. Men medelsvensken är inte intressant (för hon/han är inte vältränad...)  Jag hade trott att ett sånt faktum som ”halvhjärtad form” skulle stressa mig något oerhört men faktiskt inte. Tvärtom har det varit skönt med en lugn sommar där jag har gjort en massa annat skoj plus att nu har jag saker att förbättra. När man alltid tränar ganska mycket blir det som en utjämnad medelväg liksom. Nu kan jag kickstarta lite mer!

I sommar har jag bland annat ridit.  Hela dagarna i en vecka i Montana till exempel, paddlat kajak och transportcyklat så mycket som man bara gör på sommaren. Nån löptur har det blivit, nåt varv med kettlebellsen, nåt gympass och nåt yogapass men mest har jag bara gjort andra saker och tänkt att träningen är min vardag och nu har jag semester. Så otippat för att vara jag! Nu riktigt längtar jag efter att bli mig själv igen – med inslag av några nyheter.

Sommarlov i Montana

MÅL HÖSTEN 2011. Å kanske lite in på våren…

     Ett. Bli skadefri. Ett tråkigt mål tycker jag men viktigt. Det hade varit roligare att ha som mål att genomföra någon stor tävling men nu är det som det är. Ryggen ska bli bra/bättre och knäna ska inte bli sämre. Ett ganska realistiskt mål. Vägen dit stavas kiropraktor (och kanske naprapat och idrottsmassage), styrketräning/rehab och bikramyoga. I vår blir det nog mer lopp och tävlingar skulle jag tro…

     Jag ska träna för att det är kul. Jag gillar egentligen inte ordet mål. Lustigt av en som är så god damn målfokuserad. Men just därför. Det är nog med jobb och liv. Träningen ska vara något kul den här hösten och som gör mig ännu gladare. Jag är redan snygg och stark. #självironi. En väldigt rolig grej i träningsväg är beachvolleyboll. Det blir träning två dagar i veckan och seriespel en dag i veckan. Sweet! Jag gissar att jag blir bättre på köpet av träning och spel. Och det är ju också kul! Och lite starkare och lite snabbare. Också kul. Att jag tvekar till att sätta upp några mål är att jag får träna utifrån mina skador och egna förutsättningar och det kan ganska enkelt bli så att ett specifikt mål inte blir genomförbart och så känner man att man har misslyckats. Jag är inte rädd för att misslyckas alltså jag är bara realist.

     Jag ska unna mig själv bikramyoga minst en dag i veckan. Märk väl ordet unna. Bikramyoga är bra för kroppen. Det vet jag. Ändå tänker jag lätt att jag hellre vill träna ”på riktigt”. Helt fel tänk. Och bikramyoga ska inte få stryka på foten på grund av annan träning. (Gulp).

     Hästen. Jag har börjat hjälpa till med Zilvano och det är framför allt för själen. Jag vill gärna bli en bättre ryttare, just nu är jag ganska rostig, men inga får mig att må så bra som hästarna. Det blir en bra energiboost varje vecka.

     Maten. I höst blir det mer vegetariskt än tidigare. Ko, kyckling och gris är strukna från inköpslistan när jag handlar själv (men om andra bjuder/det bara är vad som finns när jag ska äta så okej). Vilda djur, t ex ren och älg äter jag. Och lamm. Jag ska boosta mig själv med massor av frukter och grönsaker, gärna i goda smoothisar. Sova och äta kommer före allting annat. Annars är det ändå ingen idé.

Crossfit är en grej som är rolig men just nu känns det som att det placerar sig efter övriga saker. Kanske ändrar jag mig under hösten. Men det känns inte som att det är vad jag behöver allra mest just nu. Att lyfta mig själv och göra chins känns plötsligt… oviktigt? Förhållandevis. Det vore jättekul att kunna javisst men tiden prioriterar jag annorlunda just nu. Men jag har kvar ett gäng klipp och de ska jag absolut använda. Ett nytt klippkort blir dyrt och jag kommer som sagt att lägga slantar på både kiropraktor och yoga redan. Så vi får se hur det där utvecklar sig.

Fick jag med allt nu? Styrka, kondition, rörlighet, själen, maten, hälsan? Jag har en bra känsla inför hösten. Jag gillar verkligen mitt liv och ser fram emot att fortsätta med ett år till!

Vad har ni för mål? Eller ”mål”? Varför tränar ni? Vad är viktigast för er?

Zilvano får mig att må bra i själen

Jag ska till Svalbard!

Jag tänkte bara tala om att jag spontant har bokat en fem dagars-resa till Svalbard nästa vår. Jag ska tydligen åka Svalbard Skimarathon, spana in isbjörnar och åka hundspann på Spetsbergen. Typ. En dröm jag haft länge och det kom på tal i... fredags? Så nu har vi bokat flyg och boende. Crazy.

Man bah yez

I dag smet jag tidigt* från jobbet och mötte upp Katten och lite annat hopkok av folk på Rival. Det blev både vin, cola och club sandwish. Rival får fem stora solar för sin service. Jag fick bestick osv i baren när jag beställde maten men dem glömde jag kvar och kom tillbaka till vår soffa med enbart vinglaset. Det var full snurr och mat delades ut till höger och vänster. När det var min tur kommer en ung kille svängades med maten - och bestick. "Du glömde tydligen att ta med dig dom här". Bra koll och plus i kanten!

Jag och Katten brejkar från Coltingpannkakor och intervaller
och dricker vitt på Rival. Två helger på raken med vin måste
vara nytt rekord för mig på ganska länge.

På vägen hem mötte jag spinning-Adam som jag inte har sett på ett bra tag. Han har slutat instruera på Friskis men avslöjar att han kör "hemliga pass" på söndagar. De kör tre timmar långa spinningpass och laddar för sommarens långlopp och triathlontävlingar. Jag är välkommen att vara med att testa. "Kom på söndag!" föreslår Adam. Låter strålande tänker jag. Tre timmar, då är det lägre intensitet och mer fokus på långpass dubbelkollar jag. Nej alltså det är sju (!) stycken intensivpass, säger Adam. Samma intensitet. Åh... Med skräckblandad förtjusning lovar jag att dyka upp inom kort. Det är SPIF Triathlon som träffas och cyklar. Jag är lite rädd samtidigt som det låter väldigt spännande. Jag lyckas haspla ur mig (så typiskt mig) att jag i ett svagt ögonblick lovat en kompis att köra olympisk distans i triathlon (och nu vet ni också om det) i sommar och Adam tycker att bra, då kan jag vara med och simträna också. Nu har jag sagt det på Facebook, i bloggen och till Adam. Verkligen smart.

Prioriteringar Erika, prioriteringar. Det kan eventuellt bli svårt att cykla Vätternrundan, köra olympiska triathlondistanser, spela beach flera dagar i veckan och turneringar på helgerna och hinna med ett SM, hänga med hästarna och hinna med crossfitten, klämma in simning, löpning och självklart kajaken. Och semester och jobb och äta. Och allt annat. Och sova. Men jag känner mig laddad! Det får nog bli mest mineralvatten på Rival dock. Prioriteringar.

*En definitionsfråga...

God damn Hellner! Träningstaggad!

Alldeles galet bra åkt av Hellner i sprintfinalen i VM! Oh my. Nu är jag taggad till tänderna för min nypremiär på gymmet ikväll! Skulle nästan kunna köra intervaller i en evighet efter det åket. Snart är jag i alla fall på väg till gymmet tillsammans med Ulrika. Vi ska köra ett eget komponerat pass med influenser från TRX och crossfit! Omdöme kommer senare ikväll. Gissar att det blir högintensivt så det duger. Yeah yeah wow wow!

Tjuvik på dagens pass ...

Club Can't Handle Me

Ikväll har jag och Ulrika kört ett tufft 90 minuterspass på gymmet. Den här gången strukturerade vi upp passet noggrant i förväg och några iPhones eller kameror fick inte följa med. "Det blir så flamsigt då" avgjorde Ulrika. Lindhagen var lugnt och skönt ikväll trots att vi dök upp direkt efter jobbet, alla andra måste ha varit ute och köpt julklappar. Jag gillar verkligen Friskis Lindhagens gym, det är lagom stort, känns litet och personligt men rymmer mycket och allt är nytt och fräscht. Att jag bor vägg i vägg gör inte saken sämre. Min nya gymkompis är dessutom toppen på alla sätt! Tänk bara vad mycket roligare det är att hänga på gymmet nu.

Kvällens pass
Knäböj
Sittande rodd i kabelmaskin
Chins och pullups i superset
Marklyft
Hängande rodd. Tack Karin för tipset!
Axelpress (men jag har problem med en hand och fick ge upp ganska fort).
Knees to elbows mot bosuboll
Rygglyft

Sen körde vi en avslutande del på tid. Tempo, högre puls och konditionsträning på köpet. Vi var redan ganska trötta men körde ett varv med 2,5 minut på varje övning och ca en minuts vila mellan varje övning.

Burpees - klart jobbigt att göra burpees 2,5 minut med ett styrkepass i ryggen!
Draken
Fridas axelövning- my GOD!
Situps på bosuboll med en vikt i händerna - sträck armarna rakt upp i samband med att du lyfter upp ryggen. Tungt och härligt!

Mellis efter träningen. Kesella med nedrörd
pepparkaksfil. Och så lite extra kanel på toppen!

Ibland önskar jag att min blogg spelade sån där irriterande bakgrundsmusik när man surfade till den. Ikväll skulle den i sådana fall spela David Guettas Club Can't Handle Me. Det beatet kom jag hem med i benen! Jag fullständigt hoppade in i lägenheten och svängde ihop middag som om jag vore på dansgolvet. Men - julfesten är ju faktiskt först imorn... Sen ska mina ben få sitt! På dansgolvet och på gymmet. Och i skidbacken!

Pälsbollen har varit med och bloggat!

ÄNTLIGEN!

Ikväll var det äntligen min tur att få promenera i ett alldeles fantastiskt vintervitt Stockholm. Från att ha tittat ut med näsan tryckt mot fönsterrutan i flera dagar och långsamt piggnat till igen vaknade jag i morse helt som mig själv. Ikväll blev det promenad hem från jobbet längs med Norr mälarstrand. Underbart! I'm back! Synd var bara att Katten och Lisa inte satt under varsin fäll på Orangeriet som igår kväll. Hade passat perfekt. Brasorna sprakade och utanför doftade det av gran och ved. En underbar avslutning på en dag som i övrigt har varit en enda lång uppförsbacke. Awww.

Dagens citat!

”Realize that you don’t WAIT to be in the mood to go to the gym. You go to the gym and GET in the mood.”

 

Ett citat som både Micke har som sin Facebookstatus i dag och Tora och Camilla i deras blogg. Träffsäkert!

Gymmig

Veckans första träningspass är tränat. Styrketräning på gymmet dessutom. Nu känns det förstås underbart och härligt slutkört och avslappnat, men my god det här kommer att bli ett problem i vinter. Jag är disciplinerad  och rätt bra på att driva mig själv, men styrketräning i gymmiljö är ju verkligen inte ROLIGT. Jag vet inte om jag 2-3 gånger i veckan har lust att göra något jag inte tycker är särskilt kul? Jag får närmast tvinga mig till gymmet varje gång. Jag pinnade fram på löpbandet och blickade mig omkring för att kolla av status på gymmet. Ordet tråkigt dansade runt i huvudet men jag är som sagt inte den som är den så jag satte igång med beslutsamhet. Körde som vanligt fokus på ben (här ska hoppas högt och springas fort!) och väl med skivstången på axlarna började det kännas lite roligt. Och faktumet att Draken på några få gånger har ökat min rörlighet i baksida lår något markant* är verkligen roligt. I och med de här vetskaperna trodde jag det skulle börja bli lockande med gymmet. Men nä. Samma känsla inför varje gång. All annan träning älskar jag, motivation är aldrig och har aldrig varit ett problem men det här satt tydligen hårt åt.

Tips! Svårt att komma iväg? Hoppa i träningskläderna bums du kommer hem så blir det mer givet. Jag hade två timmar hemma för matlagning etc men bytte om direkt, no excuses.

Mycket verkar handla om publikproblemet. Om jag låtsas att jag hade gymmet för mig själv utan en annan människa i sikte. Jo då vore det mindre hemskt... Det funkar bra när man banat in sitt program men att kliva ur sin bekväma låda och laborera med någon ny övning inför ett gäng åskådare, knappast. Men skam den som ger sig! Jag ska boka en gyminstruktion som finfint nog ingår i gymkortet på Friskis asap. Efter fyra gånger behöver jag redan ny inspiration! Och en PT.

Kvällens program
Utfall i smithmaskin
Benböj i smithmaskin (brukar göra dem i omvänd ordning men tänkte att det kan vara smart att byta)
Draken
Enbensböj på bosubull - går fortfarande fantastiskt dåligt.
Chins - hade tänkt hoppa överkroppen i dag due to IntervallFlex imorn men det kanske bara var en dålig undanflykt tänkte jag så jag körde ändå. Styrkeökningen märks snabbt där så det är rätt kul!
20 min Core med GymGlams dvd - magmuskler blir inte trötta, de börjar smärta!

Vill blanda in lite mer axlar och kanske variera chinsen med latsdrag och armhävningar och tusen andra grejer. Rygg är viktigt i alla fall. Tack vare GymGlam, hennes core-dvd och hennes PoWorkout-app kommer jag inte lida brist på coreövningar i första taget dock - tack!

Någon form av informell bicepstävling på
tjejfest som jag förlorade ganska mycket.

* Förut nådde jag inte i närheten ner med ens fingerspetsarna i golvet. Jag hade ca 1 dm kvar. Efter att ha börjat köra Draken får jag snart i handflatan!