@thebeach Känsla istället för tanke

Efter en ofrivillig paus med bortrest tränare var det dags att köra igår kväll igen. Yay! Det var event i hallen och mycket folk och upptagna banor men vi hade turen att ändå kunna boka en. Vi tränade anfall i 90 minuter och några bra träffar blev det väl men på det hela taget gick det ganska dåligt tyckte jag – inget riktigt klipp i ansatsen. Booh. Vi håller ju på att ändra lite i ansatsen, det jag kallar för galopp, och även om jag gillar den nya varianten tar det lite tid att lära om. Att starta på vänster ben istället för höger. Svåååårt. Glasklart är att man behöver nöta mycket mer och betydligt oftare för att det ska bli bestående resultat – oavsett idrott. Men det är svårt att göra karriär både på kontoret och i sandlådan samtidigt, liksom.

I Dagens Media igår läste jag om ”flow” och en jämförelse med idrottsmän. Att så fort man börjar tänka på det man ska göra så blir det fel. Det är när kroppen minns rörelserna utan att man behöver tänka på dem som det funkar. Inga big news men det blev väldigt tydligt igår. När vi väl spelade kändes det dock, som vanligt, mycket bättre! Undrar varför. Några kanske slutade tänka… Och så är det galet roligt!

Slipade under spelet på mitt block som hade kunnat vara vassare men när man får till det är det verkligen en grym känsla. Det gäller helt enkelt att föreställa sig själv som ett riktigt blockmonster och tänka sig som stor och stark när man hoppar upp. Riktigt skjuta ifrån med djupa ben. Helst skulle man väl lägga till ett vrål också… Den känslan. Känsla ja, inte så mycket tanke där heller faktiskt är mitt tips.

Benen var trötta när jag landade i soffan hemma senare på kvällen. Trötta av mycket hoppande. Ljuvligt! Vilodagar är klart tråkigare än träningsdagar.

Hela gänget. Tränar-Camilla fick vara fotograf.

Ååå åka pendeltåg

I dag tog jag pendeltåget till träningen i Södertälje. Det händer ytterst sällan. Jag hatar alla former av att åka kommunalt och tar min cykel överallt. Utom till Södertälje, dit brukar jag åka bil. I dag påmindes jag om varför, men jag överlevde, kom hem och har ätit middag. Sweet. Jag brukar säga att jag är inte lat, men jag är bekväm. Och så har jag bacillskräck. Därav min fobi för bussar, tunnelbanor och pendeltåg. Men pendeltågen har helt klart de märkligaste trafikanterna.

Vi var bara sex stycken på träningen i dag och eftersom det är höst och nästan ett helt träningsår kvar till nästa sommarsäsong börjar man lite om från början med alla grunderna och finslipar på tekniken. I dag ägnade vi 90 minuter åt att finslipa våra baggerslag, beachvolleyns grundslag. Vi hade Rasmus som tränare och han är verkligen grym. Fick ett nytt tips med mig hem, att stå bredare med fötterna i mottaget, och det gjorde ju stor skillnad. Rasmus var hård men bra på att ge beröm. Som det ska vara alltså. Det märktes också, tyckte jag, att vi tränat just mycket bagger med Camilla i sommar. Mina baggerslag är bättre än i våras. Vi avslutade med korta matcher jag och Sara tog hem alla våra utom en. Tjoho! Ett riktigt snyggt block fick jag till också, som nästan slutade med fläskläpp. Men det var ett fint block!

När träningen var slut var det 9 minuter kvar till nästa tåg mot Stockholm skulle avgå. Vi hoppade bara i jympadojorna och sprintade mot (det omtalade) tåget och hann precis med innan dörrarna slog igen. Med tanke på hur lång tid resan tar hem (45 minuter) samt min halvtimmespromenad från Karlberg (behöver jag skriva att jag inte tog tunnelbanan OCKSÅ?) var det skönt att komma hem och duscha och söndagslanda innan klockan blev allt för mycket.

Vi stretchade grundligt på tåget och tyckte det var helt okej med tanke på hur märkliga alla övriga resenärer såg ut eller betedde sig. Det är med att hosta utan att hålla för och ha fötterna inte bara på sätet utan mot ryggstödet tillhörande samma säte är faktiskt inte okej.

Setting queen vs block machine

Igår kväll var jag riktigt laddad för träning i sanden, trots att man måste frakta sig till Södertälje och trots att man kommer hem sent. Hör väl i och för sig inte till ovanligheterna att jag är laddad för beachträning men med tanke på förra veckan då det kändes skitlångt och jag var skittrött så... Igår hade jag ett möte på eftermiddagen och istället för att ila fram och tillbaka till jobbet stack jag hem efteråt och hann laga middag , byta om och slänga upp benen en stund. Skönt!

Vi fokuserade mycket på pass igår och jag fick smeknamnet setting quen. Block machine är dock ett roligare smeknamn om jag får välja – och the setting queen tappade tyvärr lite i nivå. Av någon anledning var det extremt enkelt att passa på vänstersidan men snudd på omöjligt på högersidan. Märkligt.

Sen fick vi testa att ny grej i anfallet. Vi gjorde inte om något i grunden men ändrade lite hur vi tog oss till boll för att göra det mindre rörigt och få mer explosivitet. I början påminde det om galopp och skänkelvikning och som avlagd tävlingsryttare kände jag mig ganska hemma. De nya tipsen var hur som helst riktigt grymma och är definitivt något jag tänker fortsätta med – roligt roligt jätteroligt!
Dessutom lyckades jag med bedriften att varken få energy fail eller drabbas av akut trötthet vilket såklart satte guldkant på träningen. Nu vill jag – förstås – spela mera!

Jag har de senaste veckorna funderat på mina mål med träningen. Det gör jag rätt ofta och ca två gånger per år brukar jag göra en mer konkret plan. Jag tror jag har bestämt mig nu men det är inte enkelt inte! Men snart kommer den på bloggen…Kan detta inlägg vara en hint tro?

Är du själv en 10:a i dag?

Min helg tror jag blir en 10a!

Beachträning igår kväll. Jag var halvladdad. Jag vet att det alltid är kul (i alla fall nästan, nästan alltid) när vi väl spelar men just den här kvällen skulle bli extra lång eftersom jag hade flera to dos även efter att jag kommit hem från en sen träning långt bort. Det var just det också, Södertälje kändes extra långt bort igår. Kanske för att jag var helt själv i bilen förutom säckvis med bröd som min pappa lockar fram björnar med i Dalarna på sina fotosafaris… En Volvo V70 rymmer för övrigt en del bröd. Och på torsdagar när jobbveckan gå mot sitt slut är jag ofta ganska trött.

Vi körde igång och jag kom på mig själv med att vara märkbart andfådd. Visserligen var det rätt högt tempo och åtta blockbackningar (backa snabbt från nät och gräv upp en shotboll) på raken utan paus känns. Åtta anfall på raken känns också. Men ändå. Faktiskt kände jag mig ändå allra mest sovtrött - mer än fysiskt trött - och det kan vara den allra värsta tröttheten att träna med eftersom huvudet helt enkelt inte hänger med. Camilla tyckte vi gjorde många saker bra men att vi slarvade lika mycket. Hon var rätt tuff igår vår käre tränare och jag ansträngde mig verkligen. I början var jag och Sara bra, vi var verkligen nöjda med det vi levererade, men sen gick det liksom mest utför. Och jag gillar inte när jag har känslan av att göra andra som har ansträngt sig besvikna genom att slarva. Varken min tränare som förberett träningen och avsatt tid eller min egen spelpartner.

Ofta är det ganska lätt att ha höga förväntningar på andra men man har kanske inte samma förväntningar på sig själv. Jag var på en föreläsning om bland annat det. Föreläsningen som hette Från bra till världsklass var som helhet sådär men just biten om förväntningar tyckte jag var bra. Ofta förväntar vi oss att kollegor, familj, chefer, tränare eller lagkamrater ständigt ska leverera 10:or och vara så himla bra. Vi vill ha ett bra ledarskap på jobbet, en grym tränare, kollegor som levererar precis det vi vill och i tid och en partner som alltid gör allting rätt. Men vi själva då? Är vi alltid perfekta medarbetare, chefer, lagspelare och partners? Förmodligen inte. Men om vi själva försöker vara 10:or, försöker – det kanske inte alltid går, då blir det troligtvis lättare för andra att göra sitt jobb också. Därför försökte jag verkligen vara en 10a igår. Men jag vete sjutton om jag lyckades. Men glad var jag i alla fall!

Nu är det fredag och efter jobbet (som hittills har varit väldigt händelserikt idag) sticker jag ut till Arlanda. Jag och Jens flyger nästan 100 mil norrut ikväll och i helgen ska vi hänga med världens bästa mormor (hon är alltid en 10a!), sova mycket, utomhusträna och äta hembakta kakor och bullar. Tror det blir en bra helg!

Beachträning inklusive "genväg"

Jaha med dagens väder record känns det ju ganska passande att det var säsongspremiär för beachträning inomhus igår kväll. Det stormar som sjutton ute och jag hoppas att balkongmöbler och cyklar står kvar ikväll...

Igår tränade vi mest side out-spel. Side out innebär att det är ditt lag som har servat och motståndarna som har första anfallet - som ni ska försvara. Det började lite tveksamt tycker jag men sen bytte jag och spelade med Sara, min originalpartner, och då blev det mycket mer avslappnat och gick riktigt, riktigt bra. Jag var verkligen nöjd med vår insats! En grej vi körde var att ett lag stod på ena sidan och två lag på den andra. De två lagen skulle tillsammans vinna 10 bollar, sen fick ena laget gå över. Jag och Sara gick över och sen stod vi kvar där rätt länge...

Vägen till träningen var en historia i sig. De bygger om ute i Södertälje och vi följde pliktskyldigt de oranga skyltarna. Nog verkade vägen vi svängde upp på ganska smal men jo här måste det ju vara tänkte vi och uppmuntrade Lena att fortsätta framåt. Charlotte sa på skämt att egentligen kanske vi följer en orienteringsslinga och ganska snart verkade hon faktiskt få helt rätt. Vi var uppenbarligen på en gångstig ute i skogen med bara ett pyttelitet staket skilde oss från en brant sluttning ner mot havet. För att komma vidare när vi överlevt den förskräckelsen fick vi sicksacka mellan tallar och över gräsmattor innan vi till slut mer eller mindre satt fast mellan ett byggstaket och en skogsdunge. Tårarna rann och samtliga passagerare låg dubbelvikta av skratt i sina respektive säten. Det hela påminde lite om när jag var ungefär 22 och vi försökte parkera i Berzeli park... Lyckligtvis kunde vi till slut vända bilen och ta oss ut genom en lekplats. Vi fick älga in i sandlådan bara en kvart sena. Klart underhållande start på kvällen!

I övrigt är jag mest trött. Dränerad. Känns som att jag balanserar på en fin linje för att inte plocka upp något av alla virus som cirkulerar just nu. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra med att sova i veckan - tills i natt när jag knappt sov alls - men nu är det ju helg! Hoppas på att vara en ny människa utan mosigt huvud på måndag. Mer som en lärka liksom. Och äta bra saker kan man ju alltid göra oavsett sömnkonto.

Beachvolley i Florida

Höstbeach?

Igår kände vi höstluften smyga i hörnen runt beachplanen. Det var varmt och skönt på dagen men när vi klev ur bilen på Kärsön var det kyligt och blåste kalla vindar. Burr. Jag spelade i underställ och funktionströja och det var nästan kallt om fötterna. Nu kommer hösten. Det gör inte så mycket men visst kunde sommaren ha varit lite längre för då hade beachsäsongen varit längre också! Igår var sista måndagsträningen utomhus för säsongen eftersom vi har bantid först klockan 19. #solnedgång Det är ett alldeles för tydligt tecken på vad som komma skall. Men först, turnering på lördag som sagt!

Vi spelade mycket igår. Kul, för när det blir höst på riktigt och vi går inomhus och tränar kommer vi börja om med teknikgrejer, spela bagger och passa och kanske börja anfalla igen efter jul... Om man ska hårddra. Har funderat på om jag både ska orka träna två dagar i veckan och spela seriespel en dag. Sandlådan ligger trots allt ända ute i Södertälje…Det är inte viljan som saknas utan snarare energin till pendeltåget…

Det gick bra igår och jag tycker vi lyckades behålla vårt fighting mode sedan förra träningen. Jag hoppas vi kommer kunna plocka fram samma spel på lördag! Vi gick på alla bollar och verkligen slet för att plocka poäng. Jag älskar den där känslan när man känner att benen verkligen rör på sig och kroppen är laddad. Jämna och bra matcher blev det också och vi avslutade precis sådär sandiga och svettiga som man ska vara. På slutet var det dock ganska knepigt med sikten. Det skymde och jag fick svårt med avståndsbedömningen. När vi satt i bilen strax efter nio var det kolsvart. Lite sentimental blir man allt.

På jobbet i morse utbrast min kollega att när hon vaknade hade hon fått tända sänglampan. Jag drog samma slutsats när jag slog upp mina gröna en stund innan halv åtta. Nu gäller det att börja ladda för vinterhalvåret. Jag hoppas på en fin höst och fortfarande många träningspass utomhus!

OS nästa?

Sommaren lider mot sitt slut med mörkare kvällar, en bitter insikt, men kvällens beachträning var trots allt strålande på alla sätt. Förutom att solen sken och försvann bakom träden först när vi var klara så var vi allihopa riktigt grymma. Vi spelade riktigt mycket med coaching och pepp från Camilla och det var så himla kul i alla 120 minuter! Det känns som att massor av saker plötsligt har lossnat. Bra mottag fram mot nätet, noggranna passar, grymma anfall som är bra placerade och samtidigt bra försvar - vi står på rätt ställe, rör oss bra över plan och vi är snabba. När alla fyra verkligen levererade var det så.himla.kul!

Det är förmodligen sista eller näst sista gången vi spelar utomhus på måndagskvällarna. Sorgligt. Men som sagt - det är ju underbart om man får sluta med flaggan i topp! Förutom beachen fick benen och hjärtat 2 mil cykel t/r Kärsön i dag. Ett sånt där tretimmars-pass a la måndag satt fint efter första nya jobbdagen där hjärnan mest fått jobba. En perfekt kombo om du frågar mig.

Undrar ni över rubriken? När jag gick för att spola av fötterna efter träningen (försöker skona mitt avlopp och "bara" belasta det med min hårman) möttes jag av tre stycken killar gissningsvis i 11-årsåldern. Guuuud vad duktig du är på det där! Beachvolley? Ja! Är du typ med i OS och sådär? Hehe nää... Men i landslaget då? Tyvärr. Men du skulle väl vilja! Jag är nog för gammal om jag alls haft den talangen. Hur gammal äääär du egentligen? Gammal. Skitsöta var dom!

Kerri Walsh och Misty May-Treanor från USA tog sin tredje raka OS-guldmedalj förra veckan. Bilden kommer från Svenska volleybollförbundets hemsida.

Tillbaka till sandlådan

                                                            Lisa, jag, Hanna och Sara

Efter en vecka i ett stenigt Kroatien var det dags att återvända till sanden och beachträningen. Vi hade tänkt åka ut till Kärsön och sola och bada innan men de mörka molnen hopade sig och plötsligt dånade åskan och haglet vräkte ner genom stormvindar. Lagom till att vi skulle cykla iväg hade det dock avtagit och vi fick till slut en solig och fin kväll med bara några regnstänk.

Jag körde första delen av träningen med Lisa som är van att spela på ett lite annorlunda sätt. Därför gick det sådär bra till en början eftersom vi inte var helt synkade. Men när vi fortsatte med block och försvar gick det desto bättre och vi både blockade ner bollar och grävde upp i försvar! När vi avslutade med spel körde jag med min ordinarie partner Sara och det var kul att få ett kvitto på att all träning och allt spel tillsammans faktiskt lönar sig. Vi vann med flera poäng! Jag tar med mig att jag ska vässa mottagen ytterligare men vara nöjd med många långa shottar som jag hann bak till och fick fram till nät. Det är liksom kul när man har övat på en grej och hört sin tränare tjata om samma sak tusen gånger och plötsligt komma på sig själv med att göra på ett visst sätt, att göra annorlunda och göra rätt!

Jag summerar en gårdag med fyra timmars träning - styrka på gymmet, cykling och beach - och konstaterar att det är en perfekt semesterdag!

Beachsommar

Ikväll spelade jag, Jens, Fredrik och Lisa mixed på Kärsön. Jag hade laddat upp genom att sola mig på bryggan hela dagen och bada, förutom när jag och mamma tog en paus på Piren och åt räkor, vitlöksbröd och saffransaioli. Mamma drack rosé men jag var ståndaktig och valde mineralvatten inför kvällens exercis.

Jag, Jens och Lisa värmde upp på våra cyklar på vägen ut och på drygt två timmar hann vi spela två matcher. Båda två blev tresetare men jag och Jens lyckades knipa vinsterna båda gångerna. Dock inte med särskilt mycket marginal. Det är kul när det är jämt - särskilt på träning - men det är kanske ännu roligare att vinna...!

Efteråt svängde vi ner på stranden igen och plockade med oss pizza från Ciao Ciao som öppnat på en guldadress. Passade fint efter tre timmars jobb. Helt klart en dag som får med beröm godkänt som sommardag!

Mamma <3

Onsdagsbeach

Det kändes som att jag inte hade spelat beach på evigheter igår men det var faktiskt "bara" en vecka sedan. Ändå en lite för lång intervall och så var jag och Sara rätt kassa båda två också. Jag vet inte riktigt varför men det stämde inte riktigt utom några få gånger. Vi började med några försvar- och anfallsövningar, bland annat tränade vi på att passa på ett dåligt mottag, mycket bra övning! Måste vi göra mera. Det gick i alla fall ganska bra men sen när vi väl skulle spela gick det inte alls lika bra. Och jag kände mig som en elefant i sanden. Min karriär som 100 och 200 meters sprintare kändes extremt avlägsen, vilket den också är. Jag blir aldrig så snabb igen. Någras stiliga block fick jag i alla fall till. Det är väldigt kul att blocka! Alltså när man verkligen blockar som i blockar ner bollen.

Sammanfattningsvis en bra träning från tränarsidan men med en medioker insats från två av deltagarna. Först var jag ganska sur. Vi förlorade vår avslutande match och jag brukar alltid trigga på tävling och var rätt besviken med det. Brukar inte vi vinna tänkte min hjärna? #kaxigt. Men jag vände det där tänket ganska snabbt och kom fram till att det inte kan gå bra på varenda träning. Tänk en elitidrottare och hur ofta de tränar - det går knappast bra varenda gång och inte deppar de ihop för det. Det enda jag saknar är en lite bättre analys över varför det inte gick så bra. Två fina cykelturer tur och retur Kärsön fick jag i alla fall också!

Ett sista tips: Är du missnöjd med dig själv, på tränings- eller tävlingsfronten eller något annat område? Känner du dig ful eller korkad? Funderar på vad du hade sagt till din bästa kompis om hon eller han haft samma tankar. Mmm... Sug på den du! Och var din egen bästa kompis.

Vacker regnbåge över beachplanerna på Kärsön igår ikväll

Beachvolley at its best

Vilken kväll! Det kändes som att jag fick ta tillbaka hela min förlorade förra vecka på en enda kväll ikväll. Det var varmt ute, nästan lite klibbigt, men jag kunde inte låta bli att njuta. Jag var klart sugen på att dyka i från bryggan men först - beachträning!

Vi nötte mycket mottag och pass och i början undrade jag lite vad som hänt med mina mottag. Jag kände helt klart av att jag inte har spelat på drygt en vecka (och att den senaste gången vi spelade gick riktigt kasst) eller ja, över huvud taget inte rört mig alls. Men dom började ordna till sig vartefter träningen gick och passarna var jag riktigt nöjd med. Sara gjorde skitsnygga anfall och jag var oftast ganska nöjd med vårt spel när vi väl kommit igång. Jag blockade lite också och det gick okej. Nästan där känns det som. Inte sådär riktigt block mashine som jag skulle vilja även om Camilla tjaatade och tjaaatade om detta nya nick. Ett nick som jag tycker är roligt men kanske inte riktigt tycker att jag har gjort mig förtjänt av. Men - det är bra med en peppande tränare! På slutet blev det mer spel och tja, det gick helt okej. Framför allt var det åh så himla kul. Men lite flåsigt blev det allt. Jag brukar inte stå och väsa så mycket (#intervallträning) men i dag var det väl kanske lite tyngre. Kände mig ändå pigg och hoppas att jag slipper bakslag om jag vilar ett par dar nu innan nästa vända.

Svettig och klibbig blev man som sagt och sanden fastnade bättre än vanligt. Efteråt hade det verkligen passat fint att bada - också - men jag pausade med en Pucko och en ostmacka istället innan vi åkte in mot Kungsholmen igen.

Jag summerar en fullkomligt perfekt och fantastisk kväll! Det var sommar och jag var ute och njöt av den på bästa sätt. Jag har inte lust att träna nåt annat än beach framöver. Bara så att ni vet.

Jag och Camilla. Nån säger tydligen något hemskt skojigt. I alla fall enligt mig. Det kan ha varit Hannas kommentar "Det märks att ni båda två är vana att posera".

Mixedspel!

Snacka om att det svänger! Igår var det en sån där bra beachdag igen. En sån där beachdag när jag kände att jag levererade i sanden. Jag och Jens spelade mixed mot Fredrik och Jenny och vi plockade hem två set av fyra. Det var otroligt jämna siffror i alla seten och inget avgjordes med mer än två poäng. Kul!

Lite svårt är det att ställa om till mixed ibland eftersom jag blir försvarsspelare istället för blockspelare. Så i början hängde jag kvar vid nätet, insåg att jag inte skulle nå att blocka och börjar backa och sabbar därmed hela vårt försvar när jag försöker ta samma roll som Jens. Men det där löste sig ganska snabbt och Jens skötte monsterblocket resten av tiden. Vi spelade tryggt och stabilt och hade kul! Jag är nöjd med att jag grävde upp ganska många korta bollar precis nedanför nätkanten och även hade en helt okej blockupptäckning några gånger. Tack Camilla för alla träningstimmar!

Sen kom energyfailen. De andra ville absolut spela ett sista set och jag fick ställa upp men det är inte ett dugg kul när huvudvärken bankar på och varken huvudet eller benen reagerar på spelet. Hemskt andfådd blir jag också. På något mirakulöst sätt knep vi setet ändå trots att jag släppte flera långa shottar som jag enkelt kunnat springa upp en vanlig gång.

På vägen hem hetsåt vi (jag mest...) på grillen vid Brommaplan. 150-grammare med sås och pommes. Sådärja. Riktigt grisätande. Kompenserade med fruktig smoothie med vetegräs i till frukost i morse.

Hoppas det går lika bra på Skrea på söndag!

Beachspel och hundräddning

Klockan fyra hade himlen ännu en gång i juni öppnat sig och vräkte ner sitt allra värsta. Skulle det inte vara sol i dag? På programmet stod träningsspel mot Hanna och Hanna och efter gårdagens inställda träning var jag rätt peppad på att få spela. Sara har varit sjuk ett tag och det kändes som en bra grej att spela ihop oss en sista gång innan lördag (Back to the beach på Skrea strand!) Medan det fortfarande regnade såg jag ljusblå glimtar bland molnen och när klockan slog 17 hade det slutat regna. Alltså trampade jag hem och stekte fiskpinnar, bytte om och fortsatte ut mot Kärsön. Det var en djävulsk motvind hela vägen ut så jag var väl uppvärmd när jag kom fram ...

Tyvärr hade vi inte vår bästa speldag jag och Sara. Det började med att vi servade hem 10 raka poäng typ, jag tror faktiskt det var mer, vilket var riktigt trist dock. Man vill ju ha tillbaka bollen! Då la vi väl lite av och när vi faktiskt fick tillbaka bollen sen spelade vi inte så bra. Mina mottag var riktigt usla en del men i övrigt kände jag ändå att det har gått väldigt mycket framåt på senare tid. Jag har börjat göra väldigt mycket bra saker som jag inte gjorde förut och på turneringen på lö hoppas jag kunna hålla känslan från förra helgen i minnet! Jag hoppas även på en frisk och skadefri partner som törs springa och som törs slänga sig - annars kommer vi att få problem.

Många beachtankar snurrade i huvudet på vägen hem och Jens fick ta del av några av dem. På planen bredvid hade de spelat i nästan fyra timmar! Jag tjatade om att jag ville ha fler rankingpoäng och Jens tyckte det var ett för långsiktigt mål. Det behövs delmål också. Så efter lite dividerande kom jag fram till att jag vill vässa mina mottag istället. Smart kille. På ICA Brommaplan köpte vi Gainomax och bananer och jag tänker att vilken tur att vi gjorde det stoppet! Vid Stora Mossen såg vi nämligen en lös hund springa mitt i trafiken på Drottningholmsvägen. Jisses! Som den sanna djurälskare jag är dumpade jag cykeln i väggrenen och lockade till mig vovven. Var beredd att ringa till polisen för överlämning men hunden hade lyckligtvis telefonnummer på halsbandet. När husse hade kommit och hämtat henne kunde vi äntligen cykla hem till duschen, maten och sängen!

Mmm midsommar

Under midsommar, jul, påsk eller andra ledigheter känner jag sällan att jag borde/måste träna. Det är inte självklart att jag tränar bara för att jag är ledig. Det är ju så mycket andra saker man gör de helgerna istället! Dock gillar jag att passa på att göra saker som passar särskilt bra just då, till exempel åka längdskidor över jul för att vi firade 100 mil norrut med massor av snö medan Stockholms gator inte hade fått en snöflinga. Eller spela beach på midsommar för att det råkade ligga en väldigt fin beachvolleyplan på typ en snapsflaskas avstånd från långbordet på lunchen...

I år firade vi på landet utanför Nyköping och det var magiskt bra och riktigt sådär idylliskt svenskt.  Röda hus med vita knutar, strålande sol, kossor, blomsterkransar och sjöar. Femkamp, beachvolley, långpromenader i skogen på tu man hand och grillat. Ja och så en (i och för sig väldigt liten) midsommarstång och små grodorna. Mycket midsommar helt enkelt. Vi var 25 personer varav ungefär fem stycken var från Australien. Vi lärde dem ett antal danser runt stången och bjöd på ett klassiskt midsommarfirande för dem att ta med sig som minne. Men alltså ingen regelrätt träning men däremot en hel del aktiviteter i form av beachspel och femkampsaktiviteter. Sprinta och hämta vatten nere vid sjön i plastmuggar är definitivt träning om nåt och stövelkastning ska inte underskattas. Jag sammanfattar en alldeles underbar midsommar!

I dag spelade många av oss turnering vid Mälarbadet. (Det här med sova mycket/sovmorgnar är underskattat säg?) Vi fick sol en dag till och jag och Lisa spelade turnering tillsammans för första gången. Det gick riktigt bra! Vi var överens om att det var superkul att spela ihop och var allra mest nöjda med vårt jobb framme vid nät. Många bra block och dessutom lyckades vi störa motståndarnas spel mycket med våra block, även om de inte alltid slog i dem. Men vi tvingade dem att lägga korta diggebollar, förbi blocket, som ofta gick ut. Sweet! Dock kom vi inte så långt och det var precis på håret att vi hade fått spela kvartsfinal. Typiskt när vi ändå gjort en så bra premiär. Men i bilen på vägen hem började det regna hundar och katter så det finns någon mening på allt säg. Jens spelade som vanligt vidare längre än jag och under eftermiddagen har jag ägnat mig åt soffan, mitt fotbad och Mad Men. Bra helg ja!

Jag var lite domare också - därav visselpipan

Block machine

Det är några bra dagar med beachväder nu... På Kärsön igår var det inte länge shorts- utan bikiniväder! Woho. Vi tränade för brassarna som om möjligt la upp ett ännu högre tempo än sist. Tempo är bra men inte hur mycket tempo som helst i en övning. Problemet igår var att vi åter igen hade med personer som inte har tränat med oss förut, alltså som inte har tränat lika mycket och inte på samma saker. Ofta har vi haft med någon som haft ett längre speluppehåll. No good. Det bidrog till att det blev problem när brassarna drog upp tempot igår och vi fick ibland avbryta för att gå igenom väldigt grundläggande saker. Trist. Så vår kärngrupp är överens om att i fortsättningen försöka hålla oss till varandra och om vi behöver reserv välja dem med lite mer omsorg. Sånt där tycker vissa är svårt men det handlar ju inte om något personligt utan bara om att träningen ska funka så bra som möjligt och att alla ska få ut något av den.

Gårdagens höjdpunkt var kanske att jag blev kallad för The block machine. Hohoho. Det var brassarnas nya nick på mig och visst blockade jag ner ganska många bollar. Roligt. Tydligen blev de väldigt förvånade. Hoppas att jag kan behålla den tajmingen hela sommaren!

Blockträning med manglade ben

När dina ben är manglade X antal varv ska du 1) inte ta cykeln 9 km ut till Kärsön 2) träna block och spela försvar 3) Cykla 9 km hem igen. Eller så gör du precis det för att det så himla kul!

Jag vaknade med en grym träningsvärk i benen igår morse. Både fram- och baksida lår var stumma som stockar. Stenhårda, korta och stapplande. (Tänk att det kan kännas så bra?) Jag brukar aldrig få träningsvärk, verkligen aldrig, möjligen lite dagen efter-trötthet men that's it. (Ofta till min stora besvikelse). Jag har bra återhämtningsförmåga men det säger även en del om min normala träningsdos och uppehållet från gymmet nu. Oh wow. Det var inte ens några tuffa övningar jag körde i söndags. Vart efter dagen gick följde  rumpan i samma spår och jag började känna av magmusklerna också. Magen! Ja! Älskar träningsvärk i magen. Jag hade till och med träningsvärk i axlarna efter mina plankor och knees to elbows. Säger väl allt ... Cykelturen på väg till jobbet på morgonen var ganska skön, fick trampa loss liksom. Sen vet jag inte hur jag tänkte, men förmodligen tyckte jag att cykel ut till Kärsön var smidigast (det är det ju) och trots benstatus hoppade jag upp på cykeln strax innan halv sju.

Över Tranebergsbron konstaterade jag att benen var riktigt trötta och inte riktigt svarade när jag tryckte ifrån. Men jag jäktade inte utan rullade i lagom fart ut mot öarna. Uppvärmning var det bästa för mig just nu. Jag hoppade av  av vid beachplanerna en dryg halvtimma senare och möttes av Camilla som sa att i dag ska vi träna block. Blocka! Hoppa! Högt! Blocka är verkligen bland det roligaste men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till just igår. Redan under uppvärmningen kände jag hur stum och stel jag var och inte över huvudtaget explosiv. Mitt enda vapen var att bli ännu varmare.

De första hoppen kändes stumma och inte särskilt spänstiga. Men jag är lång och blev peppad av att nå så högt över ändå. Och vartefter vi höll på hoppade jag högre och högre. Tajmingen varierade men jag fick till några riktigt shyssta block i alla fall. Alltid en lika härlig känsla! Vi anföll på ena sidan och blockade på den andra. Väldigt mycket spelträning, bra tempo och roliga övningar. Har jag sagt att jag älskar våra måndagsträningar?

Den som inte blockade stod i försvar och tog sånt som gick förbi blocket. Ganska snart insåg jag hur ont jag hade i musklerna även på utsidan! Varenda dyk ner i sanden kändes som att smälla musklerna i cement. Men det var nog i alla fall bara en gång jag var för långsam upp för att hinna anfalla på grund av mina stela ben. Så jag och dom slet på bra.

På slutet fick vi lite av junis berömda regn över oss och det fortsatte även under min tur hem. Juni är månaden då vi cyklar i regn helt klart... Det var dock ljummet ute och ett ganska försiktigt sommarregn så relativt sett kom jag oerhört lindringt undan.

Jag landade hemma, käkade lite på badrumsgolvet, igen, maxade värmen i duschen och stretchade på samma gång. Det var länge sen jag kände mig så här manglad. Status i morse? Värre. Jag valde skor som inte måste knytas.

Underbar känsla.

Här blockar Tora ner ett anfall från Tadva. Jag hade ingen egen bra blockbild och har knyckt den här från Toras Facebook. Här hittar ni Toras blogg!