RAID Uppsala 2012: Race report

”Körde fyra mil multisport. Genom djupaste j*vla träskmark. På mountainbike. Kom i mål, badade bastu, återuppstod.” Det var bildtexten till min målbild på Instagram i lördags. Loppet präglades onekligen av lera, träskmark, sankmark, kärr och sjöar. Det vanligaste kommunikationsordet mellan mig och Jens var akta KÄRR!!! Jag är lite besviken över att jag inte har någon bild som helt gör leran rättvisa. Vi var lera. Cyklarna var lera. Allt var lera. Men trots leran var det även galet roligt, ganska förvirrande, nog rätt jobbigt och vädret bjöd på både sol och regn.

Klockan ringde klockan 07 hemma i Stockholm. Vi laddade med gröt och ägg och stuvade in oss och cyklarna i bilen tillsammans med Vitargo, ombyte och kompass. Vår plan var att komma fram två timmar innan starten klockan 11 för att registrera oss, göra iordning vårt växlingsområde och kika på kartorna. Till skillnad från t ex AIM får man kartorna på RAID i förväg och kan planera sina rutter. Orienteringen är inte svår utan präglas snarare av att göra rätt vägval. Vi kom fram 90 minuter innan start och hann förbereda allt i lugn och ro men inte kolla särskilt länge på kartorna. Vi kikade igenom första mountainbike-orienteringen men hann inte mer med utan begav oss mot starten. Vart den nu låg. Informationen från RAID var minst sagt undermålig och det fanns ingen att fråga om nånting. Eller jo, men när vi fått svaret ”Ja, jag tror det” på fyra olika frågor började det kännas osäkert.

Till att börja med fanns det inga skyltar till tävlingen, alltså tillfälliga som det stod RAID på. Nu hittade vi till Fyrishov ändå eftersom vi har spelat mycket beach där. När vi skulle placera ut våra cyklar kunde vi inte hitta vårt startnummer någonstans. Det visade sig till slut att man skulle dela flera stycken och att vi skulle leta efter ett helt annat nummer. Vi hade lusläst start-PM flera gånger men visste alltså ändå inte detta.

Tävlingen inleddes med en 3,5 km lång prolog löpning. Löpningen är som ni trogna läsare vet min akilleshäl, mitt träningskomplex. Jag är en så dålig löpare att jag ibland funderat på om jag ens har rätt att skriva en träningsblogg. Det ni… Sen att vi inte hade tränat grenspecifikt på nån enda av delarna i RAID gjorde inte saken bättre, särskilt inte när det gällde löpningen där jag har dåligt självförtroende. Vi kom i mål med exakt 5-minuterstempo vilket jag inte tyckte var dåligt presterat från min sida, ändå var vi bland de sista tillbaka när det var dags för 5 km paddling.

Vi sprang förbi växlingsområdet – det var också oklart, om vi skulle passera det innan paddlingen eller ej, stressande att inte veta det – drack lite vatten, satte på oss vantar och mössa och sprang mot kanoterna. Jag har paddlat mycket kajak, men kanot, tillsammans med någon annan särskilt, är en helt annan grej. Jag tycker ändå att vi gjorde ett väldigt bra jobb med de förutsättningarna och paddlade faktiskt om flera lag. Lag som dessutom hyrt snabbare Acron-kanoter! Kanotorienteringen var sen lätt. Det var bara att räkna broar, stämpla och paddla vidare.

Sen väntade första delen mountainbike-orientering. 9,4 km fågelvägen men givetvis längre i verkligheten beroende på vägväl. Med tanke på att hela skogen var en enda stor sjö var det smartast att ta större stigar och vägar. De var nog leriga vill jag lova. I alla fall inledde vi vår MTBO med att Jens glömde vår stämplinspinne då han bytte vantar! Jag ville bara dö och hade det varit vilken annan dag som helst hade jag tappat humöret fullständigt. Men det hjälper ju knappast under en tävling och det var bara att vända tillbaka till växlingsområdet och börja om. Behöver jag säga att vi låg långt bak sen?

Orienteringen gick i alla fall verkligen över förväntan. Vi valde bra vägar och gjorde inga misstag, typ som i att cykla för långt, behöva stanna och vända osv. Cred till Jens. Det var han som låg i täten och höll i kartan och han visade sig vara en grym orienterare! Jag har cyklat mountainbike typ en gång på riktigt förut, under AIM Challenge, och det kändes väldigt slirigt i leran i början. Men det är ungefär som att paddla. Det är lättare att hålla balansen om du paddlar/trampar så jag gjorde just det, trampade, använde vikten och försökte att inte bromsa så mycket. Vartefter kilometrarna försvann under oss blev det roligare och roligare att cykla! Vad man kunde ta sig fram med de där däcken!

Bara en gång gjorde vi ett misstag och det var när vi valde en sträcka genom skogen istället för att cykla runt. Det var så dyigt att vi fick springa mer än cykla och inte gick det fort genom kärren. Plus att det går åt krafter. Tyckte ändå att det på det hela taget flöt på väldigt fint. Enda missen var väl att jag borde ha börjat äta och dricka lite tidigare. Klassiskt misstag. Jag var lite för nära energy fail vid ett tillfälle.

Nästa moment var vanlig orienteringslöpning. Kortaste vägen var 5 km men jag tror vi sprang ca 6-7. Det var segt. Fruktansvärt jobbig terräng. Antingen bara dy och kärr, djupa kärr! Eller så branta berghällar. Upp och ner, klättra och hoppa och vada. Det dröjde inte lång stund innan mina knän började klaga rejält. Och att ha ont tar mer energi än nånting annat. Det vet alla som har haft ont på riktigt. Det gick inte ett dugg fort och på de ställen där det gick puttade Jens på. Men det hjälpte ju tyvärr inte mot smärtan. Men jag stannade upp, mentalt, och tänkte – vill jag bryta här, lägga av? Svaret var ett självklart nej och då var det ju bara att bita ihop och fortsätta springa. Det gjorde ändå lika ont att gå. Vi mötte ett damlag som såg extremt modfällda ut. De verkade ha givit upp helt och lunkade fram. Det känns hemskt att säga men det motiverade mig. Ett sånt lag ville jag inte vara och där ville jag inte hamna mentalt så jag peppade mig själv massor och försökte springa med lätta fötter. Och ja, det hjälpte! Jag och Jens hade ju iaf väldigt KUL! Vi hann till och med pussas vid någon kontroll. Och snart var vi klara med löpeländet också.

Sen var det dags för sista delen MTBO. 8,6 km fågelvägen och något färre kontroller. De sista låg inne i Fyris längs med asfaltsvägar så det var bara att köra för allt var traktordäcken höll. Vi hade inte hunnit kolla igenom den här kartan i förväg men det var enkel orientering för Jens och det kändes som att kontrollerna kom tätare och tätare. Det var faktiskt först nu jag kände att jag var trött. Riktigt trött. Och i en uppförsbacke fick jag gå. Men det var ju bara sista rycket kvar så jag trummade på. Faktiskt ganska skönt med asfalt efter all lera. Jag fattar inte varför arrangören väljer att lägga banan genom SÅ blöta områden. Man vill ju kunna cykla. Varför inte få köra på lite shyssta barrstigar över sten och rötter och kanske några diken. Och kanske lite lera. Men inte bara lera och träsk hela tiden? Jag tror flera undrade samma sak.

Sista delen i tävlingen var en labyrint. Jag hade fått kramp i min ena vad på slutet och haltade och ömsom sprang mot den avslutande delen. Jag hade knappt kollat klart på kartan innan Jens hade löst den och vi gjorde den på en tredjedel av arrangörernas uppskattade tid. Sen sprang vi över gräset och genom lervällingen in i mål! När vi stämplade ut fick vi direkt beskedet att vi var godkända och att alla kontroller var tagna i rätt ordning. Yay!!! Flera lag i varje klass diskades på grund av att ha tagit kontroller i fel ordning så det kändes riktigt fint när det var vår allra första tävling.

Vi tryckte snabbt ner alla grejer från vår växklingsruta i plastpåsar. Allting hade blivit dyngsurt av en oväntad regnskur och sen skyndade vi mot bilen. Vi svepte in våra lermonster till cyklar i lakan och tog väska med rent ombyte och gick ner till Fyrishovs simhall. Där väntade varm dusch, ångbastu och lite medhavd matsäck. I omklädningsrummet spred sig misstänkta högar med både torr och blöt lera men vad göra. Bara en sak hade jag glömt – rena skor! Således fick Jens bära mig ut till parkeringen. En ganska härlig avslutning för lagkänslan!

Vi åkte raka spåret hem till pappa på födelsedagsmiddag och åt älgstek. Vi höll igång hela kvällen och somnade först senare på natten. Kroppen måste ha gått på något slags högvarv. Men igår var det andra takter. Vi var som förstörda båda två med träningsvärk i hela kroppen och med en känsla av bakfylla. Vi åt frukost och började med att tvätta den ena cykeln. Sen åt vi lunch och sov två timmar till. Vi vaknade till liv och gick ut för att tvätta nästa cykel innan vi åt middag. Avslutade gjorde vi med tårta hos Jens föräldrar på kvällen.

Slutsatsen blir värsta grymma helgen! Nästa år vill vi köra igen och tävla mot oss själva. Målet i år var att lyckas genomföra tävlingen och bli godkända på samtliga kontroller. Till nästa år tänker vi framför allt slipa på paddeltekniken där vi tror att vi kan tjäna mycket tid. Båda är sugna på en egen mountainbike också så kan man träna lite innan. Löpningen tror jag inte kommer gå väldigt mycket snabbare men vi tänkte ändå träna löpning i riktigt kuperad terräng. Det tror jag är bra.

Saker att ändra på till nästa år:

• Komma 2,5 timma innan start. Minst. Jag vill ha ca en timma till att i detalj kolla igenom alla olika kartor.
• Om RAID har lika dålig information på plats om olika saker behöver man även mer tid till att ta reda på själv vad som gäller.
• Ta med rena skor till hemfärd.
• Kanske även extra par skor ut på banan för att slippa frysa om leriga fötter på vägen tillbaka mot mål.
• Ta med fler platspåsar att packa blöta och leriga saker i efter hemfärd.
• Packa bikini/baddräkt för att kunna bada efteråt också.

Det här med målbild och synen på sig själv

Det här med visualisera sig själv göra saker på ett visst sätt. Det var något jag låg och tänkte på en stund i natt.

Jag och Jens är anmälda till RAID på lördag, en multisporttävling med löpning, mountainbike, kanot och orientering. Idealtiden enligt arrangörerna är tre timmar. Detaljerad information om bansträckningen dök upp i helgen och jag har såklart gått och funderat på utförande, utmaningar, packning, mat och annat. Jag ser inte mig själv som en ”riktig multisportare”. Jag är inte särskilt bra i någon av grenarna (särskilt inte i orientering…) men tycker att det är kul att vara utomhus och att kombinera olika moment. Och så är det kul att göra sakerna i lag och med Jens. Jag har räknat med att vi hamnar max någonstans i mitten av resultatlistan, om ens det. Jag menar, jag kan till att börja med alltså över huvud taget inte orientera (det hänger på Jens) och vi har ju knappast tränat inför loppet eftersom vi anmälde oss bara två veckor i förväg. Jag äger ingen mountainbike utan ska hyra en. Allt det här ä helt okej för mig men så började jag kolla banan.

Tävlingen börjar med en prolog med 3,5 km löpning. Liksom för att sprida ut startfältet inför de riktiga momenten. Det står att man ska ta det lugnt och visa hänsyn. Men ingen kommer ju att ta det lugnt. Alla vill vara först. Jag har sprungit, cyklat och åkt (skidor) lopp förut. Det kommer bli spurt i 3,5 km och jag (och därmed även Jens som egentligen är en vit kenyan) kommer att hamna långt efter redan från start. Löpning är ju inte min gren. Om man i alla fall hade fått börja med cykling eller paddling. Det kändes bara sååå deppigt!

Men så i natt tänkte jag att den här synen och den här inställningen kan jag inte starta ett lopp med så nu har jag börjat tänka om. Jag är fortfarande ingen utpräglad multisportare, men, jag kommer ha roligt ändå. När starten går kommer ett stort gäng förmodligen att rusa iväg men jag kommer att starta i det tempot som jag tycker är bekvämt och sen öka så mycket som känns lagom. Det kommer kännas kul, jag kommer känna mig glad och jag kommer känna mig stark – oavsett vad som händer runt omkring mig. Det är målbilden, snarare än att jag kämpar mig fram, trött och långt efter alla andra. Genom hela tävlingen ska jag verkligen bara fokusera på mig och mitt lag och tävla utifrån våra förutsättningar. Inte sucka uppgivet när någon rejsar om på cykeln över hala rötter och stenar. Snarare tänka att kan hon eller han så kan jag – utifrån den träning som jag har i ryggen. Paddlingen ska bli spännande. Paddla kajak kan jag men en kanadensare? Det är ju som ett slagskepp. Lillebror gav mig en crash course via sms i morse och nu ska jag försöka behålla inställningen att det här blir en rolig och äventyrlig dag oavsett hur snabba de andra lagen är! Vi har nämligen inte hyrt en av de extra snabba kanoterna heller men det är väl som bara att hugga i. Nånting har jag i alla fall och det är envishet, vilja och pannben.

Plötsligt har den där prologen utvecklats till en spännande utmaning där jag får sätta mig själv på prov!

Anmälda till RAID Uppsala

Igår anmälde sig jag och Jens till RAID i Uppsala, en multisporttävling som innehåller löpning, cykling (mountain bike), paddling (kanot), hinderbana och orientering. Vi har ju inte direkt någon lång träningsperiod framför oss - tävlingen är den 13 oktober - eller ens vana av att cykla mountainbike men hey, vi är rätt uthålliga och starka ändå. Och cykla kan vi ju som bekant. Vårt mål är att ha roligt, bli leriga och trötta! Tanken är att vi kör nästa år igen och då kan vi försöka slå årets tid istället. Jag har spanat på RAID ganska länge och var faktiskt anmäld för ett par år sedan men kunde inte vara med på grund av förkylning och benhinneinflammation.

Tävlingen låter så himla kul! Den innehåller flera olika moment och dessutom hinderbana och något som kallas för ”specialbana”. Mycket vuxenlek med andra ord. Det är egentligen inget som bekymrar mig mer än löpningen. Jag har inte alls sprungit mycket och har så mycket känslor av att jag inte är någon löpare. Men vi tänkte sätta en lina mellan oss, på allvar, och så kan Jens dra mig när det blir jobbigt! Sjukt bra grej.

Om vi håller sams (tror jag absolut) och får ordning på karta och kompass tror jag det blir superkul! Orientering är ju inte heller min grej egentligen så jag litar på Jens även där. Men jag äger i alla fall en kompass!

Kolfiberram, Vitargo och vänskap. AIM Challenge 2010!

Jag och Maja ovanför trädgränsen i Sälenfjällen efter att ha tagit post nummer 12

Söndagen den 16 maj ringde Maja mig när jag var på väg ner i tvättstugan. Hon hade varit inne på www.multisport.se (Maja hur hamnade du överhuvudtaget där från början?) och fastnade för något som hette Discovery AIM Challenge, en multisporttävling i Hemsedal i Norge och i Sälen i de svenska fjällen. Mountainbike, löpning, paddling, klättring och såklart orientering. Eftersom jag älskar både cykel, paddling, fjäll och framför allt nya utmaningar sa jag ja omgående utan vidare eftertanke. Resten är historia. Lördagen den 7 augusti klockan 16 och i målgång hade jag blivit hooked på multisport, fått blodad tand och vill bara köra mer!

Vi har cyklat, läst karta, sprungit, cyklat, cyklat, läst karta, vadat genom myrar med sankmark över låren, cyklat, läst karta, cyklat, sprungit, simmat, sett storslagen natur, kan man kalla det klättrat, slagit rekord i intag av Enervit, gått balansgång och framför allt haft otroligt roligt! När vi kom i mål (och egentligen långt innan det) var jag så otroligt nöjd och stolt över vår insats på fjället. Maja visade sig vara en kartläsare av rang och vi hade hög energi i pedalerna hela vägen från start och in i mål. Jag älskar att cykla och i en av de allra mest sugande backarna mot toppen kom jag på mig själv med att le brett. Vi turades om att dra i de branta backarna och hejade ivrigt på varandra mellan varje kontroll. Vi ägnade inte en gång tid eller energi åt onödiga diskussioner, eller åt att gnälla på varandra eller diskutera tidigare eventuellt dåliga beslut. Kramar, applåder och glädjerop tog oss framåt - och team work. Tänk er en iskall sjö på fjället. Ovanför, ganska högt upp hänger kontrollen. Tänk er jag och Maja som vadar i med kläderna på och vatten upp till midjan, som klättrar ovanpå varandra, gemensamt tar kontrollen, simmar i land och hur glada som helst kastar oss upp på våra cyklar för att ta nästa kontroll.

Förra årets vinnare i damklassen tog 17 poster (av 60 möjliga så ni kan ju gissa att man har att göra...) och vi tog i år 15 poster. Check! I år tog det vinnande damlaget, multisportproffs hemmahörande i Sälen, hela 32 poster!

Varken jag eller Maja kan egentligen orientera - även om Majas talang för att ta ut riktning och läsa karta kan beskrivas som större ... Varken jag eller Maja äger en mountainbike - men vi gillar cyklar och har varsin cross och hybrid i vår ägo. Både jag och Maja insåg på tävlingsdagens morgon att vi inte hade någon aning om vad vi hade anmält oss till. Det är svårt att förbereda sig mentalt (och även fysiskt förstås!) inför något man knappt vet vad det innebär. Vår taktik var att träna orientering (en gång, tre dagar innan tävling), fixa varsin grym mountainbike, ha en camelbak på ryggen, mycket socker i väskan och äta en stor frukost. Det höll hela vägen tillsammans med bra grundfysik och mycket vilja. Som totala rookies i multisportsamanhang. har vi dock lärt oss en hel del saker inför nästa år. Bland annat kommer vi ha en ny taktik för hur vi väljer kontroller och kommer på så sätt ta kontroller som är värda mer poäng än de vi tog i år. Nu fick lag med betydligt färre tagna poster ändå bättre poäng totalt sett.

Det var kul att tävla som damlag. Mixedlagen tog över lag fler poster än damlagen vilket är ganska lätt att lista ut. De har hela tiden en som är starkare och som kan dra. De har hela tiden en som är starkare och kan springa i förväg och ta en kontroll och möta kompisen på vägen ner. De har hela tiden en som är starkare och kan klättra upp för rep i liftstolpar osv, något som är ganska omöjligt för de flesta tjejer. Därför var det kul att vara ett damlag. Jag och Maja var jämlikar som turades om och delade på allt. Båda drog, båda sprang i förväg och ingen var mer självklar än den andra till att ta en kontroll. Väl hemma i Stockholm var det också jag och Maja som bestämt hävdade att vi lika väl kunde plocka av cyklarna från taket som killarna. Måste man göra själv, klara av själv, då blir man handlingskraftig - och det är kul!

Ikväll har jag surfat på multisport.se och redan blivit sugen på flera andra lopp. Jag vill bara kasta mig ut bland alla utmaningar som finns där ute och se hur mycket jag kan klara av. Vad tror ni om att klättra över Globen? En hel del andra utmaningar har också dykt upp i mitt huvud men de väntar jag med att avslöja...

Sammanfattningsvis är jag efter den här helgen toppfylld med glädje, energi och förväntan. Jag vill och jag kan och jag törs! Självkänsla och självförtroende har boostats massor. Mina skor har inte torkat än, mer än ett dygn senare.

Jag har varit den bästa versionen av mig själv!

I startfållan

Discovery AIM Challenge startar NU!

Vi är framme i Sälen!

Mätta, packade och lagom laddade har vi landat i Sälen. Bra känsla!

Orientering check!

Maja får påbörja kartläsningen något tidigare än planerat.

Inför vår stundande multisporttävling tyckte vi att det var dags att slipa orienteringskunskaperna våra. Från Gärdet, via Humlan och ut till Ursviks naturområde laddade som bara den. Regnet har upphört och solen strålar genom en härlig kvällssommarluft. Motionsgården där vi ska köpa vår karta är dock stängd och istället måste vi bege oss mot apoteket i Sundbyberg. Vad skulle vi göra utan våra iPhones? Försäljningsinfo, karta och gps. Kartletandet börjar lite tidigare än vi trodde.

På Apoteket Kronan får vi beskedet att alla deras kartor är slut. Klockan är 18:50 och vart kan man köpa en karta nu? Vi konsulterar återigen våra iPhones och siktar på första bästa bensinmack med garanterat bra öppettider! OK Q8 i Helenelund säljer kartor för Törnskogen i Tureberg/Sollentuna och vi åker vidare norrut.


Bestämda steg in i butiken. Nu jäklar ska vi väl får tag i en karta! Maja har till och med ringt och bett dem lägga undan en.

Success! Tredje gången gilt! Världens trevligaste mackkille hjälper oss fram i kartljungen och vi satsar omedvetet på den svåraste i Törnskogen. Åter igen på strålande humör!

Här har Maja precis hittat den andra (extremt väl gömda kontrollen). Notera lyckan i ögonen. Maja är helt klart en envis orienterare som aldrig ger upp! Kvällen bjöd på tät skog, berg och en hel den sankmark. Blöta skor är snart ett faktum men det bekommer oss inte utan stämningen är fortsatt mycket bra i laget.

Orienterar oss fram till kanske den här kvällens vackraste sjö och stannar till i häpnad. Bländande vackert precis innan mörkret lägger sig. Nu har vi kutat runt med karta och kompass i närmare två timmar och Maja vill helst ta i alla fall tre till kontroller. Mitt förnuftiga jag (på riktigt orientera i mörker i en skog?) och även irrationella jag med stark mörkrädsla kräver dock att vi orienterar tillbaka till bilen som jag efter en stunds löpning är säker på att vi tappat bort. Maja verkar dock cool-lugn bakom mig och jag hoppas på det bästa.

Lyckan är total när bilen plötsligt dyker upp i skogsbrynet. Var vi så nära!

Härligt att vara ute på E4an igen med stora vägskyltar ingen kan missa. Mot Stockholm! Längtar till Sälen!

Ikväll höll jag mig varm med en tjockare underställströja från Soc, en funktionströja för löpare i svart med lila och vita detaljer. Otroligt skönt material, bra passform och andas suveränt. Smart ficka på ryggen och meshtyg längs med sidorna. Betyg 4+. Den skulle ha varit snäppet längre bak för en 5a. Ovanpå en turkos löparväst från Nike. Blåste för lite för att jag ska kunna utvärdera den men färgen får en 5a och likaså passformen. Den har en bröstficka men skulle gärna kunna haft en till någonstans. En liten reflex finns, varför inte en till? Smart andastyg på ryggen. På benen? Mina favorit-löpartights från Craft med gammelrosa detaljer!

Discovery AIM Challenge - Eller multisport i Sälen

Snart drar vi! (I alla fall på fredag eftermiddag) Apropå utmaningar som många bloggar om just nu. Discovery AIM Challenge i Sälen väntar på oss och det ska bli galet kul!

Deltagarna tävlar i lag om två och ska under 6 timmar samla flest möjliga poster av totalt 60 utsatta poster. Olika poster ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Posterna nås främst med cykel men några av posterna nås med hjälp av löpning, rappellering, klättring, paddling och simning. Starten går 10:00 och sen är det bara att ge sig ut på fjället. Klockan 16 ska alla vara i mål igen och tävlingen avslutas med bankett och partaj senare på kvällen!

Taktik kan jag inte avslöja eftersom konkurrenter läser den här bloggen, till exempel Sofy/Upp och Hoppa och Frida/Fridfullt. Själv tävlar jag med Maja och vi kommer på olika sätt ladda under veckan inför vårt äventyr. Det blir orientering i Ursvik och diverse inköp från olika sportbutiker. Ska bli härligt när startskottet äntligen går på lördag! Tills dess - ladda.

Discovery Aim Challenge är en multisporttävling som för andra gången arrangeras i Sälen. Tävlingen startade i Hemsedal och har snabbt fångat ett stort intresse både från motionär och elit.

Vinn startplatser i AIM Challenge

I dag är det exakt två månader kvar till AIM Challenge går av stapeln i Sälen. Hittills är 121 lag anmälda till multisport-tävlingen den 6-8 augusti. Jag känner mig redan grymt laddad och ser verkligen fram emot att testa alla spännande utmaningar men framför allt att ha roligt med min lagkamrat Maja och även att ha det mysigt en helg i Sälen och äta god mat! Det kommer bli mycket cykel men det ska bli skoj att testa repellering igen som jag inte provat på några år och roligt att paddla till några poster eftersom jag aldrig har testat att paddla på det sättet förut.

På FunBeat kan du vinna en startplats till AIM Challenge för dig och en kompis/lagkamrat! Var med och tävla!

AIM Challenge!

Nu är jag och Maja anmälda till AIM Challenger i augusti!

7:e upplagan av multisporttävlingen Aim Challenge arrangeras i Lindvallen och Hemsedal, 2010. Deltagarna tävlar i lag om två i klasserna: dam, herr eller mix och ska under 6 timmar samla flest möjliga poster av totalt 60 utsatta poster. Olika poster ger olika poäng beroende på svårighetsgrad. Posterna nås främst med cykel men några av posterna kan även nås med hjälp av löpning, rappellering, klättring, paddling och simning. Men det beror naturligtvis på hur man lägger upp sin rutt.

Med oss till Sälen hoppas vi även få Sofia och Anders som mix-lag!

Multisport? Check!

10:00 Vaknar. Fixar frukost bestående av smoothie, äggröra, rostat bröd och en kopp te.
11:00 Äter fortfarande frukost och fixar framför morgon-tv min beachlicens, mailar kommande helgens tävlingsarrangör i Uppsala (säsongspremiär!) samt helgens spelpartner.
12:15 Cyklar ner till Hagaparken med mamma och bror och sticker ut i kajakerna.
14:30 Kommer tillbaka till bryggan och dricker choklad och äter mackor
15:30 Anmäler mig till Stockholm Triathlon 2010 i augusti.
16:00 Ringer Maja på väg ner i tvättstugan. Bestämmer oss för att anmäla oss till AIM Challenge. Multisport i Sälen i sommar.
16:20: Maja övertalar mig nästan att köra Tjejvättern den 12 juni men nöjer mig tills vidare med att sätta datumen vi ska vara på Öland i sommar i samband med Beachcamp, fundera på en crasch course i kite surfing och överväga att vara på Gotland en vecka i sommar och surfa.
16:45: Bloggar och inser att tvättstugan kallar. Ikväll storstädning av ett hem som lämnats åt sitt öde, svara på mail från kusinen, försöka memorera vad som står i kalendern som ligger kvar på jobbet, ringa två samtal och fixa en matlåda.

I say yeah!