Fight well!

"Det kommer att bli en bra beachträning ikväll" sa jag när jag gick från jobbet igår. Jag hade av olika anledningar verkligen bestämt mig. Det fanns massor av energi i mig som jag ville kanalisera på rätt grejer. Och äntligen! Armdraget lossnade redan tidigt och jag fick många bra bollträffar. Halleluja! Vilken känsla! Vilken känsla det är när allting stämmer. Man undrar liksom varför man inte har gjort så hela tiden? Åh jag hade kunnat hålla på hela kvällen kändes det som.

I själva verket var jag faktiskt dödstrött. Den här veckan har varit fullständigt mad på både jobbfronten och privat sett. Jag sparar detaljerna från bloggen men jag lovar er, craziness på alla sätt. Jag är glad att jag kunde omvandla alla känslor till frustration istället för uppgivenhet. För när man är frustrerad finns det fortfarande energi att använda till att förändra. Den energin ska  man använda sig av till rätt grejer.

Camilla är en toppentränare och vi är ett fantastiskt tjejgäng som tränar ihop på torsdagar. Igår behövde jag all positiv energi utifrån som jag kunde få. Jag behövde verkligen få applåder för mina anfall och höra att någon annan blev glad för min skull. Bra tajming kan man säga. Och med tanke på min status på vägen ut till sandlådan är jag lite fascinerad över att jag kunde leverera i sanden igår. Tack Camilla, Hanna, Sara och Jenny för kvällen jag behövde igår!

Ingen bild beskriver mina känslor just nu än den här bilden.

Nu får det vara bra på en dag

Wow. Den där yogan tog där den skulle! Jag var törstig hela natten trots massor av vatten och resorb. Huvudet dunkade obarmhärtigt och grannen spelade musik. Det var ingen höjdare till återhämtning på Kungsholmen i går natt. Ändå klev jag upp tidigt enligt plan - det kändes inte som att jag sovit alls, drack mer resorb, tog en Ipren och promenerade till jobbet. Kände mig ganska pigg hela dagen. Nej jag kände mig som en maskin. Den här veckan är tokig och jag är forcerat kreativ. Hittils är jag ganska nöjd med resultatet också! Pang så var dagen borta.

Övervägde att boka av kvällens intensivspinning och sköta om hälsan så att säga - men det är ju så kul! Och jag hade sagt att jag skulle dyka upp. Jag gäspade mig genom hela uppvärmningen och resten av passet gick väl okej men jag var inte supertaggad. Eller snarare kroppen var inte det. För säkerhetsskull drack jag under hela passet och höll noga koll på pulsen. Öste i alla intervaller men cyklade ganska försiktigt där emellan. Firade med en banan- och vaniljshake efteråt. En banan, två msk vaniljprotein och ngr dl sojamjölk*. Som milkshake! Ändå trodde jag att jag skulle dö av hunger och trötthet under min promenad till familjemiddagen. Hem tog jag taxi. Veckans (trots att det bara är måndag) förmodligen bästa vardagslyx!

Helen har varit och pumpat på gymmet (bokstavligen - bodypump) i dag och vi har på mitt desperata initiativ beslutat oss för att flytta den planerade lunchträningen till onsdag.

Banan- och vaniljshake! Man kan lika gärna ha i ägg (bonus för antioxidanter) som vaniljprotein men det sistnämnda är så gott och bra om man vill spara på äggen till frukost. Komjölk funkar också men jag skippar det till förmån för yoghurt. Försöker gärna bidra till kossorna samtidigt som jag får i mig lite mindre andrahandsantibiotika och skräp. Inte enkelt att mixa en bra shake säg!

Cowgirl på riktigt

Läs mitt reportage i DN i dag om att jobba som cowgirl i Montana. Två uppslag fick vi plus att de har dragit vår bild över hela omslaget på resedelen. Jihaaa!

Det är nåt visst att se sitt eget namn i tidningen på något man skrivit. I mitt jobb skriver jag mycket åt andra. Det här har jag (och mamma!) skrivit och det är våra namn under och all cred till oss.

Jobb å jobb å jobb (tänk musen i Askungen)

I dag är det tyst på kontoret. Alla är lite dagen efter. Det luktar nybryggt kaffe och belysningen är dämpad. Vi är dagen efter som i dagen efter höstens största event av tre. Igår var jag proffstrevlig och en sann people person i nästan 13 timmar. Det är jobbigt om man egentligen inte alls är någon utpräglad people person. Arbetsdagen började klockan 07 och gick ganska fort och allting stämde. Kunderna var nöjda. Besökarna var nöjda. Det blev tio poäng av tio. Vi avslutade med middag med några kunder på Vapiano. På vägen dit var jag gristrött. Trötthet verkar aldrig komma smygande på mig utan det slår mig som en sten i skallen. Jag övervägde att styra cykeln förbi restaurangen och vidare hem till Kungsholmen istället. Men jag började bli ganska hungrig och ville inte vara den enda som bangade. Hur kan alla andra vara så pigga? Jag klev in i ett nytt myller av folk och det kändes som att jag skulle ställa mig och grina vilken sekund som helst. Ge mig en stubbe i skogen utan folk runt omkring! Ta av sig jackan kändes för jobbigt. "Om en timma får vi ett bord". Om en timma! Men jag hade en kollega som såg mig, en av alla finingar. "Stå här så hämtar jag det du vill dricka". Tack. Sen hittade någon annan ett bord och några fåtöljer och jag sjönk ner. Efter en stund bestämde vi oss för att äta där istället och samma kollega frågade vad jag ville ha och balanserade tillbaka båda våra pastatallrikar. Så otroligt gott och efteråt var jag lite mera människa igen och orkade i alla fall prata med folk lite grann. När jag kom hem drog jag av mig kavaj och finskor, duschade och kollade på bäversfari nerbäddad under duntäcket. Sen sov jag. Tyvärr märktes det inte att jag sovit när jag klev upp i morse och kollegorna verkar ha drabbats av samma känsla.
 
I natt ska jag sova jättemånga timmar. Jag tror den där sömniga känslan kommer att finnas kvar i bakgrunden i morgon men på ett bättre sätt. Jag och Ulrika ska ta oss ann Hammarbybacken med stavar. Finns det ingen snö att träna på får man vara kreativ. Det ska bli otroligt kul och skönt (efteråt!) att få jobba upp och ner för Hammarbybacken några varv, känna elden i låren och blodsmaken på tungan. Då minsann kommer jag att vara vaken. Högt upp ovanför staden och med bara en människa att umgås med. Som inte kräver någon proffstrevlighet och som ger mig sovmorgon.


Ganska länge har jag varit sugen på att skriva ett inlägg om hälsa. Men jag behöver ytterligare några veckors eller månaders statistik. Men den som väntar på nåt gott! Kanske dyker det upp i mellandagarna.

Charging

Jag har räknat ut att jag i veckan jobbat nästan 50 timmar. På jobbet och hemma. Inte galet mycket men halva Sverige som jobbar "heltid" verkar inte ens jobba 40 h. Har de inga arbetsuppgifter? Jag har massor att göra. Det är roligt men man blir ju trött också. Jobbet är inte sena på att dela ut jobb och jag är inte sen att haka på. Då blir siffran 50. Kvällarna har fyllts och kantats med massor av bra vänner, en del träning och fotokurser till sent. Det har varit tempo och det har märkts på hur lång tid det har tagit för mig att somna på kvällarna. Jag har varit lite för taggad.

Det funkade ganska bra hela veckan men i dag var det någon som släckte lyset. Jag satt på jobbet och plötsligt tog precis all energi slut. Och då låste jag datorn och drog på mig jackan. Jag hade misstänkt att tröttheten skulle skölja över mig på fredagen och planerat att låta kvällen vara tom. Eller ja, "tom". När klockan var sex satt jag med Maria på Wayne's och det kändes som att klockan hade passerat midnatt för länge sedan. Jag lyckades knappt hålla mig vaken. Men mysigt och värt var det att träffa henne innan hon sticker "hem" till Milano igen. När jag trampade hem i snålblåsten, duggregnet, mörkret OCH kylan tänkte jag att jag i november månad snart har sparat 800 kr i transportkostnader igen tack vare min cykel. Och fått massor av gratismotion. Men nu är det banne mig svalt (som pappa hade sagt om det så varit 22 minus) att vara cykelburen.

Trots att ögonen gick i kors travade jag ändå iväg till ICA och storhandlade mat för hela veckan. Mer död än levande ja. Men jag ville till varje slippa alla skrikande ungar imorgon. (Jag står verkligen inte ut med barnfamiljerna på Ica). Vad jag ska laga får ni recept på vartefter. Det blir mycket vegetariskt! Jag gillar att ha alla matlådor för veckan klara på söndagen, ha bunkrat med goda och bra mellanmål och veta att det finns saker att enkelt svänga ihop middag av. Slippa bry sig efter söndag liksom. Att säga att jag är en vän av ordning är att underdriva. Det finns mängder av exempel. Ett är att min kyl är sorterat på vad som hör ihop med vad. I en låda ligger det som ska vara till det där, i en annan det som jag ska laga den rätten av och där ligger veckans mellis. Och så vidare. Jag slipper bry mig efter söndag.

Nu ska jag ta hand om mitt sköra immunförsvar och sova. (Molly är vidare i Idol och jag är nöjd). I helgen ska jag sova mycket, träna lagom och äta så mycket nyttigheter som jag kan. Och så fylla igen med lagom mycket roliga saker. Då är jag nog laddad för nästa vecka igen!

Om jag vill veta hur avslappnad jag egentligen är behöver jag bara titta på min pälsboll. Då vet jag precis. Jag kan inbilla mig att jag är lugn utan att vara det överhuvudtaget. När jag är lugn inifrån och ut ser han ut såhär. En grym stressindikator. Bättre än alla pulsklockor i världen.

Nordic Military Training på Gärdet

Jag hade nog aldrig riktigt gissat att jag lerig skulle sitta fastklamrad på chefens rygg medan vi i galopp tillryggalade Gärdet under oss. Ikväll körde jag och mina kollegor 60 minuter Nordic Military Training på Gärdet och jag och Nina parades ihop som "jämstora".  Vi var en samling förväntansfulla kollegor som klev ut på Gärdet och jag hade tjatat länge och seriöst på Nina att hon skulle ta sig an utmaningen och nu fick hon alltså den stora äran att bära runt mig på ryggen.

Hemma efter en timmas militärträning på Gärdet

Vi började med att värma upp. Vanlig löpning varvades med höga knän, kickar och det där som alla fotbollsspelare gör, ner och nudda gräset med ena handen. Sen följde en rad olika övningar utan speciellt mycket vila. Det blev rejält pulshöjande. Vi började med jumping jacks och på kommando for vi ner i gräset och gjorde en armhävning innan vi "hoppade vidare". Vi gjorde knäböj med upphopp i en minut (my god...) och utfallshopp lika länge. Jag var fast besluten om att palla hela vägen. Innan vi började med parövningarna rev vi av en minut med burpees också. Armhävningarna var minst sagt ett återkommande moment och jag gjorde alla mina på tå. Jag var lite imponerad. Jag har känt mig så himla svag på sista tiden men nu plötsligt kände jag mig som en liten järnkvinna. Jag räknade senare till 14 armhävningar på raken vilket är m y c k e t imponerande för att vara jag. Särskilt efter att vi redan gjort massvis med armhävningar.

Här har jag precis vunnit min andra dragkamp/balanstävling!

Sen var det dags att hoppa upp på chefens rygg. Vi är jämgamla men inte jämtunga (chefen drog nitlotten). Det kändes lite konstigt att klamra sig fast tätt intill (det är lättare att bära då) när "ponnyn" sen satte av över Gärdet och jag var lite rädd för att bryta ryggen på henne men icke. I och för sig har vi redan åkt på samma skoter gapskrattandes samtidigt som vi skrikit ut nån slags dödsångest (det gick fort och var många hopp) så egentligen var kanske dagens aktivitet inte så konstig. Vi hann även med diverse brotningsmatcher och att rulla runt på marken och hoppa över varandra. Precisionen var sådär och vi landade i hög på varandra mer än en gång. Chefen fick även in en fin spark i min ljumske. Tack.

Hela min mundering kom från Craft ikväll. Utom skorna som är Adidas. Torra, varma och sköna i leran!

Att träna med kollegorna är roligt. NMT är helt klart en bra team building-aktivitet. (Det enda tråkiga var att inga fler i min egen grupp ville/vågade vara med. Mina kollegor är inga träningsnarkomaner och har lite dålig tro på sina fysiska förutsättningar). Dessutom fick jag för en gångs skulle känna mig riktigt stark! I de flesta sammanhang är jag omgiven av andra personer som tränar mycket och det finns alltid många som är starkare. Crossfitgymmet är ett bra exempel. I kväll fick jag vara stark. Jag var den enda tjejen som gjorde alla armhävningar på tå och samtliga situps - med armbågarna till knäna desstuom. 110 st blev det totalt uppdelade på två omgångar med 15 sek vila emellan. Det var kul. Kul att få vara lite bra! Kul att få ett kvitto på att självklart spelar träningen roll! Det låter väl dumt med facit i hand men jag trodde inte skillnaden skulle vara så stor.

Vill du också testa NMT? Kolla här!

Som på film!

Det blev ingen snabbmat i bilen. Det blev room service på Sas Radison Blu i stor och mjuk hotellsäng!

Dagen efter

Löpartightsen var långt borta igår. Istället drack jag bubbel och coctails på Berns för att fira att vi* fyller 10 år och får ett nytt koncernnamn. Festen började kl 14 och fortsatte under kvällen med middag och partaj med kollegor, tidigare kollegor och kunder på kontoret ett stenkast bort. Jag hade coctailklänning, höga klackar och mycket svart runt ögonen. Länge sen jag såg den sidan av mig själv. Jag dansade till och med i mina klackar vilket jag var mycket imponerad över. Men har man en gång lärt sig cykla... Det hörde ju till vanligheterna när jag var...24?

Igår eftermiddag

Just nu. Naturell yoghurt med dinkelflingor, hasselnötter, blåbär, hallon, pumpafrön, gula russin och kokos. Hembakt bröd med avokado, ett kokt ägg och grönt chaite med kanel. Borde stå mig på det här ett tag!

*Företaget där jag jobbar

Det tuffaste träningspasset

Tomteverkstaden på jobbet fortgår och ibland är det svårt att hämta andan. Men jag har jobbat igenom de här perioderna förut, varit forcerat kreativ hela vägen in i kaklet - och levererat. Är man både tävlingsmänniska och siktar högt är det nästan alltid roligt. Oavsett visste jag att det skulle vara så här nu med dubbla produktioner och höstens största event på samma gång så jag var ganska beredd. Jag har planerat in mera sömn till att börja med (ja man får stryka en del roliga saker då men det är värt det längre fram). Bra käk - som alltid i och för sig men det är fel period att börja slarva. Jag slutar inte träna (för att jobba över) men tränar mindre (och jobbar över ibland). Sänk kraven! Svårt att leverera överallt.  Jag tror att jag har hittat en ganska bra balans. Förra veckan kände jag ett desperat behov av att träffa andra människor än mina kollegor, hur mycket jag än tycker om dem. Eftersom jag var sjuk blev jag extra isolerad. Att jobba och gå direkt hem till soffan, sova och sen jobba igen ger inte samma sorts återhämtning som om man gör nåt efter jobbet - bara det inte tar för mycket energi. Svår kombo. Det var då Katten bjöd på kladdkaka. Vänner och familj är alltså också bra för att ladda reserverna.

Ikväll gick jag från jobbet prick 17:00 (efter att pappa hade kommit förbi och lagat min cykel medan jag jobbade - tack pappa!) och hade trampat fram till duCalme i god tid före dagens BikramYoga. Jag lämnade alla tankar på jobb utanför och la mig på min matta och blundade. Det här med mental styrka börjar bli min grej. Jobbet var bortkopplat direkt.

Bikramyogan var i vanlig ordning varm som f*n. Innan klassen ens hade börjat och jag bara låg och kände in läget på min matta var det tungt i bröstkorgen. Jag ville ta djupa andetag (vilket man egentligen inte ska sen) men det gick inte. Luften brände och halsen snörde ihop sig. Minuterna gick. Och så tog jag det där andetaget. Befrielse. Sen började vi göra alla de 26 positionerna i Bikram och i dag var en bra dag. Jag märkte en del framsteg - igen! Och det är alltid lika roligt. (Vissa saker står dock tvärstill). Det är svårt att inte tävla - men mest av allt är bikram bara något väldigt skönt och bra (efteråt!) Från att ha tyckt att andningsövningarna kändes lite flummiga och sektliknande har jag börjat gilla dem för övrigt. Kim som ledde kvällens klass är dessutom fantastisk. Och hon klappar inte i takt med händerna när man ska andas. Jag hatar klappandet. #sektkänsla. På slutet var det inte ens olidligt varmt, tvärtom. Möjligt att temperaturen inte var mer än 35 grader då?

En reflektion. När jag vill träna lugnare och fokusera på stretch och rörlighet väljer jag bikramyoga. Det ironiska är att det inte är ett dugg lugnt. Du tränar absolut rörlighet och mentalt fokus, men lika mycket styrka och kondition - ja det är sant! Det enda som är lugnt är huvudet. Det är skonsamt och välgörande men fortfarande väldigt fysiskt utmanande. Det är ingen walk in the park precis och efteråt cyklar jag alltid hem på väldigt darriga ben. Ikväll genom resterna av Katja som gjorde min gröna matta i cykelkorgen till ett segel. Minst sagt intressant cykeltur hem.

Jag längtar ofta efter de där träningspassen där jag får köra slut på mig totalt, där yrseln och blodsmaken är nära och mjölksyran påtaglig, träningspassen där utmaningen aldrig tar slut. På samma gång vill jag att det ska vara skonsamt - inte slita så mycket på min sneda rygg eller mina knän och vara bra för själen. En svår kombination. I dag insåg jag det uppenbara - det träningspasset är bikramyoga!

Miss Sleepy

Vad konstigt att jag vaknar av mig själv innan klockan har ringt? Särskilt när den är ställd på 06:45? Och vad konstigt att jag dessutom känner mig så utvilad? Och vad ljust det känns? Jag har försovit mig! 

Klockan var 08:10 och mobilen som hade larmet ställt 06:45 hade ändå inte ringt. (Har vintertidsbuggen sent omsider även drabbat min iPhone?) Det var fem minuter kvar till morgonmötet och det var andra gången jag skulle missa ett möte på morgonen på tre veckor. Kanske inte låter så farligt men jag försover mig aldrig och kommer ytterst sällan för sent. Slängde på mig kläder, blandade en smoothie och fixade en macka som jag stoppade ner i väskan och var på jobbet 50 min efter att min svarta pälsboll (tack du!) hade väckt mig.

Nåja. Jag känner mig i alla fall oerhört utsövd och laddad för en vecka med mycket jobb och mycket träning. Jag börjar imorn bitti med en PT-timma på gymmet klockan 07.

Nej jag jobbar inte som pilot men jag har finfina lurar om man vill jobba knäpptyst! T ex om man plötsligt har mycket att göra för att man kom en timma senare än planerat.

Grymt nöjd med dagens alla prestationer!

Kickstartade min vecka med att hoppa in i bilen 05:00 och köra söderut mot Jönköping. Jobb svar ja. Vägen ner bjöd på en del intressanta upplevelser som jag löste med stil. Sladdar in på parkeringen tio minuter efter planerad ankomst och släpar in alla saker som ska vara uppackade och klara om fem minuter, improviserar och levererar. Kollegan, faktiskt chefen, som har varit och jobbat på annan ort sitter fast på tåget (SJ levererar inte) och dyker upp en timma senare. Då är det mesta gjort och resten av dagen rullar på. Vi överträffar mål och firar med varsin glass.

Dagen har förutom ovan bjudit på runt sju timmar bilkörning och väldigt stillasittande arbete (förutom när jag fick panik och var tvungen att springa två varv runt hotellet i kavaj och rasta mig). Benen blir konstiga, huvudet blir knasigt och magen märklig. Jag hann knappt lämna av kollegan och felparkera bilen (Stockholm en sen vardagskväll) innan jag svidade om till mjukisbrallor och funktionströja.

Bestämde mig för att välja en powerwalk framför Biggest Looser. Är oerhört nyfiken på den svenska versionen samtidigt som jag inte är särskilt positiv till underhållning på andras bekostnad. (Ja, jag kollar därför väldigt lite på tv). Mina ben och mitt huvud var dock mer i behov av frisk luft och puls än en tv-kväll och valet var enkelt.

Längs med Karlberskanalen mötte jag flera ivriga kvällslöpare och promenadmänniskor och efter några bra låtar stängde jag av och lyssnade till staden. Vände och tog samma väg hem och tänkte att, jag har ju faktiskt löpdojjorna på och satte av. Ett par km blev det varav den sista en lång seg uppförsbacke. Benen var sig själva och skallen rensad. Avslutade med GymGlams core-dvd framför sista biten av Biggest Looser. Varm dusch, en coltingpannkaka, en grapefrukt och ett glas fil senare är jag anmäld till höstens seriespel i sandlådan och så redo för att sova!

Några bilder från kvällen, vackert eller hur!

 

Varm, glad och hemma!

Mental avslappning?

Världens bästa Louise ger mig en dos av hennes huvud- och öron(!)massage. Så fantastiskt underbart skönt och avslappnande...