fredag 19 november 2010

Transportsträckor

November känns som en enda lång transportsträcka om jag ska vara ärlig. Det är varken julafton, sol och sommar på en sandstrand, skidbackar och snö eller några röda dagar av vilken anledning som helst som ger en lyxig extra ledig dag. November är liksom ingenting. Bara 30 dagar i väntan på något annat. För att vända det till något positivt har jag bestämt mig för att göra ingenting särskilt den här helgen. Jag ska sova ganska mycket, baka bröd och kanske träna lite. Men mest ska jag bara såsa runt hemma med värmeljusen tända. Det känns mycket speciellt och unikt för att vara jag och det känns som dagar att ta vara på. Dagar att bara vara. Kanske är det novembers uppgift. Sen blir det vinter och snö. Skidor, underställ, skridskor, varm choklad, isar och rimfrost och massor av saker man vill göra.

Dagen före julafton åker jag till stugan i fjällen med julklappar och skidor för att fira jul. Det blir både längdskidor och utförsåkning och en garanterat vit jul. Jag längtar verkligen massor till de dagarna. Kan inte föreställa mig en bättre julafton än en vit sådan, i fjällen och med skidåkning! Sen jobbar jag några dagar innan det är dags att packa om. Nyår kommer nämligen också att firas i fjällen. Great success.

Jag längtar till själva skidåkningen, all tid med familjen och kompishänget och stundande nyårspartaj och fjällvärlden i största allmänhet. Men jag längtar för första gången inte till vintern i år. Jag är inte sugen på snö i Stockholm, kalla dagar och mörka eftermiddagar. Jag blir provocerad över att läsa om allas längtan till vintern. Helst av allt vill jag bara åka och lägga mig i en solstol på Gran Canaria i två veckor. Och så har jag bokat en resa till fjällen över nyår? Jag borde kanske ha checkat in på ett plan till Las Palmas istället. Men det (charterresa till solen) är så långt ifrån mig själv man kan komma att det inte riktigt känns som något jag kan göra. Plötsligt har december och januari också bara blivit transportsträckor till någonting varmare. Jag har aldrig gillat transportsträckor. Vem åker inte hellre ner för en röd pist med massor av puder? Men mitt puder just nu är sol, också. Det råder jag nog enklast bot på genom att boka en resa till en varm sandstrand i vinter också.

Jag och världens bästa lillebror i Serre Chevalier. Inte
en transportsträcka i sikte! Detär sådana här bilder som
jag hoppas får mig att snart vakna på rätt sida igen!

Inga kommentarer: