I morse liknade tunnelbanan som vanligt en sardinburk. Jag gled in genom dörrarna och ställde mig i startposition för att balansera "hela vägen" till Kungsträdgården. Det tar typ 7 minuter. Det finns helt klart bra och mindre bra sätt att positionera sig på. Vi åkte iväg och för ett ögonblick var jag tillbaka på surfbrädan på Bali där jag var för snart ett år sedan. Fötterna ditåt, lagom brett isär. Blicken åt det hålet. Balans. Det blir roligare att åka tunnelbana om man omsätter sina surfskills en regnig fredagmorgon vid 08-rycket. Bara ett tips sådär.
1 kommentar:
Hehe, ibland åker jag tvärbana en station (dvs när jag är lat...) och då är det ju ingen idé att sätta sig ner, utan jag står strax innanför dörren. Då brukar jag roa mig med att just hålla balansen utan att hålla i mig. Känns smått träningsnördigt, men det är ganska kul. Skönt att veta att jag inte är ensam om att tänka så i alla fall ;)
Skicka en kommentar