En ny vana?

Jag skulle vilja att lunchklasserna för Jessica blev en ny vana. Jag har dock inget SATS-kort utan cyklar som gäst och frågan är hur ofta jag får göra det? Sara som är medlem får ju till exempel inte glömma sitt kort mer än tre gånger för då? Ja vad händer då egentligen? Jag gillar inte SATS* lika mycket som Friskis men däremot är Jessica den bästa instruktör jag cyklat för - överlägset! Som Sara sa "Man lär sig något nytt varenda gång!". Kan man ha kort bara på hennes klasser? Helst skulle jag även vilja att sällskap av Sara också blev en vana. I hennes blogg finns en bild på hur hon ser ut idag. Jag ser ut såhär framför min datorskärm. Jag funderar på om det är dags att ta en paus och köpa varm choklad på Chokladfabriken?

*Det här med att vara platinablond och använda mycket smink? I omklädningsrummet känns det som att man gör parodi på SATS fast att det är just där vi är. Kanske spelar adressen in lika mycket men på Friskis City ett kvarter bort är det ju inte sådär. Jag skulle gärna ha ett Friskiskort till deras gym och en del klasser och ett SATS-kort till alla Jessicas klasser. Jag vill testa hennes yoga jättejättemycket också. Sen skulle jag nog helst duscha hemma precis som Sara. Jag är ju bara rågblond och utan en enda slinga.

Runners high!

Wow! Det är det enda ord jag kan komma på för att beskriva gårdagens löptur. En löptur som var rätt spontan och som började med håll.

Turneringen vi skulle ha spelat var inställd och jag hade plötsligt en helt tom och oplanerad dag. Jag började med att spontanfika med Katten efter frukost och sen fick spontaniteten styra resten av dagen och bland annat blev det som sagt brödbak och ganska mycket läsning i solen på balkongen. Jag sov en två timmar lång power nap också. Faktiskt var jag riktigt trött hela dagen. Men efter min långa vilostund kände jag ändå att jag ville ut och röra på mig innan kvällens partaj och tänkte backintervaller. Men sen tänkte jag att jag ju kört rätt tuffa intervallpass på sistone och kanske bara skulle springa några kilometer som vanligt.

En ganska främmande tanke för mig som 1) aldrig har varit särskilt bra på att springa "långt" och som 2) har en ganska diger historia med knäproblem. Men jag snörde i alla fall på mig löparskorna och stack iväg. Några kilometer ska jag väl fixa tänkte jag. Redan under min raska promenad ner till Karlberg fick jag håll. Backintervallerna kanske inte bara degraderas till joggingtur utan till powerwalk funderade jag. Men det släppte och framme vid spåren satte jag av.

Strax innan hade jag tänkt på hur folk beskriver den där lätta känslan när de springer, att benen går av sig själva och så vidare. Så har nog aldrig jag känt. Brukar snarare känna mig som en framtung elefant. Men nu satte benen ändå av i ett annat tempo en vanligt. Jag bromsade lite och tänkte på höften och fotisättningen men benen ville öka på igen. Ja ja jag springer väl lite fortare då och plötsligt gjorde jag just det - sprang fort. Det var inte ens särskilt jobbigt. Planen var fem kilometer men eftersom jag skulle iväg på fest skulle jag eventuellt behöva gena på slutet.

Först efter 2,5 kilometer började jag känna av mitt nya tempo. Men ju jobbigare det blev desto lättare var det att ta i. Väldigt konstig känsla. Som jag började jaga tiden för att slippa gena. Uppför och nerför och när det var flackt. Sista kilometern skrek kroppen. Det här är inte något den är van vid. Intervaller ja och annan träning absolut men det här löpnötandet nej. Men nu var jag i fighting mood och bara skulle fram. Konstaterade med glädje att även om man måste träna grenspecifikt så har sommarens övriga träningstimmar också gett resultat. Och säkert backintervallerna. För vet ni...

Jag sprang 5 kilometer på 23 minuter. Kändes som att jag slagit världsrekord! Träningsendorfinerna och glädjen visste inga gränser. Jag typ galopperade hem och applåderade mig själv. Så kan en spontan löprunda som inleds med håll och elefanttankar sluta. Kom ihåg det!

Var dig själv - alla andra är upptagna

Igår kväll läste jag många bra blogginlägg. Jag har haft fullt fokus på nya jobbet och att sälja och köpa lägenhet på sistone så det har blivit ganska lite tid att läsa bloggar. Men igår kväll hade jag tid! Särskilt tre inlägg fick mig att bli inspirerad, lite gladare och mer nöjd med mig själv. Jag ÄR ju nöjd med mig själv men ingen går ju genom livet med självförtroende och självkänsla på topp 24 timmar om dygnet. Antar jag. Så att läsa att det är fler som också tycker löpning är tufft kändes fint just då (särskilt när det är en person jag vet är vältränad och inspirerande och har en blogg jag verkligen gillar). Och att läsa att det är fler som funderar på varför de tränar, vad de vill med träningen och få mig att inse att man kanske inte blir supervass på en gren om man tränar lite allting (vilket jag ändå vill fortsätta med!) Och så var det härligt att bara få läsa ett riktigt inspirationsinlägg deluxe.

Kolla in hos Tre mil, Åsa och Bodycomf!

Höstplaner?

Alltså det här med träningen. Jag kommer inte riktigt igång. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra heller. Jag har väl i och för sig aldrig lagt av heller. I sommar har jag både cyklat och sprungit, styrketränat och spelat beach. Jag har klämt in en hel del effektiva hemmaträningspass också. Jag är helt klart nöjd med semesterns aktivitetskonto. Men i höst skulle jag vilja ha ett eller flera konkreta mål. Vad är målet med alla timmar i sandlådan? Vill jag bli snabb, stark, smidig eller all of the above när jag tränar utanför sanden? Ja helst. Jag brukar vara rätt bra på att motivera mig själv och sätta mål. Men just nu har jag inga bra idéer. Det kanske ger sig bara det blir lite mörkare och kallare och man ”måste” gå in och träna. Mer uppstyrt. På sommarhalvåret styr vädret i princip all min träning. T ex ikväll, det blir paddling om solen skiner och gymmet om det regnar. Och så vidare. Det är skönt att vara igång, att röra på sig. Jag transportcyklar ju som att det vore en tävling. Men jag vill mer än att träna Bodyrock-pass hemma och vara "igång". Det suget är riktigt starkt nu. Frågan är vad jag ska sikta på, var ska jag kanalisera energin?

Vilka är era höstmål och höstplaner? Skicka mig gärna massor av inspiration!

If you want results - then train like it

Om man vill ha resultat av sin träning duger inte mellanmjölkspassen i längden . Man måste ta i ordentligt - oavsett träningsform eller mål med träningen.* Ganska många vanliga motionärer tror jag har missat detta. Det räcker liksom inte med att tuffa på i samma tempo eller lyfta lika tungt tre gånger i veckan och tro att det ska göra skillnad. Många kanske bara vill röra på sig, komma ut i naturen och må bra. Good enough! Men jag tror lika många funderar på varför resultaten inte kommer. Man undrar hur andra lyckas.

Det här funderade jag till exempel på i onsdags när jag körde Cross. En av styrkedelarna innehöll spänsthopp över bänkar. Spänsthoppen visade sig vara min grej och jag körde max alla tre varv. Jag fattar om man inte orkar hoppa över alla bänkar på en gång utan måste stanna upp, hitta balansen och hoppa igen. Andas. Inga konstigheter. Men det jag inte fattar är varför man vartefter varven går börjar tjuva och hoppar över (inte bildligt!) två eller tre bänkar i början? När man ändå har avsatt tid, värmt upp, kommit igång och väl är där. Varför kör man inte? Själv peppas jag av att vi är en hel grupp och det vore helt uteslutet att skippa några bänkar bara för att jag inte kände för det eller för att jag var trött. Jag ser ju hur alla andra hoppar. Jag hänger på dem. Undantaget om det var första passet efter sjukdom (hade inte valt Cross då) eller om jag började få ont någonstans till exempel. Känslan jag fick i onsdags var dock inte att det handlade om det utan att man helt enkelt inte peppade sig själv särskilt mycket. Visst några bänkar är bättre än inga bänkar men när man ändå var där? Ett annat tips. Orkar du inte göra alla armhävningar på tå? Vila inte utan gör dem på knä! Bara fortsätt så ska du se att det blir fler på tå snart.

Själv kör jag hellre ett tufft och ordentligt pass och vilar helt dagen efter än kör två mellanmjölkspass dagarna efter varandra. Men absolut - det ska tilläggas att ibland är dom där mellanmjölkspassen jättesköna. Att springa utan pulsklocka och bara lyssna på fåglarna. Det är träning för själen och också bra träning. Ibland är huvudet så knökfullt av annat att det är precis vad man behöver. Men några fysiska resultat får man inte om det bara blir mellanmjölk av all träning. Orkar du bara mellanmjölk? Sov mer, ät bättre, välj bort andra saker. Om det är träningsresultat du vill ha.

Ett klassiskt exempel på när jag ändå tycker att det är svårare att peppa mig själv är om jag tränar hemma. Dels är det inte lika roligt och dels blir det inte samma känsla som på gymmet (det är bara styrka jag kör hemma - beachvolley och landsvägscykling funkar dåligt). Det finns det inga andra människor som peppar, pushar, tävlar, imponerar eller inspirerar. Då gäller det särskilt att ha målbilden klar för sig. Varför gör jag det här? Vad vill jag åstadkomma? Vad är dagens program? När slutar jag? När jag är klar! Bodyrock.tv har till exempel jättemånga bra hemmaträningsprogram. Man kan fortfarande tjuva men då finns det i alla fall ett utstakat program att gå efter.

Nästa gång du tränar, oavsett hur, ta i det där lilla extra! Tänk kvalitet. Det ska jag göra.

*Givetvis med följden att man behöver återhämtningspass, variation och rörlighetsträning etc också.

Strong is the new skinny. Ju!

Efter Gina Tricots senaste infall med en skyltdocka tagen direkt från en svältkatastrof blir jag extra glad över att se Nike's modeller - till exempel den här! Så glad att jag gärna gör lite gratisreklam för Nike. Det här en av deras senaste sporttoppar. Själv gillar jag ju lite nättare toppar och tunna axelband dock. Men det är ju också något man kan unna sig när man är designad som jag upptill. Men jag gillar färgen och deras Dri-Fit material är skönt!

Förbluffande bra just nu!

Mina knän har aldrig varit så här bra. Det kan jag skriva med facit i hand, det vill säga med en veckas skidåkning i ryggen. För två vintrar sen hade jag stora problem med mina knän när jag åkte skidor. Sittliftar mellan varven var tortyr det med (kunde mest bara ha knäna översträckta) och det tog månader att återhämta dem efteråt (eftersom jag spelade beachvolley etc hemma). Förra vintern var jag försiktig men märkte stor skillnad i knäna från tidigare. Nu har jag åkt en hel vecka igen fortfarande med smart vila mellan varven dock men ändå kan jag konstatera  - knäna håller! De var trötta och onda sista dagen, men bara sista och efter ett dygns (ett dygns!) vila är dom som vanligt igen. Det är helt otroligt. Så när någon definierar mig som träningsnarkoman nästa gång ger jag mig själv cred för all styrketräning, för alla utfallssteg, alla enbensknäböj, all kliv upp på bänk, alla drakar och alla leg curls. Och så vidare. Bra jobbat jag!

Ryggen har åkt utför, längd och ridit i en vecka och mår strålande. Den har i och för sig haft en riktigt bra period och kiropraktorbehandlingar, corefokus och yoga har gett resultat tillsammans. Men tuffar jag till det hänger den inte alltid med. Men en vecka med skidåkning och dessutom en ny okänd säng var tydligen underverk för den. Yes!

Jag har aldrig haft så här lena fötter (!) utan att ha filat, peelat dem eller spelat beach innan.  Så lustig grej att det fick vara med på listan. Man skulle kunna tro att jag har varit på träningsläger i sandlådan men icke. Är yllestrumpor och pjäxor bra för mjuka fötter alltså? Sammet liksom.

Var bara tvungen att skriva det här. Tycker inte jag kan kompensera nog för alla skadeinlägg jag har skrivit liksom!

Fredagsinspo!

Träningsplan april till augusti & vårpepp!

På vår lunchpromenad genom Kungsträdgården och upp till Blueberry sa min kollega att: Du verkar må så bra just nu! Du är så frisk och du verkar inte ha ont någonstans och du har inga skador. Well, jag har tänkt det samma! Utan att riktigt ha reflekterat över det har jag seglat genom en riktigt bra period tränings- och hälsomässigt. Jag bloggade om mina tankar kring det redan i början av januari men sedan dess har det bara fortsatt uppåt. Och då har jag dessutom ökat på träningsdosen sedan dess!

I dag är jag riktigt vårpeppad och laddad för nya mål eller i alla fall revidering av tidigare mål. Det känns ibland som att jag sätter upp nya mål hela tiden - vilket vore ganska meningslöst i längden. Ibland vill jag ha valfrihet och bara må bra och ha roligt och ibland vill jag ha konkreta mål och en plan. På just träningsfronten har jag den senaste tiden varit inne på "roligt-temat" - det skrev jag om vid årsskiftet till exempel - men nu har ju ny energi och vill ha konkreta mål med träningen igen. Självklart är prio ett fortfarande att ha roligt! Men det kan bli ännu roligare att nå uppsatta (realistiska) mål. Jag tycker det är kul att träna mycket och ofta men det är också kul att variera med olika sorters träning över året och att även under tiden periodisera träningen. (Just nu har jag till exempel en yoga- och vilovecka av rang). I längden tror jag att mina mål hänger ihop ganska bra när jag kollar bakåt i bloggen också. Jag har inte ändrat mig om vad jag tycker är roligt.

Det finns mycket som är kul i träningsväg men det finns två saker som är roligare än de andra den här halvan av året, att cykla på min racer och spela beachvolleyboll. Jag tycker väldigt mycket om att paddla kajak och att åka utför också men räknar inte det som grenspecifik träning - särskilt inte utförsåkning på sommaren - utan mer som ren och skär underhållning. Jag har ett skidlopp att ta itu med först dock och jag vill banne mig kunna göra chins. Utan gummiband!

En gång ska jag kunna lyfta mig själv till att börja med. Men jag har svårt att sätta upp ett mål för när dock. Hur mycket starkare måste jag bli? Borde jag väga mindre? Det skulle förstås underlätta men jag tror inte att jag kan motivera mig till det eftersom det är helt onödigt ur hälsosynpunkt.  Jag är ju inte precis tung men i chins är det ju bra att vara så stark som möjligt i förhållande till kroppsvikt. Jag släpar trots allt på 177 cm. Hur som helst.

Planen fem månader framåt

22 mars - 27 april
Långpass blandat med intervaller och överkroppsstyrka. Det kan vara stavgång, cykling, spinning, simning eller löpning (förmodligen inte så mycket löpning men jag ska göra ett försök). Och i påsk ska jag åka skidor! Fullt fokus på att Svalbard skimarathon ska bli en så bra upplevelse som möjligt under den här perioden alltså. Yoga (helst bikram) minst en dag per vecka. Förmodligen hinner jag inte mer än så. Kommer faktiskt börja träna beach en dag till i veckan from nä torsdag. Lite beroende på träning kan det räknas som intervallpass. Oavsett - roligt pass!

28 april Svalbard Skimarathon

2 maj - 31 augusti
Under den här perioden vill jag mest av allt cykla och spela beachvolleyboll. Det här är den tiden på året när jag flyttar ut och verkligen vill ha väldigt roligt och göra de saker jag inte kan göra på vintern. Men minst en dag per vecka kommer jag fortsätta med styrketräningen. Jag tänker mig helkroppspass för många och stora muskelgrupper t ex chins och knäböj i varje pass och avslutning med funktionella övningar som t ex utfall och olika coreövningar. På så sätt borde inte styrkan försvinna helt. Särskilt om jag tänker kvalitet! Fyra pass per vecka viger jag åt cykling och beach, fördelat som jag vill. Plus beachturneringar som inte är inplanerade än. Ett pass styrketräning. Flex till förmån för kajak och sånt. Ridning? Förmodligen väldigt lite bikram men yinyoga regelbundet.

2 juni Siljan runt

1 september och framåt
Det kommer fortfarande vara skönt ute och det blir säkert mycket cykling och paddling under september. Men så småningom kommer jag att flytta in mer på gymmet igen. Hösten och vinterns planer väntar jag dock med.

Kanske trodde ni att ni skulle få läsa om något helt annat när jag sa mål? Tider för skidmaran och Siljan runt, antal vinster på beachplanen och så vidare. Jag är medveten om att det bara är chinsmålet som går att räkna resultat av och där har jag inte ens satt ett slutdatum. Well, det är ju min blogg och mitt liv så jag låter det vara så. Sweet! Men när det närmar sig ska jag nog ha någon slags tidsambition - i alla fall till cyklingen. Det är bara det att jag framför allt vill ha roligt under tiden - men det har ni nog fattat vid det här laget!

Vårpeppad med smoothie gjord på banan, mango och apelsin!

Vad ska ni göra i vår och sommar? Jag vill veta!

Cykelvår

8 timmars sömn, drömfritt och utan avbrott. Slog upp mina gröna av mig själv klockan 07 när solen fick hela hemmet att bada i ljus. God frukost (hallonsmoothie) med pälsboll och favoritbalsam (Aussi) i håret. Cykel till jobbet i varm vårsol. Vårvackert Norrmälar strand. Ingen nästäppa. I alla fall lite piggare. Converse på fötterna. Pånyttfödd helt enkelt! Men jag fortsätter njuta av en vilovecka på träningsfronten.

(Så bra!) Fördjupningskurs i yoga

Wow vilken bra yogakurs jag var på igår kväll! Friskis levererar verkligen - som vanligt. Friskis är en fantastisk förening. Ja jag är lite lyrisk just nu men det är sällan samma ställe kan leverera så många olika saker. Men det kan Friskis. Till det bästa priset märk väl.

Igår kväll trampade jag och Helen till Annexet genom ett kylslaget Stockholm. Där väntade första delen i en fördjupningskurs i yoga. Vi var ungefär 10 deltagare med ganska blandad bakgrund. Bara kvinnor förstås ... Marianne som ledde kursen var väldigt inspirerande. Hon kändes som en riktig yogi - utan att det blev flummigt. Bara så där varm och godhjärtad och på riktigt engagerad på ett sätt som inte går att förställa sig till. Hon var en sådan där person som gjorde att alla kände sig välkomna, sedda och bra.

Min och Helens matta. Annexets (Kungsholmen) yogasal var verkligen mysig! Inte alls som en typsik sal för gruppträning vilket jag verkligen uppskattade. Väggarna var vackert målade och Marianne tände ljus. Tänk, för några år sedan hade jag väldigt svårt för de tända ljusen bara ...

Vi började verkligen från början med händer och fötter, trampdynor och olika punkter i händerna, maglås och rotlås. Sedan gjorde vi solhälsningar och olika framåt- och bakåtböjningar. Med oss fick vi även lite yogahistoria. Visste ni att dagens asanas inte är lika gamla som den mentala delen av yogan. De uppfanns inte förrän på 800-talet och är förhållandevis "moderna". Dock skapades de av män för män (vad annars säg) och dessa män var dessutom små, kortväxta Indier som var vana att tillbringa mycket tid nära marken och absolut inte på kontorsstolar. Därför måste vi anpassa dagens yoga efter våra moderna, västerländska kroppar. Till exempel förespråkade Marianne att vi inte står med fötterna tätt ihop utan en liten bit isär. De indiska männen hade inte så mycket bäcken eller höfter att ta ställning till ... Människor i dag får en konstig vinkel i benen om vi flyttar ihop fötterna. Vi står så på bikramyogan och jag får nog finna mig i att fortsätta med det där. Men vid tillfälle ska jag fråga någon på duCalme om Indierna och moderna höfter!

Jag fick flera bra tips och kände mig stark igår. Bikramyogan har absolut gjort sitt! Det var länge sedan jag gjorde en hund (downward dog) men känslan var absolut bättre igår. Bättre förståelse och bättre rörlighet. Mycket annat påminde förstås också om bikram även om positionerna inte var densamma och det hade jag glädje av. Det var kul att på riktigt få gå igenom olika krigare och andra positionerna.

Ikväll har jag bokat in mig på 80 minuter yoga 2 - också på Annexet. Jag är mycket förväntansfull! Tyvärr är det inte Marianne som har kvällens pass utan de turas om och ikväll är det en annan kvinna. Blir spännande!

Functional Moves på Sportlife

Igår tränade jag en fantastisk Functional Moves-klass för Jessica Clarén på Sportlife. Sara och jag har försökt styra upp gemensam träning jag vet inte hur länge och nu hann jag precis vara med innan Jessica ska sluta och byta till(baka) till SATS. Lucky me. Om man säger så här, jag förstår att Sportlife-kvinnorna är besvikna! På samma klass igår var även Åsa och Annika.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har bara kört Functional Moves en gång tidigare, på The Nike Blast 2011, och mindes det som ganska tungt och svettigt. Då hade jag i och för sig redan kört crossfit, yoga och kettlebells innan och sen tackade även mitt högerknä för sig.* 

Klassen igår var som en härlig mix av funktionell styrka, rörlighet och yoga. (Det var inte så tungt eller så pulshöjande som jag trodde men mina axlar fick sitt!) Och så var det mycket kärlek. Kärlek till sig själv är helt klart en viktigt grej enligt Jessica. Jag gillar! Och jag har sällan varit med om någon så pedagogisk. Ofta när det är flera rörelser och moment involverade tappar jag bort mig och så försöker jag istället att härma instruktören och så tappar jag ändå bort mig för att allt är spegelvänt. Så var det inte igår. Jag hade kunnat göra rörelserna om jag så blundade. Det var bara att lyssna noga och göra en grej i taget. Så.himla.bra! Igår var det extra fokus på de djupa coremusklerna. Jag hade ju inget att jämföra med men enligt de andra var det ovanligt mycket core. Helt perfekt och jag tar med mig alla övningarna till gymmet!

Jag tror att alla som var med på klassen igår kände sig väldigt sedda. I en position i stretchdelen på slutet skulle man sittandes komma så nära sina uppdragna ben som möjligt med överkroppen. "Här fuskar man gärna genom att sticka fram hakan och nå längre, men då får vi gamnacke och det vill vi ju inte!" Jag kände mig typ väldigt påkommen och drog snabbt in hakan.

För övrigt tror jag att det är dags att jag slutar klaga på mitt höftfett. (Min enda, om någon, egentliga hangup och hjärnspöke). Vi gjorde sidoplankor på bräda och rullade liksom från sida till sida. Satan i gatan vad ont det gjorde på höftbenen! Jag rullade rätt dåligt mest på grund av det - inte för att det var jobbigt. Hade behövt ha mattan ovanpå brädan eller nåt.

Jag summerar hur som helst ett otrolig skönt pass som kändes väldigt välgörande!

Nu flyttar Jessica till SATS där hon förhoppningsvis kommer att leda en klass som heter Shape. Shape ska vara funktionell träning men bara ordet shape gör mig lite allergisk. Shape översatt till forma låter väldigt mycket utseende för mig. Varför har man valt ett sånt namn på en funktionell klass?

Jag kollade förresten vad en årskort på SATS skulle kosta mig. 7140 kronor. Oh lord! På Friskis betalar jag 2900 för ett år. Och SATS som gymkedja är inte mer än dubbelt så bra. Trust me. Man får ju inte ens plats på de klasser man vill gå på om man inte bokar två veckor i förväg. Däremot kommer jag absolut unna mig lite engångsträning med Jessica ibland! Och om jag blir rik köper jag gärna ett till träningskort. Jag har redan fyra ... (Friskis, duCalme, Crossfit Nordic, The Beach).

Jag kände mig inte alls överkörd i morse. Klassen igår hade varit mer välgörande än tung. Jag vaknade av mig själv (jag ääälskar att det är ljust på morgnarna igen!) och funderade på hur jag ville starta dagen. Det blev ett extra träningspass fast att jag hade tänkt mig en vilodag. Förmodligen vilar jag en annan dag istället beroende på vad kroppen tycker. Efteråt blev det frukost nummer två på jobbet. Turkisk yoghurt med hallon och valnötter, en bananmuffin gjord på banan (såklart), mandelmjöl, kokosolja, kardemumma etc och en kopp grönt lyxte.

* Jag rehabade stenhårt på Idrottsskadecentrum i fyra veckor innan jag skulle till Åre och åka skidor. Det gick vägen! Galet. Istället störtdök jag i pisten och mina skidor löste inte ut (!) och jag fick en ny skada, en muskelbristning och blödning i baksida lår och vad. Ja, ja, ganska exakt år senare är jag fit for fight och har åkt skidor i Åre igen. Det tog sin tid att bli bra dock och jag tränade normalt (till exempel beachvolleyboll) igen först 8 månader senare. Var bara tvungen att ta chansen att beklaga mig lite samt låta lite sportig och idrottsskadad och sådär.

Jävligt tråkig* löpning

Lördagen började jättebra. Jag promenerade ner till Stureplan genom ett sånt där inte riktigt vaket Stockholm och en inspirationsföreläsning med Cecilia Duberg på Casall väntade.  Med facit i hand är jag otroligt glad att jag gick dit! (Trots att soffan och en heldag framför Vinterstudion lockade lite också). Cecilia hade massor av inspiration att dela ut och konkreta verktyg man kan använda för att coacha sig själv i träning och vardag. Dessutom fick vi med oss lite nya faktakunskaper på köpet. Över förväntan säger jag! Ska vid tillfälle försöka sammanfatta hennes klokskaper. (Varför var inga andra träningsbloggare där?)

Sen väntade äntligen ett träningspass i form av "Jävligt jobbig löpning" (fast jag måste köra på crosstrainer).  "Äntligen" ja för jag har verkligen velat testa det här passet länge. Jag lämnade alltså tjejerna som fick äta lunch utan mig och seglade in på gymmet istället. Insåg dock att de skulle stänga redan om en knapp timma. Typiskt. Fuskade därför lite med uppvärmningen och körde min första enminutare efter 6 minuter.  Passet är ett pass med 11 intervaller: 1 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 1 minut. Vila halva den tid som intervallen du nyss sprang var lång. Rekommenderad tid för uppvärmning, 10-20 minuter...

Den första intervallen gick bra och den andra också. Sen kom jag till min första på fyra minuter. Jag tycker fyra minuter är svårt. Svårt för en enkel motionär som jag. Jag kan i alla fall inte ligga på 95% av maxpuls särskilt många fyra-minutare. Inte 6 minuter heller så snart gick det ännu långsammare. Det kändes faktiskt inte som en intervall över huvudtaget och kroppen var seg som kola. Och så en TILL fyra minutare. Nu var jag så uttråkad att jag knappt orkade försöka köra på.  Lite bättre gick det när det var dags för två minuter igen men den fart jag vanligtvis håller var inte i närheten. Påbörjade nästa fyra minuter men i rätt makligt tempo och tänkte att jag tror snart jag skiter i det här. Det här är ju löjligt. Jag vill bara inte. Efter 3,5 minut bestämde jag mig för att avsluta med en tvåa, som blev en etta, i bra tempo men kroppen var lika kolaaktig. Varvade ner tre minuter och gick hem, ganska sur! Helt otroligt dåligt träningspass. Snudd på komiskt. Slutsatsen jag drar är att jag tycker det är svårt med intervaller när de börjar bli längre. Vilket tempo ska jag hålla? Är det något man ska lämna åt eliten? Är det inte bättre att köra lite fortare istället men kortare och fler intervaller? Vad säger ni andra? Ligger alla andra träningsbloggare och matar fyra- och sexminutare på 95% av maxpuls eller?

Svettig blev jag i alla fall. Nytt favoritlinne från Casall köpt med 30% rabatt på vårkollektionen! Finns i massor av olika färger. Sportoppen under har jag egentligen som bikini. Också från Casall, sommaren 2011

Sen vände allt. Jag duschade och pysslade om mig själv, åt jättegod lunch, lyssnade på yogamusik och tände ljus, sov en stund, läste, sov lite till. Sen mötte jag upp Katten och gick till Dansens hus. Det var dags att se Svansjön. Det var förstås riktigt bra men Bounce har gjort mig kräsen - det brukade vara ännu lite bättre ... Vi avslutade med Mojitos och middag på Scandic Grand Central. Det blev både efterrätt och fler drinkar. En hur bra kväll som helst! (Sockerfritt januari? Jag återkommer till det!)

* Förlåt Sara (som tipsade träningsbloggarna om passet Jävligt jobbig löpning). Det är absolut inte du. Det är jag!

Pepptalk: Unbeatable you med Casall/Cecilia Duberg

Jag har anmält mig till pepptalket och hoppas på en plats! Yogan är redan fullbokad. Nån mer som är sugen?

Ett av inläggen jag inte trodde jag skulle skriva #2

Känns lite som att vara sex år igen med mössa och Jofa-hjälm. På TV spelar de utan men det fick inte vi göra....

Förra året den här tiden tränade vi fotboll på Bosön med AIK:s tränare. Eller var det Djurgården kanske? Såhär såg jag ut då. I dag är vi i Danderyd och spelar curling. Klart roligare än väntat och det gick ganska bra också! Nu kan jag lägga till curling med guldmedaljörerna från OS på mitt idrotts-cv! Jo, jag är på kickoff med jobbet. Just nu sitter jag dock faktiskt i en soffa på Näsby slott och dricker te. Hur fint som helst efter ett par timmar i en ishall. Föreläsning om high performance team väntar, från idrott till näringsliv!

Bästa beachträningen på länge!

First things first: Jag ska inte sluta spela beach. Herregud vad var det för tanke i något mentalt svagt ögonblick? Det är ju skitkul!

I alla fall. I dag började vårsäsongen i sandlådan och jag var väl inte så värst peppad (som sagt) när dagen väl infann sig. Det var kul i torsdags men det hade mina känslor tydligen glömt. Jag har som sagt tvekat lite till min framtida beachkarriär. Inte för att beach är tråkigt. Utan för att jag avskyr att göra saker halvdant och sedan jag reparerat min skada (det tog ett jäkla halvår!) har jag inte spelat lika mycket som förr, inte riktigt kommit igång. Och det blir inte lika kul då. Och då märks det genast hur långt bort Södertälje ligger (märkligt nog märks det inte lika tydligt när man är där ute tre dagar i veckan...) och hur mycket energi och tid som faktiskt krävs för att hålla på. Dessutom finns så mycket annat som är kul och listan blir bara längre. Jag har med andra ord övervägt att välja bort men nej - det är inte ett alternativ.

Beach volleyboll - ja tack! För övrigt en tanig bild - tror jag är dubbelt så stor såhär 1,5 år senare...

Grupperna hade gjorts om en del och istället för att vara i grupp två var jag placerad i grupp fyra. Bara det är ju opeppande i sig - även om det tydligen bara berodde på att grupperna behövde delas upp i mindre och att siffrorna saknade större betydelse. Två namn kände jag igen och jag hoppades innerligt att de personerna skulle vara där när jag klev ut i sanden. Jag hittade Lotta direkt och det verkade först bara vara hon och jag som var på plats från fyran. Det innebar två tränare på två tjejer och alla chanser i världen för massor av personlig feedback, yay! Plötsligt dyker dock Sara, min seriespelspartner, och en annan tjej upp och vi blir fyra. Hade ingen aning om att Sara lyckats mygla sig in och blev såklart glatt överraskad.

Vi värmde upp med "baggerkrig" för att få igång benen. Två mot två och bara ett tillslag. Om man tycker att tennis är jobbigt kan man prova att spela i djup sand... Sen började vi från början. Hela hösten tränade vi väldigt mycket anfall. Väldigt mycket. Nu var det dags att påminna om tekniken i mottag och pass. Vi började med mottag och byggde på med pass och anfall. Eftersom vi var så få fick vi massor av bra tips allihopa och fast att vi nötte så mycket teknik var det en väldigt spelorienterad träning. Efter en stund dök även Pernilla upp och det visade sig att hon och tjejligan, Malin, Lisa och så vidare har bytt till grupp fyra på söndagar. Plötsligt har vi en kanongrupp på en kanontid med kanontränare - i en kanonsport!

90 minuter beach tog verkligen kål på kroppen och det var nog bra att jag laddade med sovmorgon till 11.30 (jag behövde läsa ut en bra bok till klockan 03 i natt) och hoppade en lockande styrketimma med Vilma innan. Jag är trött precis överallt! Pappa bjöd på lammgryta efter träningen men jag - jag måste äta igen.

Jag kommer väl behöva göra någon slags priolista med alla mina intressen sen. Högt upp just nu står beachen, bikramyogan och styrketräningen. Och skidåkningen - både utför och på längden. Bara det är ju egentligen för mycket men ... I vår och i sommar kommer cyklingen att få massor av plats tillsammans med beachen och gymmet bytas ut mot kajakpaddling. Rida vill jag egentligen göra jämt. Simma är också kul - kul med vattenintervaller. Ja. Ni hör ju.

PT-pass nummer två på CrossFit Nordic

Känslan att jag köper ett årskort nu med en gång infann sig även ikväll på CrossFit Nordic. Det är ett bra betyg efter ett genomfört PT-pass. Som vanligt var det fullt ös när jag kom dit och jag kryssade fram genom skivstänger och människor till omklädningsrummet. Och som vanligt kände jag mig ganska... svag. Men jag vill till exempel inte byta min fotokurs mot fler timmar på gymmet så det får vara så. I dag fortsatte vi med stretch- och rörlighetsövningar för ryggen (så himla många bra!) för att sen gå över till mer regelrätta styrkeövningar; knäböj, overhead squats, utfallssteg, pressar, chins, och marklyft. Jag kan avslöja att jag har kommit att älska marklyft. Älska marklyft. Smaka på det. Men först...

Jag har verkligen gjort allting rätt med mitt knä sedan jag överansträngde det på ett spinningpass efter att ha kört några veckor med ganska mycket ben. Två veckor senare är knät ganska okej och jag vet att det kommer fortsätta uppåt om jag bara... sansar mig. Istället pajar jag handleden (!) och till min PT-timma ikväll anlände jag med hårt lindad handled. Crossfit verkar dock vara "utifrån förutsättningarnas träningsform". Allting kan man göra - utifrån sina egna förutsättningar. Jag gillar den inställningen. Alltså körde jag dagens pass med egentligen bara en handled. Jag fick plocka av vikt från pressarna och hoppa över armhävningarna men i övrigt gick det bra.

I dag fick jag slita lite mer än sist också. Jag gjorde fler repetitioner och tog tyngre vikter. Och Jakob mindes att chins var jag "ju bra på". Så jag fick göra fler sådana också. Vi avslutade med ett litet metcon.

15 svingar
12 splithopp. Stora steg och höga hopp!
12 svingar
10 slithopp
10 svingar
8 splithopp
8 svingar
6 splithopp
6 svingar
4 splitthopp
4 svingar
2 splithopp

Alltså 55 svingar och 42 splitthopp. Efteråt fick jag göra fler utfall med ena benet på en bänk. Jah!

Inspirerad av Marit Björgen

Såg du inte Vinterstudion igår tycker jag att du ska kolla på det här klippet! Tre minuter in kan du få tips på lite hard core styrketräning när norska skidtjejerna tränar. Alltså Marit. Oh wow.

Jag gjorde samma övning som Marit på gymmet i dag. Men utan 10 kilosväst och utan 10 kilosplatta på ryggen. Det dög kan jag säga! Jag jobbade igenom magen och coremuskulaturen så att det sved med skidtjejerna i huvudet. Det var kul! Man ska väl åka Svalbard Skimaraton va...

Apropå det kan Ulrika kolla 8 minuter in i klippet. Stavgång uppför. Nästa lördag eller hur?

Imponerad och inspirerad!

I dag skriver jag om precis det den här bloggen ska handla om, om bloggens kärna. Jag är imponerad och inspirerad efter en timmas pt-träning på CrossFit Nordic. När jag fyllde år i våras fick jag av mina grymma vänner (Ulrika, Katten, Patricia, Lina och Anneli) två timmars pt-träning i present. Sen har det varit fokus på Vätternrundor, sommar i största allmänhet, lite skador och så vidare. Men nu var det banne mig dags. Ryggen har toppat formen och jag var good to go.

Precis innan jag skulle cykla från jobbet blev jag nervös. Jag och crossfit? Jag kan ju inte ens göra strikta pullups? Jag har skolios. Det här kan bli hur pinsamt som helst. Annars har jag har bra nerver. Jag stressar sällan upp mig och är sällan nervös - bara minuterna innan men då ska man liksom köra igång och man har inte tid att vara nervös ändå. Ungefär så blev det ju i dag också. Jag klev in bland alla sjukt vältränade människor på Nordic (hade de inte lite vitare tänder än genomsnittssvensken också?) och försökte se hemma ut och leta rätt på Jakob - min pt.

För att sammanfatta det hela lite enkelt kan jag bara säga wow! Nej WOW. Det här handlade inte om maxstyrka och att kunna lyfta sig själv och en kompis (vilket jag väl egentligen inte hade trott). Det handlade om styrka inifrån och ut. Och jag är (väl egentligen inte här heller) särskilt förvånad. Jacob hade massor av kunskap och vi gick igenom både specifik träning för min (skolios)rygg - SÅ bra - stretching för samma rygg och grundläggande övningar i crossfit och annan styrketräning. Knäböj, utfall, marklyft, pressar etc. Vi pratade massor av muskler och leder och hur allting fungerar, vi finslipade teknik och testade rörlighet (bra betyg! förvånad! ) och balans (bra betyg igen!), jag gjorde armhävningar och imponerade (tror jag!) i pullupsen. Det var verkligen så himla roligt och hade det stått någon i "receptionen" när jag gick ut hade nog mitt Visa-kort råkat köpa ett årskort åt mig med en gång. Ja ni fattar ju. Det är kul att få träna med någon som är så grymt kompetent. Det känns som att ingen borde få kliva in på ett gym utan att ha gått en grundkurs hos CrossFit Nordic.

Nu vill jag bara träna. Det här stället verkar ha den effekten på folk. Bestämde mig för att absolut köra ett pass på gymmet imorn bitti men då kom jag på att jag ska vara på jobbet vid sju och förbereda en presentation för ledningsgruppen. Men snart så! Vill du också ha en PT? Skaffa en från CrossFit Nordic här!

Mitt träningspaket hösten 2011

Det var länge sen jag kände att jag var i såhär halvhjärtad form. (Alltså jag ser ut precis som jag brukar, väger lika många kilon som alltid osv men det är på nåt sätt självklart för mig - det krävs mycket mer dekandens för att ändra det).  Att vara ”i form” innebär något annat för mig.  Med att vara i form menar jag nog vältränad. Mest märks det nog på konditionen. Jag vet inte, jag har inte testat (haha) men den brukar ju ta slut fort om man inte underhåller den. Jag gissar att den ligger kvar någonstans längs med Vättern från när jag cyklade 30 mil den 18 juni. Sedan dess har det inte blivit så mycket pulshöjande aktiviteter. Visst, jämfört med medelsvensken är jag säkert i ypperlig form med strålande värden, kondition, styrka och gud vet allt. Men medelsvensken är inte intressant (för hon/han är inte vältränad...)  Jag hade trott att ett sånt faktum som ”halvhjärtad form” skulle stressa mig något oerhört men faktiskt inte. Tvärtom har det varit skönt med en lugn sommar där jag har gjort en massa annat skoj plus att nu har jag saker att förbättra. När man alltid tränar ganska mycket blir det som en utjämnad medelväg liksom. Nu kan jag kickstarta lite mer!

I sommar har jag bland annat ridit.  Hela dagarna i en vecka i Montana till exempel, paddlat kajak och transportcyklat så mycket som man bara gör på sommaren. Nån löptur har det blivit, nåt varv med kettlebellsen, nåt gympass och nåt yogapass men mest har jag bara gjort andra saker och tänkt att träningen är min vardag och nu har jag semester. Så otippat för att vara jag! Nu riktigt längtar jag efter att bli mig själv igen – med inslag av några nyheter.

Sommarlov i Montana

MÅL HÖSTEN 2011. Å kanske lite in på våren…

     Ett. Bli skadefri. Ett tråkigt mål tycker jag men viktigt. Det hade varit roligare att ha som mål att genomföra någon stor tävling men nu är det som det är. Ryggen ska bli bra/bättre och knäna ska inte bli sämre. Ett ganska realistiskt mål. Vägen dit stavas kiropraktor (och kanske naprapat och idrottsmassage), styrketräning/rehab och bikramyoga. I vår blir det nog mer lopp och tävlingar skulle jag tro…

     Jag ska träna för att det är kul. Jag gillar egentligen inte ordet mål. Lustigt av en som är så god damn målfokuserad. Men just därför. Det är nog med jobb och liv. Träningen ska vara något kul den här hösten och som gör mig ännu gladare. Jag är redan snygg och stark. #självironi. En väldigt rolig grej i träningsväg är beachvolleyboll. Det blir träning två dagar i veckan och seriespel en dag i veckan. Sweet! Jag gissar att jag blir bättre på köpet av träning och spel. Och det är ju också kul! Och lite starkare och lite snabbare. Också kul. Att jag tvekar till att sätta upp några mål är att jag får träna utifrån mina skador och egna förutsättningar och det kan ganska enkelt bli så att ett specifikt mål inte blir genomförbart och så känner man att man har misslyckats. Jag är inte rädd för att misslyckas alltså jag är bara realist.

     Jag ska unna mig själv bikramyoga minst en dag i veckan. Märk väl ordet unna. Bikramyoga är bra för kroppen. Det vet jag. Ändå tänker jag lätt att jag hellre vill träna ”på riktigt”. Helt fel tänk. Och bikramyoga ska inte få stryka på foten på grund av annan träning. (Gulp).

     Hästen. Jag har börjat hjälpa till med Zilvano och det är framför allt för själen. Jag vill gärna bli en bättre ryttare, just nu är jag ganska rostig, men inga får mig att må så bra som hästarna. Det blir en bra energiboost varje vecka.

     Maten. I höst blir det mer vegetariskt än tidigare. Ko, kyckling och gris är strukna från inköpslistan när jag handlar själv (men om andra bjuder/det bara är vad som finns när jag ska äta så okej). Vilda djur, t ex ren och älg äter jag. Och lamm. Jag ska boosta mig själv med massor av frukter och grönsaker, gärna i goda smoothisar. Sova och äta kommer före allting annat. Annars är det ändå ingen idé.

Crossfit är en grej som är rolig men just nu känns det som att det placerar sig efter övriga saker. Kanske ändrar jag mig under hösten. Men det känns inte som att det är vad jag behöver allra mest just nu. Att lyfta mig själv och göra chins känns plötsligt… oviktigt? Förhållandevis. Det vore jättekul att kunna javisst men tiden prioriterar jag annorlunda just nu. Men jag har kvar ett gäng klipp och de ska jag absolut använda. Ett nytt klippkort blir dyrt och jag kommer som sagt att lägga slantar på både kiropraktor och yoga redan. Så vi får se hur det där utvecklar sig.

Fick jag med allt nu? Styrka, kondition, rörlighet, själen, maten, hälsan? Jag har en bra känsla inför hösten. Jag gillar verkligen mitt liv och ser fram emot att fortsätta med ett år till!

Vad har ni för mål? Eller ”mål”? Varför tränar ni? Vad är viktigast för er?

Zilvano får mig att må bra i själen