I slutet av juni

Har vilat mig i dag. Har som mest varit på några rundor med cykeln och knatat tur och retur till NK på lunchen. Min lillebror är på hemmaplan efter att ha påbörjat sin bana som pilot i Florida. Sol, 28 grader, havet och beachplanerna runt hörnet lät som rena Top Gun förutom att han inte ska bli stridspilot då. Han, jag och pappa käkade lunch på NK och uppdaterade varandra om det senaste.

När jag äntligen var klar på jobbet blev det halvsen middag med familjen. Mamma har checkat ut från sjukhuset och är hemma igen. Äntligen är hela gänget samlat på hemmaplan! I alla fall ett tag. Folk i min familj är ganska rörliga av sig. Efter midsommar hoppar pappa i kajaken och paddlar runt Sveriges kust. För typ femte gången.

Rörliga är inte baksidorna av mina lår däremot. My god. Imorn är det dags att dyka ner i sanden igen men tills dess måste de ju rimligen ha börjat töja ut sig igen. Innan dess hoppas jag hinna med ett överkroppspass på gymmet så att det blir lite ordning här. Stay tuned!

Jag har roligt i brorsans pilotglasögon. Riktiga sådana!

Puuuh

Träningslivet är som jag har gjort ganska tydligt riktigt bra just nu. Det är sommar, sol (ja en del i alla fall...) och beach och jag försöker av njuta av nu. Men livet är ju faktiskt ganska mycket mer än träning* och på andra fronter svajar det betydligt mer. Det är bara onsdag och jag redan helt schlut och har haft ca två och en halv mental breakdown redan den här veckan. Jag måste säga att träningen (i lagom dos) är räddningen just nu, mitt andrum liksom. Däremot har det inte blivit lika mycket träning som jag hade velat. Till exempel hade jag (faktiskt!) velat styrketräna ett eller två pass också men jag har fått prioritera sovandet. Man orkar med break downs bättre då plus att de inte blir lika många. Igår gjorde jag inte ens några matlådor när jag väl kom hem på kvällskvisten utan unnade mig en timma med Mad Men i soffan.

Ikväll blir det efter vissa tveksamheter och prioriteringsproblem i alla fall beachträning igen. Blir bra det. Jag har faktiskt fantastiskt mycket kul på G de närmsta veckorna så jag kan egentligen inte alls klaga. Och tur är väl det - då har jag mer energi över till "allt det där andra"!

*Familj, vänner, relationer, jobb och allmän logistik och administration av vardagen. Min mamma har opererats och jag har fått träda in som en tillfällig Florence och ila mellan Apotek och sjukhus, parkera om bilar från städgator och allmänt pyssel. Heltidsjobb är opraktiskt utom ur ekonomisk synvinkel!

Svalbard å jag

Jag och vintern känner hatkärlek för varandra. Jag älskar snö och allt man kan göra i snön. Åka skidor utförs och på längden, köra hundspann, köra skoter, tolka efter hästen, åka skridskor, pimpla fisk, bada bastu, dricka varm choklad och så vidare. Men jag hatar att frysa.

I dag har jag frusit hela dagen. Hela. Jag frös på en skoter till Östkusten mellan halv tio och sex. Vi åt till och med lunch ute och vindpinades i en mjölkvit snöstorm. Eftersom jag frusit i åtta och en halv timma frös jag när jag duschade och när jag hade duschat klart och medan vi åt middag också. Men jag älskar Svalbard.

Det är svårt det där att älska en plats som man bara fryser på ska ni veta. Men det är lätt att älska en plats där solen skiner dygnet runt trots att det är vinter. Och det är lätt att älska en plats där jag åkte maraton på skidorna i lördags. Då frös jag banne mig inte i underställ och vindjacka. Svetten dröp i värsta vårsolen och det var både lä och sorbet i början. Och det är lätt att älska en plats med de här hundarna. På hundspannet dagen efter strålade jag av lycka. Jag var så lycklig och levande att jag nästan blev olycklig. Förstår ni vad jag menar? Det var sol igen och fem huskies drog min och Kattens släde med en arbetsglädje sällan skådad på ett kontor i Stockholm.

Svalbard - jag kommer saknar dig något för jävligt när jag kommer hem. Från första början kände jag mig tusen gånger mer hemma här än på någon gata i Stockholm. Det är en häftig känsla. Det är en känsla jag känner igen från ranchen i Montana i somras. Det är en känsla som kommer ta mig lite närmare dit jag vill. Det är lite hatlärlek att veta exakt vad man vill men inte riktigt hur.

Schliten

Igår kväll var jag lite sliten i benen. 6 mil cykel och 4 timmar beach på samma helg sätter sina spår när det både var länge sedan jag cyklade och länge sedan jag spelade beach. Särskilt i 4 timmar i beachhhallens djupa sandlåda. Ute är sanden inte lika tung. Igår fick jag för säkerhets skull även leva efter uttrycket "det man inte har i huvudet får man ha i benen". Jag hade lämnat bilen på ett ställe och bilnyckeln på ett annat (!) vilket resulterade i nytt banrekord Blasieholmen - Kungsholmen - St Eriksplan - Blasieholmen. Jag cyklade för allt vad tygen höll med redan en aning slitna ben förutom min vanliga, mer normala, tur fram och tillbaka till jobbet. Allt som allt blev det en del cyklande igår, bland annat med bra intervaller och backar (på en hybrid alltså!) Och det kändes till slut i benen.

I morse vaknade jag som vanligt igen (återhämtning har alltid varit lite min grej) och cyklade i ett lite mer njutbart tempo till jobbet. Tills jag får punktering! Detta trots att jag pumpade däcken igår till exakt rätt lufttryck. Tack för den. Alltså fick jag släpa fram cykeln till jobbet med ryggsäck, handväska, yogamatta och hjälm under armen. Ja, ikväll står bikramyoga* på schemat. Innan dess har jag fått klämma in "laga punktering" i schemat. Annars hinner jag inte. Highlife!

*Jag bokade igår och tänkte att mina stela muskler skulle behöva lite bra stretch och genomblödning. Det jag alltid lyckas glömma bort är att bikramyoga är ett styrkepass från hell också. I 40 graders värme.

Du å jag Zilvano. Du å jag.

Det är som jag redan har varit inne på kaos i trafiken i stan just nu. Vägarbetena avlöser varandra på löpande band och om det är svårt att cykla ska man inte tala om hur det är att köra bil. I måndags satt jag i bilkö från Sankt Eriksplan till Fridhemsplan i drygt 30 min. En sträcka som normalt sett tar fem minuter, eller kanske tio i rusning. Jag var på väg ut till stallet och Färingsö och tänkte, är det här värt det? Att cykla hem från jobbet, äta och byta om, plocka upp bilen och sen börja en blodtrycksjöjande resa ut ur stan. Det var ingen idé att stressa just där och då men jag funderade på hur jag skulle lösa det framöver. Det stod helt stilla. Alla korsningar var blockerade och folk tutade irriterat och uppgivet. Inte ens cyklarna kunder komma emellan. Jag andades. Jag borde bo på landet tänkte jag. Fast det skulle egentligen bara vara ännu värre eftersom jag skulle få hålla på såhär varenda dag då hemska tanke. Att bo utanför stan om man jobbar i stan varje dag är inget alternativ. Drygt 60 minuter (!) senare var jag framme i stallet och det var en befrielse att kliva ut på ett tyst och stilla Färingsö.

Smällen från min bildörr åts upp av tystnaden och det luktade gräs. Inne i stallet stod hästarna och mumsade utom Zilvano som halvsov. Jag plockade ut honom direkt och satte på honom hans grejer. Jag ville hinna med solen och ljuset. Vi skrittade iväg upp mot skogen med siktet på fältet bakom. Jag andades in kall höstluft som luktade ett äpple. Jag högg ett från träden längs vägen att ha till Zilvano efteråt. Han var på sitt allra finaste humör och rörde sig med stora steg och stark rygg. Jag hade ingenting i handen när vi galopperade längs åkerkanten och just då ägde vi världen. Jag var ett med min häst. Han gjorde finfina galoppombyten i varje krok på åkern bara jag flyttade min vikt litegrann. Vilken otrolig häst! Han frustade nöjt och jag red in i skogen igen och ner till sjön. Drygt 60 minuters jobb blev det innan vi skrittade hem till stallet och äpplet i min ficka. Zilvano var svettig och fick duscha. Medan han torkade fixade jag mat och pysslade. Ute var det kyligt men i stallet varmt och ljust.

Om det är värt det? Gissa.

Jag sa ju att jag skulle svettas i helgen...

Nackdelen med att gå och lägga sig 20:30 på en fredag är att man vaknar 04:45 på en lördag. Det var fortfarande kolsvart ute (hej hösten) men medan jag låg och vände på mig under täcket började det långsamt att ljusna. Särskilt ljust blev det dock aldrig när regnet utanför öste ner utanför fönstret. Nån gång vid 07-tiden måste jag till slut ha somnat igen och sen åt jag frukost kl 09, en lite mera normal lördagstid. Lite.

En stund senare brände jag av ett antal intervaller på crosstrainern i brist på tid och bättre fantasi. Jag ville mest bara svettas. Börja liksom. Uppvärmning 10 minuter och sen fem intervaller två minuter vardera med en minuts "vila" emellan. Avslutade med 10 minuters nedvarvning. Jag hade glömt bandet till pulsklockan och hade inte tänkt ut något program i förväg men har man en gång lärt sig cykla... Jag komponerade ihop mitt pass under uppvärmningen och vet ganska bra hur tungt och hur fort jag ska köra för att ligga i en viss pulszoon. Passet blev ganska lagom kräkjobbigt med intervallerna gissningsvis i botten på zon 5. En idé hade kanske varit att inte börja med intervaller efter två veckors vila som även innehöll en veckas förkylning.

Jacka jag fått från Craft. Finns i höst även i snygg-snygg mörkrosa! Bild kommer.

Faktum är att jag svettades ganska mycket redan igår eftermiddag. Här är receptet på hur du kan få till lite finfin vardagsträning kombinerat med ärenden på stan.

Börja med att cykla från jobbet i fredagsrusningen. Genom trafiken, turisterna och sommarlovslediga ungdomar på festival. Ta sikte på Cykloteket men testa en ny väg. Upptäck att den nya vägen innebär en lååång seg uppförsbacke. Snabbt har du börjat svettas, fått lite mjölksyra och även lite extra puls av turisterna i cykelbanorna och de sommarlovslediga...

    Försök att inte behöva sätta i några fötter när du kryssar dig fram mellan köande bilar. Vips har du även fått lite balansträning. Inne på Cykloteket köper du en fotpump och en cykelkorg. För att spara på krafterna använder du faktumet att du är blondin och nappar på erbjudandet när någon i (den manliga) personalen erbjuder sig att montera korgen (thank god att jag inte började med det där hemma) innan du cyklar vidare.

    Balansera nu din packning fördelat mellan ryggen, cykelkorgen och styret. Eftersom du håller i den enorma pumpen för att den inte ska välta ut ur påsen når du inte växlarna. Eftersom han som servade cykeln åt dig när du ändå var inne har lagt i en tung växel får du slita som ett djur i kommande uppförsbacke. Samtidigt som du balanserar pumpen och allt det där. Sen får du åter igen lite balansträning mellan bilarna nu även med pump i handen. Överkurs!

    Sa jag att du bara når ena bromsen? Det blir lite av ett äventyrsmoment eftersom det även regnar nu. När du ändå är i farten spurtar du över korsningen och fram till Japan Foto där du skriver ut bilder för att kunna förnya körkortet. In i butiken släpar du ryggsäck, korg, hjälm och den stora pumpen. Lite sån stenåldersträning. Bära, lyfta, släpa...

    Innan du återvänder till cykeln går du in på PrisXtra och plockar på dig lite middag. Fortfarande med alla grejer i famnen och snart även med en matkasse. Trava tillbaka till cykeln och häng matkassen på den lediga halvan av styret. Glöm bort att justera växlarna och cykla sista backen hem med samma motstånd och med maximal packning.

Upptäck att båda hissarna är ockuperade av flyttande personer. Släpa upp allting utom cykeln för 11 trappor, spring ner igen och släpa upp cykeln. Ät. Duscha. Somna 20:30. Klart!

På Kungsholmen intet nytt

Jag drar fortfarande runt på förkylningen från hell och har därför inget spännande i träningsväg (eller i någon annan väg heller) att blogga om. Kvällar i stallet, yogaklasser och beachträningar stryks på löpande band ur kalendern. Imorn eftermiddag åker jag 100 mil norrut. I två och ett halvt dygn kommer jag göra absolut ingenting. Nån stans på vägen borde jag tillfriskna men under tiden kommer jag väl bli mentalt dålig istället. Jag känner redan hur jag klättrar på väggarna. Igår sov jag hela dagen och var inte ens uttråkad. I dag drömmer jag om fjällvandringen senare i augusti, skriver packlista och planerar menyer på fjället. Förutom några själsliga dagar på fjället (och i norra Norrland nu i helgen) kommer den här hösten vara s m o c k ad på jobbfronten och alla andra fronter också. #beach #fotokurs #crossfit #skrivkurs på Berghs #bikramyoga #vänner/familj/kärlek #tvätta/handla/städa/laga matlådor. Jag försöker verkligen att njuta av att göra ingenting för snart brakar det loss.

Fortfarande dimmig och med huvudet inbäddat av snor...

#Unna

Lasagne, bubbel, hallon, kesella vanilj, mera hallon, rosé, två katter (en Pälsboll och en Katt) och ja - till och med infravärme på balkongen ikväll. Det är så mycket unna i den här bloggen just nu. Det satt ikväll finfint efter en just nu slitig (men rolig vecka) med full rulle på jobbet dagtid och full rulle på cykeln på kvällarna (nån som fattade det där med rulle och cykel eller?) Just nu skriver, fotar och layoutar jag på samma gång. Jag älskar mitt jobb då samtidigt som det är lite galet. I dag klämde jag dessutom in ett gympass på lunchen med Ulrika. Strålande med ett avbrott på den egna balkongen en kväll! Med bubbel!

Fullt ös medvetslös

Tidigare i dag: Möten, morgonpromenad, hallonsmoothies och leverpastejsmackor, möten, forcerad kreativitet, bildbanksjakt, broccoli, blomkål, fläskfilé, kreativiteten flödar, chilibea, många glas vatten, iPhone, excel, flera koppar kanelte, nya to do-lists, keso, bananer.

Nu: Hoppar i skorna, slänger väskan på axeln och beger mig mot NordicCrossFit och kvällens pass. Olympiska lyft står på schemat!

Jag är sugen på att bli stark!

I min kalender stod det styrketräning på eftermiddagen i dag och så fanns det en inbokad tvättid på kvällen. Vardagsliv. Jobbade halvdag (då slutar vi kl 15 vilket väl säger allt om mitt jobb...) och tuffade hem från jobbet vid halv fyra tiden. Väl hemma var jag sådär helt otroligt eftermiddagstrött och den ultimata lyxen kändes som att få somna på soffan, en vardag, tillsammans med pälsbollen. Så det gjorde vi och jag ville aldrig gå upp. Snoozandes bestämde jag mig att för att flytta gympasset till imorgon för att inte upprepa en trött så jag dör-upplevelse på gymmet som sist. Klev till slut upp och stekte coltingpannkakor i alla fall. Trots att jag ätit keso och blåbär på jobbet precis innan jag gick hem var jag hungrig. Jag blir ju liksom hungrig av att sova. What's up with that?

Och så plötsligt var jag träningssugen. Energin kom från ingenstans och jag släpade ner fem maskiner tvätt till tvättstugan som jag lassade in en timma innan utsatt tid och skuttade därefter iväg till gymmet och körde ett skönt helkroppspass på 50 minuter drygt. Kvällen bjöd på:

• Utfall
• Knäböj
• Marklyft
• Draken
• Chins - God damn jag har helt klart blivit starkare, heja heja!
• Pullups - Snart lyfter jag mig själv!
• Dips

På gymmet träffade jag både spinning-Adam och min snygga granne som dyker upp på gymmet, i hissen och ja helt enkelt överallt. Vi måste ha väldigt lika tider.

Jag spar lite rehab för knät och ryggen till imorgon och plusar på lite mage då också. Även om den fick sin beskärda del även ikväll. Funktionell träning gillas. Åh jag är så sugen på att bli stark. Jag vill träna mera!

/Erika - ätandes kesella mixat med blåbärssoppa. Riktigt godis!

Platt som en pannkaka - till sist. Men det var kul under tiden!

I går var det en lång dag. Det har varit många långa dagar känns det som och energinivån har varit låg länge. Löpbandet har rullat lite för fort och igår kväll kunde jag inte hålla uppe tempot längre utan åkte av. Känns som att jag kroppsligen gått in i väggen.

Arbetsdagen började tidigt och det var dags för höstens stora grande finale. Jag drömde om mardrömsscnenarion kvällen innan och vaknade med stressat hjärta och hade ont i huvudet innan klockan var 08. Men allting gick strålande, vi hade kul och det var bara att njuta. På kvällen var det dags för dygnets nästa final, seriespelsfinalen. Jag var trött på ett nytt sätt. Kunde knappt hålla mig vaken i soffan efter middagen, frös och kände mig nästan darrig av trötthet. Slutkörd helt enkelt. Väl framme i sandlådan spelade vi två oavgjorda matcher och hamnade på en tredjeplats i serien. I första setet var jag inte game än och kom inte in i matchen riktigt. Vickzon gav upp lite för många bollar. Men vi är vinnarskallar båda två och tog hem andra set och det kändes väldigt stabilt och som vårt vanliga spel igen. Skön känsla!

I mitten av andra matchen började jag känna av halsen, jag kände mig trött men inte på det där vanliga träningstrött-sättet och hade svårt att koncentrera mig. Vi hade förlorat första set med 16-18 och det var såå nära att vi hade tagit det. Surt.  Lyckades ändå tagga till de sista 20 minuterna i andra set och vi vann det. Efter varm dusch och bilen på vägen hem mådde jag för j*vligt. Varm och kall och trött och darrig. Hade träningsvärk från hell i ryggen från mitt och Ulrikas gympass samtidigt som febervärken började sätta in. Den där sköna trötthetskänslan man annars får efter träning var ersatt av sjuktrött känsla. Som natt och dag.

Seriespelsdags! Glad att jag ändå hann spela
sista omgången - ibland är kroppen ganska smart!
Ser konstigt nog fortfarande ganska pigg ut...

I dag är jag hemma och låter kroppen komma tillbaka. Jag tror den hann bli desperat efter sömn och vila och även om helgen bjudit på nattsömn hade jag två träningspass inplanerade. Det här är kroppens sätt att säga stopp. Jag accepterar, kollar på Tyra's egen tv-show från sängen (dagens tema är unga tjejer som bantar men dricker massor av alkohol och tycker det är praktiskt att man dessutom blir fullare utan mat - jag är ju verkligen rätt målgrupp..) och myser med pälsbollen. Visst är det surt men inte ett dugg konstigt att jag ligger här.

Utsikten över mitt duntäcke.

Vinterträning

Inlägg om den älskade snön, träningsflow och så vidare publiceras i strid ström hos mina bloggkompisar och jag undrar om det verkligen bara är jag som är fruktansvärt novembertrött. Jag är trött på kvällarna, nästan jämt. Inte trött som i lite seg utan helt slut i huvud och kropp och ett jag som skriker efter sömn. Hög gå i ide-faktor. Jag har svårt att veta hur mycket jag ska lyssna på kroppen just nu, om jag ska sova eller om jag ska träna. Resten av tiden på året lyssnar jag på mig själv och går hem och sover sådana här dagar. Men nu känner jag ju så fyra vardagskvällar av fem så det håller inte riktigt i längden för jag vill ju inte sluta träna.

Jag har funderat på att träna annorlunda. 50 min promenad till jobbet varje morgon är inte direkt tuff träning men det är nån slags aktivitet i alla fall. Och i dag har jag köpt skor perfekta för ändamålet. Träningspaus? (Dvs bara morgonpromenaderna och beach 2 eller ibland 3 dagar i veckan).

Meningen är ändå egentligen att jag ska vara inne i min styrketräningsperiod nu och bli snabb och stark och inte dra på mig (fler) skador. Gymmet är knökat på kvällarna efter jobbet så jag brukar gå hem och äta och fixa lite och sen glida ner vid 20-tiden. Det kommer inte att hålla för jag är för trött för att vara motiverad den tiden. I måndags somnade jag strax efter 20. Att träna kl 18 känns inte heller görbart med tanke på anstormningen som råder då.

Jag har funderat på morgonträning. Då måste jag vara på gymmet 06:30 för att hinna till jobbet. Kanske inte drömmen för en novembertrött tjej men jag har ändå funderat på det. Det är bara det att precis överallt läser man att styrketräning inte är bra på morgonen utan göre sig bäst på kvällen. Phew. Men det måste ju vara bättre att styrketräna på morgonen än inte alls? Luncherna går också bort pga jobb. Jag har för mycket fasta tider för att kunna flexa som jag skulle vilja med träningen. Det kanske är starta eget företag jag ska göra? Har varit sugen på att skaffa en PT men det kan bli pannkaka också med tanke på status just nu.

Jag är väldigt avundsjuk på alla andras outtröttliga energi och träningsflow. Var är mitt? Hur kan ni vara så pigga? Är ni så pigga? Jag måste i alla fall tänka om och komma på ett nytt träningstänk inför vintern.

Jag är glad för att jag och Ulrika har bestämt träningsträff på gymmet ikväll. Annars hade jag förmodligen inte kommit iväg, i dag heller. Jag tror det kommer bli super med både pepp och sällskap.

Transportsträckor

November känns som en enda lång transportsträcka om jag ska vara ärlig. Det är varken julafton, sol och sommar på en sandstrand, skidbackar och snö eller några röda dagar av vilken anledning som helst som ger en lyxig extra ledig dag. November är liksom ingenting. Bara 30 dagar i väntan på något annat. För att vända det till något positivt har jag bestämt mig för att göra ingenting särskilt den här helgen. Jag ska sova ganska mycket, baka bröd och kanske träna lite. Men mest ska jag bara såsa runt hemma med värmeljusen tända. Det känns mycket speciellt och unikt för att vara jag och det känns som dagar att ta vara på. Dagar att bara vara. Kanske är det novembers uppgift. Sen blir det vinter och snö. Skidor, underställ, skridskor, varm choklad, isar och rimfrost och massor av saker man vill göra.

Dagen före julafton åker jag till stugan i fjällen med julklappar och skidor för att fira jul. Det blir både längdskidor och utförsåkning och en garanterat vit jul. Jag längtar verkligen massor till de dagarna. Kan inte föreställa mig en bättre julafton än en vit sådan, i fjällen och med skidåkning! Sen jobbar jag några dagar innan det är dags att packa om. Nyår kommer nämligen också att firas i fjällen. Great success.

Jag längtar till själva skidåkningen, all tid med familjen och kompishänget och stundande nyårspartaj och fjällvärlden i största allmänhet. Men jag längtar för första gången inte till vintern i år. Jag är inte sugen på snö i Stockholm, kalla dagar och mörka eftermiddagar. Jag blir provocerad över att läsa om allas längtan till vintern. Helst av allt vill jag bara åka och lägga mig i en solstol på Gran Canaria i två veckor. Och så har jag bokat en resa till fjällen över nyår? Jag borde kanske ha checkat in på ett plan till Las Palmas istället. Men det (charterresa till solen) är så långt ifrån mig själv man kan komma att det inte riktigt känns som något jag kan göra. Plötsligt har december och januari också bara blivit transportsträckor till någonting varmare. Jag har aldrig gillat transportsträckor. Vem åker inte hellre ner för en röd pist med massor av puder? Men mitt puder just nu är sol, också. Det råder jag nog enklast bot på genom att boka en resa till en varm sandstrand i vinter också.

Jag och världens bästa lillebror i Serre Chevalier. Inte
en transportsträcka i sikte! Detär sådana här bilder som
jag hoppas får mig att snart vakna på rätt sida igen!

Svammel och kanske några kloka ord. Eller ta en kaka till bara.

Disclaimer: Skrivet av normalviktig person kanske för andra normalviktiga personer. Jag gissar att spelreglerna ser annorlunda ut om man väger för lite eller för mycket. Jag vet inte nåt om det.

Jag äter när jag är hungrig och slutar att äta när jag är mätt. Jag äter det jag är sugen på (inom rimliga gränser) och jag äter av allt men inte alltid. Jag äter både havregryn och vetemjöl, jag använder inte bakprotein istället och jag äger ingen pulsklocka. (Känner mig därför stundvis som en oerhört unik träningsbloggare). Ibland slutar jag inte vara hungrig och då äter jag mer. Igår kväll var kyckling, ris och grönsaker inte tillräckligt. Två timmar senare var jag hungrig och åt kesella med hallon och mango. Men det enda jag kunde tänka på var mitt hembakta bröd i frysen med rågflingor, keso och morot. Jag bredde en macka, åt den och blev äntligen mätt. Sen somnade jag som en stock. Även om kolhydrater tydligen är bannlysta efter kl 18-ish. Ibland tror jag att jag har träningsbloggsvärldens mest sunda och okomplicerade inställning till mat. Och det verkar ju funka bra. Jag har aldrig varit överviktig t ex. Men en pulsklocka har jag faktiskt tänkt skaffa. (Prylnörd).

      Sara skriver i sin blogg Träningsglädje massor av kloka ord. Det gör hon alltid men särskilt i det här inlägget. Till exempel att balans inte handlar om vad man väger utan om just – balans! Hon sammanfattar själv sitt inlägg med följande smarta punkter.    

• balans i praktiken är kanske lite svårare när man inte har som mål att gå ner i vikt
• rent krasst är det rätt onödigt att ödsla energi på vikt när vikten inte är en begränsning i livet
• hur jag mår på insidan står inte skrivet på vågen
• hur jag mår på utsidan står inte heller skrivet på vågen

Det stämmer så otroligt bra att jag så klart måste sprida Saras kloka ord vidare. Jag är ingen godisråtta. Jag äter väldigt sällan chips. Båda delar för att jag helt enkelt sällan är sugen. Men jag gillar fika, särskilt bullar! Och allt med kokos i.  Bullar är onyttigt punkt. Nån kväll åt jag fyra kokoskakor till efterrätt och sen gick jag och la mig. Det hör helt klart till ovanligheterna men jag fick ändå ganska dåligt samvete för kokoskakor är ju per definition onyttigt. Fast om det inte påverkar mig på något särskilt sätt alls finns det ju egentligen ingen anledning till att ha dåligt samvete. Det finns ingen anledning att ödsla energi på hur onyttigt det är med kokoskakor. Det finns ingen anledning till att inte äta mackor på kvällen heller eller att inte äta när man är hungrig. Jag tror man mår bättre om man inte lägger en massa kraft och energi på att fundera på hur man skulle kunna se ut om man bytte ut allt ris till broccoli och så vidare. Jag vet inte om jag i ordets rätta bemärkelse skulle må bättre för det även om jag säkert skulle kunna trolla fram ett snyggt sexpack. Men till vilken nytta?

• Hur jag mår på insidan står inte skrivet på sexpacket? 

Men stundvis kapitulerar jag också. Jag surfar på sajter där man kan köpa bakprotein och jag äger sen två veckor tillbaka för första gången i mitt liv en våg. Har använt den och vägt samma sak hela tiden plus minus 0,5 kg. Värdelös investering som kommer stå att samla damm från och med nu. Det finns betydligt roligare och bättre saker att ägna energi åt och jag fattar inte i vilket svagt ögonblick jag ens skaffade den. Det var nog nån av de där kvällarna när jag surfade på sajter som säljer bakprotein. Är jag den enda träningsbloggaren som äter havregrynsgröt på kvällen, amen shit! Typ så. Ibland borde jag läsa färre träningsbloggar tror jag även om jag vanligtvis älskar ”mina” bloggar. 

Jag fortsätter att läsa men tänker inte tappa bort mig själv bland alla andra.

Med hästarna - garanterat alltid lycklig och helt mig själv!
Hästmule, världens bästa koncept för självkänsla.

Dagen efter dagen innan

Gårdagskvällen som skulle innebära ett glas vin med kollegorna och middag med Lina efteråt, en tidig kväll hemma och kanske nästan slutet av Idol - blev istället flera glas vin, nästan middag på Nybrogrillen men lyckligtvis tog vi oss i kragen och dinerade på CiaoCiao istället. Insåg under kvällens lopp att mitt planerade gympass på lördagsmorgonen var hotat men hjälp, ska man varenda eviga helg prioritera bort Friday (and Saturday) fun för träningens skull. Mitt alkoholintag hör vanligtvis till det mycket låga så det spelar nog egentligen ingen större roll. Men klockan närmar sig 11 och något gympass kl 09 har det inte blivit och således kryper sig det dåliga samvetet allt närmare. Men är det ens bra att träna i dag? Kommer det alls att ge mig nånting?

Om några timmar sticker vi till Beachhallen och stort Halloweenpartaj som kommer att avslutas på nattklubb i stan. Det blir med andra ord inget gympass imorn bitti heller (haha..) men det hade jag iofs inte planerat heller. Dock beachträning kl 14.

Och så ska man hinna handla och köra ett varv med dammsugaren, kanske baka eget bröd... Men det är väldigt skönt under den här filten med datorn i knät.

Spinning + beach

Jag undrar om jag pallar med 60 min spinning (intensivpass that is) kl 18, uppvärmning i sandlådan 20:30 och match i samma sandhög kl 21-22? Det kanske inte är så bra för poängskillnaden... Fan jag hatar att välja! Jag vill absolut, verkligen spinna också på torsdagar. God damn. Och så ska man styrketräna och få ett stabilt knä och bli stark och spänstig. Jo tjena.

Börjar bli kompis med kettlebellsen och skivstängerna. Eller - en grym dag är till ända!

Disclaimer: Otroligt hurtigt och peppigt inlägg av ambitiös bloggförfattare som tycker sig vara i sitt esse denna dag. Hon är inte alltid på det här humöret utan ibland precis tvärt om. Ta mig med en nypa salt.

I'm on a roll! Jag kände på mig redan i morse att det här skulle bli en riktigt bra dag. Nej, med den underbara start jag fick (se nedan) bestämde jag mig för att att det här skulle fortsätta att vara en riktigt bra dag. Jag seglade in på jobbet med ett brett leende och morgonens energiboost tycktes aldrig ta slut. Sista veckan i månaden har vi alltid fullt upp och dagens planer, projekt, detaljer och to do-högar var flera. Jag tog mig an grej efter grej med en helt klart oväntad energi. Kände mig galet kreativ och knappt han någon be mig om något förrän det var klart.

Svettig? Löpträning på Bali gav ungefär
samma look som tidigare ikväll på gymmet!

När klockan närmade sig 18 var det mörkt ute och det kändes lite motigt att hoppa upp på cykeln. Men väl iväg och med kursen inställd på Sankt Eriksplan var det hur skönt som helst att trampa förbi rusningstrafiken. Jag mötte upp mina beachgrabbar och planerade de sista detaljerna för helgens stora halloweenpartaj i sandlådan. Ett par timmar senare satt jag på cykeln igen och konstaterade att det knappast finns någon bättre vardagsmotion.  Trots att det hade varit mörkt ett tag och jag suttit och druckit te bland värmeljus kände jag mig fortfarande pigg och bestämde mig för att använda den kvarstående energin till en vända på gymmet.

Efter att ha preppat morgondagens packning till sandlådan och funderat ut vilken jobblook jag villl köra på drog jag på mig löpartightsen och stack ner till gymmet. Pälsbollen var matad och diskmaskinen igång. Till saken hör att efter varje gympaus, dvs efter varje sommar är jag inte direkt sugen på att göra entré igen. Tvärt om. Jag har tusen ursäkter till att inte gå dit men vad det egentligen kokar ner till är att jag inte vill träna med publik. Jag målar upp en bild av att jag vandrar runt på gymmet, totalt bortkommen och utstirrad av alla. För en tjej med ett stort kontrollbehov är detta hell! Jag vill inget hellre än att vara på gymmet helt ensam men det är man inte ens 06:30. . Dock är det ju bara så att man får kliva ur sin comfort zone och ta sig samman, något jag varit rätt bra på den sista tiden om jag får säga det själv - och lika glad efteråt är jag varje gång!

Sagt och gjort. Och väl på gymmet kände jag mig inte det minsta obekväm eller utstirrad eller nånting. Tvärt om var det sjukt skoj att vara tillbaka! Det blev mycket fokus på ben. Benböj, utfall, enbensböj på bosuboll samt en hel del andra rehabövningar. Låt dig inte luras av ordet rehab dock. Jag stapplade hem från gymmet en timma senare. Då hade jag dessutom hunnit med 7 X 3 chins där jag drog av 22 kg av mina 65 kg. Tung som satan! Jag har en bit kvar till mitt mål att kunna lyfta mig själv kan man säga. De planerade coreövningarna får vänta till en annan dag. Jag hade inte orkat lyfta ett riskorn där och då och blodtrycket var nånstans i tårna när jag hasade mig hemåt nästan lite yr.

Nu är blodpuddingen och vitkålen uppäten. En dusch på det här och jag gissar att jag sover gott sen! Ska fila på kommande veckors träningsprogram nu när jag testkört det. Ni slipper säkert inte undan att läsa om det i bloggen. Bilder? Ärligt talat kan man ju bara inte fota sig själv i en spegel på gymmet med fullt av publik runt om, där går min gräns.

Vilken jäkla bra dag!

Lite stressad men ganska effektiv

Jag gick några varv utfallsgång också och
improviserade med valet av vikt, en säck kattsand!

Klockan är halv åtta och jag har faktiskt hunnit bocka av kvällens to do-list mer eller mindre. Jag köpte ingen ny dammsugare, istället påstår pappa att han kan fixa den nuvarande och är snart på ingång. Men jag har handlat det jag behöver i helgen och för att kunna göra matlådor och fixa mellis nästa vecka. Jag har dessutom sålt min ena bräda, bootsen och min säkerhetsväst och slängt in en maskin tvätt.  Avslutade med ett jäkligt effektivt 30 minuterspass på köksgolvet. Det blev fokus på överkropp, armar och mage. Jag var ganska stressad, uppe i varv och allmänt ofokuserad. Nåja, några armhävningar är bättre än inga! Jag lånade Sofys killer program för armarna, two speed push-ups, bomber push-up och left/right push-up och så några minuter i plankan.

Jens är på ingång med ingredienserna till den snart hembakade pizzan och det är 30 min till Idol börjar när jag har duschat. Snacka om att gilla att tävla med sig själv? Nästa gång tror jag att jag ska försöka bara göra hälften av grejerna och göra dem ordentligt istället...

Och jag funderar på varför mitt immunförsvar är dåligt

Den här kalendern kompletterar jag med en excelfil för mina olika projekt och alla detaljer på jobbet. Ikväll tror jag att jag ska hinna köpa en ny dammsugare, handla mat, sälja min snowboard (spekulant kommer), sälja min säkerhetsväst (spekulant kommer), träna på gymmet (de har öppet till 20 - kan gå!) och se Idol.

Imorgon tror jag att jag ska hinna tvätta och städa och äta brunch med Lina innan kl 14 då jag ska vara i sandlådan och spela mixed. Sen tror jag att jag ska hinna äta middag på ett ställe, gå på fest på en annan adress och slutligen gå ut med ett annat gäng. Alltså jag vet inte...

Rastlös, orolig, lite sur, känner mig ful... I morgon är det jag som tränar igen eller så går jag under mentalt! Humöret hade varit ett annat om jag flexat ut tidigt i dag, testat nya passet HIT och sen ätit en god middag hemma medan klockan fortfarande var lite. Men det hade inte funkat riktigt än. Imorn träning för Tadva i sandlådan klockan 19! Resten av veckan stavas JOBB och jag kommer mest sitta i bilar, åka till Skåne, äta skräp och stå stilla. En helg i träningens tecken? Börjar tröttna på den här typen av veckor som avlöses av förkylningar. Faktiskt.

Jag och Sofy ska i alla fall klämma in ett träningspass med smak av hotell i Malmö på onsdagkväll. Sandlåda och hotellgym. Får leva på det och lite extra ögonskugga för välmåendet.