söndag 7 november 2010

Söndag som i vilodag

Promenadsugna fossingar med Zero Bike Sock
som jag fått från Craft på fötterna. Jättesköna
inte bara på cykeln!
Efter att ha sovit 11 h i natt var jag nästan lika trött som igår när jag somnade. Wow, min kropp var verkligen rätt slutkörd på riktigt. Men att göra ingenting har ju aldrig varit min paroll. Jag bakade jättegott frukostbröd med keso och morot i och sen satte jag igång att städa och tvätta. Klockan närmade sig 13 och det var dags att ta beslutet om jag skulle åka ut till sandlådan och träna eller inte. Jag var verkligen trött, men man vill ju inte råka missa en bra träning, men vädret ute var något alldeles fantastiskt. Svårt val! Till slut bestämde jag mig ändå för att stanna hemma och ta det riktigt lugnt. Helt rätt beslut. Gick en långpromenad runt Kungsholmen och Norr mälarstrand i det kalla höstvädret kunde liknas vid E4an. Lite för trångt för min smak men jag kommer ha hela vattenlinjen för mig själv på väg till jobbet vid 07-tiden imorn istället! Hemma väntade en glad pälsboll som var intresserad åskådare när jag körde lite rehabträning på köksgolvet. Nu snarkar han i soffan och jag funderar på att göra det samma.

Promenerad och klar!
Jag tänker på min naparapat Soheils kloka ord från tidigare i veckan. Jag var inne en sväng på Idrottskadecentrum och vi pratade i nästan en timma. Bland annat pratade vi om träningstipsen som svämmar över i olika tidningar. Tips som riktar sig till dem som har svårt att komma ut och iväg, tips för de som hela tiden hittar undanflykter för att inte träna. Tipsen i de där tidningarna vänder sig inte till mig och förmodligen inte till någon som läser den här bloggen heller. Tipsen brukar gå ut på att inte bry dig om ifall du är trött, att man blir piggare av att träna. Har man ont i huvudet kan det botas med träning. Stressad? Du blir lugnare av träning. Och så vidare. Saken är bara den att de där tipsen inte är särskilt applicerbara på människor som redan är bra på att driva sig själva, som gillar att träna och ofta har fullt upp. När vi är trötta, har ont i huvudet eller för mycket omkring oss ska vi lyssna på oss själva och gå hem och sova - punkt slut. Tröttheten är liksom ingen dålig ursäkt utan ett faktum och är man nästan jämt träningssugen ska man nog lyssna på kroppen när man faktiskt inte är det.

Ofta känns det svårt att hinna med allt man vill, måste och borde göra. Förutom jobb, familj, vänner och hela tvätta-handla-städa-rejset vill jag träna beach, styrketräna, rehaba, löpträna och spinna. Helt klart en svårlöst ekvation. Då är det som ett litet aha när din naprapt säger att ta det lite lugnt med styrketräningen då.  Soheils kloka ord var att träna färre pass och höj kvaliteten i de pass du tränar istället. Hade han inte varit naprapat och träningsguru hade jag förmodligen inte lyssnat.

Dessutom vet ju varje intelligent människa att man behöver vila lika mycket som man tränar. Ryggläge i soffan på den medan jag invänta mitt middags- och filmsällskap!

1 kommentar:

Ulrika sa...

Tror du är helt rätt ute när det gäller det där med att lyssna eller inte lyssna till tröttheten. Har man som grundinställning att man alltid vill träna så ska man lyssna när kroppen säger nåt annat.