torsdag 18 november 2010

Svammel och kanske några kloka ord. Eller ta en kaka till bara.

Disclaimer: Skrivet av normalviktig person kanske för andra normalviktiga personer. Jag gissar att spelreglerna ser annorlunda ut om man väger för lite eller för mycket. Jag vet inte nåt om det.

Jag äter när jag är hungrig och slutar att äta när jag är mätt. Jag äter det jag är sugen på (inom rimliga gränser) och jag äter av allt men inte alltid. Jag äter både havregryn och vetemjöl, jag använder inte bakprotein istället och jag äger ingen pulsklocka. (Känner mig därför stundvis som en oerhört unik träningsbloggare). Ibland slutar jag inte vara hungrig och då äter jag mer. Igår kväll var kyckling, ris och grönsaker inte tillräckligt. Två timmar senare var jag hungrig och åt kesella med hallon och mango. Men det enda jag kunde tänka på var mitt hembakta bröd i frysen med rågflingor, keso och morot. Jag bredde en macka, åt den och blev äntligen mätt. Sen somnade jag som en stock. Även om kolhydrater tydligen är bannlysta efter kl 18-ish. Ibland tror jag att jag har träningsbloggsvärldens mest sunda och okomplicerade inställning till mat. Och det verkar ju funka bra. Jag har aldrig varit överviktig t ex. Men en pulsklocka har jag faktiskt tänkt skaffa. (Prylnörd).

      Sara skriver i sin blogg Träningsglädje massor av kloka ord. Det gör hon alltid men särskilt i det här inlägget. Till exempel att balans inte handlar om vad man väger utan om just – balans! Hon sammanfattar själv sitt inlägg med följande smarta punkter.    
  • balans i praktiken är kanske lite svårare när man inte har som mål att gå ner i vikt
  • rent krasst är det rätt onödigt att ödsla energi på vikt när vikten inte är en begränsning i livet
  • hur jag mår på insidan står inte skrivet på vågen
  • hur jag mår på utsidan står inte heller skrivet på vågen
Det stämmer så otroligt bra att jag så klart måste sprida Saras kloka ord vidare. Jag är ingen godisråtta. Jag äter väldigt sällan chips. Båda delar för att jag helt enkelt sällan är sugen. Men jag gillar fika, särskilt bullar! Och allt med kokos i.  Bullar är onyttigt punkt. Nån kväll åt jag fyra kokoskakor till efterrätt och sen gick jag och la mig. Det hör helt klart till ovanligheterna men jag fick ändå ganska dåligt samvete för kokoskakor är ju per definition onyttigt. Fast om det inte påverkar mig på något särskilt sätt alls finns det ju egentligen ingen anledning till att ha dåligt samvete. Det finns ingen anledning att ödsla energi på hur onyttigt det är med kokoskakor. Det finns ingen anledning till att inte äta mackor på kvällen heller eller att inte äta när man är hungrig. Jag tror man mår bättre om man inte lägger en massa kraft och energi på att fundera på hur man skulle kunna se ut om man bytte ut allt ris till broccoli och så vidare. Jag vet inte om jag i ordets rätta bemärkelse skulle må bättre för det även om jag säkert skulle kunna trolla fram ett snyggt sexpack. Men till vilken nytta?
  • Hur jag mår på insidan står inte skrivet på sexpacket? 
Men stundvis kapitulerar jag också. Jag surfar på sajter där man kan köpa bakprotein och jag äger sen två veckor tillbaka för första gången i mitt liv en våg. Har använt den och vägt samma sak hela tiden plus minus 0,5 kg. Värdelös investering som kommer stå att samla damm från och med nu. Det finns betydligt roligare och bättre saker att ägna energi åt och jag fattar inte i vilket svagt ögonblick jag ens skaffade den. Det var nog nån av de där kvällarna när jag surfade på sajter som säljer bakprotein. Är jag den enda träningsbloggaren som äter havregrynsgröt på kvällen, amen shit! Typ så. Ibland borde jag läsa färre träningsbloggar tror jag även om jag vanligtvis älskar ”mina” bloggar. 

Jag fortsätter att läsa men tänker inte tappa bort mig själv bland alla andra.

Med hästarna - garanterat alltid lycklig och helt mig själv!
Hästmule, världens bästa koncept för självkänsla.

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Amen. Jag håller med om allt. Faktiskt. Och äter precis som du efter hur hungrig jag är och äter det jag är sugen på. De kan betyda kolhydrater på kvällen, men so what? Äger ingen våg och har inte vägt mig på säg 6 år (senast var vid nåt gynbesök när jag var tvungen). Har alltid sett ungefär likadan ut +/- några kilon men inte mer än att jag alltid kommer i kläderna. Men blir ibland lite för påverkad av bloggare som tänker mer på mat än jag gör. Och blir smittad av de onödiga tankarna.

Träningsglädje sa...

amen från mig med. med lite avundsjuka dock. tänk att ha det sådär okomplicerat! men man skapar sina egna tankar - det måste jag komma ihåg. :)

Erika sa...

Så är det. När jag är missnöjd brukar jag tänka att jag är glad för att jag alls har armar och ben som kan gå, springa, hoppa, kasta, klättra och bära. Och så finns det så mycket annat än underhudsfett. Hår, ögon, tänder you name it som kan vara vackra eller varför inte personlighet eller hjärna!

Johanna sa...

Åh! Sund inställning indeed! Och jag känner att jag gör ungefär som du - äter när jag "behöver" och tänker inte så mycket på exakt vad eller hur dags... eller jo, jag äter mycket grönsaker och frukt! Men å andra sidan även (då och då för mycket) godis.

Fortsätt som du gör! :D