Tre timmar cykel med SPIF

Adam har tjatat på mig att vara med på SPIF:s söndagspass jag vet inte hur många gånger och det har alltid varit nåt i vägen. Men nu var det dags. Jag samlar långpass och gillar ju som bekant cyklar. Att vi cyklade iväg klockan 09 en söndagsmorgon valde jag att inte lägga så mycket fokus på... Som en extra bonus fick jag med mig Sara på granncykeln. (Jag älskar folk som bara säger ja när man frågar om långpass kvällen innan!)

Sara och jag. När jag släppte min tröja, den vita jag fint håller upp, på golvet efteråt sa det verkligen plask. Hela tröjan var dränkt.

Tre timmar skulle vi hålla på. Jag laddade med en välfylld smoothie; ett halvt paket frysta jordgubbar, en rågad dl havregryn, två ägg, linfrön, två matskedar smoothiemix (vetegräs, hampaprotein och spiriulina) och 2 dl yoghurt och tog med mig två flaskor vatten, en flaska sportdryck (Vitargo) och en bar från Vitargo ner till spinningsalen.

Jag gillar spinning men även jag tyckte tre timmar lät lite länge. Men vad gör man när det ser ut såhär utanför fönstret? (Man spinnar, blundar och är på Färingsö i juni. Det är det jag cykar för - att orka cykla många mil när Sverige är som bäst). Första timmen planerade jag att ta det ganska lugnt. Den andra timman skulle jag börja köra på, som mina vanliga 60 minuter långa intensivpass och den tredje timman skulle jag cykla så mycket som jag hade kvar, mer som ett medelpass gissade jag med lite ryck här och där kanske.

Jag tog det alltså lugnt den första timman, eller i alla fall dom första 40-45 minuterna. Sen började jag tycka att det kändes lite väl icke-jobbigt och vred succesivt på mera motstånd och ökade samtidigt kadensen. Vi cyklade i 20-minutersblock med en dryg minuts vila emellan då man kunde trampa ur lite eller hämta mer vatten. Efter en dryg timma var jag uppe på min vanliga nivå. Funderade på om jag skulle hålla igen och spara på krutet men benen och hjärtat kändes pigga och musiken och Adam peppade! Under uppvärmningen gick Adam igenom de sex (!) olika positionerna. Jag trodde han skämtade när han sa att vi skulle cykla baklänges och med ett ben. Det gjorde han inte

Bilden har jag lånat från Saras blogg!

All asymmetrisk träning är bra men att cykla baklänges kändes mer som en bra grej för det mentala. Under tre timmar måste det hända saker. Det såg ganska kul ut när alla stod upp och cyklade baklänges. Och visst aktiverade man andra muskler också. Det var skönt för vänsterknät att sträcka ut sig mellan varje block, att stå upp (mindre böjning i knät liksom) och att cykla åt andra hållet ibland. Första timman hade jag en molande känsla som irriterade mig eftersom jag snart ville börja ta i mer. Men jag påminde mig om att jag ofta haft såhär ute men att onda saker ofta kommer och går precis som trötthet. Och det släppte helt och jag kunde köra på. Roligt! Både timma två och tre blev tuffare än jag gissat att jag skulle orka. Nästa gång ska jag inte hålla igen timma ett heller. Tredje timman försökte jag verkligen maxa i alla intervaller, inte bara köra snabbt utan även tungt. Jag tog i när vi cyklade baklänges och med ett ben och tyckte det var en härlig känsla att orka tre timmar! Men, jag har ju cyklat runt Vättern faktiskt...

Vi avslutade med tre stycken 45 sekundersintervaller (efter tre timmar...) Pust! Dom kändes. Långsammast gick faktiskt de första 40 minuterna. Den andra timman vet jag inte var den tog vägen och sen var det bara en timma kvar och den gick också väldigt fort. När jag cyklar (eller gör något annat) länge räknar jag sällan i total tid. Under Vättern räknade jag tid och mil till nästa depå. I dag räknade jag i 20-minutare eller möjligen i enskilda timmar. En bra taktik.

Eftermiddagen har jag tillbringat i en stor och skön soffa på Grand och druckit Afternoon tea, ätit scones och så vidare. Perfekt!