torsdag 29 september 2011

Ursäkta, ska vi gå upp i rök?

Rubriken är hämtad från dagens DN. Artikeln handlar om Stockholms livsfarliga cykelbanor och om kvinnan som dog vid Slussen förra veckan. Cyklister och deras cyklar väcker alltid stor debatt. Det är få dagar under mitt cykelhalvår som cyklande inte kommer på tal. Jag är både cyklist, fotgängare och bilist. Och ryttare! Så jag borde kunna ha flera perspektiv på trafik.

Cykel på Färingsö. Här både cyklar och rider jag - och kör bil. I stan på väg till jobbet cyklar jag på min hybrid.
I morse framför Stadshuset delade de ut påsar till alla cyklister. "Tack för att du cyklar!" stod det på skyltarna. Strax efteråt var jag framme vid gyttret vid Tegelbacken där man bygger om vägen och där det är totalt kaos och livsfarligt att cykla just nu. Jag har annars en jättefin väg till jobbet längs Norr Mälarstrand som jag brukar tjata om. Men igår när jag cyklade till Berghs på Sveavägen fick jag kryssa mellan parkerade bilar och fotgängare och hundar i cykelbanan.

Cyklister anklagas ofta för att cykla där man inte får cykla. Det kan vara i körbanan eller på trottoaren. Cyklister emellan tycker också att dom andra cyklar "dåligt" och inte har något cykelvett. Det är inte utan att man känner sig lite förföljd som cyklist. Bilisterna tycker att man är i vägen, fotgängarna tycker att man är i vägen och det finns till och med andra cyklister som gnäller. Anledningen till problemet är ganska enkelt och det är knappast cyklisternas fel. Det finns för få cykelbanor! Och i de cykelbanor som finns älskar bilar att parkera. Och så är dom ofta kolsvarta utan belysning. Som cyklist borde man bli hyllad snarare än utskälld. Att cykla är miljövänligt och bra för hälsan. Den enskilde individen sparar tid och pengar.

Bara under en veckas tid har jag läst om tre cyklister som dödats i trafiken. Att skylla på cyklisterna är ungefär som att säga till ett våldtäktsoffer att hon var för full igår natt och får skylla sig själv. Man har aldrig rätt att köra över någon. Även om man som cyklist såklart ska se sig för, använda hjälm och lyse. Jag själv har dessutom adderat extra reflexer. Några som är ännu sämre på det här är fotgängare. Man blir fullkomligt livrädd som bilförare när en kolsvart gestalt kliver ut mitt i gatan framför en med en enda tanke i skallen; Detta är ett övergångsställe! Det är svårt att stanna för någon som inte syns. Oavsett får man inte köra på korkade fotgängare heller - man får köra långsammare när det är kolsvart ute. Jag som sagt både cyklar, går, kör bil och rider. Tveklöst är det bilisterna som i första hand borde lära sig lite trafikvett.

I morse var det dags igen. En tant jag mötte i hissen på vägen ner frågade om jag var "en av dem som cyklade på trottoaren".  Eh nä sa jag och gjorde misstaget att försöka vidga hennes vyer genom att påtala att det ibland inte går att cykla i cykelbanan. Ja men det är olagligt att cykla på trottaren! utbrast hon. För all del. Den "trottoar" hon var mest upprörd över var dessutom platsen utanför Friskis & Svettis Lindhagen med en rejält stor cykelparkering...

Jag tycker att cyklister har oförtjänt dåligt rykte och bilisterna borde inte gnälla på oss för att vi inte har någonstans att ta vägen. Inte fotgängarna heller. Och cyklister sinsemellan borde vara lite mer hjälpsamma. En smart grej är att inte testa en omkörning vid Tegelbacken just nu.

En kille i New York har spelat in en kul film om när han fick böter för att inte ha cyklat i cykelbanan.




Här kan du skriva under om du tycker att villkoren för cyklister ska förbättras!

5 kommentarer:

Frej sa...

Bra skrivet! Jag har gått från att cykla året runt i Sthlm till enstaka ggr på sommaren när jag är ledig. Det är för läskigt och otryggt. Videon kunde lika gärna ha varit från Stockholm.

Stella sa...

Tack för inlägget i cykeldebatten. "Förföljd" var rätta ordet att beskriva känslan man har som cyklist i Stockholm :/
Var precis nu på hemvägen med om ett regelrätt mordförsök på Brunkebergsgatan. Jag körde mot enkelriktat (det är klurigt i den delen av city att hela tiden köra i rätt riktning), men vägen var bred och jag höll mig långt ut på min högerkant, körde lugnt och visade hänsyn. Det gick bra tills det kom en svart Audi (överrepresenterade i dylika historier?) som när han upptäckte mig körde över på min sida och axade rakt mot mig. Jag trodde min sista stund var kommen och förberedde mig på en frontalkrock. Han väjde 20-30 centimeter ifrån mig, gasade vidare och lämnade mig där svårt chockad och helt förstörd flera timmar efteråt.
Har du som också verkar cykla mycket varit med om liknande incidenter? Det är så sjukt att vissa bilförare tycker att ett rimligt straff för enkelriktatkörning är att bli utsatt för en nära-döden-upplevelse.. Det känns som att det är otroligt provocerande för vissa att se andra transportera på ett smidigt, billigt och hälsosamt sätt.

Josefine sa...

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Erika sa...

Stella: Jag cyklar aldrig mot enkelriktat. Möjligen på en mindre gata på en tid när det är väldigt lite trafik. Om det ändå händer att jag möter en bil kliver jag av och går upp på trottoaren eller i alla fall stannar jag.

Däremot har vissa enkelriktade gator ändå cykelbanor åt motsatt håll ngt vissa bilister inte fattar och gärna kör som den bil du berättade om. Jag blev prejad av en postbil en gång. Hann inte ta regnr annars hade jag garanterat kollat upp föraren.

Hoppas du slipper fler liknande galningar!

Björn sa...

Väldigt bra inlägg, cyklar, går och åker själv bil i trafiken och man blir mörkrädd allt för ofta angående hur vi cyklister behandlas i trafiken. Nu på hösten så är det rent utsagd livsfarligt att träningscykla även på mindre trafikerade vägar trots att man har massa lysen osv, man ska inte tro att bilister tar ut svängarna