 |
| Happy me! |
Började min vecka på
Idrottsskadecentrum kl 07:30. Min öppningsreplik var "I'm back". Det var ungefär så det kändes. Att nu är jag här igen, med det andra knät. Jag var övertygad om att jag skulle få min dödsdom. (Ja, jag är ganska dramatisk av mig). Alternativt ingen dom alls. Efter att ha vridit och vänt på mig (kände mig som en klump PlayDough) och ställt hundra frågor konstaterade Soheil att det jag har är PFSS (patello-femoralt smärttillstånd). I och för sig också lite av en "icke diagnos" men att säga att jag var lycklig för att det inte är själva knät som är problemet (om han har rätt) är ett understatement. Själaglad är mer rätt ord.
Två till besök är inbokad den här veckan och jag ska stretchas och bli stucken med nålar och jag väntar med oerhörd spänning på resultatet. Soheil säger att ca tre gånger kommer att behövas sen kommer det att vara bra. Och om man skriver det i bloggen måste det ju hända, eller hur det var man brukade säga. Det kanske blir skidåkning om tre veckor i alla fall och ett årskort på CrossfitNordic?
1 kommentar:
Ja ja ja! Det är är ju helt grymt! Om Soheil har rätt och kan bota dig på tre ggr så utnämner vi honom till gud kan jag tycka. Eller ger honom en vinare åtminstone. ;-) men alltså vadå patello.. bla bla.. ? Vad innebär det?
Skicka en kommentar