Hög arm!

Träningen igår kväll var både bra och inte så bra. Eller snarare jag var både bra och inte så bra. Jag hade en konstig känsla på vägen ut men som långsamt avtog vartefter träningen pågick. Istället hade jag hela tiden känslan av att det var så mycket som pågick runt omkring och jag hade svårt att koncentrera mig. Det var andra träningar, bollar inne på vår bana, musik och folk som sprang omkring. Så är det ju egentligen alltid men jag blev mycket mer störd igår än vanligt. Stundvis var jag nästan yr och med "blurred vision". Jäkligt konstigt känsla. Det kändes okej men aldrig riktigt vasst liksom. Ändå plockade jag och Tove flest poäng när vi spelade. Bara att sätta upp på erfarenhetskontot och vara glad!

Vi värmde upp med lite modifierat spel. Personen som tog emot bollen passade också bollen och sen fick din partner bara poka bollen över nät, inte slå. Bollkontroll. Sen drivade vi på varandra och din kompis skulle både ta emot och passa sig själv/spela tillbaka till dig så att du kan driva igen. Ungefär samma övning alltså men inte på plan. Vi tränade lite fingerslag också och jag räknade minuterna tills vi skulle vara klara. Jag och fingerslag matchar inte. Sen fortsatte vi med att serva på varandra och träna mottag innan vi plockade ihop allting till lite mer spelorienterade grejer. Träningarna med Tadva är just väldigt spelorienterade. Mycket gilla! Nöta teknik i all ära men det är såklart roligare att spela. Jag låter söndagarna vara mina teknikträningsdagar (oftast) och så får tisdagarna vara när tekniken prövas i spel.

Här spelar jag och Jens mixed mot Tove och Perra på Öland

En blockade och en spelade försvar och Tadva turades om att driva hårt på försvararen och lägga shots över blocket som blockaren skulle vända sig om och ta. Rolig och bra övning men det var helt klart svårt att hinna runt och iväg och gräva upp de långa shottarna i hörnen. Jag ville gärna ge bort dem till min försvarare. Sista halvtimmen körde vi paradise och sen fullt spel men utan serve. Jag och Tove plockade hem paradisespelet med 12 poäng. Härligt! Sen fick ett lag stå kvar på "vinnarsidan" oavsett medan de andra två lagen turades om att spela på den andra sidan. Tadva drivade på försvararen eller shottade över blocket som innan och sen fick det vinnande laget en gratisboll och sen bytte vi ut ena laget. Klart pulshöjande att stå på "vinnarsidan" och aldrig hämta andan som man faktiskt hinner i serven. Det märks snabbt att man börjar missa många bollar "bara" för att man är trött. I de lägena gäller det att inte konstatera så ofta att man är trött utan att lägga bort den känslan och bara köra och försöka göra sitt bästa oavsett. Varje boll är värdefull och man har helt enkelt inte råd att slarva. På nåt sätt är det oftast som roligast när det är som jobbigast också!

På väg hem i bilen var den konstiga känslan lite bättre och framför allt lite mer definierad och lite mindre konstig. Det är kul att träna och jag var trött på det bästa sättet att vara trött på - på nåt sätt mår man ju liksom alltid lite bra i de stunderna. Good times liksom!

Apropå Tove, som jag tränade med igår. Det här är skrivet till Tove Styrkes White Light Moment. Bra låt!