Tränar du för att kunna äta eller äter du för att kunna träna? Det är en fråga som dyker upp då och då i olika träningsbloggar. Jag har aldrig riktigt vetat vad mitt eget svar är. Kanske en blandning, kanske varken eller. Nu är det dock glasklart. Jag äter för att kunna träna.
Jag blev sjuk i torsdags förra veckan och lämnade inte soffan många gånger. Adventsfika hos Katten och en tripp till ICA var allt. Jag åt frukost som vanligt på morgnarna men sen vet jag inte vad som hände. Mycket handlade nog om bristen på rutiner. Inga arbetstider, lunchraster, träningstider eller nånting att passa in över huvud taget gjorde att det blev en macka här, en bulle där, en banan där, lite jucie och kanske lite gröt och ett ägg. Visst jag var sjuk men så avlägsen var inte aptiten. Jag var bara inte särskilt motiverad. Jag hade inget att äta för.
Nån kväll såg jag en halvdålig film där huvudrollsinnehavaren jobbade på restaurang och hela tiden lagade goda pastarätter med gräddsåser. Jag insåg att jag var vrålhungrig efter att inte ha ätit riktig mat på hela dagen. Slängde ihop en provisorisk carbonara kl 23:15. Sådär har det fortsatt lite även de senaste dagarna när jag jobbat och mått bra. Inga mellanmål på eftermiddagarna, ingen vettig middag, bara gröt, däremot lussebullar. I dag slog jag på stort och åt biff minute med pommes och bea till lunch och linguini med fläskfilé och gräddsås till middag. Där emellan chokladtårta OCH lussebulle. Missförstå mig rätt. Detta är inget inlägg i stil med kolla vad mycket skräp jag äter och ändå är jag såhär fit. Jag äter inte så mycket skräp annars. Men ska det va så ska det va. Och jag konstaterar att en sak är glasklar. Jag äter för att träna. Ska jag bara ligga i soffan och kolla på skidåkning kan jag lika gärna leva på gröt och fika. Eller nä, egentligen inte, men vad mycket svårare det blir. Och tristare.
Den här veckan har varit ett enda långt unna-maraton och nu är jag laddad och taggad för att äta vettigt igen och träna som vanligt även om unna-veckan har varit ganska lyxig. En vecka när jag har varit högst olik mig. Jag har inte ens haft dåligt samvete en enda gång konstaterar jag glatt. Återgången till vardagen börjar med 90 min crossfit på CrossfitNordic med Ulrika imorn. Fokus på ben utlovas och jag är lite nervös som hävdat mer än en gång att benen är min paradgren. Upp till bevis. Efteråt blir det kyckling, ris, grönsaker och kokosmjölk och resten kommer gå av bara farten, det vet jag! Crossfit och kyckling är egentligen det allra lyxigaste dessutom. Om ni förstår vad jag menar. Crossfit och kyckling är så himla mycket unna.
1 kommentar:
haha gillar din slutkläm!!
Skicka en kommentar