Åker skidor ner för samma backar som jag cyklade upp för i somras

Goda tider i fjällen! Under förmiddagen har vi bränt av större delen av Lindvallen. Breda, fina röda backar med mjuk snö. Efter en snabb paus med den obligatoriska chokladen och vispgrädden åkte vi mot Gustavstorget. Här äter vi lunch på samma ställe som det var bankett på i augusti efter AIM Challenge. Det var tider det! Snart dags att åka skidor ner för samma backar som jag cyklade upp för i somras. Coolt liksom.

Mot Sälenfjällen

Snart sitter jag i bilen med grabbarna grus på väg till Sälen! Uppe väntar redan några fler grabbar och tjejer. Det blir skidåkning och nyårsfirande för hela slanten i helgen. Skidor och nyårskjol väntar redo i hallen! Nu kör vi!

Note to self. Tryck inte en halv påse gojjibär på en kväll. Du kommer smaka gammal granskog halva natten och ligga och irritera dig på det när du inte kan sova. Gojjibären är på väg mot Kesella-facket...

Kvaddad padda

I några dagar har jag varit tröttare än tröttast. Och jag fattar inte varför. Sist jag var så här trött var nån gång i november. Jag hade kanske inte sovit jättemycket, jobbat en del osv. Valde ändå att gå till gymmet för jag var ju inte sjuk. Efteråt mådde jag fantastiskt. Två dagar senare blev jag sjuk. Träning kan ju faktiskt fungera som en drog, du mår bra när du tränar, men kanske inte efteråt.

Igår vilade jag kroppen och huvudet och ställde in planerad träning. Darrade av trötthet och somnade innan klockan 21. Trots nio timmars sömn var jag inte precis piggare i dag. Jag minns inte när jag hade sovmorgon sist men jag har ju sovit för det. Känner mig något clueless inför situationen.  Men det verkar vara de där sovmornarna... 

Ikväll blev det i alla fall gymmet med Ulrika. Utfallssteg med skivstång, enbensböj på bosuboll, draken, marklyft och chins, pullups och dips i superset. Jag var helt färdig och orkade i princip ingenting. Redan på löpbandet och i uppvärmningen ville jag kliva av och gå hem och det hade jag nog gjort utan sällskap. Det blev en kort stretch och nu ligger den kvaddade paddan här... Vad händer med min kropp? Tala tydligare för jag förstår inte riktigt vad du försöker säga. Vill du vila? Du ska ju åka skidor i helgen kära du.

I alla fall har jag matat mig med först Kesella och hallon och sen kyckling, ris, tomater, morot, mjölk, Berocca och gojjibär till desert och hoppas det kan hjälpa mig på traven! Tanken på träning, jobb eller vad som helst får mig bara att vilja dra täcket över huvudet. Hrm...

Vill ha!

Apropå fleecar. Sjukt snygg, tunn fleece från norska Norrona. Svart med rosa detaljer. Ge mig! 999:-... Suck. Sedd på stan tidigare idag.

Innan tränings-mellis!

Keso, hallon och kiwi. Och några hasselnötter vid sidan om. Gott!

2011 års utmaning

Under julhelgen men även innan och efter har jag läst i diverse bloggar om olika utmaningar som handlar om godis. Typ för varje godis jag äter ska jag göra en burpee. Vissa ska inte äta godis alls. Jag har övervägt att haka på för alla utmaningar är per definition roliga (nästan).

Men sen har jag kommit fram till att jag har andra ambitioner. Jag äter nästan aldrig godis ändå. Och hur man än vänder på det handlar det om något man inte får göra. Jag skulle kunna välja att sluta fika men kommer inte på någon bra anledning till varför.

Min utmaning och mitt mål 2011 är att sova mer och bättre. Under julhelgen har jag läst två böcker, Duktighetsfällan: En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor av Aleksander Perski och Joanna Rose och Den nakna sanningen av Jonas Colting. Två bra böcker som väcker mycket tankar och funderingar. Mer om böckerna i ett annat inlägg. Gemensamt för båda böckerna är deras fokus på vila, återhämtning, sömn och balans - fast ur olika perspektiv. Ändå är det slående hur mycket de har gemensamt. Jag vet att utan en god sömn är man ingenting. Jag vet att om du tränar hårt måste du sova mer. Jag visste inte att sömnstörningar som rättats till även i efterhand kan skapa problem. Jag fick helt enkelt mycket mer kunskap om sömn. Jag har inga sömnstörningar men jag känner ofta att jag skulle behöva sova mer. Colting avråder oss till exempel från att prioritera bort sömn för att gå upp tidigare på morgonen och träna. En tankeställare inför 2011. Jag har också fått en tankeställare om att det inte bara är fysisk träning som kräver återhämtning. Har man kört 9 h bil från Funäsdalen får man kanske acceptera att man inte orkar spinna när man kommer hem på kvällen fast att man suttit stilla hela dagen. Utan min sömn är och blir jag ingenting. Det är skillnad på hälsa och fysisk prestation. 2011 ska jag sova mer och äta riktigt bra mat. Om en godisbit slinker ner ibland känns obetydligt i sammanhanget. Har du inte tid att sova tillräckligt? Varför inte? Tre av våra mest grundläggande behov är att äta bra, röra på oss och sova. De tre sakerna borde vi hinna varje dag om vi prioriterar bort andra saker. Datorn kanske...

Det har forskats ganska mycket på vad som fungerar bäst för övrigt. Morot eller piska. I de flesta studier visar det sig att belöningar fungerar bättre än bestraffningar. (Jag har inga källor jag har bara hört och läst om dem i andra hand så ni behöver inte tro mig men hey, det här är en blogg ingen akademisk uppsats). Om din chef talar om för dig och dina kollegor att om ni presterar bra kommande år kommer resultatet förbättras si och så mycket, ni kommer kunna anställa mer personal, få fler förmåner och resa till roliga ställen - då kommer ni sannolikt göra ett grymt jobb. Om samma chef säger att om ni inte presterar bra i år kommer det gå jättedåligt för företaget, ni kommer göra ett dåligt resultat och säkert få säga upp folk - då kommer inte motivationen stiga på arbetsplatsen. Intressant att jämföra detta med idrott och träning. Om jag äter godis måste jag göra en burpee för varje bit. Om jag äter mer frukt än godis får jag köpa ett nytt klädesplag?

No offence till alla godisutmaningar, de är såklart bra och roliga utmaningar som jag inte säger något om. Men för mig var det intressant att stoppa in det i ett större perspektiv. Är säker på att godisutmanare också försöker sova gott!

En billig livförsäkring

Jag testar ryggskydd på Stadium. Bilden kommer
från Sofy och Uppochhoppa.se

I dag på lunchen köpte jag nytt ryggskydd till skidbacken. Det gamla är trasigt och för litet. Med mig hade jag Sofy, min kollega och skidproffs med SM guld i bagaget. Jag fick åka skidor i butiken med Sofy som befallde mig att ställa mig i störtloppsposition. Det var underhållande och jag behöver nog finslipa min störtloppsteknik en del...

Jag köpte ett ryggskydd från Head som man sätter på sig som en väst. Jag tycker det satt bättre än skydden utan väst. Med sina 1200:- var det varken det billigaste eller dyraste skyddet men det satt skönast och uppfyllde de krav jag hade. Man vill ju helst inte känna sig som en sköldpadda i backen.

• Ryggskyddet ska vara lagom långt. Du ska kunna böja huvudet så långt bak du kan utan slå i skyddet. Då kan det göra mer skada än nytta!
• Du ska knäppa skyddet runt midjan och ingen annan stans. Om det inte fäster där du är som smalast kommer det att åka upp ändå. Det är oerhört irriterande att standardmodell är samma sak som killmodell. Manliga normer bah! Killar har ju ingen midja. Det här skyddet satt okej om än inte 100% men däremot finns fästen att sätta i brallorna. Smart!
• Jag köpte storlek S. För personer upp till 165 cm. Jag är 177 cm. M blev istället som att åka i tält. Som vanligt är storlekssystemet klart förvirrande tycker jag så prova noga!

På vägen ut högg jag en cerise fleecetröja från Everest som passar finfint under min vita och cerisa skidjacka! Kan man äga får många fleecar? Svar nej. Jag har tunna och tjocka, med och utan dragkedja, med och utan luva osv.

Bra förebilder och dåliga förebilder eller hur man smarast säljer en produkt

Den här tjejen ser knappt ut som en tjej i kroppen. Bilden känns mest som en 12-årig tjej som utstrålar sex. Huvudet är bortklippt på henne för säjerhets skull. Reebook er reklam är den sämsta! Inga sunda eller motiverande ideal över huvudtaget. Att hon målar och faktiskt gör något på bilden och inte bara står där helt passiv ger möjligen ett plus i kanten. (Jämför antalet passiva vs aktiva kvinnor respektive män på reklambilder... Tjejer mest står och behagar. Utan huvud?)

Casall lyckas överlägset bättre än Reebook. Jag ser en stark och vältränad tjej som utmanar sig själv! Blod och svett! Och stil då förstås. Det är ju trots allt reklam för kläder. Men på den här bilden händer det något.

Men Nike vinner överlägset - som vanligt. Vältränad, stark, svettig och glad med en basketboll under armen. Glad! Det finns alldeles för få glada tjejer på reklampelarna. Gilla!

Bilderna kommer från annonser i senaste numret av Fitness Magazine. Nike och Casall lyckas ganska bra med att sälja ett sätt att leva snarare än bara en produkt. Typ som Coca Cola gör. Storytelling-ish. Bra jobbat! Hur får man jobb på Nike apropå jobb?

Jul i Fjällnäs - några av ögonblicken i bilder

De flesta av bilderna har tagits av min mamma med hennes Nikon D700.

Bastu och spa med utsikt över vintern och isen. Magiskt!

-28 i luften och +39 i vattnet.

Min favorithörna

Åker spark! Man har väl norrländsk påbrå.

Äntligen bara minus 11. Mot backarna!

Häst och släde på julafton. Bjällerklang, glögg och renskinn.

Skidåkning i Funesdalen

Pudrigt och 8 minusgrader. På julafton hade vi -32. Sådär ja! Efter mycket mjölksyra i benen, en dundervurpa med snö överallt och frostnupna kinder har jag landat i en soffa på ett café i byn. Bilen har lagt av och har bärgats till Östersund. Vi väntar på hyrbil från samma ort. För att göra en lång historia kort... Är väl hemma i Stockholm imorn bitti-ish. Men åkt skidor har jag gjort!

Träningstips på Juldagen

Åka spark! Vi gav oss ut på en tur på ett vinterklätt fjäll. Det var många år sedan jag senast åkte spark och kan avslöja att det är rejält pulshöjande och bra träning för benen och rumpan med allt sparkande. Även armarna får sig en omgång. Dessutom är det väldigt roligt! Särskilt i nedförsbackarna...

God jul från Fjällnäs!

På väg upp för fjället. Knäpptyst och bländande vackert.

Jag tror inte heller att jag kommer bli tjock eller ta en kaka till då!

Här om dagen skrev jag som status på min Facebook Om det bjuds på kaka till kaffet och man inte tar en kaka undrar folk varför man inte äter kakor. Äter man en kaka blir de flesta nöjda. Tar man två kakor tycker folk att man är ett kakmonster. Kan inte folk bara sluta bry sig om hur lite eller mycket andra fikar?

De flesta av de orden hittade jag i en artikel om kost och hälsa via det här blogginlägget. Det är väldigt provocerande (tydligen) om en relativt smal och vältränad person väljer att inte fika på jobbet. "Du som är så smal kan väl visst fika!" (Orsakssamband?) Men så fort man tar mer än en kaka är man ett kakmonster. I och för sig får jag fler sympatier om jag tar två eller fler kakor vilket jag oftast gör. Om inte annat för husfriden. Ledaren i RunnersWorld skriver att han tar en delikatoboll bara för att visa att han kan och ändå se ut som han gör. Jag tror jag förstår vad han menar.

På lunchen igår valde jag bort wallenbergare med skirat smör och beställde en hälsotallrik med kyckling, bulgur, avokado, keso, rödbetor, nötter och granatäpple. Kommentarerna lät inte vänta på sig. "Men du kommer ju aldrig att bli tjock!" Tjock? Vem har sagt att jag tror att jag ska bli tjock? Jag tror inte heller att jag kommer bli tjock. Men kvällen innan hade jag kört ett tufft 90 minuters pass på gymmet och mer ska komma. För att fixa det behövs bra mat, näring, fet eller inte. Jag får i mig massor av bra saker i avokadon (jag äter t ex inte fisk och tar chansen), keson och rödbetorna. Rödbeta är ju värsta supergrönsaken! Dessutom äter jag ganska mycket nötkött och tyckte det kunde vara gott att variera med kyckling. Men det var tydligen oerhört provocerande och alla tror att min högsta strävan i livet är att ståta med ett snyggt sexpack? Känns ytligt och orättvist. I'm more than that. Behöver jag nämna att jag var den enda som inte drabbades av matkoma på eftermiddagen?

Folk har en förmåga att lägga sig i och misstolka alldeles för ofta. Min kollega (som inte dricker alkohol) möts ofta av samma problem och hennes teori är att det är deras dåliga samvete som spelar in. Jag vet inte. Kanske är det så. Oavsett så tränar jag och äter väldigt lite för utseendets skull vilket många inte verkar begripa. Det är bara en trevlig bonuseffekt. Träning handlar om väldigt mycket mer än utseende.

Nu är det jul, jag är ledig och det är fritt fram för matkoma framför brasan. Mot fjällen!

Jul, jul strålande jul!

Imorgon bitti kliver jag upp tidigt och packar in oss, skidorna och julklapparna och styr mot fjällen (jag har bara ganska många to do's ikväll...) Med i bilen finns även snöskyffel och mycket varma kläder. I år är vi inte hemma som vi brukar utan vi firar jul på det fantastiskt mysiga fjällhotellet Fjällnäs i Funäsdalen. Förutom julskinka och pepparkakor blir det häst och släde, julotta, gran, gröt, längdskidor och utförsåkning i Tänndalsfjällen. Sen vilar vi och återhämtar oss i Fjällnäs eget spa. Mii Gullo Spa.

Condé Nast, den amerikanska resetidningen, har med Fjällnäs på listan “The hottest hotels in the world in 2009". Fjällnäs finns även med på The New York Times topplista. Fjällnäs rankas som #6 när de presenterar ”The 44 places To Go In 2009”.

God jul allihopa!

Friskis Community VS FunBeat?

Jag funderar på att flytta min träningsdagbok från Friskis community till FunBeat. Framför allt för att jag då kan dela min träning med många fler eftersom Friskis dagbok är begränsad till de som tränar på just Friskis. Det är ganska enkelt att importera min träning till FunBeat men jag är så Friskis-lojal att ett avsked känns lite sorgligt. Är jag dessutom så intresserad att dela min träning med andra? Jag reggar egentligen min träning mest för min egen skull. Och mitt minne av FunBeat - jag har ett konto - var att det är ganska rörigt.

Ni som använder FunBeat, är ni sådär sjukt nöjda att det är värt att byta? Jag tror det är ganska likt Friskis community.

Styrketräning at its best (trodde jag aldrig att jag skulle sätta som rubbe på ett inlägg)

Wow! Ikväll körde jag och min vapendragare ett riktigt bra helkroppspass på gymmet. Bara att copy pasta för den som är sugen på en tuff och skön genomkörare!

• Knäböj - Smithmaskinen is no more. Nu kör vi bara med fri stång. Stod på första parkett på gymmet och körde. Börjar onekligen bli hemmastadd.
• Utfall - Också med fri stång.
• Enbensböj på bosuboll - Yay! Det börjar långsamt att hända grejer. Starkare och stabilare knä. Pistols next?
• Draken - Är inte det här ganska lätt nu? Jo! Då plussar vi på tre kg.
• Marklyft - Älskar den här övningen! Tyvärr gör inte mina händer det som blir trötta före ryggen. Oerhört irriterande. Men dragremmar nej tack.
• Chins, dips och pullups i superset - Tyngst i dag. Och kanske härligast också. Gillar att man får magen på köpet!
• Axelmördaren - Plussade av misstag på 2 kg extra istället för 1 kg extra. God damn så tungt! Särskilt efter superseten ovan. Bra för bålstabilitet också!
• Knees to elbows - Ice Cream Maker 20XX?
• Situps på bosuboll med vikt ovanför huvudet - Stark gilla men armarna var för trötta för det här så jag fick dumpa vikten efter en stund.

Avslutade med 10 minuter på löpbandet (efter 90 min uppvärmning + gym) innan jag stretchade hemma på mitt eget golv med pälsbollen. Fil, hemgjord müsli, massor av nötter, kanel. macka och två ägg avslutar kvällen framför lite svensk deckar-tv. Good times!

Paket på jobbet!

Nyss kom det ett bud till jobbet med hörlurar från Philips. "Tuned for sports". Enligt Philips ska de tåla både vatten och svett. Finemang!

Starka träningsminnen

Jag vet inte om det är mitt starkaste träningsminne, om det är mitt värsta eller mitt bästa men oavsett är det något jag minns - och är oerhört stolt över att jag genomförde. Vintern 2005 var jag med i uttagningen till Fjällräven Polar Race. Ett lag med två deltagare från varje land deltar och får varsitt hundspann och utrustning för att klara ca en vecka i Lapplands vildmark med med temperaturer neråt -40 grader på nätterna. Drygt 35 mil hundspann har lagen framför sig. Från Norska ishavet genom Lapplands orörda vildmark till målgång vid Jukasjärvi ishotell. Vilket lag från Sverige som skulle få delta beslutades genom stenhårda fysiska och mentala tester. Tusentals sökande hade blivit 10 tjejer och 10 killar från Sverige som skulle få göra slutprovet en helg i Stockholm. Jag var en av dem.

En lördag i februari kl 11:00 samlades vi på Kungsholmen i Stockholm för en promenad till Naturkompaniet på Kungsgatan. Instruktionerna vi hade fått i förväg var att klä er varmt för ett dygn utomhus, men inte för varmt, ni kommer att svettas också. Ta med vatten och ett extra underställ. Vad som mer skulle hända hade vi ingen aning om. På Naturkompaniet delades vi in i lag om fem personer. Ingen i laget fick lämnas efter, då skulle alla i laget diskas direkt. Så gör man inte på fjället. Med GPS i händerna joggade vi ner till Hagaparken i kängor och ryggsäckar (lyckligt) omedvetandes om vad som komma skulle. Under följande dygn genomförde vi massor av fysiska bravader på löpande band. Utan mat. Vi fick knappt någon mat på hela dygnet. Något jag i efterhand anser var direkt farligt. Vi:

• Orienterade i djup snö i Hagaparken på tid 
• Sprang  backintervaller i Haga också på tid. Alla i laget skulle springa upp samtidigt. Varje varv var tvungen att gå fortare än varvet innan. Annars fick vi börja om. Det visste vi inte första vändan. Ledarna stod bredvid och grillade korv.
• Vattnet i allas flaskor frös. Det var 21 minusgrader ute.
• Sprang från Hagaparken till Karlbergsparken och tänkte att nu kommer maten!
• I Pampas möttes vi istället av en isvak och hoppade i och simmade runt en flytbrygga i underställ och flytväst. Räddningstjänsten stod bredvid. Och tv-kamerorna rullade. Allting dokumenterades och vi fick mitt i ombyte ställa upp på intervjuer. Känns pressen typ.
• Efter simturen bytte vi om till torrt underställ och våra kläder utomhus i snön ståendes på en bit plast för att inte skada fötterna.
• Sen sprang vi vidare mot Karlbergsparken.
• Nu MÅSTE vi få mat!
• I Karlbergsparken nattorienterade vi i djupsnö.
• Efter detta fick vi ett äpple. Ledarna grillade hamburgare bredvid.
• Efteråt gjordes första gallringen.
• Vi som blev kvar sov i tält i Karlbergsparken i 26 minus. 
• Efter att ha sovit fyra timmar väcktes vi i mörkret och gav oss ut på löpning.
• Vi hade fortfarande inte ätit.
• När vi kom tillbaka fick vi träffa en hög med skällande Huskies.
• Sen sprang vi till Friskis på Kungsholmen.
• På Friskis hade vi ett KI-Box pass.
• Efteråt blev vi intervjuade av ett tv-team på engelska om vad vi tyckt om dygnet. 
• Klockan var 13 när helgen avslutades.

Jag hade kunnat skriva en jättelång racereport men jag tror att ovan ger en ganska bra känsla för att hur det är att vara utomhus ett dygn, mitt i vintern, prestera stenhårt fysiskt, inte sova och inte äta och inte veta vad som väntar härnäst. Bilderna från helgen är priceless. Ska rota fram några hemma och publicera här!
Dagen efter gick jag till gymmet och körde överkropp för jag tyckte att det var ju bara benen som jobbat i helgen. Det måste ha varit ett av mitt livs knäppaste beslut. På tisdagen fick jag feber och sen låg jag i sängen i två veckor med influensa.

Jag hade nog aldrig ställt upp om jag insett vad som krävdes. Jag var i bra form, jag har alltid varit fysiskt aktiv, sen jag var liten, men det där dygnet hade behövt en helt annan form av uppladdning än den jag hade med mig. Det var extremt tungt och slitsamt. Att jag kämpade vidare mot nästa del hela tiden berodde nog lika mycket på mina lagkamrater som på att jag trodde att nu får vi i alla fall mat. Och vem vill vara en quiter? Inte jag i alla fall. Jag kan vara extremt målmedveten. Det är också den här helgen jag ofta tänker på när jag då och då skriver att jag har en tendens att ge mig in på saker jag inte har en aning om vad de innebär. Det här inlägget kanske skapar mer förståelse för den kommentaren.

Jag gick inte vidare och vann hela grejen men det spelar inte så stor roll. Jag kunde knappt vara besviken efter en sån insats. Och vill man tävla kom jag ju i princip tvåa av tusentals sökande. Hur var det, det är inte målet utan resan dit som är det viktiga? Det här måste vara ett typexempel i sådana fall.

Sara och Ellas adventskalendrar ger inspiration till många olika blogginlägg - det här var ett. Jag har antecknat mentalt och väntar på tid och tillfällen att skriva ner dem så att andra också kan läsa.

K2 One Luv

Jag älskar verkligen mina skidor. Man kan både stå på och bygga fart med dem eller cruisa ner för en flack backe och de svänger snällt. Googlade för att se om fler tycker att det är kärlek. Svar ja.

Fenomenalt härlig skida, har åkt på många olika damskidor förut men den här var den bästa hittills. Har åkt på lite hårdare herrskidor förut men även de här skidorna fungerade kanon när jag ökade farten och hade bra grepp på is. Samtidigt kändes de ändå förlåtande när man slöåker. Grymt rolig skida!

Passar den erfarne åkaren som kan stå emot accelerationen som ges av dessa skidor vid varje sväng. K2´s egna pistskida, som har en blandning av storslalom och slalomegenskaper.

One Luv gör skäl för sitt namn! På juldagen åker vi igen!

Mentalt närvarande

Det är mörkt ute och vägen och snön susar förbi utanför fönstret. Jag sitter i baksätet och dricker blåbärssoppa. Jag är varm och lite trött. Allra mest är jag nöjd. Bruce Springsteen spelar från bilstereon och killarna sitter i framsätet och pratar, om vad hör jag inte. Jag kommer på mig själv med att vara väldigt lycklig just här och nu. Eller vänta, det rätta ordet kanske är nöjd? Och nöjd är en väldigt bra känsla. Alldeles nöjd med saker precis som dom är. Ibland tror jag vi lurar oss själva och gör saker onödigt svåra i den ständiga jakten på lycka. Vad är lycklig? Vad gör den där livslånga strävan efter lycka med oss som vi kanske inte vet vad det är ens? Jag tror ibland att vara nöjd är att vara lycklig. Tillfreds. Men så tror vi att det krävs mer för att vara lyckliga, att det krävs andra saker. Saker. Jag vet inte varför men den här nöjdheten är oerhört stark. The little things in life. Jag smakar på känslan. Just den här känslan jag egentligen inte riktigt kan beskriva, den infinner sig inte så ofta och därför blir den så speciell. Jag är lite rädd för att den ska försvinna när jag börjar iaktta den men det gör den inte. Den vilar lugnt i mig. Inget som har hänt känns så viktigt just nu och vad som ska hända i framtiden spelar inte så stor roll. Jag är bara här och nu. Mindfulness kallas det visst och ska jag vara ärlig är det ytterst sällan jag känner total närvaro och inte är någon annan stans än i nuet, om jag verkligen ska vara helt sann mot mig själv,  oförberett dessutom. Vet inte vad det beror på. Kanske att Brucan spelar så bra bra. De små sakerna.

Jag är hemma nu. Ligger i min soffa och dricker te. Det gäller att ta vara på de där ögonblicken som uppkom i bilen. Nu är jag som vanligt igen. Jag är nöjd och glad nu med men det är något annat den där närvaron som man inte bara kan beställa, i alla fall inte jag. Blir man lycklig av närvaro? Tror det. De där minuterna i bilen tidigare ikväll har i alla fall gett mig massor av mental kraft.

Puder och mer puder!

I Dalarna ligger snön tjock och mjuk och backarna var hur härliga som helst i dag. Det snöade hela dagen och tog man en extra krok fick man sitt eget orörda puder att susa fram på. Eller genom. Jag åkte ju på pistskidor.

På eftermiddagen bet det ordentligt i kinderna och efter varm choklad och massor av vispad grädde är jag sådär härlig inombords som man bara är efter en hel dag utomhus.
Har känt mycket mjölksyra i benen men knäna höll hela vägen dag ett på säsongen!

Pepparkaksmuffins med färskost och lingon. Tack Sara för inspiration!

En lördagsmorgon

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha tid till mer av andra saker än att bara träna. Jag skulle vilja fotografera mer, gå oftare på teater, göra spontana shoppingrundor (ej träningskläder!) eller bara fika med en kompis en kväll efter jobbet. Jag gör sånt också med träningen spelar huvudrollen i mitt liv. Något som av andra ofta ifrågasätts. Jag tycker det är konstigt. Kroppen är mitt hus, mitt hem och i den ska jag leva hela mitt liv. Jag tycker att jag är värd det allra bästa. Listan över positiva effekter av en hälsosam livstil är hur lång som helst men alla vet kortfattat hur bra man mår och hur glad man blir av att röra på sig, äta god och bra mat, sova gott och utmana sig och utvecklas. Hur både självkänsla och självförtroende stärks.

En sak jag ibland saknar eller tror mig sakna är långa nätter på Stockholms dansgolv. (Trust me, jag har varit ute och dansat mycket i mina lite yngre år). För det passar inte så bra ihop med crossfitpass nästa dag eller dagar på beachplanen och blir därför inte av så ofta längre. I alla fall inte om man dricker alkohol samtidigt. Jag äter av allt men inte hela tiden. Ungefär. Alkohol har jag dock blivit ganska restriktiv med. Det var aldrig planerat det bara blev så för det passar helt enkelt sällan ihop med vad jag vill göra nästa dag och jag tycker inte det är värt effekterna. (Och exakt vad är "så tråkigt" med det? Att vara utomhus med hästarna istället för att ligga bakis i en soffa?) Ett glas vin ibland men inte mycket mer. Jag har konstaterat att jag har lika roligt, nej roligare då.

Igår hade vi julfest med jobbet. Julfesterna där jag jobbar innebär att efter julbord hoppar man in i en taxi till Stureplan, går före i kön och möts av ett drinkbord på Rose med Moet. I natt var vi på Rose och det var grymt. Jag älskar att dansa. Dock drack jag alkholfritt vin hela kvällen förutom ett glas champagne. Det var svettigt och trångt, väldigt roligt men mindre kul när ölglas efter ölglas välte över mig, när en kollega blev nedslängd på golvet av fem (!) vakter och utsatt för en minst sagt omild behandling. Och så vidare. Klockan 03 var det stopp i tunnelbanan och i taxin på vägen hem insåg jag att jag kanske inte saknar att göra andra saker så mycket ändå.

Träning är en finfin sysselsättning som skapar ärligt glada människor (inga tillsatser behövs), jäkligt härlig gemenskap, styrka på alla plan och en speciell sammanhållning. Imorn bitti söndag kliver jag upp 05:30 och styr mot skidbacken!

Årets julklapp

Mina chefer känner mig väldigt väl tydligen. Tack för en toppenpresent! Nu blir det julfest!

Nytt år nya mål!

Som bekant hänger jag ofta i chinsräcket och kämpar nu för tiden. I dagsläget liknar jag mest en apa utan större talang. Målet är att kunna lyfta mig själv en gång. Det innebär en 100 procentig styrkeökning. 100 procent låter mycket och målet har känts avlägset. I morse läste jag i Tora & Camillas blogg att Tora inte kunde göra en chins i oktober 2009 (även om det ser ut att närma sig på den där bilden) men i dag, ett drygt år senare kan hon göra åtta stycken!

Jag blev riktigt inspirerad och här ska göras chins! Tora kan visserligen träna på heltid, det är hennes jobb, så jag ska nog inte räkna med att jag gör åtta chins om ett år. Men om sex månader är målet att kunna göra en chins och om ett år vill jag kunna göra fem stycken. Nu gäller det att ligga i. Tack Tora för inspirationen!

Det här en Lulu, en 9 månader gammal vrålapa i
Costa Rica. Jag jobbade med vilda djur vid en
sandstrand i djungeln vintern 2006. Aporna hade
inga problem med att göra chins. T ex
med svansen.

Club Can't Handle Me

Ikväll har jag och Ulrika kört ett tufft 90 minuterspass på gymmet. Den här gången strukturerade vi upp passet noggrant i förväg och några iPhones eller kameror fick inte följa med. "Det blir så flamsigt då" avgjorde Ulrika. Lindhagen var lugnt och skönt ikväll trots att vi dök upp direkt efter jobbet, alla andra måste ha varit ute och köpt julklappar. Jag gillar verkligen Friskis Lindhagens gym, det är lagom stort, känns litet och personligt men rymmer mycket och allt är nytt och fräscht. Att jag bor vägg i vägg gör inte saken sämre. Min nya gymkompis är dessutom toppen på alla sätt! Tänk bara vad mycket roligare det är att hänga på gymmet nu.

Kvällens pass
Knäböj
Sittande rodd i kabelmaskin
Chins och pullups i superset
Marklyft
Hängande rodd. Tack Karin för tipset!
Axelpress (men jag har problem med en hand och fick ge upp ganska fort).
Knees to elbows mot bosuboll
Rygglyft

Sen körde vi en avslutande del på tid. Tempo, högre puls och konditionsträning på köpet. Vi var redan ganska trötta men körde ett varv med 2,5 minut på varje övning och ca en minuts vila mellan varje övning.

Burpees - klart jobbigt att göra burpees 2,5 minut med ett styrkepass i ryggen!
Draken
Fridas axelövning- my GOD!
Situps på bosuboll med en vikt i händerna - sträck armarna rakt upp i samband med att du lyfter upp ryggen. Tungt och härligt!

Mellis efter träningen. Kesella med nedrörd
pepparkaksfil. Och så lite extra kanel på toppen!

Ibland önskar jag att min blogg spelade sån där irriterande bakgrundsmusik när man surfade till den. Ikväll skulle den i sådana fall spela David Guettas Club Can't Handle Me. Det beatet kom jag hem med i benen! Jag fullständigt hoppade in i lägenheten och svängde ihop middag som om jag vore på dansgolvet. Men - julfesten är ju faktiskt först imorn... Sen ska mina ben få sitt! På dansgolvet och på gymmet. Och i skidbacken!

Pälsbollen har varit med och bloggat!

Finn ett fel - eller snarare ett rätt!

Nya stavar införskaffade på lunchen. De jag har nu är för korta. Jag fick dem av en väldigt lång person som tror att alla andra är pygméer. Nu nya stavar i rätt längd och jag är laddad för backen på söndag!

Sandiga tankar

Jag vill spela beach. Beach är som en god karamell som jag sitter och suger på och bara vill ta en till av. I tisdags hade vi en sån där härlig energi i hela gruppen och alla var riktigt grymma och verkligen gjorde sitt bästa. Det kan ju inte bli annat än bra då. Vi tränade hårt försvar och spelade mycket.

Vi började med att driva hårt på varandra. Sen drivade vi bollen över huvudet på varandra så att man var tvungen att släppa ögonkontakten med bollen och vända sig om och springa upp den bakom sig. Det gick faktiskt ganska bra och jag fick bra feedback från Tadva. Hon tyckte det kom naturligt för mig att vända sig om ta bollen. Jäää! Kul att få känna sig BRA nån gång (annars är det rätt sällan jag får statuera som exempel på planen...) och just i tisdags behövde jag verkligen lite positiv feedback. Efter en rätt trist eftermiddag på jobbet utan att specifiera för mycket var det skönt att komma ut i sandlådan, att få vara sig själv, att få vara arg, glad, sur eller vad som helst utan att någon hade en åsikt om vilket. Mycket pepp och mycket energi, snabb återkoppling, positiv feedback. Tadva skulle kunna hålla ledarskapskurs.

Nästa grej var en övning som heter "ten touch". Din kompis kastar tio elaka bollar som du ska kuta efter och hinna gräva upp. Det är okej även om du bara touchar den. Om du inte touchar bollen måste du börja om från början. Tro mig, 10 bollar duger gott så du jobbar hårt för att hinna alla 10. Trots mycket kutande och kastande blev jag inte särskilt trött. Antingen kastade Tove för snälla bollar eller så börjar jag få grym kondition och starka ben. Ten touch är en grym övning för att nöta in att verkligen gå på alla bollar och inte släppa en boll för att du tror att du inte hinner. Man hinner mer än man tror och tvekar man hinner man garanterat inte.

Sen körde vi olika spelövningar där Tadva drivade hårt på försvararen medan den andra stod i block. Brasseövningen är en återkommande favorit. Jag kände mig ganska bra i försvaret och tycker att det börjar hända en del grejer där. Jag kanske ska bli försvarsspelare istället? Anfallet börjar också bli bättre även om det går alldeles för långsamt för min smak. Men det är fint när man får de där riktigt bra träffarna och känner att just så. Mina kära beachflickor påpekade att jag hade många bra anfall den här kvällen. Man bah wow.

Beach = glad

I tisdags sa Tadva även de kloka orden att innan man blir bättre blir man först sämre. Det ligger något i det. Det är det man är dålig på man måste nöta. Och utvecklingskurvan går aldrig rakt uppåt. Man behöver inte vara stark bara i benen utan även i huvudet. Helt klart. Samtidigt vill jag lägga in en disclaimer. Fokusera på det du är bra på, att bli riktigt bra på det. Det du är mindre bra på är du ändå mindre bra på. Träna på det du har potential för. Bli den bästa versionen av dig själv helt enkelt!

Avslutade två timmar i sandlådan med 10 snygga armhävningar. Hade som straff att göra 5 stycken (5 armhävningar för varje boll i nät eller ut) men gjorde 5 extra när alla andra fortfarande höll på. Man är väl snabb.

Ja ni hör ju - beachflow!

Yoga report

90 minuter hathayoga på Yogayama känns i armarna när jag sitter med laptopen i knät och precis har fyllt på med indiska köttbullar. Det var hunden, hunden och hunden. Och mera hunden. Hela tiden denna hund. Jag var övertygad om att jag när som helst skulle börja skälla också. Yogayama var ett väldigt lugnt och harmoniskt lite ställe, varmt och gott med levande ljus och med doft av yoga. Rökelse alltså. Det  första som slog mig efter att ha blivit guidad till omklädningsrummet var vilken lugn stämning som rådde jämfört med att komma in i omklädningsrummet på ett vanligt gym. Jag och Lina pratade med små röster när vi tassade upp till vår sal och smög försiktigt undan väskor och rullade ut varsin yogamatta.

Jag hade egentligen inga förväntningar alls när jag satte mig på min matta men med facit i hand hade jag nog trott att det skulle vara jobbigare. Jobbigt på ett annat sätt. För det här var också jobbigt, men på ett sätt jag inte är van vid. Svårt att förklara. Musklerna känns trötta, särskilt i armarna och till viss del i benen men inte som det brukar kännas. Nyhetens behag gav några pluspoäng men om jag skulle fortsätta med hathayoga skulle jag nog snabbt bli uttråkad. 90 minuter var väl länge i min smak och det var väldigt många hundar. Hunden var också det enda namnet jag kunde på alla positioner men jag kände igen ganska många från olika bilder och filmer. Det var kul att testa själv och mestadels gick det ganska bra. Det var bara andningen jag aldrig riktigt kom in i. Jag snarare höll andan när det blev knepigt. Jag vande mig i alla fall ganska snabbt vid alla andras flåsande runt omkring mig. Viss antiklimax var det att kliva ner på perrongen på Östermalmstorg men efter en varm dusch hemma och mjukisar hittade jag snabbt tillbaka till det där lugna. Det gör jag i och för sig i princip alltid hemma.

På Yogayama hade jag nog hellre klivit ner i ett bubbelbad och ätit en god och bra middag, för det var absolut ett trivsamt ställe. Yoga kan säkert vara skönt ibland men i mitt livspussel kommer nog yoga inte finnas med bland topplaceringarna på priolistan. 30 min yogastretch efter annan träning skulle dock sitta finfint!

Yogig

Ett helt liv har jag ägnat nästan uteslutande åt hästar och ridning. Det har varit fantastiskt och det bästa beslutet jag någonsin tagit. Har faktiskt aldrig ångrat en enda gång att jag vigt livet åt dessa fantastiska djur. Men för några år sedan galopperade min bästa vän till himlen och sedan dess har jag om inte börjat med på riktigt i alla fall provat massor av nya saker* - och det har också varit väldigt kul. I början tyckte jag att jag hade oceaner av tid att göra allt möjligt och förstod inte vad folk som inte hade häst gjorde av all sin tid. Den funderingen blev dock kortvarig och mitt liv är numera ganska sprängfyllt med things to do, places to go and people to see även utan häst.

Min bästa kompis i 14 år. Saknar dig fortfarande varenda dag!

 Ikväll provar jag yoga för första gången tillsammans med min kompis Lina. Jag har alltid varit ganska skeptisk till yoga. Jag har inte sett mig själv som den meditativa typen som tycker om att sitta och andas på en matta. Träning för mig ska vara något svettigt, tungt och högintensivt. Jag provade ett yogapass på Friskis en gång vilken var en total besvikelse. Jag och ovan nämnda Lina och Mia gick dit tillsammans på Linas initiativ. Jag stod i olika konstiga ställningar på en svettig yogamatta och låg stundvis under en dammig fleecefilt och undrade vad vi höll på med. Det hela slutade med att jag och Mia fick ett hysteriskt skrattanfall, Lina låtsades inte känna vid oss och sedan dess har jag inte varit på yoga. Men nu har Ulrika verkligen lyckats inspirera mig med sina blogginlägg om yoga. Det låter fantastiskt, särskilt efteråt. Även Sara som sagt sig inte vara någon yogatyp verkar ha fallit för det. Dessutom har jag ju fyllt 29 kloka år inte minst och kan verkligen sakna mer rofyllda inslag i livet som ändå skapar någon slags utmaning. Framför allt behöver jag rörlighetsträning och stretch. Apropå 29?

Funkar som yogaoutfit? I bakgrunden hänger
mina beachkläder på tork.

Jag har en ganska välfylld träningsgarderob och hittade i morse något jag faktiskt tror är riktiga yogabrallor. Stella McCartney till och med. I övrigt är jag väldigt osäker på vilken outfit som kan tänkas passa. Löpartights kändes inte riktigt rätt. Det får bli stellabrallorna och ett rosa linne från Casall.

Jag och Lina ska yoga hathayoga på Yogayama. Efter att ha läst in mig en hel del på ämnet har jag varit mest sugen på ashtanga men eftersom vi är riktiga newbies blir det hatha till att börja med. Lina är ingen träninsgnarkoman precis och föredrar att inte börja med någon överkurs vilket vore typiskt mig! Hon har säkert rätt i att det här blir hur bra som helst.

Stellas byxor hänger just nu på tork. Burken med rödbetor hade läckt ut i väskan (och DÄR avslöjar jag att det blev pyttipanna även till lunch i dag) och skapat en väldigt strategisk röd fläck över hela rumpan. Kastade mig till närmaste handfat och tvättade med tvål och vatten och slapp panikhandla brallor på lunchen.

Sådär - 3,5 h kvar till min yogapremiär och allt under kontroll! Tror jag.

*Jag blev en inbiten beachspelare dock...

Taggad och laddad

I dag bara älskar jag beach! I dag var det bara roligt! I dag var vi grymma allihopa! Kul, kul, kul! Tur att det är en kort julhelg och att vi börjar om igen den 4e januari! Jag vill inte alls sova just nu. Jag vill absolut inte sitta på ett kontor hela dagen imorgon. Jag vill vara i sandlådan! Nu gäller det att spara på den här härliga känslan så att jag kan plocka fram den framför datorn imorn. Tänk och minns!

Beachig!

Ikväll tränar jag i sandlådan i mina löpartights från Nike, mina Dri Fit som jag älskar och sporttopp från Craft. Sporttoppen har jag fått Craft och den får toppenbetyg. Sitter skönt och man kan svettas hur mycket som helst i den utan att det blir obehagligt. Bra beachgrejer!

Jag gick all in på filmjölken och Kellogs SpecialK-paketet som jag hittade på jobbet och fick med viss möda i mig den omtalade pyttipannan med ägg till middag. Men jag vill gärna undvika samma energy fail som på senaste träningen även om jag kände mig ganska mätt (jag menar Kellogs? Godis?) I väskan väntar mitt nya goda bröd med smarrigt pålägg och en Pucko till hemresan. Vad gör vi nu kör vi! Jag är laddad!

Mellis och middag eller tvärt om eller varken eller?

Den här veckan bjuder i träningsform på

En snöig dag i Romme. Skidåkningen blir den
här veckans roligaste träning!

• 2 h i sandlådan. Träning för Tadva som blev 2010 års genombrott! 19-21 @The Beach i Södertälje med beachtjejerna.
• Hatha yoga (premiär faktiskt!) 17:30-19:00 @Yogayama med Lina.
• Crossfit eller styrketräning  beroende på typ av pass, skadad träningskompis och sådär. 18-19.30 @CrossFitNordic eller Friskis med Ulrika.
• En dag i skidbacken. 09:00-16:00 @Romme Alpin med Erik och Jens.
• Eventuellt en till crossfitrunda innan skidbacken. (Det är julfest på fredag och med erfarenheterna från förra årets julkalas vet jag att crossfitpass nummer två möjligen är hotat).

Jag tränar oftast efter jobbet fast ändå inte så tidigt på kvällen (den här veckan har ovanligt lyxiga tider!) och tycker det är klurigt att fördela mellanmål och middag de gångerna. Jag blir hungrig på eftermiddagen och behöver äta ett bra mellis innan träningen. Inte en frukt och några nötter (vem uppfann det melliset?) utan typ havregrynsgröt eller ostkaka med frukt och keso. Men jag är inte så hungrig att jag orkar äta en hel middag innan. Ofta kommer jag hem ganska sent (efter beachen sådär vid 22-tiden) och då orkar jag inte ställa mig och laga middag och jag är sällan särskilt sugen på mat den tiden heller. Utan det blir mer gröt och ägg liksom. (Efter att ha okynnesshoppat en för dyr Gainomax i hallen som ändå knappt innehåller något protein). Och vips så blev det ingen middag vilket känns sådär. Under middagstimmarna var jag i sandlådan. Eller så är jag faktiskt riktigt hungrig men tycker inte det känns optimalt att äta pyttipanna och ägg innan läggdags klockan 23 heller. Helt klart ett litet dilemma de flesta veckorna. Mitt immunförsvar behöver äta, det är jag säker på. Ska jag helt enkelt äta pyttipanna kl 23 då? Ibland tränar jag först vid 20. Då äter jag mellis för kl 15 måste jag fylla på, men det blir för tight att äta middag också innan träningen och så blir jag nästan hungrig under träningen och ändå inte sugen på middag efteråt. Lyckas inte lista ut hur alla andra gör. Man kan ju omöjligt jobba, träna, äta, sova och leva och dessutom pricka de exakt bästa tiderna för allting?

Återhämtning

Det blev Luciatåg ikväll, vilodag och en välbehövlig paus. Jag och mamma var i St Jacobs kyrka i Kungsträdgården tillsammans med massor av andra människor. Efter en rivtstart på arbetsveckan var det ganska skönt att bara glida ner i bänkraderna och lyssna på något vackert när dagen blev kväll, i en mörk kyrka full av levande ljus. Efteråt följde jag med mamma hem och fyndade ett par nya skor med päls i och ett bar Odd Molly sockar med söta rosetter på. Mycket gilla. Ganska ensam på ICA förberedde jag sen för veckans frukostar och mellisar. (Lunchlådorna står redan klara i kylen).

Trodde ni att jag bara fikade? Absolut inte. En träningskvinna kräver sin träningsmat och jag äter mycket bra grejer. Jag bara gillar att toppa med lite fika ovanpå allt. Ikväll blev det Rågstyrka, ett nytt jättegott och nyttigt bröd från Polarkraft. På den ena skivan hade jag ett skivat ägg och på den andra kalkon och gurka. Smarrigt! På ICA fyndade jag filmjölk med pepparkakssmak. Också smarrigt!

Vintersnygg, hurdå?

I min allra vanligaste vinterskrud på väg upp
till mig en vanlig vinterafton i hissen.

Jag känner mig alltid väldigt ful på vintern. "Alltid" för att jag nu inser att mönstret upprepar sig varje år. Jag tycker andra lyckas se fina ut i sina dunjackor, mössor och stövlar eller skor. Påpälsade i kylan. Men inte jag. Alla andras dunjackor är så mycket snyggare, deras stövlar passar bättre till allting annat de har på sig och de har bättre färg på byxorna. Jag känner mig bara ful och svart. Som en klump. Trots rosa mössa. Jag måste lösa det här för det är gaaanska lång tid kvar av vintern. Att köpa en ny (en till) dunjacka för 4000:- känns inte som en lösning. Men att känna sig som en ful klump i 5 månader till är inte heller ett gångbart alternativ tycker jag.

Jag vill vara varm och gosig. Jag promenerar mycket och är inte beredd på att göra avkall på bekvämligheten. Men att vara lite citysnygg vore också trevligt. Tips? Har testat olika halsdukar, mössor, vantar osv. Det hjälper liksom inte. På sommaren är det alltid enkelt. På vintern hopplöst!

En diger action list!

Ägnade lunchen åt att studera den senaste veckans crossfitpass. Det är med skräckblandad förtjusning jag klickar runt bland de olika övningarna. Jag andas ut när det är namn jag känner igen och övningar jag vet att jag klarar av. Det är bara att köra! Sen håller jag andan igen när det dyker upp något jag inte känner igen och ler för mig själv samtidigt som jag blir lite nervös. Det finns ingen ände på antalet utmaningar i crossfit (verkar det som) men det här är i alla fall mina - till att börja med.

Att kunna göra en Pistol squat (knäböj på ett ben ner till sittandes och sen upp igen).

Att kunna lyfta mig själv en gång. En chins alltså.

Att kunna gå ner i brygga. 

Att kunna stå på händer.

Att kunna göra en Ice Cream Maker (vad kan det dröja, några år?)

Att hoppa double unders och se lika oberörd ut under tiden som den här killen.

Snart uppe!

De flesta av övningarna är bara rakt av tunga. Några är utmaningar helt enkelt för att jag tycker det är läskigt. Gissar att antalet utmaningar bara kommer att adderas men man måste ju börja nånstans och här börjar jag!

Vad härligt det är att vara 29 år ibland och kunna säga att jag är feg och tycker inte om att vara upp och ner för övrigt.