Morgonlöpning

Halv sex började min wake up light lysa svagt och pälsbollen vaknade till liv och började trampa runt. Snart var jag också vaken. Jag och Sara hade bestämt löpardejt 06:15 - någon gång när vi inte tänkte på att det hade blivit sommartid dagen innan. Alltså var det mörkt när jag klev upp men medan jag zippade på min frukostsmoothie vaknade solen också. Det var vackert.

Vi sprang en slinga i Karlberg och fick se både rådjur och ekorre. Och kaniner förstås. Vi kom fram till att vi båda gillade den urbana känslan som man får av att springa i en park i en stad. Eller heter det rural? Jag tror vi kom fram att lantlig miljö i en stad är rural och urban är tvärt om. Hur som helst var det en alldeles ljuuuuvlig start på dagen! Sara sprang i ett perfekt tempo, solen lyste och staden och parken var nyvaken. Jag kände mig pigg och lätt och knäna var det inga problem med. Fylld med massor av träningsendorfiner vände jag in på Friskis på hemvägen och gjorde tre set med chins och tre set med situps och en lång planka. Folk sneglade lite misstänksamt på min underställströja, pulsklocka och fötter utan skor. Tjugo över åtta hade jag cyklat till jobbet och endorfinerna fullkomligt bubblade. Alla andra verkade trötta och nyvakna och jag fick bubbla för mig själv. Åt dagens tredje frukost, eller i alla frukost två och en halv.

Sara skrev om morgonlöpning förra veckan och jag blev helt inspirerad och ville också springa. Jättekonstig grej eftersom jag egentligen aldrig springer längre. Mest på grund av mina knän men också för att jag inte är speciellt bra på att springa, i alla fall inte långt. På high school i USA var jag med i vårt track and field team och sprang 100 och 200 meter och laget gick till och med till state finals. Då tränade jag på att springa fort 6 dagar i veckan, fick benhinneinflammation så pass att jag fick hoppa på kryckor och en dag blödde jag näsblod i fem timmar. Men det var då det. Hemma igen sprang jag i skogen ibland och några millopp på somrarna (jag var aldrig snabb men inte pinsamt långsam heller) och sådär men sen var jag vid en viss ålder och mina knän var slut som artister. Det var kul att vara tillbaka lite i dag!