Functional Moves på Sportlife

Igår tränade jag en fantastisk Functional Moves-klass för Jessica Clarén på Sportlife. Sara och jag har försökt styra upp gemensam träning jag vet inte hur länge och nu hann jag precis vara med innan Jessica ska sluta och byta till(baka) till SATS. Lucky me. Om man säger så här, jag förstår att Sportlife-kvinnorna är besvikna! På samma klass igår var även Åsa och Annika.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har bara kört Functional Moves en gång tidigare, på The Nike Blast 2011, och mindes det som ganska tungt och svettigt. Då hade jag i och för sig redan kört crossfit, yoga och kettlebells innan och sen tackade även mitt högerknä för sig.* 

Klassen igår var som en härlig mix av funktionell styrka, rörlighet och yoga. (Det var inte så tungt eller så pulshöjande som jag trodde men mina axlar fick sitt!) Och så var det mycket kärlek. Kärlek till sig själv är helt klart en viktigt grej enligt Jessica. Jag gillar! Och jag har sällan varit med om någon så pedagogisk. Ofta när det är flera rörelser och moment involverade tappar jag bort mig och så försöker jag istället att härma instruktören och så tappar jag ändå bort mig för att allt är spegelvänt. Så var det inte igår. Jag hade kunnat göra rörelserna om jag så blundade. Det var bara att lyssna noga och göra en grej i taget. Så.himla.bra! Igår var det extra fokus på de djupa coremusklerna. Jag hade ju inget att jämföra med men enligt de andra var det ovanligt mycket core. Helt perfekt och jag tar med mig alla övningarna till gymmet!

Jag tror att alla som var med på klassen igår kände sig väldigt sedda. I en position i stretchdelen på slutet skulle man sittandes komma så nära sina uppdragna ben som möjligt med överkroppen. "Här fuskar man gärna genom att sticka fram hakan och nå längre, men då får vi gamnacke och det vill vi ju inte!" Jag kände mig typ väldigt påkommen och drog snabbt in hakan.

För övrigt tror jag att det är dags att jag slutar klaga på mitt höftfett. (Min enda, om någon, egentliga hangup och hjärnspöke). Vi gjorde sidoplankor på bräda och rullade liksom från sida till sida. Satan i gatan vad ont det gjorde på höftbenen! Jag rullade rätt dåligt mest på grund av det - inte för att det var jobbigt. Hade behövt ha mattan ovanpå brädan eller nåt.

Jag summerar hur som helst ett otrolig skönt pass som kändes väldigt välgörande!

Nu flyttar Jessica till SATS där hon förhoppningsvis kommer att leda en klass som heter Shape. Shape ska vara funktionell träning men bara ordet shape gör mig lite allergisk. Shape översatt till forma låter väldigt mycket utseende för mig. Varför har man valt ett sånt namn på en funktionell klass?

Jag kollade förresten vad en årskort på SATS skulle kosta mig. 7140 kronor. Oh lord! På Friskis betalar jag 2900 för ett år. Och SATS som gymkedja är inte mer än dubbelt så bra. Trust me. Man får ju inte ens plats på de klasser man vill gå på om man inte bokar två veckor i förväg. Däremot kommer jag absolut unna mig lite engångsträning med Jessica ibland! Och om jag blir rik köper jag gärna ett till träningskort. Jag har redan fyra ... (Friskis, duCalme, Crossfit Nordic, The Beach).

Jag kände mig inte alls överkörd i morse. Klassen igår hade varit mer välgörande än tung. Jag vaknade av mig själv (jag ääälskar att det är ljust på morgnarna igen!) och funderade på hur jag ville starta dagen. Det blev ett extra träningspass fast att jag hade tänkt mig en vilodag. Förmodligen vilar jag en annan dag istället beroende på vad kroppen tycker. Efteråt blev det frukost nummer två på jobbet. Turkisk yoghurt med hallon och valnötter, en bananmuffin gjord på banan (såklart), mandelmjöl, kokosolja, kardemumma etc och en kopp grönt lyxte.

* Jag rehabade stenhårt på Idrottsskadecentrum i fyra veckor innan jag skulle till Åre och åka skidor. Det gick vägen! Galet. Istället störtdök jag i pisten och mina skidor löste inte ut (!) och jag fick en ny skada, en muskelbristning och blödning i baksida lår och vad. Ja, ja, ganska exakt år senare är jag fit for fight och har åkt skidor i Åre igen. Det tog sin tid att bli bra dock och jag tränade normalt (till exempel beachvolleyboll) igen först 8 månader senare. Var bara tvungen att ta chansen att beklaga mig lite samt låta lite sportig och idrottsskadad och sådär.