4 timmar @The Beach

Igår hade vi vår första PT-träning i sandlådan med Camilla. Vi fokuserade på anfall som stod överst på vår önskelista. Jag har lite hatkärlek till anfall. Det är ju på ett sätt det roligaste i spel, att få döda bollen. (Det är i och för sig verkligen kul att gräva upp de där till synes omöjliga bollarna i försvar också...) Samtidigt finns det så mycket att förbättra i ansatsen, armdraget och träffen att det kan vara en väldigt frustrerande grej att träna på. Ibland vill man bara hänga i sin comfort zone och göra något man känner att man är bra på.

Först gjorde vi en uppvärmningsövning där man bara fick lägga korta eller långa bollar på motståndarna. Det gällde verkligen att göra något med bollen och inte bara lägga den rakt på motståndarna. Två till tre meter i mitten av planen var död zoon. Sen spelade vi en mot en (men med varsin passare så man var liksom två ändå) på hela planens bredd men på typ två meters djup. Det var en grymt bra övning i att ta korta bollar som precis går över nät. Sådana bollar kommer i princip varje match man spelar och det är guld att kunna gräva upp dem. Att först ha tränat mycket blockbackning och nu få träna på de korta bollarna specifikt gör att jag verkligen känner skillnad i spelsituationer. När man tar korta bollar vid nät gäller det att verkligen dyka djup ner istället för att stolpa fram upprätt och aldrig hinna ta några bollar. Givetvis gäller det att skjuta ifrån och vara snabb också. Inget stolpande som sagt.

Sen började vi shotta vi till varandra över nät. Det kändes som att jag stod och slog i en evighet utan att det gick särskilt mycket bättre. När vi sen gick vi på inspike gällde det att få ihop ansatsen med armdrag och träff. Långsamt trillade nog poletten ner men det känns ändå som att det är mycket kvar att slipa på. När vi gick vidare till att spela (åh det är alltid roligast!) fick jag plötsligt till en riktigt bra träff. Den känslan! Den vill man bara behålla och kunna plocka fram hela tiden. Men av nån anledning händer alltid det där i slutet av träningen. Jag tycker alltid precis att man har kommit igång när det är dags att stretcha.

En sak jag verkligen ska tänka på i allt spel framöver är att bli lite mer offensiv, att faktiskt attackera bollen och inte bara vara nöjd för att jag touchar den innan den går i sanden. Den ska verkligen upp också och då måste jag bli mer bestämd. Camilla påpekade dessutom vid två tillfällen att 1) jag är lång och 2) jag är stark. Det måste jag verkligen börja utnyttja mer.

För säkerhetsskull hade jag också träningsvärk från hell igår. Min överkropp har fått slita i veckan (räknade bland annat till 18 chins i måndags och drygt 20 chins i tisdags) OCH dessutom har ryggen manglats av min kiropraktor. Oj oj oj.  Och jag som tänkte gymma i eftermiddag. Men jag räknar iskallt med att bli ännu starkare. Jag tänker göra fler chins.

Jag var faktiskt ute i sanden redan på eftermiddagen igår. Jag och ett gäng kollegor hade beachträning med Danne och spelade en King & Queen turnering där den med flest individuella vinster vann. Jag hade nog kunnat gå ganska ohotad ur det hela om jag inte hade valt att inte spela de sista matcherna utan gå och äta istället innan vår Camilla-träning.