“Kommer jag en dag vakna upp och vara glad för all jävla träning man har gjort eller är det meningen att jag ska glädjas åt det här och nu?” Det skriver Jojje Borssén i sin blogg på Runners World. Snabbare Starkare Snyggare bloggar vidare om samma sak.
Och ja - jag funderar ofta på det: meningen med all denna träning! (Folk omkring mig undrar säkert ännu mer). Att motionera är bra. Vi håller oss friskare både på kort och lång sikt och mår både fysiskt och psykiskt bättre. Motion är bra för ryggen, hjärta, kärl och hjärna och forskning visar att de som rör på sig per automatik äter bättre mat också. Men att träna och motionera är inte samma sak - och jag tränar.
Det finns en uppsjö med träningsbloggare som tränar många fler timmar och pass per vecka än jag men jag tycker helt enkelt inte att det är värt det. Det är inte värt allting jag skulle behöva offra - trots att jag “bara” tränar 4-5 pass per vecka och totalt ca 6-7 timmar en vanlig vecka känner jag så. Ibland mer, ibland mindre.
Om jag har en tävling framför mig är det värt en hel del träning, t ex mitt stundande skimarathon på Svalbard. Det är värt att åka/träna långpass innan för att orka hålla på länge, träna intervaller för öka på kondition och det är värt att träna överkroppsstyrka för att orka staka. Tävlingen blir ju roligare och mer njutbar då! Vintersäsongen bjuder även på alpinskidåkning, något jag verkligen älskar. Det är värt att träna mycket ben för att orka åka fortare och brantare och med bättre teknik. Det är framför allt värt att träna ben för att minska skaderisken eller för att gamla skador inte ska gå upp igen.
Jag älskar att cykla på sommaren och det är värt att köra spinning under vintern i brist på bättre.
Till “vardags” spelar jag en hel del beachvolleyboll. Det är värt att träna explosiva ben till den också. Det är värt att ha en stark axel som inte börjar göra ont.
Apropå vardag är det alltid värt att ha en stark core, oavsett om jag sitter på jobbet, sitter på cykeln eller står på skidorna. Jag har skolios och tränar mycket rygg, mage och core. Bikramyoga är en av alla perfekta delar i detta så det är värt att lägga många svettiga timmar i studion.
Och alla de här grejerna är framför allt värda för att det är kul under tiden: skidåkning, cykling, beachvolleyboll och bikram. Alla delar erbjuder sin speciella och unika upplevelse. Men det finns en gräns för mig och den går nånstans vid runt 4-5 i veckan.
Att bara träna för tränandets skull är inte värt det några timmar alls. Vissa veckor fastnar jag mer i det tänket än annars. Svalbard skimarathon är först i april. Cyklingen är ännu mera avlägsen och beachvolleybollen tickar på. Just axeln har jag ändå aldrig haft problem med. Varför tränar jag? Räcker det inte med motion? Måste jag träna så här mycket? Nä men jag vill. Jag kommer ju alltid fram till det eftersom jag älskar att utmana mig själv och testa nya saker.
Men jag har börjat träna allt mera värdefullt. Jag tränar massor av core. En stark core är bra till allt - och det är snyggt! Det är snyggt med en bra hållning och en stark mage. Jag tränar mycket ben både för att jag älskar mina starka ben som är bra till så mycket men också för att underhålla känsliga knän och korsband som var nära att råka förra vintern. Att vara stark, smidig och rörlig. Och orka länge. Det vill jag. Därför har jag börjat bikramyoga.
Jag funderar ofta på om det här är något jag kommer att minnas med glädje när jag blir gammal, inte bara när det gäller träning men nu är ju det här en träningsblogg. Jag kommer garanterat vara glad över hur frisk och stark (förhoppningsvis) träningen gjort mig, jag kommer vara glad över alla upplevelser jag fått genom den och alla människor jag lärt känna. Men till det räcker 4-5 pass i veckan. Jag har inte motivation till mer för då blir det som träning "bara för att" för mig. Träning är så himla fokuserat på bara jag och mig. Jag skulle inte stå ut med att bara bry mig om själv. Så osympatiskt och ointressant och fantasilöst. Inte för att jag är någon Moder Teresa precis men man kan ju i alla fall göra en ansats till att bry sig om mer än syreupptagningsförmåga. Sådana saker kommer jag förmodligen att minnas med glädje. Också. (Alltså - all respekt till de som tränar dubbelt så mycket som jag! Det är imponerande och kräver enorm målmedvetenhet och disciplin. Jag tror bara att det är en viss typ av människor som kan det och som kan lyckas!)
När jag i skrivandet stund funderar över just träningsbiten tänker jag på ett av mina träningsmål jag satte upp efter sommaren: att först och främst träna för att ha roligt. Det ska alltså vara roligt under tiden. Är det tråkigt - gör det inte. Träningen får aldrig någonsin bli ett tvång, hemska tanke. Alla som träninsgbloggar vet att balansgången ibland är svår. Det är jag säker på oavsett vad som skrivs inför alla andra.
Igår och i förrgår hade jag två vilodagar på raken. Ganska oplanerat men jag hade inte lust med något speciellt. En aktivitet blev inställd i tisdags och igår ville jag spara mig inför kommande träning. Det var hur skönt som helst. Jag gick hem, bokstavligen, efter jobbet, tittade på ett vackert Stockholm i snöskrud och gjorde inget speciellt. Handlade lite god mat, städade för att slippa i helgen, kollade på Mad Men. Jag promenerade på morgonen, lunchen och kvällen och var inte ett dugg rastlös. Jag var nedvarvad, läste extra mycket och somnade tidigt. Imorn är det fredag och jag. är .inte. helt. slut (!) Men i dag, tredje dagen utan träning är jag givetvis rastlös och kroppen vill köra hårt. Underbart. Det känns som att jag har hittat min balans och jag är “glad för all jävla träning”.
Jag ska till duCalme ikväll på en posture clinic i bikramyoga. Spännande!
8 kommentarer:
Jag har också svårt att träna 'bara för att'. Jag är tex skiktades på vardagsmotion. Undantaget nu när jag är ledig och går en del med Sixten och hans vagn. Därför måste jag ha mål med min träning. Eller, det är klart att jag ibland tränar 'bara' för att det är så himla kul/skönt/uppiggande etc, men i grunden måste det finnas ett driv efter att bli starkare och snabbare.
Eh 'skitkass' skulle det stå där uppe :)
Vad klokt och bra skrivet i såna här "nyårsträningshets-tider". Jag tränar också efter mål och då blir det så mycket mer roligt och givande. Och kanske lättare att balansera.
Klok som en bok Erika! Och så skriver du bra oxå :P
Kram på dig!
Ja du, de här tankarna kommer ju och går. Men för det allra mesta är träningen så självklar att jag inte ifrågasätter den. Så fort jag vilar ett par dagar längtar jag ihjäl mig efter att få träna och ju mer jag tränar ju mer finns det att bli bättre på. Vilket kan leda till att det ibland blir smått "hysteriskt" med träningen. Men så länge det är kul så är det helt ok. Det där med att det skulle vara egoistiskt vetefasen alltså.. är det mindre egoistiskt att ägna kvällen framför tv:n, eller med en stickning eller med nåt annat som är ens intresse. Jag tränar ju ofta tillsammans med mina vänner vilket gör det till en väldigt ickeegoistisk grej och eftersom träningen tar fram en gladare och trevligare person vilket innebär att jag ju även blir en bättre medmänniska. Men visst kan det gå över styr om träningen tar över allt och det är det enda man kan tänka på. När ett missat pass är en katastrof. Blev långt det här, borde kanske skriva ett eget inlägg på ämnet. ;-)
Jag tycker nog inte att TV:n är det enda alternativet till träning, däremot finns det många andra saker som jag vill uppleva/göra som inte inkluderar träning och de sakerna är jag inte beredd att offra av olika anledningar. En anledning är att jag inte enbart vill fokusera på den egna kroppen - jag tycker det blir tråkigt och ointressant. Kroppen förtjänar mycket fokus eftersom jag ska bo och leva i den resten av mitt liv men ett par dagar i veckan föredrar jag att fokusera på saker utanför den. Kort sammanfattat - hoppas det förklarar vad jag menar bättre :)
De dagar man har vilodag förundras man verkligen över hur mycket man hinner med! Det behövs verkligen sådana dagar ibland - men som du skriver, när man vilat ett par dagar inser man att man faktiskt gillar att träna - mycket :) Men när det inte är roligt längre så ska man ju verkligen fråga sig om det är värt det, man är ju inte någon elitatlet som tjänar pengar på sin träning... så det finns ju faktiskt inget måste att göra sådant som man inte har lust med! (Utöver "måste" träna för att hålla sig frisk)
Visst gör man! Hinner mycket. Också tänkt på det:) Din energinivå är verkligen hög, härligt!
Skicka en kommentar