Nu har drygt halva tiden gått av min sockerfria månad. 18 dagar har passerat (jag började den 3 januari), 15 dagar to go. Det har gått nästan tråkigt enkelt. Jag kan bara minnas ett eller två tillfällen på jobbet som jag varit sådär riktigt fikasugen. För som väntat är det fikat som frestar. Det har dock aldrig funnit något fika till hands och inget att köpa inom rimligt avstånd och jag har helt enkelt bara härdat ut och så har det inte varit mer med det.
Lika väntat som fikasuget (som jag dock trodde skulle vara större) har de sociala situationerna varit de när jag mest märkt av att jag inte äter socker. Är man smal och tränar mycket är det inte särskilt accepterat att inte äta socker. Det är väldigt provocerande för folk. Att mina kollegor (som brukar vara de värst provocerade) har jag dock inte hört så mycket faktiskt - kanske för att det precis var jul och så vidare. Kanske för att jag har sagt att det bara gäller i januari. Att mamma har köpt min deal fullt ut är jag också förvånad över. Hon brukar mest vilja att jag ska ta det lugnt och träna mindre och jag var rädd att hon skulle tolka min sockerfria månad som nån ny matobsession.
Jag har haft en del middagar hemma men det har varit hur enkelt som helst att skippa socker och ingen verkar ens ha reagerat. Jag har sagt det till vissa och vissa inte. Till efterrätt har jag till exempel bjudit på mango och hallon med vispad grädde eller raw äppelpaj. Skitgott alltihop.
I början kändes det mer laddat att säga att jag inte äter socker just nu - och tråkigt! Men här om kvällen hos pappa fanns det en av mina favoritglassar till efterrätt, Ben & Jerrys Cookie Dough. Jag var lite halvsugen men hörde nån säga "jag äter inte socker i januari" och det var så enkelt att jag inte ens tänkte på det. Jag har klart kommit in i det och det är inte jobbigt att avstå. Väl hemma igen kändes det ännu mindre som en förlust att inte äta glassen. Jag hade ju ätit en god middag innan och den hade jag ju känt av om jag hoppat över. Om ni fattar.
Så sammanfattningsvis har månaden nästan varit tråkigt enkel. Så enkel att jag funderar på att fortsätta tills jag åker till Thailand den 9 februari. Det blir ca 8 dagar extra.
Om nån undrar så verkar jag väga exakt samma sak som när jag började med att skippa sockret. Jag äter nog himla bra mat i största allmänhet så det blir som ingen "Biggest Looser-effekt" på mig. Jag verkar ju inte ens ha varit en sån sockerjunkie som jag trodde. Eller fikajunkie! Jag har faktiskt inte ens ätit nåt från "undvik-listan" men det har mest gått av sig själv. Som sagt. Bra vanor kan konstateras.
Men, ett undantag har också gjorts. Igår var vi på kickoff med jobbet och efter curlingen flyttade vi in på Näsby slott och hade planeringsdag. Givetvis fanns det massor av god (nyttig!) mat - och en fikabuffé. Jag var grymt trött. Undrade på allvar hur jag skulle överleva hela dagen och det kanske ökade på fikasuget. Men jag tror mest det handlade om att jag såg min favorit, morotskaka, och cheesecake med pekannötter. Herregud så gott. Omgiven av vittnen tog jag en bit morotskaka som jag tänkte dela med en annan sockerfri kollega om hon var på idén. Hon kom bort till bordet där jag satt med nämnda cheesecake och orden, jag tänker också göra undantag i dag! Så det gick ju enkelt. Och min tredje sockerfria kollega gjorde samma sak "det var bara för tråkigt". Faktum är att det bara kändes bra att fika. Det var ett val som var väl värt och nån jäkla gräns får man ju dra. Fikat var otroligt gott! Jag njöt oerhört av mina bitar och det märktes att det inte var nån slentrianfika. Jag njöt typ resten av eftermiddagen. Det är lite det jag vill ta med mig till resten av året. Att fika väl värd fika. Bara.
Här kan ni läsa min förra sockerrapport. Här kan ni läsa om bakgrunden till mitt sockerfria januari och vad det innebär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar