Jävligt tråkig* löpning

Lördagen började jättebra. Jag promenerade ner till Stureplan genom ett sånt där inte riktigt vaket Stockholm och en inspirationsföreläsning med Cecilia Duberg på Casall väntade.  Med facit i hand är jag otroligt glad att jag gick dit! (Trots att soffan och en heldag framför Vinterstudion lockade lite också). Cecilia hade massor av inspiration att dela ut och konkreta verktyg man kan använda för att coacha sig själv i träning och vardag. Dessutom fick vi med oss lite nya faktakunskaper på köpet. Över förväntan säger jag! Ska vid tillfälle försöka sammanfatta hennes klokskaper. (Varför var inga andra träningsbloggare där?)

Sen väntade äntligen ett träningspass i form av "Jävligt jobbig löpning" (fast jag måste köra på crosstrainer).  "Äntligen" ja för jag har verkligen velat testa det här passet länge. Jag lämnade alltså tjejerna som fick äta lunch utan mig och seglade in på gymmet istället. Insåg dock att de skulle stänga redan om en knapp timma. Typiskt. Fuskade därför lite med uppvärmningen och körde min första enminutare efter 6 minuter.  Passet är ett pass med 11 intervaller: 1 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 4 minut, 6 minut, 4 minut, 2 minut, 1 minut. Vila halva den tid som intervallen du nyss sprang var lång. Rekommenderad tid för uppvärmning, 10-20 minuter...

Den första intervallen gick bra och den andra också. Sen kom jag till min första på fyra minuter. Jag tycker fyra minuter är svårt. Svårt för en enkel motionär som jag. Jag kan i alla fall inte ligga på 95% av maxpuls särskilt många fyra-minutare. Inte 6 minuter heller så snart gick det ännu långsammare. Det kändes faktiskt inte som en intervall över huvudtaget och kroppen var seg som kola. Och så en TILL fyra minutare. Nu var jag så uttråkad att jag knappt orkade försöka köra på.  Lite bättre gick det när det var dags för två minuter igen men den fart jag vanligtvis håller var inte i närheten. Påbörjade nästa fyra minuter men i rätt makligt tempo och tänkte att jag tror snart jag skiter i det här. Det här är ju löjligt. Jag vill bara inte. Efter 3,5 minut bestämde jag mig för att avsluta med en tvåa, som blev en etta, i bra tempo men kroppen var lika kolaaktig. Varvade ner tre minuter och gick hem, ganska sur! Helt otroligt dåligt träningspass. Snudd på komiskt. Slutsatsen jag drar är att jag tycker det är svårt med intervaller när de börjar bli längre. Vilket tempo ska jag hålla? Är det något man ska lämna åt eliten? Är det inte bättre att köra lite fortare istället men kortare och fler intervaller? Vad säger ni andra? Ligger alla andra träningsbloggare och matar fyra- och sexminutare på 95% av maxpuls eller?

Svettig blev jag i alla fall. Nytt favoritlinne från Casall köpt med 30% rabatt på vårkollektionen! Finns i massor av olika färger. Sportoppen under har jag egentligen som bikini. Också från Casall, sommaren 2011

Sen vände allt. Jag duschade och pysslade om mig själv, åt jättegod lunch, lyssnade på yogamusik och tände ljus, sov en stund, läste, sov lite till. Sen mötte jag upp Katten och gick till Dansens hus. Det var dags att se Svansjön. Det var förstås riktigt bra men Bounce har gjort mig kräsen - det brukade vara ännu lite bättre ... Vi avslutade med Mojitos och middag på Scandic Grand Central. Det blev både efterrätt och fler drinkar. En hur bra kväll som helst! (Sockerfritt januari? Jag återkommer till det!)

* Förlåt Sara (som tipsade träningsbloggarna om passet Jävligt jobbig löpning). Det är absolut inte du. Det är jag!