Långpass med intervaller

Jag och Erik hade planer på Romme eller Kungsberget i dag. Mina carvingskidor skulle göra säsongspremiär och solen skulle stråla. Solen strålade också men när så få backar visade sig vara öppna valde jag att spara utförsåkningen till senare. Har känt av knät en del sedan längdåkningen över nyår (vem får ont i knät av att åka längd?! Jag och Kowalczyk?) och efter mina djupa knäböj i onsdags valde jag att låta knät vila. Det var liksom inte en vecka i Alperna jag valde bort resonerade jag. Istället blev det stavar i Hammarbybacken med Helen.

Jag syns tillräckligt mycket i den här bloggen. Det här är Helen

Vi satte efter uppvärmning iväg upp för backen och när vi närmar oss toppen hör vi ett omisskännligt ljud. Snökanoner. Mycket riktigt var det full action på andra sidan "berget" med konstgjord snö som yrde över backarna. Istället höll vi oss på baksidan. 10 intervaller upp för berget med blandad gång och löpning. Jobb- och sockersnack på vägen ner och så upp igen. Jag följde med Helen en bit in mot stan istället för att hoppa på tunnelbanan direkt. Totalt blev det 90 minuter med stavarna inklusive 10 intervaller. Bra kört av oss säger jag!

Lyckas helt oväntat komma hem precis lagom till herrarnas sista deltävling i Tour de ski. Bara att värma mat, duscha och bänka sig. Sen ut till stallet en snabb runda, handla och komma hem och inse att damerna börjar åka om fem minuter. Jag gillar! Jag planerar aldrig mitt liv utifrån TV:n oavsett vad det är. Skulle aldrig falla mig in även om det är kul när det synkar som i dag. Men imorn - då har jag faktiskt bokat in hemmatid för att se finalen upp för slalombacken! Av Kowalczyk och Björgen hejar jag på Björgen. Hon är för jäkla cool. En järnlady i ordets rätta bemärkelse. Annars litar jag mest på Kalla och Hellner. Haag är sjuk. Måste vara hur trist som helst!

Apropå sjuk. Träningen har funkat himla bra den senaste veckan men ändå känns min hals och näsa av och till lite konstig. I vanliga fall när jag blir sjuk kommer det aldrig smygande. Jag känner inte att nåt är på g och provar att träna bara lite försiktig för att se vad som händer. Nej jag känner poff att jag har ont i halsen och sen dröjer det inte lång stund innan förkylningen är ett faktum. Värsta tröttheten brukar infinna sig samma dag och det är aldrig frågan om någon provträning. Nu har halsen, och i dag även näsan, känts lite kliig några dagar. Det går lite upp och ner. Kroppen svarar ju jättebra på allt jag ber den om och pulsen har inte skenat iväg. Jag har ju inte uttalat ont i halsen så vi får se hur det slutar. Har precis boostat med två tabletter c-vitamin i alla fall. Mamma hävdar bestämt att nån forskare hävdat att stora doser c-vitamin kan stoppa en förkylning så jag litar väl på det då! Innehåller sötningsmedel förvisso men det är ju för en god sak...