Med en vecka kvar till säsongens första löplopp tyckte jag det var dags att dra upp tempot i Karlbergsparken lite (alltså testa hur fort jag faktiskt komma runt de där 6 km). Efter en snabb promenad ner i parken satte jag av fast besluten att springa de bästa rundan hittills. Well, jag sprang 2,2 km på 11 minuter vilket är en mycket bra tid för att vara jag. Insåg att jag inte skulle fixa att hålla samma tempo ytterligare fyra km och drog ner på tempot lite. Sen
gick jag snabbt i 30 sekunder och försökte öka till mitt första tempo igen. Visst sprang jag men särskilt behagligt var det inte. Tänkte att det var bättre att sansa sig och springa alla planerade km istället. Sen kom en backe och jag kunde inte låta bli att sprinta upp för den med resultatet att jag fick gå 30 sekunder efteråt igen. Joggade lugnt men tänkte än en gång att det var ju självaste den också och drog upp farten igen. Pulsen gick som en jojjo och jag hade vid det här laget inget aning om vad jag höll på med. Jag genade genom skogen, varvade ner, sprintade upp för en sista backe och varvade till slut ner på riktigt och gick en km hem. Vet inte vad man ska kalla den här löprundan. Flopp eller med lite god vilja kanske intervallträning?
Hämtade tvätten i tvättstugan på vägen upp och kände mig som världens största fake. Träningsblogg bah! Jag kan ju inte ens springa. Det är verkligen i särklass min sämsta gren. Och framför mig susade andra grenar förbi som jag är ungefär lika kass i, längdskidåkning osv. I skrivandets stund kan jag inte riktigt komma på en enda grej jag är bra på. Bra som i utmärkande, bra som i talang. Grävde långt bak i hjärnan efter Annelis kommentar från nån beachträning. Du är så jävla tekniskt bra Erika. Eller som när min tränare sa att jag borde byta partner eftersom jag hade blivit mycket bättre. (Innan Anneli - jag bytte). Men jag kom på alldeles för sent i livet att det är beach jag vill hålla på med såatte.
Jag borde göra en sån där lista som mamma fick mig att göra när jag var liten, nog bara sju år och var ledsen för något. Skriv en lista med alla saker som du är bra på! Överst på listan stod det "Jag vågade galoppera på Sultan i dag". En liten, vit, busig ponny och jag hade knappt galopperat tidigare. Men jag gjorde det. 22 år senare behöver jag uppdatera min lista! Jag har trots allt inga problem att galoppera på vilken häst du än slänger upp mig på och har hoppat över högre hinder än de flesta tillsammans med en fantastisk häst, som jag red in själv.
På måndag ska jag springa 7 km. Långsamt och plocka vitsippor på vägen. Men nu ska jag till stallet.
4 kommentarer:
Åh! hate when it happens! Men man behöver inte vara grym på allt - jag tycker grejen att vara "bättre än normalt" på det mesta är en fantastisk egenskap. har en känsla att miss E är en sån. Dessutom kommer man jäkligt långt med vilja. Att jämföra sig med andra är något man gör för ofta - dina löpprestationer just nu är kanske det bästa kroppen förmår just nu. Efter en sommars intervallträning tror jag absolut du kan göra milen på din drömtid!
Jag håller med Sofy ovan! Att kunna galoppera på vilken häst som helst är minsann inte dåligt heller och att inte att vara tekniskt bra på beachvolley heller.
Jag är också otroligt kass på att springa, har många upplevelser som den du beskriver. Hatar verkligen intervaller och vilket nederlag att behöva gå! Det ingår aldrig i mina planer.
Tack för pepp!
Det konstiga är att intervaller på en cykel, det går hur bra som helst! Jag menar uppenbarligen finns det ngn slags kondition. Slita i timmar i sanden under turnering funkar också. Jag måste ha världens mest energislösande löpsteg eller nåt?
Jo, jag menar, jag har samma erfarenhet, är det ett roligt dans/aerobicpass så har jag hur bra kondition som helst. Men så fort det kommer till löpning så tar jag slut. Jag tror hälften av konditionen bor i psyket (eller nåt :)
Skicka en kommentar