Självkänsla och styrketräning

Tänk vad mycket man hinner med när man slutar tidigt. På nya jobbet har vi sommartid och slutar klockan 16 resten av augusti. Det gillar jag väldigt mycket! I dag har jag både hunnit få min lägenhet fotograferad innan visning och köra ett pass på gymmet. Och allting i lugn och ro med lite dötid och middagstid emellan. Sara som skulle vara kvällens sällskap har ju en ny karriär som spinninginstruktör och vi fick boka om - så dagens pass blev ett bonuspass. Jag tänkte egentligen köra ett av mina favoritstyrkepass med tabataintervaller men den lilla hallen där man kan vara lite mer ifred var upptagen. Jag kom helt av mig när jag upptäckte det - för andra gången på tjugo minuter.

På vägen till gymmet hade nämligen de mest konstiga tankar upp från ingenstans. Förmodligen för att jag på väg ut ur porten mötte en tjej som såg oförskämt sportig ut* och mest troligen var tillbaka från en löprunda. Jag tänkte för hundra sjuttioelfte gången på varför jag är så %€#%% dålig på att springa. Är faktiskt nästan lite fascinerande. Oavsett vem jag springer med är jag sämst. Min pappa är stark som en oxe och simmar bättre än en fisk, men han kan inte heller springa. Sen tänkte jag att jag inte cyklar särskilt snabbt heller. Jag älskar ändå att cykla till skillnad från att springa och man brukar ju vara bra på det man gillar och tvärt om. Men jag har ju inte direkt tränat på att bli snabb, om jag ska vara lite snäll mot mig själv.  Sen tänkte jag att jag varken är särskilt uthållig eller stark heller och tänkte på massor av personer som är just det. Försökte ändå lite mediokert med att säga att jag ju ändå har cyklat Vätternrundan, 30 mil på cykel. Det har ju de flesta inte. Men bara för att genast tänka på att det ändå tog rätt lång tid. (Ja jag cyklade alla milen ensam). Nä man behöver inte vara bäst, inte ens bra, men med tanke på hur mycket tid jag ägnar åt träning trots allt skulle man ju vilja känna sig mer vass. Och ja, självklart jämförde jag bara med de som jag anser vara bättre än mig... Fina tankar om sig själv att ta med sig in på gymmet. Lyckligtvis är Friskis inget mecka för perfekta människor utan alla får plats.

Men där stod jag med armarna hängandes längst sidorna och mindre sugen än någonsin på ett regelrätt styrkepass. Men är det något jag har så är det i alla fall karaktär. Jag tänkte att jag börjar med nånting och så komponerar jag ett pass under första övningen. Det blev 50 minuter med:

• Utfallssteg med hantlar 16 X 3
• Squats med kettlebell 10 X 3
• Enbensmarklyft 12 X 3
• Axeldrag med kettlebell 12 X 2
• Latsdrag 10 X 3
• Situps på bosuboll 17 X 3
• Aktiv planka Max tid X 3
  
  
  Sällan har jag varit så nöjd efter ett träningspass som ikväll. Well done! När jag promenerade hemåt igen kände jag mig både sportig och stark. Och snygg. Nån ska ju vara det också. Firade med hallonsmoothie och chokladmuffin - paleovariant. Glor på dåliga tv-program och konstaterar att kvällen fortfarande är ung.

* Just då slog det mig aldrig att jag själv ganska ofta beskrivs som både sportig och atletisk... Tur att jag kom på det sen!