Mina knän har aldrig varit så här bra. Det kan jag skriva med facit i hand, det vill säga med en veckas skidåkning i ryggen. För två vintrar sen hade jag stora problem med mina knän när jag åkte skidor. Sittliftar mellan varven var tortyr det med (kunde mest bara ha knäna översträckta) och det tog månader att återhämta dem efteråt (eftersom jag spelade beachvolley etc hemma). Förra vintern var jag försiktig men märkte stor skillnad i knäna från tidigare. Nu har jag åkt en hel vecka igen fortfarande med smart vila mellan varven dock men ändå kan jag konstatera - knäna håller! De var trötta och onda sista dagen, men bara sista och efter ett dygns (ett dygns!) vila är dom som vanligt igen. Det är helt otroligt. Så när någon definierar mig som träningsnarkoman nästa gång ger jag mig själv cred för all styrketräning, för alla utfallssteg, alla enbensknäböj, all kliv upp på bänk, alla drakar och alla leg curls. Och så vidare. Bra jobbat jag!
Ryggen har åkt utför, längd och ridit i en vecka och mår strålande. Den har i och för sig haft en riktigt bra period och kiropraktorbehandlingar, corefokus och yoga har gett resultat tillsammans. Men tuffar jag till det hänger den inte alltid med. Men en vecka med skidåkning och dessutom en ny okänd säng var tydligen underverk för den. Yes!
Jag har aldrig haft så här lena fötter (!) utan att ha filat, peelat dem eller spelat beach innan. Så lustig grej att det fick vara med på listan. Man skulle kunna tro att jag har varit på träningsläger i sandlådan men icke. Är yllestrumpor och pjäxor bra för mjuka fötter alltså? Sammet liksom.
Var bara tvungen att skriva det här. Tycker inte jag kan kompensera nog för alla skadeinlägg jag har skrivit liksom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar