fredag 25 november 2011

Jobb å jobb å jobb (tänk musen i Askungen)

I dag är det tyst på kontoret. Alla är lite dagen efter. Det luktar nybryggt kaffe och belysningen är dämpad. Vi är dagen efter som i dagen efter höstens största event av tre. Igår var jag proffstrevlig och en sann people person i nästan 13 timmar. Det är jobbigt om man egentligen inte alls är någon utpräglad people person. Arbetsdagen började klockan 07 och gick ganska fort och allting stämde. Kunderna var nöjda. Besökarna var nöjda. Det blev tio poäng av tio. Vi avslutade med middag med några kunder på Vapiano. På vägen dit var jag gristrött. Trötthet verkar aldrig komma smygande på mig utan det slår mig som en sten i skallen. Jag övervägde att styra cykeln förbi restaurangen och vidare hem till Kungsholmen istället. Men jag började bli ganska hungrig och ville inte vara den enda som bangade. Hur kan alla andra vara så pigga? Jag klev in i ett nytt myller av folk och det kändes som att jag skulle ställa mig och grina vilken sekund som helst. Ge mig en stubbe i skogen utan folk runt omkring! Ta av sig jackan kändes för jobbigt. "Om en timma får vi ett bord". Om en timma! Men jag hade en kollega som såg mig, en av alla finingar. "Stå här så hämtar jag det du vill dricka". Tack. Sen hittade någon annan ett bord och några fåtöljer och jag sjönk ner. Efter en stund bestämde vi oss för att äta där istället och samma kollega frågade vad jag ville ha och balanserade tillbaka båda våra pastatallrikar. Så otroligt gott och efteråt var jag lite mera människa igen och orkade i alla fall prata med folk lite grann. När jag kom hem drog jag av mig kavaj och finskor, duschade och kollade på bäversfari nerbäddad under duntäcket. Sen sov jag. Tyvärr märktes det inte att jag sovit när jag klev upp i morse och kollegorna verkar ha drabbats av samma känsla.
 
I natt ska jag sova jättemånga timmar. Jag tror den där sömniga känslan kommer att finnas kvar i bakgrunden i morgon men på ett bättre sätt. Jag och Ulrika ska ta oss ann Hammarbybacken med stavar. Finns det ingen snö att träna på får man vara kreativ. Det ska bli otroligt kul och skönt (efteråt!) att få jobba upp och ner för Hammarbybacken några varv, känna elden i låren och blodsmaken på tungan. Då minsann kommer jag att vara vaken. Högt upp ovanför staden och med bara en människa att umgås med. Som inte kräver någon proffstrevlighet och som ger mig sovmorgon.


Ganska länge har jag varit sugen på att skriva ett inlägg om hälsa. Men jag behöver ytterligare några veckors eller månaders statistik. Men den som väntar på nåt gott! Kanske dyker det upp i mellandagarna.

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Känner igen mig såå väl! Proffstrevlighet är oerhört uttröttande. Lovar att du får vara precis hur trött och tråkig som helst imorgon om det nu skulle vara så du känner dig. Blir nyfiken på ditt hälsoinlägg - vad har du nu hittat på för nåt?

Erika sa...

Jag tror jag kommer vara ganska glad imorgon :) Du brukar ha den effekten...

Hälsoinlägget är mest tankar och reflektioner på vad hälsa är. Kanske uttjatat vid första anblicken men jag tror iaf att jag kan tillföra nåt nytt, eller iaf nytt för mig :)

Jojohanna sa...

Stackars Askungen. Vilken bra rubriksättning, man fattade precis!

Hoppas du iallafall få en härlig hleg med Hammarbybacke och allt!

Marliina sa...

Fint skrivet, som vanligt :) Stor kram fran Italia :)