onsdag 12 januari 2011
Fotbollsträning - ett av inläggen jag inte trodde jag skulle skriva
I eftermiddag stundar kick off i träningens tecken med jobbet på Bosön. Om vi inte är i sandlådan och leker brukar vi roa oss på Gröna Lund eller lämpligt dansgolv, eller varför inte på en klätterväg. I eftermiddag ska vi dock spela fotboll. Jag är inte särskilt entusiastisk. Fotboll kvalificerar sig som en av världens tråkigaste sporter på min lista. Men det blir ju inte roligare än man gör det. Vi ska tränas av Djurgårdens Kjell Jonevret och jag har packat shorts, linne och skor och kompletterar med benskydd på plats. Efter en timmas fotbollsträning blir det föreläsningar av diverse idrottspersonligheter som jag hoppas på ska ge oss bra inspiration! Idrottare brukar kunna bidra med mycket även utanför idrotten. Sen blir det middag och mys på Lidingö. Till Bosön åker jag och mina underbara informationskollegor i min egen sportbil. Hade det varit sommar hade vi cabbat ner! Först lite gemensam lunch som jag bangar. Jobbets lunchbaguette (?) byter jag mot min egen linsgryta och en äggmacka.
tisdag 11 januari 2011
Ny karriär alltså!
Nu är det bara att sätta sig vid telefonen och vänta. Snart kommer Nike, Adidas och de andra drakarna ringa. Jag och Erika har blivit fitnessmodeller nämligen. Den här snygga filmen från Scandscape-helgen borde öppna en hel del dörrar tänker vi.
Läs hela Kattens blogginlägg här! Kvällens entertainment.
Läs hela Kattens blogginlägg här! Kvällens entertainment.
Livsglädje faktiskt
Forcerat kreativ hela vägen in i tisdagskaklet. Är det bara tisdag? Jobbet bjuder på just massor av jobb kommande månader, stora och roliga projekt men som vanligt med för snäva deadlines och en övertro på vilket resultat man kan prestera på en viss tid. Jag har bestämt mig för att ta hand om mig själv under tiden och ha som ambition att sova väl och träna och äta bra under tiden. Jag har sagt att tidsramar och resultat hänger ihop och jag kan bara göra mitt bästa. Och det kommer jag göra. Jag försöker bestämma mig för att det är good enough!
Igår vilade jag, skönt, och i dag balanserar jag upp det med träning. Båda delar behövs ju för att må bra och man behöver olika saker olika dagar. Kom från jobbet trött och stressad men var ganska säker på att den här kvällen skulle rensa min skalle. Been there done that. Jag och Katten körde ett effektivt helkroppspass med knäböj, utfall, marklyft, drake, chins, dips och pullups. Jag kände mig ganska stark i dag och det var roligt att ha med sig Katten! Men trångt var det förstås. Alla som ska träna en eller två månader i år var såklart där ikväll. Man får inte tycka så men jag tycker ändå det är aningens irriterande...
| Knäböj check! |
| Varmt på gymmet ikväll säg... Katten körde på bra! |
På väg hem mötte jag Soheil i trappen, min naprapat, och han delade som vanligt ut lite klok livscoaching. En mycket bra finish på en kanonkväll och jag är som ny igen!
Gymmdejt!
Ikväll ska jag tydligen agera PT åt Katten. Det ska bli grymt kul att introducera henne för Friskis Lindhagen. Katten har kanske som alla vissa fördomar om Friskis och det ska bli kul att bevisa motsatsen - hoppas jag! På schemat står ett tufft och skönt helkroppspass och efteråt ska jag bli bjuden på middag också. Sweet as(s) som Katten själv sa!
Egentligen hade jag tänk köra ett vända på gymmet redan igår kväll. Men jag konstaterade att helgens träningsupplevelser hade tagit ganska bra och såg till att inte glömma bort den slitna känslan från söndagskvällen. Särskilt inte när den nya veckan startade med osedvanligt lite sömn. Med tanke på mitt taskiga immunförsvar och faktumet att alla är sjuka just nu ska jag vila lite extra då.* Jag tvingade mig själv till en spontan vilodag istället med motiveringen att man ska lyssna på kroppen och inte bara titta i kalendern. Övervägde att träna i morse men höll mig i skinnet och tänkte tidigast onsdag morgon! Sov först! Jag var faktiskt riktigt trött. Men så kom jag och Katten på den eminenta idén att träna på vår inbokade dejt ikväll och jag får ett helkroppspass och häng med Katten OCH middag på samma gång!
*Särskilt när jobbet bjuder på ett galet schema framöver med tusen saker i elden samtidigt. Det är läge för mycket vitaminer och sömn. Jag får relaxa lite med chinsen just då.
Egentligen hade jag tänk köra ett vända på gymmet redan igår kväll. Men jag konstaterade att helgens träningsupplevelser hade tagit ganska bra och såg till att inte glömma bort den slitna känslan från söndagskvällen. Särskilt inte när den nya veckan startade med osedvanligt lite sömn. Med tanke på mitt taskiga immunförsvar och faktumet att alla är sjuka just nu ska jag vila lite extra då.* Jag tvingade mig själv till en spontan vilodag istället med motiveringen att man ska lyssna på kroppen och inte bara titta i kalendern. Övervägde att träna i morse men höll mig i skinnet och tänkte tidigast onsdag morgon! Sov först! Jag var faktiskt riktigt trött. Men så kom jag och Katten på den eminenta idén att träna på vår inbokade dejt ikväll och jag får ett helkroppspass och häng med Katten OCH middag på samma gång!
*Särskilt när jobbet bjuder på ett galet schema framöver med tusen saker i elden samtidigt. Det är läge för mycket vitaminer och sömn. Jag får relaxa lite med chinsen just då.
söndag 9 januari 2011
Sandig söndag
Parkerad framför brittisk deckare på TV, den som utspelar sig i byn där det snart inte kan finnas någon kvar med tanke på hur många som har dött i den. Är rejält trött i kroppen. Skönt trött på gränsen till sliten. Gårdagens gympass visade sig ge en hel del träningsvärk vilket jag inte riktigt var beredd på, och heller inte direkt märkte förrän jag klev ut i sandlådan i eftermiddags. Kanske beror det på att passet jag körde var ganska intensivt, korta pauser mellan seten, och involverade hela kroppen.
Egentligen skulle jag ha spelat mixed med Jens, Näva och Andreas men Jens är sjuk och istället hoppade Vickzon in, 35 cm kortare. Vi turades om att spela med och mot varandra och det var kul med många bra bollar. Andreas var lite trött i början men när han fick till sina servar och grymma placeringar plockade hans lag många poäng, inte ett dugg förvånande. Näva slet som vanligt som ett djur och stod för peppandet och Vickzon var stabil i största allmänhet. En kul och bra kombination av spelare att spela med. Men jag kände mig riktigt trött under de två timmarna vi spelade. Kanske en kombination av ett tufft pass igår, att jag sovit snudd på för mycket och av det jag ätit i helgen. Mer om ätandet i ett senare inlägg. Dessutom fick jag Nävas servemiss i bakhuvudet en gång och det gör fortfarande ganska ont i skallen. Därför ligger jag väldigt skönt under min filt nu, mätt och belåten. Men kanske blir det lite keso och fruktsallad till efterrätt!
Fick precis ett sms av Andreas. "Du har blivit bättre, kul att se!" Kul sms att få säger jag! Kan tilläggas att Andreas är liiite bättre än oss andra och snarare är någon jag tränar för än spelar med egentligen. Sover gott på den.
![]() |
| Jämna matcher i dag också! |
Fick precis ett sms av Andreas. "Du har blivit bättre, kul att se!" Kul sms att få säger jag! Kan tilläggas att Andreas är liiite bättre än oss andra och snarare är någon jag tränar för än spelar med egentligen. Sover gott på den.
lördag 8 januari 2011
Vad bra den här dagen blev!
Vaknade klockan 10:30 (helt otroligt) och rullade från sängen till soffan där jag åt coltingpannkisar med mango och drack blåbärssmoothie (ja lite besatt av blåbär just nu) framför Vinterstudion. Efter ungefär två timmar med vintersport, Facebook och bloggande svidade jag om och stack ner till gymmet. Något motvilligt kan tilläggas.
Jag var lite orolig över att gymmet skulle vara hopat av nyårslöftesrelaterade träningsmänniskor som ändå försvinner om ett par månader men det var ungefär som vanligt så där mitt på dagen en lördag och ganska folktomt. Det var en marathonlöpare (i alla fall hade han en sån tröja på sig) av senig karaktär som körde mycket vadpressar och tåhävningar. Passar han sina benhinnor tro? De vanliga gymkillarna med tendens till att bära på kylskåp skymtade förbi och bland magmaskiner och pilatesbollar trängdes de flesta tjejerna som var där. En ganska överviktig kvinna körde funktionell träning för axlarna och en vältränad kille höll på med vad som mest likande rehab. Konditionsmaskinerna var som vanligt riktigt poppis bland många, jag fattar aldrig varför man springer på ett löpband istället för ute. Måns var där som instruktör och jag var ensam tjej bland de fria vikterna och körde ben. Som vanligt med andra ord.
Mitt pass bestod av:
Enbensböj på bosuboll
Knäböj
Utfall
Marklyft
Draken
Några olika axelövningar
Chins - dips och pullups i superset
- Det ser fjuttigt ut på papper (skärm?) men det är ungefär vad jag pallar med på en timma. Faktum är att det är ganska tungt, svettigt och stundvis pulshöjande. Hjärtat måste pumpa mycket blod till stora muskelgrupper som ben. Om man tränar mindre muskelgrupper och mer isolerat kan man lägga till några fler övningar. Men jag tror på att involvera många muskelgrupper i en övning. Idag blev jag aldrig riktigt av med mjölksyran i axlar och armar efter axelmördandet. Tuff med chins, dips och pullups på det.
Dessutom la jag till några tåhävningar för vadernas skull. Jag stannade till framför spegeln och såg mig i profil i trekvartslånga löpartights varpå jag tänkte, men herregud jag har ju inga vader ALLS! Häpnadsväckande. Minnen från förr fladdrade förbi. T ex när jag skulle sälja mina ridstövlar genom en butik vid 25 års ålder och fick svaret "Ja jag undrar om stövlarna med de här måtten går att sälja. Kanske till nån 11-åring med stora fötter?". Eller när jag var på Alpingaraget för att köpa nya pjäxor. Jag hade provat säkert åtta olika dampjäxor när expediten sa att vi får nog testa en herrpjäxa om du har så smala vader. Man bah tack. Tur man inte har sådana lår också. Ingen risk.
Nu har jag landat framför Vinterstudion igen och äter kikärtsgryta med spenat, tomat och kyckling. Kanske en liten powernapp innan kvällens aktiviteter? Fantastiskt lugn och skön dag det här blev.
Jag var lite orolig över att gymmet skulle vara hopat av nyårslöftesrelaterade träningsmänniskor som ändå försvinner om ett par månader men det var ungefär som vanligt så där mitt på dagen en lördag och ganska folktomt. Det var en marathonlöpare (i alla fall hade han en sån tröja på sig) av senig karaktär som körde mycket vadpressar och tåhävningar. Passar han sina benhinnor tro? De vanliga gymkillarna med tendens till att bära på kylskåp skymtade förbi och bland magmaskiner och pilatesbollar trängdes de flesta tjejerna som var där. En ganska överviktig kvinna körde funktionell träning för axlarna och en vältränad kille höll på med vad som mest likande rehab. Konditionsmaskinerna var som vanligt riktigt poppis bland många, jag fattar aldrig varför man springer på ett löpband istället för ute. Måns var där som instruktör och jag var ensam tjej bland de fria vikterna och körde ben. Som vanligt med andra ord.
Mitt pass bestod av:
Enbensböj på bosuboll
Knäböj
Utfall
Marklyft
Draken
Några olika axelövningar
Chins - dips och pullups i superset
- Det ser fjuttigt ut på papper (skärm?) men det är ungefär vad jag pallar med på en timma. Faktum är att det är ganska tungt, svettigt och stundvis pulshöjande. Hjärtat måste pumpa mycket blod till stora muskelgrupper som ben. Om man tränar mindre muskelgrupper och mer isolerat kan man lägga till några fler övningar. Men jag tror på att involvera många muskelgrupper i en övning. Idag blev jag aldrig riktigt av med mjölksyran i axlar och armar efter axelmördandet. Tuff med chins, dips och pullups på det.
Dessutom la jag till några tåhävningar för vadernas skull. Jag stannade till framför spegeln och såg mig i profil i trekvartslånga löpartights varpå jag tänkte, men herregud jag har ju inga vader ALLS! Häpnadsväckande. Minnen från förr fladdrade förbi. T ex när jag skulle sälja mina ridstövlar genom en butik vid 25 års ålder och fick svaret "Ja jag undrar om stövlarna med de här måtten går att sälja. Kanske till nån 11-åring med stora fötter?". Eller när jag var på Alpingaraget för att köpa nya pjäxor. Jag hade provat säkert åtta olika dampjäxor när expediten sa att vi får nog testa en herrpjäxa om du har så smala vader. Man bah tack. Tur man inte har sådana lår också. Ingen risk.
Nu har jag landat framför Vinterstudion igen och äter kikärtsgryta med spenat, tomat och kyckling. Kanske en liten powernapp innan kvällens aktiviteter? Fantastiskt lugn och skön dag det här blev.
Den nakna hälsan av Jonas Colting - The complete review
Disclaimer: Ganska långt men läs om du vill!
I julas läste jag Den nakna sanningen av Jonas Colting. Bokens titel kommer av Coltings ambition att skala bort allt som är onödigt när det gäller mat, träning och trender. Colting påminner oss om hur vi levde som stenåldersmänniskor, vad vi åt och hur vi rörde på oss. Framför allt vad vi inte åt och hur vi inte tillbringade våra dagar. Jag håller med Colting om mycket och känner igen mina egna funderingar i det han skriver. Men ofta tenderar han dock att gå till en viss överdrift i mina ögon och verkligen dra saker till sin yttersta spets. Det finns mycket i boken han inte lyckas övertyga mig om.
Framför allt har Colting en oerhörd kolhydratsskräck skulle jag vilja kalla det. Kolhydrater är roten till allt ont och alla sjukdomar. Om det så gäller cancer, hjärt- och kärlsjukdomar eller vanliga förkylningar. Insulin i blodet är dåligt. Håller vi på med en idrott som kräver mycket socker borde vi sluta med den idrotten (kommer ju från rätt person?). Det har jag även hört på andra håll. Människan är gjord för lågintensiv träning under längre tid. Till det behövs inte socker. Jag tror absolut Colting har rätt i det. Och kanske är högintensiv träning inte optimalt för oss?
Jag tycker även Colting har en poäng när han beskriver den oerhörda kolhydratshets som råder inom idrottsvärlden. Att vi fokuserar för mycket på energi istället för på näring. Att vitaminer, mineraler och andra byggstenar är lika viktiga om inte vikigare än snabb energi och socker. Många som tränar säger också att de inte begriper varför de inte går ner i vikt och så äter de pasta och bars och dricker sportdryck. Socker. Enligt Colting är den nakna sanningen den att vi genom träning och naturligt anpassad mat (fett och protein samt grönsaker) utvecklar en så god fettförbränning att vi inte behöver insulindrivande socker inför en prestation. Insulinnivåer i blodet är en ständigt återkommande punkt i Den nakna hälsan och jag lärde mig mycket jag inte visste.
Ändå betvivlar jag att rätt sorts kolhydrater skulle vara farliga eller dåliga för oss. Bara för att stenåldersmänniskan inte åt gröt eller fullkornsbröd betyder det inte att vi inte kan göra det (i lagom mängd, som allt annat). Man hade väl helt enkelt inte lärt sig att bruka jorden än? Havregryn och olika fullkornsprodukter innehåller massor av bra saker, ät dem! Det har jag alltid gjort och jag har inga vik-t eller hälsoproblem.
Colting påpekar att hans sätt att äta inte har något namn, det är ingen diet eller trend. Det gillar jag. Ät smart, använd ditt sunda förnuft. Det heter inget speciellt att leva så.
Jag tror inte att sättet vi levde på under stenåldern alltid är det mest optimala även om vi levde så då. Colting säger t ex att vi inte behöver äta så regelbundet som vi tror och ironiserar över spinningmotionärer som tränar tre ggr i veckan och tror att de kommer falla döda ner efteråt utan energibars. I och för sig ganska roligt. Jag förstår vad han är ute efter men det finns ingen poäng med att halvsvälta även om vi tvingades till det förut ibland. Ingen i bloggvärlden kan ha undgått att Colting förespårkar fasta då och då. Klarar man inte av att fasta eller äta sällan är man kolhydratsberoende. Jag är inte övertygad. Jag tror man ska äta när man är hungrig och sova när man är trött. Är inte det naket så säg. Självklart är det bra att ha en fungerande fettförbränning. Men är man inte överviktig så har man ju det. Simple as that!
En viktig poäng som jag tycker att han missar är att kvinnor är skapta att ha lite fettreserver på sig. Fettet som blir nödvändigt om man är gravid och det blir svält och missväxt på samma gång. Kvinnor i Sverige behöver knappast bekymra sig men det vet inte våra kroppar. Det blir helt enkelt en kamp mot naturen att försöka jobba bort allt extra fett. Colting avskyr i alla fall måltidsersättningar i form av pulver och bars. "Måltider ska avnjutas inte ersättas." Word.
Några av bokens höjdpunkter
Det bästa avsnittet i boken är när Colting jämför hälsa med fysisk prestation, att det absolut inte är samma sak och att elitidrott inte på något sätt är hälsosamt. I dag luras vi att tro att kan man prestera fysiskt på en hög nivå har man också en väldigt god hälsa. Colting skriver att genom att pressa sin fysiska förmåga på fel sätt kan man underminera sin hälsa. Han jämför sig t ex med sin bror i det avseendet och drar slutsatsen att allsidighet är ett vidare begrepp än antalet sätt man pressa upp sin maxpuls på och att hälsa och prestation bygger på långt mer än ett högt syreupptag och att snabbast kunna ta sig från punkt a till punkt b. Om hälsa finns mycket bra att läsa om i boken!
Colting gillar inte direkt förvånande barfotaträning (räknas beach så är jag hemma) och säger att vi borde träna mer som på stenåldern genom att springa, hoppa, krypa, lyfta och dra. Tja, crossfit kanske?
Vår långsiktiga hälsa är dessutom uppbyggd på hörnstenarna sömn, rätt mat och fysisk aktivitet. Naken hälsa är ett livslångt projekt och inget vi fixar på några veckor. För hur lång tid har du jobbat på att se ut och må som du gör i dag? Hela livet!
Colting menar apropå träning också att vårt sätt att mäta oss förr mot andra djur inte var att vara snabba eller starka som dem utan istället blev vi uthålliga. Det är möjligt. Men jag skulle säga att det som i första hand skiljer oss åt är människans intelligens? Det var väl i alla fall så vi överlevde, inte för att vi var uthålliga triathleter...
Vikten av vila, återhämtning och sömn återkommer ofta i boken. Colting avärdar bortförklaringarna att vi inte hinner sova eller laga bra mat eller röra på oss med att det skulle vi visst göra om vi prioriterade annorlunda. Detta är våra viktigaste hörnstenar som borde gå före allting annat. Det gillar jag. Därför är mitt "nyårslöfte" att sova mer. De andra bitarna har jag redan ordning på.
I julas läste jag även Duktighetsfällan av Joanna Rose och Aleksander Perski, en bok för prestationsprinsessor. Där återkommer vikten av återhämtning men i ett annat sammanhang. "Även om vi är överansträngda och jobbar mycket kan vi motverka en kollaps genom att sova ordentligt, ta det lugnt på helgerna och hämta tillbaka krafterna." Men flera av oss lever inte så. I takt med att arbetsbördan och stressen på jobbet ökar försöker vi jobba allt mer för att hinna ikapp. I längden blir det motsägelsefullt. "Vi börjar systematiskt reducera allt det som hittills hjälpt oss att klara av långa perioder av påfrestningar. " Vi sover mindre, ägnar mindre tid åt vänner och familj, vi rör lite på oss och äter inte ordentlig mat. Allt för att kunna jobba mer och bättre.
Vi människor mår bra av att tänka, lösa problem och av att ingå i ett sammanhang där vi kan tillföra något. Förmågan till problemlösning, konflikthantering och att flexibelt hantera nya situationer har varit en avgörande del i vår mänskliga utveckling skriver Colting. Just därför är t ex arbetslöshet ofta en anledning till depression och sjukskrivning i vårt samhälle. Prestationsprinsessor är kvinnor som har dragit det positiva beteendet till sin spets och omvandlat det till något negativt. En mycket tänkvärd bok som inte nödvändigt måste handla om prestationer i arbetslivet...
Är du intresserad av hälsa, kost och fysisk prestation rekommenderar jag absolut boken som väcker många intressanta tankar och idéer. Är du en prestationsprinsessa på jobbet, på gymmet och/eller hemma? Läs Duktighetsfällan också. Slående många gemensamma nämnare med Coltings bok och två väldigt intressanta böcker att läsa parallellt.
Ett stort minus är att Den nakna hälsan tycks vara något av ett hastverk. Skulle den bli klar innan jul och nyår för att bli den perfekta presenten inför alla nyårlöften? Förutom att den är väldigt ordrik och ibland snudd på omständig med alla upprepningar så finns det stavfel på varenda sida, konstiga avstavningar osv. Boken är helt enkelt inte korrläst. Dispositionen är svår att förstå och det finns ingen innehållsförteckning (med sidnummer) eller register. Allt detta är synd då mycket bra information försvinner bland stavfel, upprepningar och helt enkelt slarv. Skärpning till nästa bok!
I julas läste jag Den nakna sanningen av Jonas Colting. Bokens titel kommer av Coltings ambition att skala bort allt som är onödigt när det gäller mat, träning och trender. Colting påminner oss om hur vi levde som stenåldersmänniskor, vad vi åt och hur vi rörde på oss. Framför allt vad vi inte åt och hur vi inte tillbringade våra dagar. Jag håller med Colting om mycket och känner igen mina egna funderingar i det han skriver. Men ofta tenderar han dock att gå till en viss överdrift i mina ögon och verkligen dra saker till sin yttersta spets. Det finns mycket i boken han inte lyckas övertyga mig om.
Framför allt har Colting en oerhörd kolhydratsskräck skulle jag vilja kalla det. Kolhydrater är roten till allt ont och alla sjukdomar. Om det så gäller cancer, hjärt- och kärlsjukdomar eller vanliga förkylningar. Insulin i blodet är dåligt. Håller vi på med en idrott som kräver mycket socker borde vi sluta med den idrotten (kommer ju från rätt person?). Det har jag även hört på andra håll. Människan är gjord för lågintensiv träning under längre tid. Till det behövs inte socker. Jag tror absolut Colting har rätt i det. Och kanske är högintensiv träning inte optimalt för oss?
Jag tycker även Colting har en poäng när han beskriver den oerhörda kolhydratshets som råder inom idrottsvärlden. Att vi fokuserar för mycket på energi istället för på näring. Att vitaminer, mineraler och andra byggstenar är lika viktiga om inte vikigare än snabb energi och socker. Många som tränar säger också att de inte begriper varför de inte går ner i vikt och så äter de pasta och bars och dricker sportdryck. Socker. Enligt Colting är den nakna sanningen den att vi genom träning och naturligt anpassad mat (fett och protein samt grönsaker) utvecklar en så god fettförbränning att vi inte behöver insulindrivande socker inför en prestation. Insulinnivåer i blodet är en ständigt återkommande punkt i Den nakna hälsan och jag lärde mig mycket jag inte visste.
Ändå betvivlar jag att rätt sorts kolhydrater skulle vara farliga eller dåliga för oss. Bara för att stenåldersmänniskan inte åt gröt eller fullkornsbröd betyder det inte att vi inte kan göra det (i lagom mängd, som allt annat). Man hade väl helt enkelt inte lärt sig att bruka jorden än? Havregryn och olika fullkornsprodukter innehåller massor av bra saker, ät dem! Det har jag alltid gjort och jag har inga vik-t eller hälsoproblem.
Colting påpekar att hans sätt att äta inte har något namn, det är ingen diet eller trend. Det gillar jag. Ät smart, använd ditt sunda förnuft. Det heter inget speciellt att leva så.
Jag tror inte att sättet vi levde på under stenåldern alltid är det mest optimala även om vi levde så då. Colting säger t ex att vi inte behöver äta så regelbundet som vi tror och ironiserar över spinningmotionärer som tränar tre ggr i veckan och tror att de kommer falla döda ner efteråt utan energibars. I och för sig ganska roligt. Jag förstår vad han är ute efter men det finns ingen poäng med att halvsvälta även om vi tvingades till det förut ibland. Ingen i bloggvärlden kan ha undgått att Colting förespårkar fasta då och då. Klarar man inte av att fasta eller äta sällan är man kolhydratsberoende. Jag är inte övertygad. Jag tror man ska äta när man är hungrig och sova när man är trött. Är inte det naket så säg. Självklart är det bra att ha en fungerande fettförbränning. Men är man inte överviktig så har man ju det. Simple as that!
En viktig poäng som jag tycker att han missar är att kvinnor är skapta att ha lite fettreserver på sig. Fettet som blir nödvändigt om man är gravid och det blir svält och missväxt på samma gång. Kvinnor i Sverige behöver knappast bekymra sig men det vet inte våra kroppar. Det blir helt enkelt en kamp mot naturen att försöka jobba bort allt extra fett. Colting avskyr i alla fall måltidsersättningar i form av pulver och bars. "Måltider ska avnjutas inte ersättas." Word.
Några av bokens höjdpunkter
Det bästa avsnittet i boken är när Colting jämför hälsa med fysisk prestation, att det absolut inte är samma sak och att elitidrott inte på något sätt är hälsosamt. I dag luras vi att tro att kan man prestera fysiskt på en hög nivå har man också en väldigt god hälsa. Colting skriver att genom att pressa sin fysiska förmåga på fel sätt kan man underminera sin hälsa. Han jämför sig t ex med sin bror i det avseendet och drar slutsatsen att allsidighet är ett vidare begrepp än antalet sätt man pressa upp sin maxpuls på och att hälsa och prestation bygger på långt mer än ett högt syreupptag och att snabbast kunna ta sig från punkt a till punkt b. Om hälsa finns mycket bra att läsa om i boken!
Colting gillar inte direkt förvånande barfotaträning (räknas beach så är jag hemma) och säger att vi borde träna mer som på stenåldern genom att springa, hoppa, krypa, lyfta och dra. Tja, crossfit kanske?
Vår långsiktiga hälsa är dessutom uppbyggd på hörnstenarna sömn, rätt mat och fysisk aktivitet. Naken hälsa är ett livslångt projekt och inget vi fixar på några veckor. För hur lång tid har du jobbat på att se ut och må som du gör i dag? Hela livet!
Colting menar apropå träning också att vårt sätt att mäta oss förr mot andra djur inte var att vara snabba eller starka som dem utan istället blev vi uthålliga. Det är möjligt. Men jag skulle säga att det som i första hand skiljer oss åt är människans intelligens? Det var väl i alla fall så vi överlevde, inte för att vi var uthålliga triathleter...
Vikten av vila, återhämtning och sömn återkommer ofta i boken. Colting avärdar bortförklaringarna att vi inte hinner sova eller laga bra mat eller röra på oss med att det skulle vi visst göra om vi prioriterade annorlunda. Detta är våra viktigaste hörnstenar som borde gå före allting annat. Det gillar jag. Därför är mitt "nyårslöfte" att sova mer. De andra bitarna har jag redan ordning på.
I julas läste jag även Duktighetsfällan av Joanna Rose och Aleksander Perski, en bok för prestationsprinsessor. Där återkommer vikten av återhämtning men i ett annat sammanhang. "Även om vi är överansträngda och jobbar mycket kan vi motverka en kollaps genom att sova ordentligt, ta det lugnt på helgerna och hämta tillbaka krafterna." Men flera av oss lever inte så. I takt med att arbetsbördan och stressen på jobbet ökar försöker vi jobba allt mer för att hinna ikapp. I längden blir det motsägelsefullt. "Vi börjar systematiskt reducera allt det som hittills hjälpt oss att klara av långa perioder av påfrestningar. " Vi sover mindre, ägnar mindre tid åt vänner och familj, vi rör lite på oss och äter inte ordentlig mat. Allt för att kunna jobba mer och bättre.
Vi människor mår bra av att tänka, lösa problem och av att ingå i ett sammanhang där vi kan tillföra något. Förmågan till problemlösning, konflikthantering och att flexibelt hantera nya situationer har varit en avgörande del i vår mänskliga utveckling skriver Colting. Just därför är t ex arbetslöshet ofta en anledning till depression och sjukskrivning i vårt samhälle. Prestationsprinsessor är kvinnor som har dragit det positiva beteendet till sin spets och omvandlat det till något negativt. En mycket tänkvärd bok som inte nödvändigt måste handla om prestationer i arbetslivet...
Är du intresserad av hälsa, kost och fysisk prestation rekommenderar jag absolut boken som väcker många intressanta tankar och idéer. Är du en prestationsprinsessa på jobbet, på gymmet och/eller hemma? Läs Duktighetsfällan också. Slående många gemensamma nämnare med Coltings bok och två väldigt intressanta böcker att läsa parallellt.
Ett stort minus är att Den nakna hälsan tycks vara något av ett hastverk. Skulle den bli klar innan jul och nyår för att bli den perfekta presenten inför alla nyårlöften? Förutom att den är väldigt ordrik och ibland snudd på omständig med alla upprepningar så finns det stavfel på varenda sida, konstiga avstavningar osv. Boken är helt enkelt inte korrläst. Dispositionen är svår att förstå och det finns ingen innehållsförteckning (med sidnummer) eller register. Allt detta är synd då mycket bra information försvinner bland stavfel, upprepningar och helt enkelt slarv. Skärpning till nästa bok!
Att vara varken karaktärlös eller träningsnarkoman
Igår kväll på väg hem från jobbet eller egentligen på väg hem från rean på Zara ringde mamma och frågade om jag ville komma och äta älgstek, egenskjuten älg (det skulle Colting gilla!) Jag hade tänkt köra lite coreträning men älgen, familjen och zappande mellan På spåret och Let's Dance var lockande.
Jag funderade. Jag ville inte vara en karaktärslös person som släpper träningen så fort något annat lockar (mamma tror inte det är någon risk), men jag ville heller inte vara en person som alltid sätter träningen först, även före familjen.
Jag svidade således om till bekvämare kläder och promenerade över till älgsteken med Gymglams core-dvd i handen. Efter middag och tv rullade jag ut mammas yogamatta och körde 17 tuffa minuter core. Bra deal!
torsdag 6 januari 2011
onsdag 5 januari 2011
Jag är sugen på att bli stark!
I min kalender stod det styrketräning på eftermiddagen i dag och så fanns det en inbokad tvättid på kvällen. Vardagsliv. Jobbade halvdag (då slutar vi kl 15 vilket väl säger allt om mitt jobb...) och tuffade hem från jobbet vid halv fyra tiden. Väl hemma var jag sådär helt otroligt eftermiddagstrött och den ultimata lyxen kändes som att få somna på soffan, en vardag, tillsammans med pälsbollen. Så det gjorde vi och jag ville aldrig gå upp. Snoozandes bestämde jag mig att för att flytta gympasset till imorgon för att inte upprepa en trött så jag dör-upplevelse på gymmet som sist. Klev till slut upp och stekte coltingpannkakor i alla fall. Trots att jag ätit keso och blåbär på jobbet precis innan jag gick hem var jag hungrig. Jag blir ju liksom hungrig av att sova. What's up with that?
Och så plötsligt var jag träningssugen. Energin kom från ingenstans och jag släpade ner fem maskiner tvätt till tvättstugan som jag lassade in en timma innan utsatt tid och skuttade därefter iväg till gymmet och körde ett skönt helkroppspass på 50 minuter drygt. Kvällen bjöd på:
Jag spar lite rehab för knät och ryggen till imorgon och plusar på lite mage då också. Även om den fick sin beskärda del även ikväll. Funktionell träning gillas. Åh jag är så sugen på att bli stark. Jag vill träna mera!
/Erika - ätandes kesella mixat med blåbärssoppa. Riktigt godis!
Och så plötsligt var jag träningssugen. Energin kom från ingenstans och jag släpade ner fem maskiner tvätt till tvättstugan som jag lassade in en timma innan utsatt tid och skuttade därefter iväg till gymmet och körde ett skönt helkroppspass på 50 minuter drygt. Kvällen bjöd på:
- Utfall
- Knäböj
- Marklyft
- Draken
- Chins - God damn jag har helt klart blivit starkare, heja heja!
- Pullups - Snart lyfter jag mig själv!
- Dips
Jag spar lite rehab för knät och ryggen till imorgon och plusar på lite mage då också. Även om den fick sin beskärda del även ikväll. Funktionell träning gillas. Åh jag är så sugen på att bli stark. Jag vill träna mera!
/Erika - ätandes kesella mixat med blåbärssoppa. Riktigt godis!
Nypremiär i sandlådan
![]() |
| Snart sommar igen! |
![]() |
| Inomhusturnering och låtsassommar i sandlådan |
Det började något knackigt men tog sig vart efter. Framför allt var det riktigt roligt och jag tyckte jag slet på bra även om benen kändes lite sega efter två timmar. Men nu är jag bara laddad att köra mera! Jag och Jens rekar mixedlag till på söndag. Söndagar i sandlådan är bra grejer.
tisdag 4 januari 2011
SMART:a mål 2011
Nytt år och nya mål för många av oss. Själv älskar jag utmaningar och högt uppsatta mål men vägen dit är sällan lika enkel som att fantisera fram sina mål. Att i tanken formulera nya mål är oftast lätt och det är inte svårt att tänka stort, jobba hårt i en vecka men sen ge upp. Om du vill nå ett mål kommer det att bli mycket enklare om du har ett mål som är SMART. Ett SMART mål är bra i alla sammanhang, inte bara när du sätter upp mål för din träning utan även i t ex jobbet. Här utgår jag dock från att målet är ett träningsmål. SMART står för specifikt, mätbart, attraktivt, realistiskt och tidsbestämt.
Mätbart
Attraktivt och accepterat
Realistiskt
Tidssatt
Specifikt
Ett mål som är specifikt och tydligt är enklare att förhålla sig till. Ju tydligare och mer specifikt desto effektivare kan du jobba mot ditt mål.
Mätbart
Genom att göra ett mål mätbart kan man enkelt räkna ut om det är genomförbart och hur lång tid det kommer att ta att genomföra målet. Man vet hur mycket man har kvar tills att målet är uppnått och det är dessutom tydligt när man slutfört det och när man är i mål.
Attraktivt och accepterat
Det här tycker jag nästan är den viktigaste punkten. Vill du verkligen det här? Varför vill du det här? Vilka förändringar innebär målet för dig? Är det värt det? Kommer du att må bättre efteråt? Här kan man även ta med aspekter som att målet inte får gå ut över andra saker, familjen till exempel.
Realistiskt
Är det möjligt att med de resurser, den kunskap och den tid du har att uppnå målet? Om du sätter ett för högt mål är risken att du slutar jobba för det om det känns ouppnåeligt.
Tidssatt
Har du tillräckligt mycket tid avsatt för att nå ditt mål?
Om jag har ett SMART mål? Jag har flera! Ett är att jag vill kunna lyfta mig själv och göra en chinup om 6 månader från och med onsdag då jag har nästa styrketräningspass planerat. Alltså en chinup den 5 juni 2011. Mitt mål är specifikt, mätbart, attraktivt, realistiskt och tidssatt.
måndag 3 januari 2011
Mitt favoritunderställ just nu...
... är det här understället från Craft. Jag fick det av Craft i höstas och har hunnit åka en hel del skidor i det sen dess. Jag kan inte minnas att jag har haft något skönare på mig och det värmer bra samtidigt som det transporterar bort fukt ypperligt. Svett eller snö. Har testat båda delar. Sara gillar det också såg jag precis!
![]() |
| Rekar vädret i backen! |
Recap från Sälen
Jag började mitt år med några dagars skidåkning - en finfin inledning om du frågar mig. Även om jag egentligen inte gillar att dela in livet i början och slut, måndagar, helger eller årsskiften och så vidare. Med facit i hand är det såklart ofta enkelt att dela upp livet i olika epoker men de håller sig sällan innanför ramarna för ett specifikt år. Livet är mer som en ständigt pågående resa.
Vi kom upp till Sälen i torsdags kväll och på nyårsaftons morgon öppnade vi liften och backarna. En heldag med bra åkning slutade med en trasig lift och en snöig och stormig skotertur hem över fjället. Ja vi tolkade bakom alltså. Helt klart roligt! Efteråt värmde vi oss med glögg i Högis pianobar och jag hann nätt och jämt med en powernap innan den första av kvällens tre rätter dukades fram av gängets mästerkock. Vi åt hummer i saffransbuljong, örtajoli och rostad bröd med chevreost och pinjenötter. Till varmrätt fick vi hjortfilé nån väldigt avancerad potatis med chevre inbakad i filodeg. Smaskens! Avslutade med chokladtryffeltårta-ish. Det var vit choklad med kokos, mjölkchoklad och mörk choklad. Och varma hjortron. Kvällen bjöd givetvis även på olika sorters bubbel, raketer och dansgolv i stugan. Efter en kort natt studsade jag upp klockan 09 nästa dag och väckte mina kompisar. En något mindre energifylld dag med ett par extrastopp avslutades med after ski, pjäxdans och hamburgare gjord på kalvfärs och en bra film. Sista dagen, söndagen, bjöd på vindstilla väder och strålande sol och vi fick vänta vid liftarna en kvart innan de öppnade. Helgens favoritbacke bestämde vi oss för att åka sönder innan alla andra dök upp och efter en dag med rejält mycket mjölksyra packade vi in oss i bilen och styrde mot Stockholm igen.
Jag är fortfarande trött, men inte på samma sätt som förra veckan. Huvudet har fått sin välbehövliga paus och det är kul att jobba igen! Imorn är det nypremiär i sandlådan.
Vi kom upp till Sälen i torsdags kväll och på nyårsaftons morgon öppnade vi liften och backarna. En heldag med bra åkning slutade med en trasig lift och en snöig och stormig skotertur hem över fjället. Ja vi tolkade bakom alltså. Helt klart roligt! Efteråt värmde vi oss med glögg i Högis pianobar och jag hann nätt och jämt med en powernap innan den första av kvällens tre rätter dukades fram av gängets mästerkock. Vi åt hummer i saffransbuljong, örtajoli och rostad bröd med chevreost och pinjenötter. Till varmrätt fick vi hjortfilé nån väldigt avancerad potatis med chevre inbakad i filodeg. Smaskens! Avslutade med chokladtryffeltårta-ish. Det var vit choklad med kokos, mjölkchoklad och mörk choklad. Och varma hjortron. Kvällen bjöd givetvis även på olika sorters bubbel, raketer och dansgolv i stugan. Efter en kort natt studsade jag upp klockan 09 nästa dag och väckte mina kompisar. En något mindre energifylld dag med ett par extrastopp avslutades med after ski, pjäxdans och hamburgare gjord på kalvfärs och en bra film. Sista dagen, söndagen, bjöd på vindstilla väder och strålande sol och vi fick vänta vid liftarna en kvart innan de öppnade. Helgens favoritbacke bestämde vi oss för att åka sönder innan alla andra dök upp och efter en dag med rejält mycket mjölksyra packade vi in oss i bilen och styrde mot Stockholm igen.
Jag är fortfarande trött, men inte på samma sätt som förra veckan. Huvudet har fått sin välbehövliga paus och det är kul att jobba igen! Imorn är det nypremiär i sandlådan.
| K2 One Luv |
| Lunch och varm choklad med grädde i toppstugan |
| Jens, Erika och Bennie nånstans på fjället. Självporträtt. |
| Winter time at its best! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




