Arla: En bra varumärkesstrateg? Eller: Dags att bli vegan?

Nyss läste jag att "Svensk mjölk snart är ett minne blott" på Svd.

Makten över svensk matproduktion hamnar allt mer i händerna på utländska multinationella bolag. Nu senast genom Arlas uppköp av Milko. Risken är uppenbar att även Skånemejerier inom kort slukas av någon utländsk mejerijätte, skriver journalisten Gunnar Lindstedt. 

I det tysta raseras just nu Sveriges möjligheter att försörja befolkningen med mat. Många grisbönder har kroknat, och importen av fläsk når snart 50 procent. I vinter varnas också för risken att den inhemska produktionen av nötkött kommer att minska kraftigt till följd av nya EU-regler. Men framför allt är det just nu mejerivarorna mjölk, smör och ost som flyttar utomlands.

Saxat från SvD: Konsumenterna, inte minst i storstäderna, vill ha närproducerad mat som framställts på ett ekologiskt hållbart sätt. Matproduktionen måste dessutom bli mer lokal och småskalig för att klara framtidens krav på minskade koldioxidutsläpp och tilltagande energibrist. Att som i dag använda stora mängder olja för att producera, paketera och transportera vår mat är ohållbart. 

Det ligger därför i de svenska konsumenternas intresse att det svenska jordbruket kan fortsätta och att mjölkbönderna får rimligt betalt för sin mjölk. Även om maten kommer att kosta mer. Livsmedelsindustrin som kontrolleras av multinationella bolag och oligopol i handeln driver dock utvecklingen åt rakt motsatt håll.

Just nu jobbar jag ganska mycket med varumärkesstrategin för det företag där jag jobbar. Artikeln på SvD fick mig att tänka både på matens pris och på duktiga varumärkesbyggare, till exempel Arla. Om du tar ett tomt papper och spontant skriver ner ord och egenskaper du förknippar med Arla, vad skulle du skriva då? Jag skulle nog ha skrivit Sverige, kor, sommar, bregottfabrik, tetrapack, mjölk, folkhem, starka ben, nyttigt. Beroende på hur man ser på det är de få av de här sakerna som stämmer. Arla är inte svenskt utan danskt. Här bloggar Petra om forskningen att mjölk inte ger starka ben. Bregottfabriken på en svensk sommaräng finns inte. Smöret kommer från Danmark och djuren i mejerikedjan lever ett många gånger odrägligt liv. Inomhus! Mjölkkor tvingas t ex vara gravida jämt (jämt!) för att alltid kunna producera mjölk. Jag är inte vegan, i alla fall inte än, men det här får mig ju att allvarligt fundera. Och jag ser hur mejeriprodukterna hemma minskar och hällde sojamjölk på gröten i morse. Jag kan för sakens skull förtydliga att jag inte är övertygad än om att mejeriprodukter är skadliga för vår hälsa. Kanske är dom det, jag vet inte. Men det starkaste argumentet för mig att bara äta vissa typer av kött (vilt) och ekologiska grönsaker och mejerivaror är villkoren för djuren, miljön och bönderna.

Reklamkampanjerna till trots; Arlas intresse för ekologisk produktion är lika med noll. I Danmark tillåts tvärtom korna äta genmodifierat foder från Argentina och Brasilien. Och när ogräset på sojafälten nu blivit resistent mot ogräsmedlet Monsantos Roundup tar man till atrazin och andra kraftigare bekämpningsmedel som sedan länge är förbjudna här. Vill vi ha detta i vår mjölk?  

På frågan om du kan tänka dig att betala mer för närproducerad mjölk svarar 66% ja. Fortfarande är 34% av Svd:s läsare alltså inte beredda att betala mer för en sundare livsmedelskedja i alla led. Anmärkningsvärt är också att frågan ställs i samband med artikeln om mjölkproduktion och problemen som finns. Folk tenderar att svara ja om de precis har läst om problemet. Plötsligt är 66% inte så mycket. En annan tanke är att Svd:s läsare sällan är de med små ekonomiska medel... I Filter i somras skrev man om hur krav-märkta varor inte alls är någon garanti för att du gör etiskt bra val. Man kunde också läsa att den typiska konsumenten som köper kravodlat och ekologiskt ofta är en högutbildad, ensamstående kvinna i en storstad.

I stället för lokal produktion och möjligheter till självförsörjning har vi snart en situation där makten över vår matproduktion – nöt, fläsk och mjölk – till stor del ligger i händerna på utländska multinationella bolag (Arla har nyss köpt upp Milko utan att konkurrensverket brydde sig De har blundat för prisdumpning på böndernas bekostnad. Reds. anm) Samtidigt som jordbruken i Sverige försvinner och tusentals människor blir utan jobb. Måste utvecklingen gå så långt att det blir ren fysisk varubrist innan någon ska vakna?

Här har jag bloggat om vad jag tycker om mat. Här har jag bloggat om Hästa Gård, gräsbetande djur och närproducerat. Norrbete är ett annat sånt ställe.Här har jag bloggat om mat som varumärken och om matens pris. Här tipsade jag om nyheten att studier om LCHF-dieten är sponsrade av köttindustrin. Min egen matresa började på allvar när jag kom hem från Montana i juli. Fler inlägg om mat (och många gröna recept finns taggade som "mat" i högerspalten.

Uppdatering: Här har Arla lämnat en replik till artikeln. Enligt Arla är artikeln fullspäckad med faktafel och fusionen säkrar snarare svensk mjölkproduktion.
Här finns kommentarer på Arlas hemsida till artikeln. Där kan man till exempel läsa att cirka 95% av allt som Arla producerar i Sverige görs på svensk mjölk. Arla Ko (den röda kossan) som bland annat finns på all mjölk och fil garanterar 100% svenskt. Det står även att det är brist på svensk grädde (till Bregott), men ingen egentlig förklaring till varför.

Det var Arla själva som hörde av sig i kommentarsfältet till det här blogginlägget. Bra omvärldsbevakning med andra ord.  Och det är alltid nyttigt att få höra bådas versioner. Läs Arlas svar tycker jag.