Duracellkaninen strikes again

Det är måndag och givetvis laddar jag med spinning intensiv för Adam. I dag bestämde jag mig för att köra lite till. Cykla lite fortare med lite tyngre motstånd. Det var helt klart dags att börja ösa på - så jag gjorde det. Nästa gång tror jag att jag kan ösa på ännu mer. Jag tänkte inte så många fler tankar än "cykla mera" under passets 60 minuter. Som det ska vara tänker jag. Och precis när det behövdes hördes Adams kör, kör, kööör! Hur kan man vara så vältajmad? Benen brände, det dunkade med blodsmak i munnen och knäna och ryggen var bättre än någonsin den här hösten! Eftersom det var dags att köra lite till gjorde jag 100 olika varianter av situps och crunches efteråt också och stod några minuter i plankan. Nu är jag mör.