Bikramyoga: före och efter

Jag bikramyogade första gången i somras. Det var juni och hett som i en stekugn. Ute. Och inne också förstås. Jag var på Perfection med min inbitna yogikollega Charlotta, Helen och Katten. Jag minns faktiskt inte varför jag ville testa. Jag tror jag ville börja gilla yoga. Jag hade försökt men inte lyckats och nu hoppades jag hitta en yogaform som passade just mig - typ den jobbigaste av dem alla - och det gjorde jag. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle bli en yogi.

Även om Perfection är ett en riktig dålig studio blev jag fast direkt. Det var trångt, varmt på fel ställe och klassen hölls i två salar bredvid varandra medan instruktören, som inte heller imponerade, gick fram och tillbaka mellan rummen. Jag låg bredvid något livsfarlig värmeaggregat men ändå blev jag fast. Det var känslan efteråt, hemma, som var obetalbar. Det var som att jag hade sprungit ett marathon (fast på mjuk stig), styrketränat och fått idrottsmassage på samma gång. Jag och Katten cyklade hem i samma kläder som vi yogat i plus ett linne och lät vinden torka bort svetten. Jag funderade på hur det här skulle fungera till vintern, det verkade jobbigt.

Det är jobbigt. Man eftersvettas något makalöst och jag packar alltid ner funktionsplagg till överkroppen att ha under dunjackan på vägen hem. Väl hemma duschar jag nästan alltid en gång till. duCalme där jag yogar nu (jag gick aldrig tillbaka till Perfection) ger en spaig känsla. Mörka träslag, levande ljus, frukt, te och ångbastu. Jag är helt fast som yogi.  Innan jag bikramyogade första gången var min senaste yogaupplevelse hathayoga (många av de positionerna finns med i bikram också) på Yogayama och det var dödens tråkigt. Att min inställning till (bikram)yoga  skulle bli precis tvärt om höll jag för osannolikt.

Jag har bikramyogat knappt 20 gånger och är i sammanhanget alltså en ordentlig rookie fortfarande. Jag kan positionerna ganska bra (men man utvecklas verkligen hela tiden), jag har lärt mig att uppskatta värmen (och yogan i sig förstås men det har jag gjort hela tiden) och har verkligen fallit för mycket av tänket kring yoga. Tänket är kanske den största grejen för mig och det hade jag aldrig trott när jag började. Sara undrade över vilka skillnader jag märker i dag jämfört med innan jag började med yogan och det är nog det mentala som varit mest slående. Kanske för att jag inte var så inställd på det från början. På 20 gånger har jag (tyvärr) inte förvandlats till en böjlig kinesisk gymnast i 14-årsåldern. Jag har relativt rörliga leder, till exempel ländrygg och fotleder, men inte lika smidiga muskler. De släpar på gamla muskelbristningar och ärrbildningar från diverse skidbackar och beachplaner och en del annat. Skolios har jag också som att det inte var tillräckligt redan. Men tänket har gått fortare att utveckla. Många tror att yoga bara är för de där bendy små gymnasterna men jag skulle säga att det är precis tvärt om. Det är alla andra som behöver yogan. Kanske särskilt prestationsprinsessor i en storstad. Jag kvalar in i alla kategorier.

Jag hade hoppats att jag skulle bli lika smidig och vig som pälsbollen (han är katt) relativt snabbt men så är förstås inte fallet. Däremot är känslan i kroppen annorlunda. Och visst gör jag framsteg. Varje gång jag yogar är det oftast en position som går lite bättre än sist. Ibland är det stora framsteg, ibland små. Jag tror att det handlar lika mycket om att bli mer rörlig som att lära känna sig själv ännu bättre - och det sistnämnda är nog ännu viktigare egentligen. Där kommer huvudet åter in i bilden. Jag älskar det jag hörde på en klass en gång. It's called human being, inte human doing.

Varje gång jag bikramyogar får jag höra att vi inte ska tävla, att vi inte ska prestera och inte ens jämföra. Jag tror dem men ändå inte. Tävlingsjaget är inte övertygad om att de inte skulle bedöma oss. Därför tror jag ännu mer att jag behöver yogan.

Jag har förvånats över hur bra jag är på att koncentrera mig, på att fokusera och stänga ute allt annat. Jag har ofta tänkt att det är för att det är så jobbigt och att det inte går att tänka på annat. Men visst skulle jag kunna gå ur en position tidigare för att jag börjar fokusera på hur galet påfrestande det är istället för att fokusera på vad det faktiskt är man ska göra. Alla de här sakerna kan jag ta med mig i andra sammanhang. Att ibland vara och inte bara göra. Att fokusera på rätt saker.

I helgen yogade jag ensam för första gången. Jag satt framför en braskamin på en matta på golvet i ett väldigt vintrigt Värmland med utsikt över isen och skogen. Det passade hur bra som helst men jag märkte att jag snabbt blev rastlös. Bikramyoga är grymt tuff träning. Kanske är det vad jag behöver för att kunna fokusera. För mig är det en större utmaning att kunna göra det bara genom att sitta i skräddarställning med tända ljus.

Vissa fysiska förbättringar har jag ändå noterat. Till exempel en starkare längdrygg. Det upptäckte jag av en slump på gymmet. Oh wow. Det märks i vardagen också men samtidigt har den ju servats av kiropraktor förutom att få yoga. I vardagen känner jag mig annars inte precis smidigare (tänk bendy kinesgymnast). Å andra sidan upplevde jag mig inte som direkt osmidig innan heller. Men jag tror man måste yoga mycket mer för att märka en stor skillnad. Jag har yogat ca en dag per vecka. Jag skulle egentligen vilja gå minst två eller ännu hellre tre dagar.

Jag har faktiskt börjat kika på annan yoga också. Jag yogade som sagt “hemma” i helgen och tänker yoga varje dag när jag är i Thailand nästa vecka. Det är skönt men än så länge har en promenad i lugn och ro ungefär samma effekt på mig. Eller varför inte en tur på hästen i skogen. Det är fortfarande oslagbart.  Men jag hoppas att mina lårmuskler någon gång ska kunna bli lika långa igen. Och att min skada i baksida lår ska reparera sig helt. Där kan jag ändå känna förbättring av yogan. Men höger lår sitter hårt åt. Bokstavligen.

Det är svårt att sätta fingret på varför jag gillar bikram så mycket. Känslan innan, under tiden och efteråt är fantastisk och det är helt enkelt en oslagbar kombination av fysisk träning, rörlighet, stretch och mental närvaro. Jag älskar det. Just den exakta känslan har jag inte hittat någon annan stans. Det är de där speciella känslorna jag bara kan få av en enda grej (till exempel hästar och ridning) som jag letar efter. När man vet vilken/vilka känsla/känslor man mår bäst av är det de känslorna man ska försöka hitta i så många sammanhang som möjligt. Då mår man bra.

Imorn ska jag gå på yinyoga för första gången. Det är 30 grader varmt och vi börjar klockan 07. Jag är mycket förväntansfull.

Här har jag också bloggat lite tankar om bikram.