När vi flyttade hem till stan igen efter en hel sommar på landet la sig en av våra dåvarande katter alltid längst inne i mörkret garderoben. Där stannade hon i flera veckor och kom bara ut för att äta ibland. Scully, i helgen förstod jag dig nog på riktigt för första gången. Jag landade på ett kallt och kolsvart Arlanda efter en vecka i Thailand och ville bara lägga mig ner och dra något gammalt över mig.
Jag hatar (haataaar) snö, kyla, mörker, slask, is och blask. Så. Nu har jag sagt det. Thailands vita sandstränder, turkosa hav och varma och fuktiga luft vinner med miljarders hästlängder. Jag hade en alldeles underbar vecka med massor av salt och turkost vatten, fruktshakes, kokosnötter med sugrör, yinyoga, elefanter, palmer och så vidare. Det var exakt så bra som jag hade hoppats. Nej det var ännu bättre. Det var perfekt. Solen värmde huden och luften återfuktade håret, naglarna och torra fötter. Jag var fri i bara en tunn bomullsklänning. Jag slevade i min pad thai och sörplade i mig färskpressad limejuice typ varenda dag och varvade läsning i solstolen med dopp i havet eller intervaller i poolen. Jag tränade inte direkt ihjäl mig under veckan men jag var med på ett corepass, simmade som sagt och treatade mig själv med lite yinyoga. Mellan varven stack vi på utflykter med båt till andra öar, paddlade kanot i regnskogen och red elefant. Solnedgångarna på stranden var som himmelriket på jorden.
Och så kom jag hem. Till det här. Till svarta nylonstrumpor som blir vita på insidan av mina torra ben och som fastnar på sträva hälar. Att åka skidor, särskilt på längden, känns extremt avlägset. Statiska underställ och flygit hår lockar inte. Iskalla tår och narig hud. Nej tack. Jag ska till både Åre, Funäsdalen och Svalbard under februari och april och när jag landade på Arlanda förstod jag inte hur jag tänkte. Jag säljer längdskidorna och skiter i mina vinterresor! (Alltså jag brukade gilla snö - men nu fick jag smak på nåt helt annat och det var egentligen bara utförsåkningen som inte var fullständigt utkonkurrerad). (Se min header!) Igår regnade det dessutom upplysningsvis medan den bruna snön förvandlades till isgata. Idag är det tydligen "fint väder". Allt är relativt.
Ändå känns det lite bättre nu. Mina två första dagar var rejält deprimerande. Jag vaknade klockan 06 i söndags morse, fortfarande på Thailandtid, utan att veta vad jag skulle göra av dagen. Helst ville jag göra som vår ena katt och krypa längst in i garderoben. Men det var bara att häva sig upp ur sängen och ta tag i vardagen. Pysslade om min mentala hälsa med brunch och beachträning i sandlådan igår och avslutade med tjejhäng och middag hos Katten. Ikväll blir det varm (!) bikramyoga och veckan planerar jag att fylla upp med träning och goda vänner. På återhörande.
Här finns ett gäng bilder!
4 kommentarer:
Åh men åh. Jag känner igen mig. Jag var inte glad över att komma hem. Inte superkul att bo ensam och känna sig som ensammast i hela världen, dessutom halvt magsjuk när man nyss var i paradiset med allt serverat, med hela ens bästa familj och helt enkelt bara var ledig. Men om det är nån tröst så är det tillfälligt. Jag tror att du kommer gilla längdskidor igen innan februari är över :) Svalbard kommer bli ett äventyr - och det gillar du ju! Välkommen hem! Bloggen har saknat dig.
Ja det glömde jag skriva! Intressant att man plötsligt är ensammast i hela världen OCKSÅ. Skönt med en like. Jag håller alltså inte på att bli galen:)
Utförsskidorna ska jag stå på nästa vecka i alla fall och ja jo, det känns rätt bra ju mer jag tänker på det:P
jag blir deprimerad nu.
Förlåt! Men jag kan inte baara leverera peppiga inlägg å sådär. Det här kom från hjärtat. Men jag är snart mig själv igen!!
Skicka en kommentar