Dödstrött

Helgen bjöd inte på någon sovmorgon iom Blogger Bootcamp. I måndags klev jag upp 04.45 och på fredag är det samma tid igen. Även på måndag. Resor med jobbet. Imorn kväll har jag dessutom match och kommer komma hem vid midnatt. Med tanke på hur trött jag är redan nu kan jag bara gissa mig hur pigg jag kommer vara då... Därför bestämde jag mig tidigt för att skippa kvällens beachträning med samma hemkomsttid som imorn. Istället tänkte jag förgylla löpspåret med ett besök från mig.

Det var snöblandat regn på tvären. Jag tänkte inte låta det bekymra mig. I och med morgonens visit på Löplabbet blev jag dock kvar "en stund" på jobbet. Åt ett mellis vid tre men klockan fem var jag ändå närmast utsvulten. Dålig planering! Härdade ut till sju och tog mig hem, trött och vrålhungrig, genom regnet. Tänkte byta utelöpningen mot gymmets löpand. Skam den som ger sig! Faktum var dock att jag skulle behöva äta middag innan då melliset var long gone i systemet. Jag inser samtidigt hur utmattad jag faktiskt är.

Efter ett långt samtal med en av bästa vännerna som jag lovat att ringa ligger jag därför här, i sängen, istället för att vara ute i spåret. Redan klockan 20 kunde jag ha somnat. Det kändes helt felprioriterat att ge sig ut och springa då. Trötthet är inte detsamma som lathet.

Men jag har dåligt samvete. Försöker att inte ha det. Tänker att det inte är någon idé att köra slut på sig själv på fel sätt. Det spelar ingen roll med en extra vilodag. Är ändå stressad över loppet jag ska springa den 6 maj. Runt kommer jag försöker jag tänka. Känner mig som en pensionär som ligger i sängen kvart i nio. Tjatar på mig själv att inte ha dåligt samvete. Ska man träna mycket måste man sova mycket. Jag sover lite närmsta tiden. Träna efteråt. Ge dig själv slack. Njut av duntäcket! Godnatt!