Yogig

Igår kväll körde jag ett efterlängtat bikramyogapass. Styrketräning, hästar, bollar, jobb och plugg har prioriteras senaste två veckorna. Jag var jätteladdad när jag anmälde mig i söndags men i måndags längtade jag verkligen efter min soffa hela dagen. Jag hade en konstig känsla i kroppen men eftersom jag hade släpat med mig alla saker till jobbet, inte minst min yogamatta, och dessutom betalat dyra pengar för mitt klippkort bestämde jag mig för att gå. duCalme är poppis konstaterade jag när jag ställde mig i kön ute på gatan 30 minuter innan passet skulle börja. Vi fick stå och trampa en stund innan vi blev insläppta och det var lite krig mellan de som ville ha de sista dropin-platserna. Jag fick i alla fall "min" plats för min matta (hej jag heter Erika och är ett vanedjur), hann tvätta bort sminket och fläta håret.

Det var Saskia som hade passet och hon håller alla sina klasser på engelska. Jag trodde inte det skulle bekymra mig men väl igång var det en ganska uppenbar skillnad mot att yoga på svenska. Jag törs påstå att jag pratar riktigt bra engelska men när man yogar på svenska går orden rakt in i huvudet utan reflektion. Engelska ord måste uppenbarligen processas på ett annat sätt. Det gjorde att jag var tvungen att flytta mer fokus till rösten som pratade från själva yogandet. Förutom det språkliga gick det ovanligt enkelt igår. Märkligt med tanke på dagsformen tidigare under dagen! Värmen bekymrade mig inte det minsta och pulsen bankade aldrig riktigt igång så där överjävligt. Ganska skönt måste jag medge. Jag var aldrig i närheten av illamående eller yrsel heller. Faktum är att jag var snudd på uttråkad ibland men eftersom alla rörelser känns så otroligt välgörande mådde jag gott ändå och genomförde hela klassen med nån form av metodiskt lugn. Alltså - det ÄR jobbigt. Jag har väl liksom bara börjat vänja mig och upplever det där jobbiga som normalt. Det är fantastiskt hur tomt huvudet kan bli. Jag tänkte liksom inga tankar. Jag till och med tänkte att jag borde tänka på något i en av alla savasnas - men det kom inga tankar. Om jag var glad efteråt att jag gick dit? Ja, såklart! Då låg jag äntligen i soffan med en hårinpackning och en ansiktsmask i ryggen (inte bokstavligen) och åt äggröra och turkisk yoghurt med massor av frukt, nötter och frön.

Det enda riktigt negativa med gårdagen var mina yogagrannar (!) Det kändes som att halva klassen var förkylda och runt omkring mig hördes spridda nysningar. Folk hostade och harklade sig och det låg diverse snorpapper på golvet. Mysigt! Självklart hamnade jag bredvid en av snorpapperna. Extra roligt när man ska sträcka armarna rakt ut åt sidan. Blääää. Hon kunde väl ha knölat in det under sin matta åtminstone? Jag var på väg att be henne göra det flera gånger men man har inte så mycket tid för att konversera. Dessutom luktade hon skunk. När hon rörde sig sköljde hela tiden en våg av gammal svettlukt över mig. Observera gammal. För det är klart att man svettas som en gris på bikramyoga. Någon person i närheten av mig släppte för säkerhets skull en brakfis också men det var väl förmodligen av misstag.

En fråga, vädja, undran till alla bikramyogisar
Ny svett luktar inte! Duscha på morgonen samma dag som du ska yoga. Tvätta dina kläder direkt efter passet. Har du inte tvättmaskin i lägenheten så handtvätta. När kläderna gjort sitt - byt ut dom! Det är inte trevligt att yoga bredvid en vägg av svettstank.

Om du är förkyld - varför går du på yoga? Det är inte bra att träna när man är sjuk och du smittar ner oss andra. Dessutom är det rakt av äckligt att vara i ett 40 grader varmt rum med folk som hostar och nyser och sprider sina snorpapper(!!!) runt sin matta när man ligger så tätt som man gör. Snälla. Stanna hemma nästa gång!