Cykeldansa for the win

Sittdansa är väl något som alla har hört talas om. Att cykeldansa är kanske ett inte lika välkänt begrepp. Jag kom på det ikväll under Adams oslagbara spinningpass. Adam sitter liksom sällan helt stilla på cykeln utan det är många olika moves under passets gång. Jag gillar när han under uppvärmningen då alla sitter med armarna i 90 graders vinkel och sträcker ut bröstmusklerna möter oss med några härliga överkroppsmoves med tryck i armarna mot oss så att man blir full i skratt. Sådär brukar jag göra på dansgolvet... Så småningom är passet i full gång och hela vägen är det perfekt. Perfekt musik, perfekt tajmat mellansnack (Adam påminner om en artist eller rutinerad radiopratare på sin cykel) och perfekta intervaller och backar. Perfekt pepp. Och vi vet hela tiden precis vad vi ska göra. Viktigast är förstås att ha roligt säger Adam. Och ta ut er så mycket ni orkar, ge allt, allt som ni har just i dag. Just så.

Jag var lite tveksam till om jag skulle spinna med ryggen. Men jag ville så gärna. Svårt val. Den kändes lite låst i vänster skuldra i dag precis som igår men jag bestämde mig till sist för att köra och verkligen spänna mina abs of steel (eller nåt) till ett max för att hjälpa ryggen så mycket som möjligt. Just nu känns det varken bättre eller sämre än innan och den här veckan kommer bjuda på flera vilodagar längre fram så jag hoppas det funkar.

I helgen sa pappa att jag ser ut som "en liten tyngdlyftare". Svårtolkat. Men ja, 177 cm sätter sina spår förstås. Men vem vill vara en liten sparris? Inte jag i alla fall! Här är jag jättestor och stark efter ett galet roligt spinningspass.