Mera bikramupplevelse

Oh my igår var det varmt på bikramyogan. Varmare än vanligt. Jag trodde att jag hade tagit en jättebraplats men skenet bedrog. Visst hade jag gott om utrymme, men vad jag inte hade räknat med var att det var lägre i tak där och inte i närheten av fläktarna. Så nära taket blev det riktigt tryckande. Svetten dröp om mig från första början och jag funderade på hur ska det här gå? Charlotta hade avrått mig från min plats för att det lätt blev svalare där. Jag måste konfrontera henne angående det... Tydligen var det varmt i resten av salen också. Folk tog många fler savasanas än vanligt och efteråt hörde jag många konstatera att i dag var det varmt! Längs med benet på en kille framför mig rann svetten i rännilar. Som en stråle med vatten. Aldrig sett något liknande. Och ja - det var svett och inget annat.

I början handlar bikramyoga mycket om prestation. Om att klara av, om att kunna, om att orka. Efter ett tag börjar det (enligt utsago) handla mer om närvaro och om andning. Eftersom jag är en sådan där prestationsprinsessa handlar bikram fortfarande mycket om att utvecklas för mig. Om att kunna. Men det är väl ganska naturligt om man är ny på något. Med tiden kanske bikram blir en av få aktiviteter som inte handlar om prestation för mig. Hästarna och ridning i dag är redan mycket andning och närvaro, men så har jag hållit på i snart 25 år och lagt tävlingskarriären på hyllan. Hästarna är ett bra andrum även om Zilvano tävlar medelsvår dressyr och jag sällan "rider på skoj". Jag tror aldrig att yogan kommer kunna mäta sig med stallet, hästarna och naturen.

Som jag brukar tjata om är Kim en fantastiskt instruktör som kommer med väldigt bra instruktioner, tips och råd. I en sal med 30 yogisar får jag intrycket att hon ändå lyckas coacha alla individuellt. Det känns som att hon pratar med mig. Igår kväll var det dock lite för många tips och råd. I varje savasana brukar det komma någon liten klokskap men igår blev det lite för mycket av det goda. Med någon som konstant pratar i öronen på en och talar om att man ska slappna av, inte tänka på jobbet utan bara fokusera på här och nu osv blir det till slut svårt att inte tänka på jobbet. Jag brukar aldrig ha problem med att fokusera eller inte fokusera beroende på hur man ser på det men igår blev jag liksom störd. Någon gång måste det få vara tyst.

Igår satt jag med raka ben framför mig och kunde ta ett rejält tag om fötterna (Sit Up). För första gången. Jag är van vid att behöva böja lite på knäna. Andra yogisar skrattar väl ihjäl sig nu men så är det. Jag blev väldigt förvånad när jag plötsligt satt med raka ben pressade ner i golvet och flexade knän. Och verkligen höll ett stadigt tag om båda fötterna. Hm! Märker även stor skillnad från mina första bikramgånger i Peerna Salabhasana. Alla positioner i bikramyoga kan ni se här. Jag börjar liksom få till det och hitta rätt muskler. Yay!