På tiden!

Vips så hade jag haft en mer eller mindre träningsfri vecka. Jag bikramyogade i måndags men sen blev det inte så mycket mer förutom lite ridning i torsdags. I vanliga fall hade jag klättrat på väggarna av alla möjliga anledningar men inte nu. Jag hade väl fullt upp ändå med pluggfinaler, sjukhusbesök, jobb etc etc. Att klämma in lunchträning kändes bara stressigt och istället för att morognträna har jag sovit nästan 8 h varje natt. Så får det vara ibland. Eftersom jag cyklar överallt blir jag ganska bra rastad ändå.

Men jag vill ju inte förfalla helt och bestämde mig för att lördag morgon skulle bli något i träningsväg. Frågan var bara vad. Ben på gymmet? Core på gymmet? Intervaller? Spinning? Cykel ute? Yoga? När man haft en paus vill man gärna sätta igång igen med allting samtidigt. Eftersom jag inte hade hur mycket tid på mig som helst fick det bli några (asjobbiga!) intervaller på crosstrainern. 5 intervaller på 2 minuter med 1 minuts villa emellan. 5 min uppvärmning + 5 minuter nerjogg. Jag hade lite dålig koll på hur mycket jag skulle ta i eftersom jag brukar köra en-minutare. Pulsklockan dog lagom tills jag drog mitt kort i gymmets reception så jag fick gå på känsla. Som vanligt (?) gick jag ut lite väl hårt och den tredje intervallen blev bara 1,5 min för att jag inte skulle falla av och dö. Det ska göra ont, det ska göra ont, rabblade jag för mig själv i huvudet medan jag öste för allt vad löpartightsen höll i den femte och sista intervallen. Det här (intervaller) är en bra grej att ha i bagaget i sandlådan under kommande söndagars seriespel.

Avslutade med lite mage efteråt. Hade gärna kört mer rygg men ländryggen har varit så himla risig sen jag körde marklyft och core för en dryg vecka sedan så den behöver skonas innan jag kan sätta igång ordentligt igen. Det kanske är lägge att flytta novembers inplanerade kiropraktorbesök till oktober också...

Atlet?

Det händer lite då och då att jag får höra att jag är "atletisk" eller ser "atletisk" ut. Jag ska erkänna att jag inte känner mig som någon vidare atlet. Jag är lång, ganska bredaxlad och med smal midja men där tar det liksom slut. Skolios, knäproblem och platta pronerande fötter. Hur atletiskt låter det? Det blir nog aldrig någon stor idrottsstjärna av mig tänkte jag när jag stod i duschen efteråt. (Inte för att jag har några sådana planer men ändå). Jag funderade på mål eftersom jag inte har några specifika just nu. Det är kul att ha mål. Men de mål som seglade upp kändes så dödens tråkiga. Typ bli (mer?) skadefri och starkare. Men nånstans där balsamet tog vid kom jag på ganska roliga grejer att ha som mål och som kunde inkludera det skadefria på ett roligare sätt. Mer om mål kommer! Annars lever jag just nu ganska bra efter de mål jag satte upp i augusti.