Havregrynskvinnan skippar kolhydraterna

Under två och en halv veckas tid (17 dagar) har jag ätit väldigt lite kolhydrater (kanske har någon uppmärksam person redan märkt det om man har läst noga i bloggen). De jag har ätit trots allt har varit långsamma med några undantag kring träning. Och frukt har jag ätit som vanligt. Framför allt har jag slopat pasta, ris, quenoa, bulgur, havregryn etc som jag annars äter regelbundet (varje dag), särskilt till lunch och middag och skippat en hel del bröd. Gissar att havregrynskvinnan slår några av er med häpnad nu.

Efter träning och sugen på blåbärssoppa!

Detta typ av ätande har jag sysslat med för att se om det stämmer att man håller sig mätt längre på mer fett och proteiner jämfört med kolhydrater och att man får ett jämnare blodsocker och alla fördelar med det. Jag är ju nämligen ofta hungrig och behöver en del mat för att funka. Och jag gillar fika. Mycket.  Jag har medvetet inte bloggat om mitt lilla projekt eftersom jag inte ville skapa någon stor grej av det, istället blir det en utvärdering såhär efter en tids prövan.

Jag har ett BMI som ligger på den undre halvan inom ramen av normalviktig (även om jag tycker speglar eller andra eventuella verktyg är bättre egentligen) och har aldrig haft några vikt- eller matproblem. Kanske kan vara intressant i sammanhanget. Jag tror jag väger det jag borde och har en rätt bra kroppssammansättning som det är och går varken lätt upp eller ner i vikt. Jag hade inga förväntningar på viktnedgång eftersom jag inte fått i mig mindre energi direkt eller gjort av med mer. Bara bytt form på energin.Jag ville se om jag höll mig mätt längre, fick en jämnare energinivå och blev mindre sugen på kanelbullar genom att dra ner på kolhydraterna ett tag.  Första veckan åt jag i princip inte en enda kolhydrat, den sista dryga veckan har jag inte hållt riktigt lika hårt på det.

Kanske den godaste frukosten?

Min meny en vanlig dag har sett ut ungefär såhär
Frukost: Smoothie gjord på frysa bär, Verumfil, mjölk, banan och ägg. Ett par timmar senare frukost nummer två, ett grovt bröd med bregott och kalkon/ost/leverpastej på. Några gånger har det blivit coltinpannkakor istället för mackan. Alltså jordnötssmör och mer ägg och banan. Ibland äter jag frukost på jobbet efter 45 min promenad dit i sådär halvrask takt, annars hemma.
Lunch: Chili con carne (lammfärs, tomat, grädde och olika sorters bönor) med sallad. Kikärtsgryta (kikärtor, kokosmjölk, spenat) med kyckling och sallad. Linsgryta med avokado o andra grönsaker. Kyckling eller fläskfilé med olika goda såser, sist bea, och ångkokta grönsaker.
Middag: Coltingpannkakor med keso och bär (inte samma som frukost), spenatsoppa med ägg, omelett med kalkon, eller liknande mat som lunchen.
Mellis: Ett om ingen träning, två st om träning (innan och efter), ca 4 pass/vecka: Mix av ngt av följande – kesella eller keso med bär och nötter, avokado med alfa-alfagroddar och en klick keso, nån gång en grov macka med pålägg. Efter lite länge konditionspass (2h) har jag druckit blåbärssoppa eller färskpressad frukt också. Det kändes tvunget de gångerna...

Det är egentligen inga stora förändringar det rör sig om. Frukosten är oförändrad. Jag har tagit bort kolhydraterna från lunchen och middagen. Men efter träning har de fått vara kvar till största del och så även min frukostmacka.

Jag har dock inte ätit enligt min "nya modell" slaviskt utan under dessa två veckor har jag t ex ätit naanbröd en gång till middag på indisk restaurang och pasta vid två tillfällen som jag blev bjuden på (givetvis äter jag då) och en kula glass och en bit paj. Lite mackor blev det i slutändan också.

Men i det stora hela har jag ätit som ovan. Efter lunchpastan som var den enda riktigt rejäla pastaportion jag åt fick jag huvudvärk. Kanske var en tillfällighet men jag tror inte det. Det kändes ungefär som att kroppen vant sig av med kollisar och fick lite sockerchock. Men jag vet som sagt inte. Här om dagen hade jag kramp i vaderna, ungefär som efter ett riktigt rejält sendrag. Vätskebrist? Kolhydrater består av vätska. Men det är heller inte något jag vet eller är ett dugg säker på.


Slutsats
I det stora hela märker jag ingen fantastisk skillnad. Jag har under dessa veckor känt mig ganska exakt likadan som när jag ätit ungefär samma saker men även havregrynsgröt med äppelmos till mellis, fullkornsris och fullkornspasta till lunch/middag och fika ett par gånger i veckan. Jag har även en känsla att även om jag fortsatte käka såhär skulle det inte rasa av mig några kilon heller, jag skulle inte prestera bättre och jag skulle nog inte bli en gladare eller trevligare människa heller. Sen brukar jag ju normalt sett inte trycka en stor pasta med ketchup på lunchen ändå utan äter redan rätt bra mat.

Jag har inte behövt äta mer sällan. Jag har varit lika hungrig som alltid. Jag har inte varit mindre sötsugen. Jag är rätt ofta fikasugen men har lika ofta inga problem med att stå emot det om jag vill. Samma känsla dessa veckor. Sugen, men kan leva med det. Det har gått lika bra att träna på den här typen av mat som på kolhydratsrikare sort förutom under ganska högintensiva timmar i sandlådan. Då har jag varit trött när frukost och lunch inte har bestått av en enda kolhydrat utom frukt. Där märkte jag ganska stor skillnad  men såklart kan fler omständigheter ha spelat in. Styrketräning har funkat bra. Lite förvånande då det bränner mycket glykogen i musklerna och kolhydrater borde behövas. Men det har gått hur bra som helst. Crossfit har också funkat fint efter uppladd med fläskfile, grönsaker, bea, keso och banan.

Enligt Colting (japp hans bok bland annat fick mig att testa) kan vi genom träning och naturligt anpassad mat (fett och protein samt grönsaker) utveckla en så god fettförbränning att vi inte behöver insulindrivande socker inför en prestation. Men jag undrar om vi  verkligen kan förbränna fett så snabbt som vi behöver energi under intensiv träning i det här fallet i 2 h? Jag trodde inte det. (Problemet kanske inte är socker utan att vi borde träna annorlunda från början istället). I min kropp kändes det i alla fall väldigt rätt och bra när jag drack färskpressad frukt efter två timmar i sanden och åt en macka med kalkon. Den ville inte ha keso med nötter. Blåbärssoppa var highlife.

Kanske måste "testet" pågått under en längre tid och varit mer nitiskt för att man ska kunna dra några egentliga slutsatser av det men det här ger i alla fall en fingervisning. Min slutsats blir mest att folk är olika och jag tror att jag både tål kolhydrater och behöver dem, vid rätt tillfälle. T ex i samband med träning, framför allt konditionsträning, men inte på arbetstid framför datorn. Men det var ju inga news.

Om jag har gått ner i vikt av att äta lite kolhydrater undrar säkert en del? Nope. Nåt kilo. Men det känns som att det lika gärna kan vara vätska eller något och inget jag drar några växlar på. Brukar inte väga mig så det kan säkert växla lite. Jag har ju en spegel och ser väl ut som jag brukar. Jag går inte upp i vikt efter en månad med konstant fikamarathon (december och halva november i ärlighetens namn) och inte ner i vikt av att till största del äta väldigt nyttigt under några veckor. Intressant. Har man inte bra fettförbränning och en stabil kropp då så så vet jag inte.

Ikväll kanske jag äter en bit kladdkaka med kokos och dricker lite rött te till. Mumma! Får se om jag fortsätter med det här tydligen "naturliga" sättet att äta på sen. Jag tror jag tar med mig grönsakstallrikarna till lunch istället för ris i alla fall. Men jag verkar inte vara någon sockerslav hur som även om t ex Colting hävdar att så är fallet hos dem som ofta behöver tanka på med energi. Åter igen är vi olika. Tjock har jag heller aldrig blivit av pasta som tycks vara dödens måltid så jag verkar kunna använda fett som bränsle också trots att jag äter mjöl och gryn.


Den nya trenden att fasta kommer jag dock inte att prova, det får ni läsa om i andra bloggar. Aldrig i mitt liv att jag gör något så dumt och onödigt. Colting redovisar inte några källor i sin bok utan hänvisar bara till stenåldern (?)  Kolhydrater vs fett finns det mycket forskning om, men att fasta. Jag avvaktar.