Mallis: The short version, eller Semester Blues

Mallis var grymt. Turkost vatten, Sangria, sol, backintervaller, slappande och en grym tjejkompis. Och en lokal källare i Palma (som ett mini-Barcelona!) där begåvade killar spelade jazz och fusion Vi hann prata igenom våra livsöden sedan dagisåldern till i dag och mynta ett antal nya internskämt. Mallis bjöd även på  spöregn och berusade engelsmän från Manchester som ständigt slog oss med häpnad och som hade satt sin egen särskilda prägel på maten i Magaluf. Eller vad sägs om spansk omelett med hackade pommes?

Ni hittar Holiday Snapshots inne hos Katten. Min Nikon D90 fick jobba hårt under semestern och jag har några hundra oredigerade bilder i min dator. Jag ska redigera dem någon gång och publicera dem någonstans. Bilder är kul. Och tidskrävande. Tills vidare snor jag två stycken från Katten.

Eftersom det här är en träningsblogg kan det vara värt att nämna att vi hann med två löppass på stranden, totalt 8 km, styrka för mage och rygg och rörlighet vid poolen samt avslutningsvis backintervaller upp för Magalufs (Palma Novas menar jag!) bargata. 6 st intervaller i 4 minuters-tempo, 80 meter i brant lutning. Självklart missade vi inte heller att skaffa oss varsin shysst solbränna eller att dricka Sangria.

Nu lider jag av svårslagen post semester blues. Igår cyklade jag fem mil på racern (i yllesockar - ni som skrev om sommar på Facebook överdrev uppenbarligen), i dag jobbar jag och imorn åker jag till Miami. Jag längtar tillbaka till pooldäcket på Mallis!

Vi både slappade vid havet...

... och tränade vid pooldäcket!

Mallis dag 1

Gult och grönt från Nike. Påskfärger?

Igår var vi på Arlanda strax före 06 och jag började semestern med att försvinna tre timmar i böcker om varumärkesbyggande och marknadsföring. Klockan 10 landade vi i Barcelona där vi ägnade fem timmar åt shopping och att sola näsorna på flygplatsens (!) uteservering. Nya cykelträningsfynd från Stella McCartney på Adidas bland annat. Tänk vitt och leopard... Sen flög vi vidare till Mallis. En kylig gårdagskväll har ersatts av en varm, svensk sommardag med frukost på balkongen, böcker, massor av snack i solstolarna, en sanslös utsikt från rummet och hotellet över havet och till sist eftermiddagslöpning på stranden och styrka vid poolen. Lite middag och rosé på det här!

Ansiktet är solbränt och semesterkänslan är väldigt mycket här nu.

Highlife!

Jag och Katten åker alltså till Mallis imorn. Sa jag det? Nä. Jag var på väg till New York men jag behövde inte resa, jag behövde semester. Så det blir Mallis vita stränder, en hög böcker, nya kameran och pulsklocka. Massa spännande har hänt som jag måste förbereda mig för. Tyvärr är det hemligt. In the meantime blir det några paraplydrinkar. Jag har ny vårgarderob, pre bränna och har tjuvsmakat på känslan av en uteservering ikväll. Dock med avslagen cola men på Mallis då! Alltså highlife!

Sov gott! 05 kommer taxin.

Fem mil senare...

Jag och Scott Contessa Speedster ute på Färingsö
Rosa tröja från Craft. Vår-rosa och knallig! Superskön.

Med risk för att vara tjatig... Vilket fantastiskt väder! Jag och Maja cyklade ut på Färingsö med Pucko och banan i cykelväskorna och med camelbak på ryggarna. Solen värme i ansiktet, fåglarna sjöng och det var bländande vackert med blåsippor och en gnistrande Mälare. Hänförd är ett passande ord. För att inte tala om min cykel! Den om något är ju nåt helt fantastisk. Den bara rullar och jag bara trampar. Jag tror jag har hittat min grej. På väg utåt tog vi det ganska lugnt och jag ville gärna trampa på lite mer. Vi cyklade förbi stallet och längre ut valde vi Färingsö före Ekerö. Släta, raka, fina cykelbanor mil efter mil. Mitt i en värld av öar. Ett paradis för en landsvägscyklist. Ute vid Troxhammar snabbfikade vi och sen var Maja tvungen att vända hemåt. Jag var inte helt nöjd utan cyklade ytterligare någon mil och drog upp tempot innan jag vände tillbaka. På vägen hem la jag i ännu en växel. Swosh! Drygt fem mil blev det totalt och med nytvättat hår och coltingpannkakor på en solig balkong är man som en ny människa.

Det är kul med racercykel för alla som cyklar racer liksom hejar på varandra och är automatiskt lite kompisar. Man ler lite menande när man möts som i samförstånd över att nu är gruset borta och solen skiner. De som passerade ropade hej, hej och vinkade. Hej, hej! På vägen tillbaka kom en kille susande ikapp och ropade, kom igen nu tjejen, häng på! Jag försökte faktiskt men hade inte en suck och efter ett tag försvann han ur sikte. Cykling är en manlig sport. Träffade inte en enda kvinna. Så konkurrensen är inte direkt mördande.

Två kvinnor ute i dag i alla fall. Däribland
Maja i mycket proffsig outfit!

Sol ute, sol inne, sol i sinne!

Det här kan ha varit den bästa dagen på länge att välja bort en träningshelg inomhus trots att det är en massa härliga människor där och istället vara ute i solen hela dagen, dricka färskpressad juice på uteserveringarna och snacka en massa skit. Jag är... solbränd! Rödbrun nos och gyllene axlar. Solglasen invigda. Vilken fantastisk vårdag. I Rålis invigdes beachplanerna. Gymmet hann jag med i morse. Nu bubbel och rosé!

Fler mil

Tre mil till i dag. Jag överväger att sätta upp en lapp, eller ja ett stort papper snarare, på kylskåpet där jag bockar av mina mil tills jag är uppe i minst 100 och är redo för Vätterns 30 mil. Helst ska det vara flera färger på pappret med pilar, kommentarer och anteckningar.  Det är jag - en kreativ person men som gillar kontroll och statistik - i träningsform. Jag kan vara en av få som jobbar lika mycket i InDesign som i Excel.

Varma kläder ikväll! Underställ och
cykelbyxor,  lager två-tröja, jacka
(jättegammal men fortfarande
bra!), handskar och... skidstrumpor.!
Alla kläder är från Craft utom tröjan
som kommer från Soc.

Det kommer vara väldigt långt 30 mil. Inte för att 3 ynka mil var jobbigt alls men multiplicera med 10. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att vara. I dag vågade jag ligga på lite mer men riktigt full gas blev det inte. Jag får påminna mig själv om att jag cyklar omkring med en halvtrasig vad ibland. Och så vet jag inte än hur cykeln reagerar genom grusansamlingar på vägen eller över ojämnheter i största allmänhet. Vurpan på en vanlig (!) cykel sitter i helt klart. Jag har ingen lust att göra om det. Men stundvis trampade jag nästan för fullt hus och jag inser allt mer hur fort det kommer kunna gå. Vilken utväxling. Men som Sofy bloggade, våren är ung, det finns tid för fartökning!

Trots att tre mil är piece of cake blir jag hungrig utan dess like efteråt. Jag hade ätit frukost, lunch och middag innan jag gav mig iväg men såhär på kvällskvisten är Skalman högaktiv och kräver massor av mat. Hur löser man det när kroppen ska cykla 33 mil? Jag kommer få stoppa i mig näring intravenöst typ.

För övrigt var det fantastisk vackert även ikväll och koltrastarna sjöng för mig hela vägen. På söndag blir det långpass med Maja! Avrundar veckan och fredagen med ännu fler ostmackor, te och Robyn live. Gillart.

Mina två första mil

Solen var på väg ner som ett glödande klot i Mälaren när jag var högst uppe på Tranebergsbron. Och jag insåg att nu var det den där kvällen jag har pratat om, skrivit om och längtat efter så länge. Den där ljusa vårkvällen, lite sval efter en ljummen dag, när jag är ute med min cykel och cyklar på riktigt. Wow.

Premiären blev bara två mil, sen var fötterna som isbitar och jag totalt uppskruvad över hur sanslöst kul det var! Vet ni hur fort man kan cykla när det går utför? Jag började med Norr Mälarstrand tur och retur. Rakt, flackt och slät asfalt. Enkelt att få tag i taxi. Men jag var ju ett med cykeln med en gång när vi susade fram. Det var annorlunda att sitta på en vit racer i neonrosa tröja jämfört med att ha jobbkläder och cykla hybrid. Folk höll undan på nåt helt annat sätt, höll avstånd, höll sig ur vägen. Och jag cyklade inte ens särskilt fort. Det var komiskt. Jag vände och cyklade ut mot Drottningholm, ja inte hela vägen, och testade olika lägen och växlade igenom större delen av registret. Det var med ett brett leende jag cyklade högst upp på Tranebergsbron. Nu var kvällen här! Jag har cyklat mina två första mil inför sommarens Vätternutmaning.

Vi är ute på premiär!

Och Stockholm är vackert.

Apropå mat...

Jag och mammaledig kollega sms-diskuterar flitigt var vi ska inta vår gemensamma lunch imorgon. Jag har spanat hamburgare på lammfärs med klyftpotatis i Kungsträdgården för 130 kronor och tänk om det är lika varmt i solen imorn?

Kollega: Eller så äter vi på Max, där kostar inte hamburgarna 130.
Erika: Är det gott? Ja kanske om man kan sitta ute...
Kollega: Äter inte du ganska ofta på Max?

Ofta?! Vilket påhopp!

En annan kollega bad mig nån gång att blogga om vad jag äter en helt vanlig dag. Ena kollegan tycker jag är nyttigheten personifierad och den andra tycker jag äter som en häst utan att det syns. Här har ni gårdagens mat. En ganska typisk Erika-meny.

Frukost: 07:30 - Smoothie på havregryn, linfrön, Verums filmjölk, lättmjölk, ett ägg, en banan, en näve hallon. Omega3-tillskott. Äter inte fisk.

Lunch: 12:30 - Blodpudding, nästan ett helt paket, riven vitkål, lingon, apelsinjuice. Järntablett. (Kör vi så kör vi). Har lite järnbrist.

Mellis: Keso, kiwi, hasselnötter knäckebröd med avokado. Lite senare Fun light Red Berry med kolsyrat vatten. Istället för godis...

Middag: Chilikryddad kyckling med blomkålsmos. Lättmjölk.

Mellis efter träning (en dryg timma med intervaller + lättare styrketräning) : Gröt med ett äpple, mjölk och kanel. Vaniljkesella med blåbär. 2 chokladbitar. Mellis och dessert kanske. Two in one liksom.

Förutom träningen bjöd den här dagen på fyra cykelturer i ganska snabbt tempo, knappa 20 min var. Max-burgare är inte så himla gott. Det är nödmat för mig. Som nödmat är det finfint.

Middagstips

Vet du inte vad du ska äta till middag? Igår lagade jag chilistekt kyckling i ung med blomkålsmos. Smaskens och perfekt som matlåda i dag. Receptet hittade jag hos mat.såklart - en grym matblogg!

Middag igår innan träningen, smaskigt!

Blomkålsmos med chilistekt kyckling
4 portioner

4 st kycklingfiléer
salt, svartpeppar
chilikrydda (valfri sort)
1 msk olivolja

ca 2 blomkålshuvuden (det blev väldigt mycket mos, man kan ta ett stort eller två små huvuden).
1 grönsaksbuljongtärning
vatten
1 vitlöksklyfta, pressad
en näve persilja, hackad
1 msk olivolja
salt, svartpeppar
1 msk smör

Krydda kycklingen med salt, peppar och chilikrydda runt om. Hetta upp olja i en stekpanna och låt kycklingen få färg. Flytta över filéerna till en ugnssäker form och kör in i ugnen på 200 grader, i ca 15 minuter eller tills de känns genomstekta. Dela blomkålen i mindre bitar och koka i vatten tillsammans med buljongtärningen. När blomkålen känns mjuk, häll av vattnet och tillsätt vitlök, persilja, olivolja, salt och peppar. Mixa med stavmixer till det blir mos. Rör ner smöret och smaka av. Servera tillsammans med chilistekt kyckling.

Snåla inte med smöret! Jag hade bara Bregott hemma. Skitgott.

Vänskap i en liten ask

Utled. Det var nog vad som bäst beskrev mig när jag klev innanför dörren ikväll. Igår var det nämligen dags igen. Att skada sig. Jag hade bara hunnit runt hörnet med cykeln på väg till jobbet när jag får sladd efter att ha kört över en slang som ligger dragen över cykelbanan. Jag vet att man inte kan cykla över snett, man måste korsa hinder tvärts över, men cykelbanor är smala och en städbil var dessutom ivägen. Cykelbanor är ju nån slags extra parkeringsplatser i den här stan... Pang sa det med andra ord. Mina nya jeans gick sönder och de är slut i min storlek nu. Och jag älskade dem. Knät gjorde ont nåt så in i h*lvete och blod och grus blandade sig på väl utvalda ställen. Killarna med slangen kom med första förband och ville ringa ambulans (!) och trodde jag brutit i alla fall tre ben. Men jag försäkrade dem bölandes på marken i en blöt grushög att det var lugnt och haltade efter en stund hem. Då insåg jag att skadan från skidbacken var uppdragen igen och bölandet nådde nya nivåer.

Resten av dagen var jag dödstrött, hade skitont och orkade inte skjuta undan deppigheten mer. Jag försökte tänka positivt i stil med att jag har ju inte brutit något i alla fall och jag kunde ha skadat mig mycket värre yadi yadi men det hjälper liksom inte riktigt. Att man står sig själv närmast är väldigt sant. Och jag tappar träningssuget av alla skador. Har haft några planerade vilodagar och gjort en massa andra roliga saker men nu var det liksom dags och återigen var jag helt handikappad och kan egentligen inte träna det jag faktiskt skulle vilja träna. Kvällen innan hade jag premiärcyklat på min nya racer och helt ärligt kändes det inte helt enkelt. Bockstyre, sitta fast i pedalerna och slicksdäck. Alltså hjälp. Jag trodde inte det skulle vara så svårt? Min approach har dock alltid varit och är att kan alla andra så måste väl jag kunna. Men efter den där vurpan var humöret inte top notch precis.

Men så kom jag hem ikväll med tusen olika känslor, mentalt trött och allmänt osugen på allt utom min säng oavsett att stod intervaller + styrka i kalendern. I brevlådan hittade jag en liten pappkartong med oklar avsändare. Säkert reklam tänkte jag och lät den ligga en stund. Efter en stunds deppande tog nyfikenheten överhanden och inuti hittar jag en ask chokladpraliner och en hälsning från Ulrika! Choklad som plåster på alla sår och skador och gulliga rader med ord från en underbar vän. Hela mitt känslotillstånd ändrades direkt. Det var kul med racer, jag ringde ett halvjobbigt samtal, jag lagade mat efter det nya receptet jag hittat och sen hoppade jag i träningskläderna och körde ett pass på gymmet.  Intervaller (i pulszoon fyra på gränsen till fem i varje intervall) och styrka (rygg och mage). Det gick strålande och jag känner mig boostad mitt i deppandet.

Tänk vad en ask choklad kan göra. Tack Ulrika!

2011 års färg

2011 års trendigaste färg "enligt dom som vet" spås bli Honeysuckle. Jag har alltid tyckt mycket om rosa nyanser så jag välkomnar helt klart Honeysuckle som årets modefärg! I träningsvärlden finns det ofta mycket färger och rosa är inte direkt ovanligt. Till exempel är mina skosnören i mina Nike Free ganska lika årets trendigaste färg. Även min vattenflaska från Casall påminner om färgen. Men Honeysuckle är egentligen en mattare rosa. Riktigt snygg! Själv håller jag i skrivandets stund på att designa logotypen till årets största projekt på kontoret och något av det viktigaste är självklart valet av färg. Det kommer inte bli Honeysuckle eftersom den är för lik en tidigare färg vi använt med garanterat något annat knalligt! 2010 års färg var en turkos nyans som jag precis hade använt vid årsskiftet. Det gäller att ligga steget före säg. Jag gillar färg!

Cykelblogg?

Lite långt ifrån men här är vi! Känns tokigt annorlunda. Lägger bort tanken på 30 mil tills vidare... Katten var fotograf och mental coach. Hon är underbar min granne!

#Behöver större lägenhet

Scott Contessa - the story

I dag har jag alltså äntligen köpt min racercykel. Jag startade dagen med frukost och löpartights och tvärbanan till Hammarby Sjöstad och Cycle Corner. Direkt när jag kom in upplevde jag en lite avslagen stämning och de enda i butiken förutom jag var barnfamiljer med trehjulingar. Trek Lexa som jag ville provcykla fanns inte längre i rätt storlek och jag upplevde inte direkt att killarna i butiken var på hugget. Det finns väl andra cyklar? Kanske prova en annan storlek? Nä, dåligt drag och istället för att cykla hem en Trek åkte jag till Cykloteket på Norra stationsgatan. Där var det drag.

Trots att det var mycket folk och full snurr fick jag hjälp direkt. Jag provcyklade Cannondale och Scott och det var inte helt enkelt att hitta rätt. Inte när man är lång med upplägget långa ben men inte så lång överkropp för det. Bredaxlad är inte heller riktigt rätt epitet. Han som hjälpte mig var lite mer vaken som jag vill att man ska vara om jag kanske ska köpa en cykel för 15 000 utan att vara säljig. Till slut stod det klart att den allra första cykeln jag cyklade på, Scott Contessa som jag kikat på ett bra tag, passade mig bäst. Sen var det där här med skorna som ganska väntat visade sig vara lika knepigt. Typ i stil med att köpa alpinpjäxor. Långa fötter men inte breda, tvärt om. Passade de på längden passade de inte på bredden. Men jag hade funderat på ilägg ändå eftersom jag pronerar en hel del och med iläggen från löpardojorna hittade jag till slut ett perfekt par från Specialized. Som till och med matchar cykeln.  Pedaler, däckavvrängare och så vidare och jag är nu redo för en vår och sommar fullmatad med cykling!

Efter att ha pausat i solen med bästa vännerna somnade jag på soffan. Avslutade kvällen med shopping på ICA. Det duggregnade och luktar sommar och ljummen asfalt. Imorn ska jag cykla. Det känns lite... nervöst!

Till vänster i bild anar man en blodpludding. Det blir så när
man både har köpt cykel och har fått järnbrist bekräftat.