Pyramidintervaller i löpspåret

Jag har blivit van vid att köra intervaller på alla andra ställen än i löpspåret. På crosstrainer, i poolen eller på cykeln. Men på senare tid har mina knän verkligen börjat steppa upp mer och mer och under våren och sommaren har jag börjat springa backintervaller - de är ju så korta och därmed skonsammare än längre löppass. I dag hade jag en bra men intensiv jobbdag i ryggen med bara en halvtimmas lunch och jag ville verkligen ut i luften när dagen gick mot kväll. Kvällarna andas höst nu också och snart är det för mörkt för att vara ute och springa själv. Sagt och gjort - i dag skulle intervallerna springas och inget annat! Jag var extra taggad och sugen efter gårdagens missade träning också.

Jag valde att springa pyramidintervaller i Karlbergsparkens ganska kuperade terräng. Jag promenerade dit ner på knappa tio minuter och värmde sen upp drygt fem minuter.  Sen såg mina pyramider ut såhär: 1 minut + 2 minuter + 3 minuter + fyra minuter + 4 minuter + 3 minuter + 2 minuter + 1 minut.  Jag gick ut rätt hårt, kanske för hårt funderade jag och backade lite. I fyra minuter kan man ju verkligen inte springa lika fort som under en minut. Men när tiden blev kortare igen kunde jag ha ökat mer - insåg jag på slutet av min sista två-minutare. Därför fick sista intervallen också bli två minuter lång - och upp för hela långa backen hem innan nerjogg och promenad. Så fint!

Snart blir det kallare ute och nästa gång ska jag springa Marit Björgen-intervaller. 4X4 minuter. De är sköna och hemska!

Jag är jag och självklart måste jag blogga om min middag också innan jag säger godkväll. Det blev penatsoppa toppad med ägg och pumpafrön, två rivna morötter och en rostad macka med ost. Till efterrätt gjorde jag kokosvåfflor (Paleo-grej) med hallon på. Yum!