I dag åt jag hemgjord proteinpasta (ägg, färskost och fiberhusk) med ärtpesto (ärtor, cashewnötter, parmesanost och olivolja) till lunch. Det är enligt min definition nyttig mat. Ägg, ärtor, nötter och olivolja särskilt. Det är mat jag blir långsamt mätt på och fortsätter att vara mätt på länge. Det är mat som inte gör mig fikasugen och det är mat som innehåller bra byggstenar.
På mitt jobb är det flera personer som verkar göra det till lite av en grej att inte vara snälla mot sig själva. Det är coolt att inte äta frukost (på riktigt verkar detta vara något man skryter om?) och pasta mår man ju inte bra av men äh va f*n höhö det äter jag jämt ändå och kiropraktor, nä det skulle jag aldrig gå till. För att inte tala om yoga. Det är bara för konstigt. Och till mellis (om de överhuvud taget äter det) blir det lagom till en Risisfrutti. Har märkt att de som på nåt sätt gärna skojar om detta sinsemellan och jag förstår inte riktigt det roliga i det hela.
Jag är nyttigheten personifierad här som ni kanske kan lista ut och får
många kommentarer om att jag äter så ofta och så nyttigt och så vidare. Bara
hela den här träningsgrejen är svår för många att ta in. Varför trääänar
hon så mycket? Ni har säkert been there ni med och vet hur tröttsamt det
är. Därför älskar jag att äta min hemgjorda pasta med pesto. Det ser
nämligen inte nyttigt ut. Det ser ut som pasta med pesto och därför får
jag äta ifred. Fisk med mandeltäcke med tillhörande blomkålsris är inte
lika lättätet. Men många missar att riset är gjort av blomkål vilket är
praktiskt. Hur stört är inte detta?
Över påsk var jag en vecka i Funäsfjällen och maten jag helst vill ha fanns inte. Varken på vägen dit eller när vi kom fram. Jag förstår att det inte finns Blueberry Lifestyle i Sveg. Eller gör jag det? Egentligen inte. Vill verkligen större delen av svenska folket bara äta kebabtallrik? Jag kan inte riktigt ta in det. Eller äta pommesfrites som var standardtillbehör till de flesta måltider som inte var pasta i skidbacken? Grönsakerna lyste med sin frånvaro - även på kvällarna på hotellet där vi i övrigt fick bra mat. Det hela slutade med att jag fick springa in på ICA och köpa bananer och morötter. Som värsta freaket ungefär. Och hela tiden känns det ändå som att det är jag som borde vara normen och inte tvärt om.
Och angående den där Risifruttin. Personen som åt det trodde tydligen att det var nyttigt vilket ju säger allt. Jag har ganska länge levt i tron att folk 1) vet att Risifrutti mest innehåller socker (det står ändå på förpackningen liksom) och 2) vet att socker är väldigt ohälsosamt. Men - det är inte så! Folk vet verkligen inte. Vi träningsbloggare kan nog allihopa äta utifrån vårt sunda förnuft men Risifrutti-klanen skulle jag vilja ge t ex en Paleo-kokbok och säga följ! Alternativt tipsa dem om gårdagens Vetenskapens värld på SVT. Det visste man ju redan men tester i gårdagens program visade tydligt att personer med hög andel muskelmassa i kroppen och låg fettprocent har bättre insulinkänslighet (Risifrutti är alltså mer okej om du tränar mycket - även om jag såklart tänker orsakssamband) än personer med liten muskelmassa. Socker antogs bland forskarna igår vara en av de största bovarna för att få cancer. Så när folk omkring en tror att allt man har i huvudet är ett sexpack går jag runt och tänker att jag borde leva länge.
Jag vill bara säga en sak. Det är inte mina matvanor som är konstiga.
Det är era som är helt uppåt väggarna. Ni borde gå en kurs i näringslära
akut.
5 kommentarer:
Bra. Och för att lägga till ännu en sak som kan vara provocerande: jag tror att den onyttiga maten i delar av landet är lite...status för att det är typiskt manligt. Det är manligt att ta en öl och äta en stor pizza. Det blir alltså lite manligstatus att faktiskt klanka ner på dem som sköter sin kropp, trots att man vet att det borde vara det rätta att välja det nyttiga alternativet. Att välja ett nyttigt alternativ och en ramlösa är kvinnligt, dvs tråååkigt och inte särskilt mycket status. Tror inte det är lika utpräglat i storstäderna dock?
MEN! Jag tror även att det är en klassfråga i många fall. Både att traditionellt välja fet, onyttig mat och att faktiskt inte ha råd att gå till kiropraktor osv. Jag tror att däri ligger både en stolthet för det egna och ett faktum - att vissa saker som många tar för självklara - faktiskt är ett medelklassprivilegium.
Rörig och lång kommentar. Men jag har tänkt mycket på det där :)
Intressanta tankar! Det där med kött och manlighet är intressant. Läs t ex här: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/kott-en-symbol-for-status-och-makt
Jag tror inte heller att det är lika utpräglat i storstäderna även om det märks här också.
Självklart är det många som aldrig skulle ha råd att gå till en kiropraktor men de personer som fällt kommentarerna här är jag ganska säker på har det och oviljan verkar snarare grunda sig på något annat av deras i övrigt ohälsosamma livsstil att döma. Vill även påpeka att kebabtallriken i Sveg kostade lika mycket som en wrap på Blueberry. Annars är det ju generellt så att dålig mat är billigare men nog kan man äta okej råvaror för en bra peng och t ex välja frysta grönsaker och bär om man inte har råd att köpa färska.
Älskar för övrigt långa kommentarer! :)
Håller med och känner igen mig. Det är helt vrickat att onyttigt är normen och att de som faktiskt tar hand om sig själva och äter bra mat ska få nedsättande kommentarer.
Vill passa på att säga att din blogg är en mycket bra inspirationskälla till en hälsosam livsstil! Keep up the good work :)
Tack Karolina! Vad kul att du tycker om den :)
Men halleluja. Och kommentaren om maligt/kvinnligt vs tufft/löjligt dvs onyttigt/nyttigt ligger det nog mycket i.
Tack för din blogg Erika.
Skicka en kommentar