Vaknade före kl 07 i morse. Det är ju ljust ute förstås men det gör ändå att jag känner mig rätt gammal. Jag är ju inte en morgonmänniska. Jag gled upp ljudlöst för att kolla om frukosten var framdukad men det var den inte. De har lärt sig att vi inte brukar dyka upp före 08. Istället gjorde jag några solhälsningar i hotellets "vardagsrum" och läste en stund i en skön fåtölj. Sen fanns det gröt med linfrön och rivet äpple i, äggröra och rostat morotsbröd!
I dag åkte jag i Tänndalen och det var över förväntan! Man hör mest snack om Ramundberget tycker jag men systemet i Tänndalen är större och backarna längre. Man åker ovanför trädgränsen och kan nästan få lite alpkänsla. Men precis som i Ramis är det snälla och breda backar som gäller. Även de svarta pisterna kan man enkelt svänga ner för utan att vara allt för proffsig skulle jag säga. Men - över till det viktiga: Jag var faktiskt först upp i Svansjöliftarna (Erik sov) och vilka åk jag fick börja med!
Under morgonens puder bredde nypistad manchester ut sig och jag susade ljudlöst ner. Jag var helt ensam. När jag åkte ner samma sväng igen var det fortfarande bara mina spår i backen. Det kändes konstigt att stå där uppe på toppen och blicka ut över de snöklädda fjällen helt ensam. Lite som en sån där skidfilm, haha! Jag åkte några backar runtomkring och jag var fortfarande ensam med pudret och den försiktiga vårsolen. Kunde inte låta bli att le. En vurpa gjorde jag när skidorna upptäckte nytt puder innan jag gjorde det. Sen blev det ett par vändor i skogen och en backe utanför pisten (mina skidor är pistskidor och inte de bästa för äventyr i djupsnö) innan jag fortsatte över till Buskvallen. Jag tog en jäkligt konstig väg och fick traversera genom både drivsnö och skare. Inte dagens bästa tur och när jag kom ner pausade jag med en renklämma och varm choklad med extra mycket vispad grädde. Jag fortsatte genom systemet och upptäckte backe efter backe att tycka om. Gud så roligt! Men det blev intensivt som alltid när man åker ensam och snart brände mjölksyran i benen efter bara ett par svängar. När jag hade tillräckligt mycket eld i benen mötte jag upp Erik för sen lunch. Drygt fyra timmars intensiv åkning fick duga och istället för att åka mer kollade vi in fjällmuseet i Funäsdalen och fikade på Villan - igen. Goda chokladbollar ... Jag försökte boka spa och massage på Fjällnäs till imorgon men det var fullt hela påsken. Boooh. Kanske Funäsdalen hotell får duga någon dag istället.
I dag åkte jag i Tänndalen och det var över förväntan! Man hör mest snack om Ramundberget tycker jag men systemet i Tänndalen är större och backarna längre. Man åker ovanför trädgränsen och kan nästan få lite alpkänsla. Men precis som i Ramis är det snälla och breda backar som gäller. Även de svarta pisterna kan man enkelt svänga ner för utan att vara allt för proffsig skulle jag säga. Men - över till det viktiga: Jag var faktiskt först upp i Svansjöliftarna (Erik sov) och vilka åk jag fick börja med!
Under morgonens puder bredde nypistad manchester ut sig och jag susade ljudlöst ner. Jag var helt ensam. När jag åkte ner samma sväng igen var det fortfarande bara mina spår i backen. Det kändes konstigt att stå där uppe på toppen och blicka ut över de snöklädda fjällen helt ensam. Lite som en sån där skidfilm, haha! Jag åkte några backar runtomkring och jag var fortfarande ensam med pudret och den försiktiga vårsolen. Kunde inte låta bli att le. En vurpa gjorde jag när skidorna upptäckte nytt puder innan jag gjorde det. Sen blev det ett par vändor i skogen och en backe utanför pisten (mina skidor är pistskidor och inte de bästa för äventyr i djupsnö) innan jag fortsatte över till Buskvallen. Jag tog en jäkligt konstig väg och fick traversera genom både drivsnö och skare. Inte dagens bästa tur och när jag kom ner pausade jag med en renklämma och varm choklad med extra mycket vispad grädde. Jag fortsatte genom systemet och upptäckte backe efter backe att tycka om. Gud så roligt! Men det blev intensivt som alltid när man åker ensam och snart brände mjölksyran i benen efter bara ett par svängar. När jag hade tillräckligt mycket eld i benen mötte jag upp Erik för sen lunch. Drygt fyra timmars intensiv åkning fick duga och istället för att åka mer kollade vi in fjällmuseet i Funäsdalen och fikade på Villan - igen. Goda chokladbollar ... Jag försökte boka spa och massage på Fjällnäs till imorgon men det var fullt hela påsken. Boooh. Kanske Funäsdalen hotell får duga någon dag istället.
Nu lyser kvällssolen in i vårt rum genom fjällbjörkens grenar. Det är så vackert! Men jag ska lämna träden och solen och gå över till vår bastu och försöka skapa lite egen spakänsla innan middagen.
4 kommentarer:
Vilken skidfilm det hade kunnat bliva, härlig dag! Glad Påsk!
Roligt att höra att Tänndalen uppskattades! =) (Och ja, transportsträckorna är "sådär"... Hoppas på några fina åk veckan efter påsk. ^^
Gud vad härligt det låter - och shit vad imponerande att du bloggar så mycket från semestern! :) Kul att följa!
Kul att du gillar :) En del tycker säkert att man ska lämna datorn hemma och aldrig kolla Facebook. Det kan också vara skönt ibland men jag gillar att skriva och fixa med bilder och uppdatera bloggen :) Aka wannabe resereporter hehe.
Skicka en kommentar