Två vilodagar på raken och jag toklängtar efter kvällens beachträning.
Vi blir sex stycken och ett härligt gäng. Jag hoppas på anfallsträning!
Jag hade planerat för ett gympass i tisdags men livet kom emellan. Det låter så jäkla klyschigt att skriva att livet kommer emellan men det är ju faktiskt precis så det är ibland. Och ett missat träningspass hit eller dit är inte avgörande.
Mer avgörande känns faktumet att jag inte har fikat på en vecka nu. Kanske låter helt normalt i era öron men för er som inte redan vet kan jag säga att jag älskar fika (kanelbullar, kladdkaka, kokostoppar, bakelser etc). Godis, chips, läsk, glass, nja. Det är jag rätt sällan sugen på. Men fika… Och min fikafrekvens ökat stadigt de senaste veckorna. Typ till att bli nåt jag gjort varenda dag. Det har att göra med allt möjligt, bl a att kontoret har en egen ingång till Chokladfabriken, att mina kollegor fikar mycket, att jag varit på flera konferenser och liknande osv. Matlådorna började också minska i antal och frukostarna från Espresso House bli fler. Det började när det var visningar av lägenheten, tillfälligt boende hos Jens och lite allmänt nya (o)vanor och till slut kände jag bara amen stopp. Stopp, stopp, stopp. Så från den ena dagen till den andra började det följa med gröt och ägg hemifrån till jobbet som frukost, matlåda och ett mellis till em. Inget avancerat, en klick keso och lite bär. På skrivbordet finns nötter och en burk mandelsmör. Superenkelt. Jag har finfina vanor att falla tillbaka på och vet precis hur man äter bäst. Skönt. Jag tänkte fortsätta att inte fika ett tag till. Det är ingen stor grej dock så räkna inte med någon bloggföljetong i ämnet.
På tal om livet så var livet precis perfekt igår. Det innehöll förutom en till (planerad) vilodag en Katt, tapas, vin och drömmar och planer om framtiden. Drömmar och planer som kändes mer nära och mer verkliga än på länge. Det gör mig extra lycklig! Att toppa det med beachträning i kväll och ett gott mellis i em blir med andra ord guld.
Jag hade planerat för ett gympass i tisdags men livet kom emellan. Det låter så jäkla klyschigt att skriva att livet kommer emellan men det är ju faktiskt precis så det är ibland. Och ett missat träningspass hit eller dit är inte avgörande.
Mer avgörande känns faktumet att jag inte har fikat på en vecka nu. Kanske låter helt normalt i era öron men för er som inte redan vet kan jag säga att jag älskar fika (kanelbullar, kladdkaka, kokostoppar, bakelser etc). Godis, chips, läsk, glass, nja. Det är jag rätt sällan sugen på. Men fika… Och min fikafrekvens ökat stadigt de senaste veckorna. Typ till att bli nåt jag gjort varenda dag. Det har att göra med allt möjligt, bl a att kontoret har en egen ingång till Chokladfabriken, att mina kollegor fikar mycket, att jag varit på flera konferenser och liknande osv. Matlådorna började också minska i antal och frukostarna från Espresso House bli fler. Det började när det var visningar av lägenheten, tillfälligt boende hos Jens och lite allmänt nya (o)vanor och till slut kände jag bara amen stopp. Stopp, stopp, stopp. Så från den ena dagen till den andra började det följa med gröt och ägg hemifrån till jobbet som frukost, matlåda och ett mellis till em. Inget avancerat, en klick keso och lite bär. På skrivbordet finns nötter och en burk mandelsmör. Superenkelt. Jag har finfina vanor att falla tillbaka på och vet precis hur man äter bäst. Skönt. Jag tänkte fortsätta att inte fika ett tag till. Det är ingen stor grej dock så räkna inte med någon bloggföljetong i ämnet.
På tal om livet så var livet precis perfekt igår. Det innehöll förutom en till (planerad) vilodag en Katt, tapas, vin och drömmar och planer om framtiden. Drömmar och planer som kändes mer nära och mer verkliga än på länge. Det gör mig extra lycklig! Att toppa det med beachträning i kväll och ett gott mellis i em blir med andra ord guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar