På beachvolley turné sommaren 2009.Good times, good times indeed!
torsdag 8 april 2010
Good times i sandlådan!
På beachvolley turné sommaren 2009.Good times, good times indeed!
Vilken träningsdagbok är bäst?
Jag vill skaffa en träningsdagbok men är osäker på vilken jag ska välja. Helst skulle jag faktiskt vilja ha en helt vanlig, hederlig papperskalender. Trots min relativt höga ”it-mognad” tycker jag inte att man ska underskatta papper och penna! Vet att Fitness Magazine har haft en länge som jag funderade på. Kikade på deras sajt men man kan ju inte se hur dagboken ser ut inuti där. På nätet finns en uppsjö träningsdagböcker och jag har hittills testat en, Funbeat. Men jag har inte helt fastnat och glömmer oftast att skriva upp vad jag har tränat. Dessutom tycker jag sajten är ganska rörig och jag gillar inte hur statistiken presenteras osv. Det är inte överskådligt tycker jag. Har googlat mig fram till tre stycken till träningsdagböcker på nätet förutom Funbeat: Piggelino, Shapelink (som verkar hänga ihop med Fitness Magazine?) och Dumbell. Är det någon som har testat någon av dessa digitala träningsdagböcker? Vilken är bäst? Är alla likadana? Blir det bara ännu en Funbeat?
Hittills lockar mig Shapelink mest. Piggelino verkar visserligen snyggast men jag faller direkt för Shapelinks tagline ”Sveriges populäraste träningsdagbok” och att de verkar samarbeta med Fitness Magazine.
Men är det inte roligare med en man kan bläddra i? Jag behöver ingen noga uträknad statistik - jag behöver inte mer än den jag kan räkna ut själv. Jag är inte heller lockad över att mata in vad jag har ätit och hur många kalorier det innebär…?
Hur håller ni koll på er träning?
Bestämmer mig för att testa Shapelink. Fyller i alla uppgifter för att skapa ett konto. Får meddelandet att användaren redan finns. Va? Klickar mig vidare. Mina uppgifter finns registrerade i Friskis community. Ja, är det här samma sak? Begär nytt lösenord från Friskis eftersom jag inte lyckas gissa rätt. Kan logga in där men inte på Shapelink med det nya lösenordet. Min epostadress är redan upptagen men lösenordet som hör till kan jag ändå inte använda. Rörigt ja! Redan här känns ju en papperskalender mycket bättre. Värdelöst.
Hittills lockar mig Shapelink mest. Piggelino verkar visserligen snyggast men jag faller direkt för Shapelinks tagline ”Sveriges populäraste träningsdagbok” och att de verkar samarbeta med Fitness Magazine.
Men är det inte roligare med en man kan bläddra i? Jag behöver ingen noga uträknad statistik - jag behöver inte mer än den jag kan räkna ut själv. Jag är inte heller lockad över att mata in vad jag har ätit och hur många kalorier det innebär…?
Hur håller ni koll på er träning?
Bestämmer mig för att testa Shapelink. Fyller i alla uppgifter för att skapa ett konto. Får meddelandet att användaren redan finns. Va? Klickar mig vidare. Mina uppgifter finns registrerade i Friskis community. Ja, är det här samma sak? Begär nytt lösenord från Friskis eftersom jag inte lyckas gissa rätt. Kan logga in där men inte på Shapelink med det nya lösenordet. Min epostadress är redan upptagen men lösenordet som hör till kan jag ändå inte använda. Rörigt ja! Redan här känns ju en papperskalender mycket bättre. Värdelöst.
onsdag 7 april 2010
Att ge sig själv lite slack
Ikväll är det egentligen beachträning, den börjar om 40 minuter men jag orkar verkligen inte åka dit av en rad olika anledningar. Ca tre stycken närmare bestämt: Jag är trött efter att ha sovit lite, jag hade en halvcrappy tidig kväll men omstyrda planer och det är på det dessutom lååångt till Beachhallen i Södertälje.
Jag är en milt uttryckt strukturerad person med en agenda för mina veckor och en tanke och en planering om vad jag vill hinna och göra (och orka!) Är det gemensamt för fler träningsjunkies? Jag har väldigt svårt för ändrade planer i mitt redan tighta schema. Jag kan vara spontan också men inte om jag redan har planerat innehållet för en kväll. Det är nånting i mig som inte trivs med det och man ska väl låta sig själv vara som man är? (Jag blir galen på folk som säger att man ska lära sig att ta det lugnt, slappna av och vara spontan ibland - man ska väl leva så som man mår bra?)
Så att jag är lite ur fokus och dessutom trött och behöver sova (sova är trots allt en rätt viktig del av träningen också) och av andra anledningar inte orkar köra till Södertälje nu och komma hem mitt i natten borde ju vara anledning nog för att stanna hemma. Men då drabbas jag genast av dåligt samvete för att jag är en lat och slö människa som är så oföretagsam att hon inte ens har ätit middag eller bekvämat sig att köra lite core hemma istället. Det hade jag tänkt om jag skippade träningen. Det jag har gjort är att duscha och sätta på mig pyjamas och fixa en shysst playlist i Spotify. Men ibland är det så mycket i skallen att det är allt jag orkar och bara att jag handlade frukost på vägen hem kändes som en prestation.
Kanske ska jag ikväll träna på att vara snäll mot mig själv, klappa mig på axeln, ladda för matchen imorn och försöka intala mig att jag inte är en slöfock bara för att jag är hemma ikväll. Men mest känns det som tomma ord och ingenting jag tror på. När jag väl är igång kan listan över allt jag borde ha gjort men inte har gjort göras lång. Jag kommer förmodligen inte känna mig bättre förrän efter matchen imorn (som jag till gud hoppas vi vinner för jag har inte lust att förlora just nu!) Jag ska i alla fall testa med en långpromenad till jobbet imorn bitti.
Jag är inte bra på att ge mig själv lite slack.
Kan ni ge er själva slack? Hur tänker ni då? Har alla sådana här dagar?
Lite senare: Jag knep i alla fall precis en plats till nästa måndagsspinning med Adam. Det var fullbokat tidigare i dag! Känns ju i alla fall lite bättre. Men frågan är om det gör mig bra på beach? Ehm...
Jag är en milt uttryckt strukturerad person med en agenda för mina veckor och en tanke och en planering om vad jag vill hinna och göra (och orka!) Är det gemensamt för fler träningsjunkies? Jag har väldigt svårt för ändrade planer i mitt redan tighta schema. Jag kan vara spontan också men inte om jag redan har planerat innehållet för en kväll. Det är nånting i mig som inte trivs med det och man ska väl låta sig själv vara som man är? (Jag blir galen på folk som säger att man ska lära sig att ta det lugnt, slappna av och vara spontan ibland - man ska väl leva så som man mår bra?)
Så att jag är lite ur fokus och dessutom trött och behöver sova (sova är trots allt en rätt viktig del av träningen också) och av andra anledningar inte orkar köra till Södertälje nu och komma hem mitt i natten borde ju vara anledning nog för att stanna hemma. Men då drabbas jag genast av dåligt samvete för att jag är en lat och slö människa som är så oföretagsam att hon inte ens har ätit middag eller bekvämat sig att köra lite core hemma istället. Det hade jag tänkt om jag skippade träningen. Det jag har gjort är att duscha och sätta på mig pyjamas och fixa en shysst playlist i Spotify. Men ibland är det så mycket i skallen att det är allt jag orkar och bara att jag handlade frukost på vägen hem kändes som en prestation.
Kanske ska jag ikväll träna på att vara snäll mot mig själv, klappa mig på axeln, ladda för matchen imorn och försöka intala mig att jag inte är en slöfock bara för att jag är hemma ikväll. Men mest känns det som tomma ord och ingenting jag tror på. När jag väl är igång kan listan över allt jag borde ha gjort men inte har gjort göras lång. Jag kommer förmodligen inte känna mig bättre förrän efter matchen imorn (som jag till gud hoppas vi vinner för jag har inte lust att förlora just nu!) Jag ska i alla fall testa med en långpromenad till jobbet imorn bitti.
Jag är inte bra på att ge mig själv lite slack.
Kan ni ge er själva slack? Hur tänker ni då? Har alla sådana här dagar?
Lite senare: Jag knep i alla fall precis en plats till nästa måndagsspinning med Adam. Det var fullbokat tidigare i dag! Känns ju i alla fall lite bättre. Men frågan är om det gör mig bra på beach? Ehm...
Erika snackstipsar
Dagens mellanmål eller snacks består av cashewnötter, bananchips, mörk choklad, Verum-yoghurt och en färsk banan. Någon är visst sugen på socker och fett? Istället för en godispåse blev det ovan saker i snacks/mellisskålen.1) Köp det du tycker är gott men som inte är onyttigast i butiken
2) Portionera upp dagens ranson i en skål (annars går lätt allting åt med en gång).
3) Göm påsarna i en låda så har du kvar saker att göra en till snackskål av någon dag då havregrynsgröt känns föga lockande!
Mental avslappning?
Världens bästa Louise ger mig en dos av hennes huvud- och öron(!)massage. Så fantastiskt underbart skönt och avslappnande...
tisdag 6 april 2010
Erika tipsar - gott mellanmål!
Efter en löprunda i "skogen" (läs Karlbersbarken men det finns både barrstigar och fågelkvitter!) sitter det fint med en klick keso och lite mango innan duschen! Ett annat är riktigt gott mellis är samma keso men i ett glas nyponsoppa. Det är min klassiker!
I dag kändes löpningen bra. 5 sköna km och en alldeles lagom kvällsjogg efter gårdagens spinning. Det ska nog kunna bli en löperska av mig också!
Träning när den är som bäst
Igår cyklade jag mitt bästa spinningpass på länge. Perfekt utvilad, lagom mätt, nya kläder, laddad, pigga ben och helt enkelt redo. Kommer i god tid till passet och kan välja min favoritcykel. Har god tid på mig att trampa igång – och framför allt, Adam Andreasson ska leda passet.
Adam är i mina ögon känd för sina fantastiska spinningpass och jag missar inte gärna hans måndagar. Han är precis sådär lagom peppande och inspirerande. Det är en fin balansgång och kan lika gärna bli för mycket eller för lite. Musiken är alltid perfekt uttänkt och tajmad och när är det viktigare med rätt musik än i ett spinningpass (jag tänker med förfäran på de gånger jag fått köra intervaller till Lars Winnerbäck). Adam tar oss genom passet medan vi trampar igång och vi vet vad som väntar. Jag gillar. Jag vill veta exakt hur länge vi ska göra vad och när och hur jag ska cykla.
10 minuter uppvärmning – 19 min block ett – 2 min återhämtning – 14 min block två. Nu kör vi!
Benen känns pigga när vi trampar iväg till David Guettas When Love Takes Over. Jag hittar snabbt en bra nivå på pulsen och vi börjar trampa uppför. Sen flackar det ut och vi kör intervaller. Jag cyklar stundvis 90% av max och känner med glädje att jag har mycket kvar i benen när det går uppför och långsammare igen och lägger på mer motstånd. När det planar ut nästa gång vrider jag på ytterligare och jag känner energin flöda. Jag är hur stark som helst.
När Adam tipsar vad vi kan göra för att få lite extra utmaning nappar jag direkt. Intervaller i trean istället för ettan.
Vid ett tillfälle börjar det bli för mycket mjölksyra men jag parerar bra och är snabbt tillbaka. När vi är framme vid den korta återhämtningen är jag fortfarande pigg och fortsätter trampa på bra och låter bara pulsen sjunka något – annars tar det tid att komma igång igen. Sen är det brant igen och jag har tyngsta motståndet hittills. Bestämmer mig för att nu är det dags att göra slut på det sista och fortsätter att vrida på regelbundet tills det bara är minuter kvar och dags för sista intervallen. Jag får slita och det rinner svett av mig men jag tror ändå jag nästan frambringar ett leende mitt i allt även om det nog mest liknar en grimas. När vi börjar sakta ner känner jag att där, precis där, gav jag mitt sista allt för den här timman. Jag har cyklat helt perfekt genom passet med stenkoll på puls, anding, mjölksyra och benmuskler och bara njuter.
Det är en fantastisk känsla att vara genomblött av svett, ha nått sin maxpuls, ha trampat ur det sista ur benen och samtidigt känna sig pigg, stark och full av energi. Det är träning när den är som bäst.
Adam – kan du inte göra mig lika grym i löpspåret nu också?
Så en för mig, trist sista rad. I dag känner jag av knät. Nu är det alltså problem även med spinning om jag börjar ta i. Det är värdelöst. Jag vill ha ett bra knä. Jag vägrar ge upp! Inlägg om kassa läkare och ortopeder kommer.
Adam är i mina ögon känd för sina fantastiska spinningpass och jag missar inte gärna hans måndagar. Han är precis sådär lagom peppande och inspirerande. Det är en fin balansgång och kan lika gärna bli för mycket eller för lite. Musiken är alltid perfekt uttänkt och tajmad och när är det viktigare med rätt musik än i ett spinningpass (jag tänker med förfäran på de gånger jag fått köra intervaller till Lars Winnerbäck). Adam tar oss genom passet medan vi trampar igång och vi vet vad som väntar. Jag gillar. Jag vill veta exakt hur länge vi ska göra vad och när och hur jag ska cykla.
10 minuter uppvärmning – 19 min block ett – 2 min återhämtning – 14 min block två. Nu kör vi!
Benen känns pigga när vi trampar iväg till David Guettas When Love Takes Over. Jag hittar snabbt en bra nivå på pulsen och vi börjar trampa uppför. Sen flackar det ut och vi kör intervaller. Jag cyklar stundvis 90% av max och känner med glädje att jag har mycket kvar i benen när det går uppför och långsammare igen och lägger på mer motstånd. När det planar ut nästa gång vrider jag på ytterligare och jag känner energin flöda. Jag är hur stark som helst.
När Adam tipsar vad vi kan göra för att få lite extra utmaning nappar jag direkt. Intervaller i trean istället för ettan.
Vid ett tillfälle börjar det bli för mycket mjölksyra men jag parerar bra och är snabbt tillbaka. När vi är framme vid den korta återhämtningen är jag fortfarande pigg och fortsätter trampa på bra och låter bara pulsen sjunka något – annars tar det tid att komma igång igen. Sen är det brant igen och jag har tyngsta motståndet hittills. Bestämmer mig för att nu är det dags att göra slut på det sista och fortsätter att vrida på regelbundet tills det bara är minuter kvar och dags för sista intervallen. Jag får slita och det rinner svett av mig men jag tror ändå jag nästan frambringar ett leende mitt i allt även om det nog mest liknar en grimas. När vi börjar sakta ner känner jag att där, precis där, gav jag mitt sista allt för den här timman. Jag har cyklat helt perfekt genom passet med stenkoll på puls, anding, mjölksyra och benmuskler och bara njuter.
Det är en fantastisk känsla att vara genomblött av svett, ha nått sin maxpuls, ha trampat ur det sista ur benen och samtidigt känna sig pigg, stark och full av energi. Det är träning när den är som bäst.
Adam – kan du inte göra mig lika grym i löpspåret nu också?
Så en för mig, trist sista rad. I dag känner jag av knät. Nu är det alltså problem även med spinning om jag börjar ta i. Det är värdelöst. Jag vill ha ett bra knä. Jag vägrar ge upp! Inlägg om kassa läkare och ortopeder kommer.
måndag 5 april 2010
45 min kvar till spinningpasset...
Rosa linne från Nike (Dri Fit) med brottarrygg. Svarta trekvartsbrallor från Craft med rosa detaljer och reflexer.... och jag testar nya outfiten. Funkar på spinningen, i löpspåret (när snön smält - igen) och på beachplanen under försäsongen!
Gillar att de lite längre linnena har blivit poppis igen. De sitter mycket bättre på spinningpassen och inte minst i sandlådan. I servmottag suger ett lite för kort linne tillsammans med låga brallor i och med att man står med så djupt böjda ben. Ja ni kan ju lista ut resten själva. Helst ska det förstås vara sommar, strand och bikini!
Jenny och jag i semifinal i Back to the Beach på Tofta strand på Gotland 2009.
Status den 5e april
10:20 - Vaknar och konstaterar att det snöar. Funderar på om jag fortfarande drömmer eller något. Inga kommentarer.
11:00 - Bestämmer mig för att låta handleden vila från beachen i dag. Känner mig sur och trasig och börjar skura kakelfogarna i badrummet (en dold sida, eller dold och dold... men jag är relativt pedantisk). Springa kan man i alla fall göra utan handled så det blir en löptur när det har slutat snöa. Smsar träningskompisarna om de ändrade planerna.
12:59 - Snön har övergått till enbart regn. Bestämmer mig för att ställa in dagens löprunda och byta ut den mot spinning istället. Inomhus och inte ansträngande för handleden heller. Nu då!
13:02 - Kommer på att jag inte har något busskort längre utan har börjat cykla till jobbet istället. Det ska inte snöa imorn men det kommer ju ändå vara väldigt blött. Sneglar på min cykel i hallen. Sportmodellen utan stänkskärmar.
Det är lite motigt i dag. Gissningsvis kommer det kännas bättre efter spinningpasset med min favoritledare och kanske ett par kanelbullar?
11:00 - Bestämmer mig för att låta handleden vila från beachen i dag. Känner mig sur och trasig och börjar skura kakelfogarna i badrummet (en dold sida, eller dold och dold... men jag är relativt pedantisk). Springa kan man i alla fall göra utan handled så det blir en löptur när det har slutat snöa. Smsar träningskompisarna om de ändrade planerna.
12:59 - Snön har övergått till enbart regn. Bestämmer mig för att ställa in dagens löprunda och byta ut den mot spinning istället. Inomhus och inte ansträngande för handleden heller. Nu då!
13:02 - Kommer på att jag inte har något busskort längre utan har börjat cykla till jobbet istället. Det ska inte snöa imorn men det kommer ju ändå vara väldigt blött. Sneglar på min cykel i hallen. Sportmodellen utan stänkskärmar.
Det är lite motigt i dag. Gissningsvis kommer det kännas bättre efter spinningpasset med min favoritledare och kanske ett par kanelbullar?
söndag 4 april 2010
En god och blandad påsk
Påsken har varvats med löpning (känns mycket trögt) och beach (känns som att det börjar likna något) och jag har faktiskt tränat mer än jag har ätit påskgodis. (Förutom den halva kladdkakan jag ensam tog hand om i stallet på långfredagen). Och så har jag tillbringat förmiddagarna i solen i stallet och ätit god mat med familjen och kompisarna på kvällarna. Jag säger ultimat påsk!I dag var planen att spela mixed med Jens, Bennie och Jenny men Jenny blev sjuk i sista minuten och vi fick plocka in en till kille istället. Funkade ju det med. Får jag säga det själv hade jag helt klart stabilast mottag i dag, kul! Mjölksyran i benen dröjde med att dyka upp men å andra sidan blir det kortare bollar när man spelar med killar. Det blir med mottag, pass, döda bollen. Tjejers bollar lever mycket längre och man får jobba mer på varje boll eftersom vi inte slår lika hårt. Roligare just därför att kolla på tjejmatcher säger många! Hade tänkt köra lite core i gymmet efteråt men då var det redan stängningsdags. The Beach bjöd på bruna bananer trots att de borde vara extra gula såhär till påsk. Jag tycker övermogna bananer är alldeles för mjuka och smakar alldeles för sött, men Jens, min ständige vapendragare under eftermiddagen, vågade med viss skepsis prova.
Efteråt var jag helt ensam i tjejernas omklädningsrum. Det har nog aldrig hänt förut, tvärtom! Men det kändes väldig lyxigt att kunna sprida ut sig, slippa för mycket sand och sen kunna klä på sig i normal temperatur och inte i något som närmast kan liknas en överhettad bastu.
På vägen hem svängde jag förbi TeamSportia i Heron City för att uppdatera träningsgarderoben. Det är ett evigt tvättande. För att göra just tvättandet enklare fortsätter jag på mina två favoritfärger - svart och rosa! Lika snyggt som hallon och lakrits tillsammans är gott. Fyra nya dricksglas blev det på IKEA också när jag ändå var i farten. Nu är jag tillbaka på Kungsholmen och funderar på om jag ska fortsätta i samma effektiva anda och städa garderoben eller lägga mig och läsa en tjock bok...
fredag 2 april 2010
Mindfullness #2
Jag och Athena i hagen tidigare i dag.
I den bästa av världar. Ingenstans kan man vara så här och nu som i stallet. Vilket problem som helst känns avlägset och livet är bra. Det har alltid facsinerat mig hur det kan vara så - jämt, oavsett. Har i alla år undrat över vad det är som gör att jag mår så bra i stallet och känner mig så lycklig på vägen därifrån oavsett hur livet ser ut i övrigt. Självklart för att jag älskar hästarna och livet i stallet men det är något mer. Jag har verkligen velat komma på vad det är så att jag kan försöka hitta det även i andra sammanhang. Och nu tror jag att jag har kommit på det. Det är mindfullness. Det nya modeordet som varenda människa pratar om. Det har jag utan att veta det hållit på med sen jag var sex år och det har varit en stor källa till lycka och att må bra. Jag behöver ingen kurs - jag har hästarna! Vi har mycket att lära av deras sätt att vara.
torsdag 1 april 2010
Påskbullar
Glad påsk!
BeachCamp Öland 2010
Sent igår kväll efter träningen i sandlådan anmälde jag mig och betalade BeachCamp Öland! Det känns extra roligt nu när allting är spikat och jag vet att vi faktiskt kommer att åka. Var precis inne och spanade in schemat och jag kan inte tänka mig en bättre sommarvecka. Jag och tjejerna i en stuga på Öland precis vid den kritvita sandstranden, träningar varje förmiddag och olika turneringar och eget spel på eftermiddagarna. Det varvar man med strandhäng, god mat och självklart en hel del partaj! Mmmm längtar! Halva sköna beachsverige gissar jag kommer vara på plats, om inte hela :)
Förra året var vi en vecka i april i Turkiet - också med BeachCamp. Det var såklart också riktigt bra men efter resor till Bali och Val D’Isere gissade jag att jobbet inte riktigt skulle uppskatta idén att jag skulle vara ledig ytterligare vecka innan sommaren. Och det gör egentligen inget. Jag är fortfarande trött på falafel och stranden på Öland är faktiskt finare – ja faktiskt! Dessutom stannar vi kvar en natt extra och spelar Back to the Beach-turneringen dagen efter BeachCamp. Kan knappast bli bättre!
David (som äter kiwi med skal?) var shysst och lät mig betala i sista minuten. Anmälningsavgiften skulle egentligen ha varit inne igår för att man skulle få den nya Mikasabollen efter lägret. Dumt nog trodde jag det räckte med själva anmälan – således satt jag några minuter före midnatt efter gårdagens beachträning och betalade och tog skärmdumpar som jag mailade till Mr Kiwi. En ny boll väntar på mig i sommar! Här finns BeachCamps egen blogg.
Min cykel och jag
1 april och jag har för första gången den här säsongen cyklat till jobbet. Cykeln var fixad och klar igår kväll och om inte mars ville vara en vårmånad så hade jag bestämt att april är det oavsett vad. Från Kungsholmens utkant (ja nästan i alla fall) till Djurgårdsbron tar det plus minus 20 minuter att cykla. En ganska lagom "morgonpromenad" för att vakna till. Jag har alltid ambitionen att cykla "långsamt" för att inte komma fram genomsvettig. Jag kommer alltid fram genomsvettig eftersom jag inte vet hur man cyklar långsamt OCH måste cykla om alla jag ser framför mig. Jag har ju en underbar cykel och den riktigt ber om att få köra om! Det var en fantastisk frihetskänsla att hoppa upp på cykeln i morse trots ynka 6 plusgrader istället för att gå ner i tunnelbanan. Strunt samma att det började regna. Man äger väl en skaljacka!
I dag ska jag strukturera upp mina påskdagar och arbeta med mitt störta dilemma. Att man inte kan hinna allting. Att man måste välja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)